OmTag. Vardag i närmiljön.

Jag sitter och bläddrar i mina negativpärmar och hittar ett par bilder från 2005 som jag tycker om. Det är två personer från närmiljön där jag bor.

Dels Nestor som var en mycket känd profil i Hornstull, eftersom jag också rörde och rör mig mycket i området träffade jag honom i stort sett dagligen. Nestor kom från Brasilien längre tillbaka, han bodde redan här när jag flyttade hit 1987 och var alltid ute och rörde på sig. Om man gick på lokalkrogen för en öl så träffade man honom där, han drack aldrig alkohol vad jag vet utan körde med en Pepsi, eller om man bara var ute och knallade så träffade man honom då också. Den här bilden är tagen vid marknaden som man har här på sommarhalvåret.

Grabben med hunden är tagen vid ungefär samma plats, fast det var ingen marknad den gången. Han var så tight med sin hund, de betydde verkligen mycket för varandra. Här var hunden sjuk så killen var både lite ledsen och orolig, lite senare fick hunden somna in. Men jag träffade även dem ofta så länge han hade hunden då jag också, då som nu, hade hund, jag hade till och med två på den tiden.

Nestor gick ur tiden för några år sedan och sörjdes av många av oss här vid Hornstull. Grabben måste ha flyttat ett tag efter det att jag tog bilden för det var mycket länge sedan jag såg honom.

Jag tycker det är kul att titta igenom bilder som väcker minnen och för mig är det de bilderna som egentligen är viktiga. Åter igen, missa inte det vardagsnära fotograferandet i jakten på bilder med stort B. 

OmTag. En promenad och funderinga över "hur bra prylar man behöver?"

Tog en liten runda över Årstabron genom det ”nya” området vid Marievik och vidare via Liljeholmsbron hem, i Stockholm. Håller på med att försöka komma tillbaks till det svartvita efter flera års färgfotograferande med digitalkamerorna. Det finns några olika förinställningar och filmtyper i Silver EFEX som jag brukar utgå ifrån som jag tycker passar för olika bilder eller för den känsla jag vill ha i bilden.

Såg att det debatterades, för vilken gång i ordningen vet jag inte, hur hög upplösning ”som behövs” eller om någon ”amatör” egentligen behöver något med högre bildkvalitet än vad som ges av en Ilford HP5+ i en småbildskamera? Man skulle då också kunna ställa sig frågan om det egentligen behövs någon finkornigare film än HP5+ och/eller om det inte är meningslöst med mellan och storformat.

Den enkla sanningen är att om jag anser att jag behöver bättre prestanda än vad som erbjuds från en HP5+ i en småbildskamera så behöver jag det, om någon annan anser att det duger åt honom eller henne så duger det ju för dem. Men att göra sin egen sanning till andras sanning är alltid något man bör undvika när själva grundfrågan är subjektiv anser jag.

I och för sig inget nytt vare sig det gäller fotografi eller något annat, det brukar ofta diskuteras om objektivet jag har är tillräckligt ”skarpt”, underförstått eller rakt uttalat att alla som har bättre prylar inte har någon användning för dem osv. Det finns bara en ”sanning” när det gäller sådana spörsmål och det är att jag behöver precis så bra prylar som jag själv anser att jag behöver vilket kan vara såväl sämre som bättre än vad någon annan behöver.

Nu misstänker jag ju att man drar igång den typen av trådar eller skriver den typen av inlägg eftersom man vet att det genererar inklick, och det kan vara viktigt för en del kanske. Men man kan ju kanske använda samma argumentation där: Behöver man verkligen fler än 10 inklick på sitt blogginlägg, allt över detta kanske är meningslöst? 😆

OmTag. Från sama plats i maj 2005.

Tre bilder tagna från ungefär samma ställe i maj 2005 med ett par dagar emellan. Jag knallade ofta upp vid Mariahissen då det ger fin utsikt mot såväl Pryssgränd och Bellmansgatan som mot Bastugatan.

Jag såg tjejen när hon kom promenerande på Pryssgränd mot Bellmansgatan och det blev två bilder, en mot respektive gata.

Grabben med huvan kom och sneddade över Bastugatan och jag gillar att hans skugga pekar ned mot de som går längre ned.

När jag plåtade mycket på gatan så sökte jag ofta upp platser där jag visste att jag fick hjälp av miljön för att hitta bilder. Denna plats var en av dem, en anan var gamla Slussen. Jag tyckte ofta att det var så att vissa ställen i staden inte funkade alls medans jag från andra oftast kom hem med någon bild som var ok.

Kanske ett tips för de som håller på, hitta era egna hotspots (alltså inte i betydelsen ett ställe med Wlan-täckning 😉) och cirkulera runt där ett tag. Ofta kan det löna sig att stanna kvar på samma ställe en längre stund istället för att jaga omkring. Jag tyckte också att det blev lättare att plåta på det sättet, det kändes inte lika påträngande om ”jag var där först” på något sätt.

OmTag. En fin glugg med Leica-M fattning.

Tänkte bara tipsa om denna fina 25:a till Leica-M. Just en 25:a är ett bra komplement till 35:an och 50:an tycker jag. Dock får man skaffa en tilbehörssökare, finns från Voigtländer m.fl., om man inte ser hela fönstret i 0,72 sökaren, alltså inte är glasögonbärere, för i så fall stämmer utsnittet ganska väl med vad man ser i hela sökarfönstret.

Denna Zeiss glugg ligger ungefär i klass med Leicas egna Elmarit 24:a! 

OmTag. Hur vi fotograferar säger i bästa fall något om vilka vi är.

Jag plåtar ju inte gatufoto i någon traditionell mening längre, det var ganska länge sedan. I och för sig har jag nog aldrig varit någon utpräglad gatufotograf om man med detta menar att plåta främmande människor på nära håll. Visst har det hänt och händer fortfarande att det blir någon sådan bild, men det är inte min grej riktigt.

Jag försöker snarare finna stämningen i miljön, ofta sent på kvällar och nätter och de gånger någon människa är med är det ofta som här som en anonym ensam person. Jag tror att detta är ett genomgående tema i många av mina bilder, just en ensamhet som jag kan identifiera mig med. Det kan låta lite deppigt kanske, men är det inte egentligen. Jag lever ett förhållandevis ensamt liv tillsammans med min hund och trivs ganska hyfsat med det.

Bilderna berättar nog en hel del om mitt liv och hur jag lever. Flera personer har varit på mig genom åren, speciellt när det gäller plåtandet på natten och tyckt att jag skall plåta mer människor, mer folkliv, mer på krogen osv. Men det vore inte mitt liv, jag lever inte så.

Jag tycker Sune Jonsson, vår i mitt tycke främste fotograf, uttryckte det fint: ”God fotografi blir alltid till i den enkla punkt där man själv står som människa.” Jag tror att många skulle kunna ha nytta av att fundera över den meningen. Många av oss, jag själv inte minst tidigare, försöker ofta ta bilder för att tillfredsställa hur andra vill att vi skall ta våra bilder eller hur vi tror att de skall se ut för att vara bra i andras ögon och förlorar då lätt vår egen röst, eller kanske aldrig hittar den. Micke Berg uttryckte ungefär samma sak som Sune Jonsson på sitt för Micke vanliga raka sätt när han sa: ”Fotografera det som engagerar dig och skit i resten.” Även det värt att ta till sig tror jag.