OmTag. Ha en fin midsommar!

Midsommarafton; vi har precis avnjutit kålpudding, färskpotatis och rårörda lingon jag och Sally.

12° och spridda skurar är ju inget man önskar alla midsommarfirare, får hoppas att de hittar på trevliga aktiviteter under tak i stället. Vädret rår man ju inte över så det är inte stor mening att irritera sig över det.

Bilden? En väl insutten cykelsadel; jag undrar hur många bakdelar den har fått uppleva?

Ha en riktigt fin midsommar nu, oavsett hur vädret ser ut; solskenet kommer inifrån! :)

OmTag. Att riva sina broar.

Den gamla järnvägsbron som förband pappersbruket med stambanan, det var många år sedan det gick några tåg här, men bron står kvar som ett monument över en svunnen tid. Åmotfors Pappersbruks AB bildades 1897, nu finns bara en lite rest kvar av detta anrika pappersbruk.

Förr sysselsatte det en stor del av samhället, min mormor jobbade där hela livet. Det var tungt och slitigt, hon jobbade med att packa papper som skulle ut i världen och man räknade ut någon gång att hon bar ca 9 ton om dagen. Det var ofta kvinnorna som hade de tyngsta jobben, och när de var klara så var det att ta hand om hemmet efter gamla traditioner, inte så mycket RUT som gällde för dessa arbetarkvinnor, "a working class hero is something to be".

Blir ledsen när jag ser hur Ulf Lundells dotter hänger ut sin far som en ansvarslös gitarrspelande alkoholist med bockfot, blir också lite besviken på att man publicerar sådan smörja på en av våra största dagstidningar. Att pissa på relationerna till sin far för en kvart i rampljuset, är det värt det? Nu har jag inga barn själv men jag kan tänka mig hur det skulle kännas.

När Ulf Lundell inte orkar hålla käften längre utan går i svaromål på sin blogg är han givetvis en ännu större buse i riksorganets ögon och vipps fick man något att skriva om i ytterligare ett par dagar. Hur funkar den militanta kulturfeminismen egentligen? Man skall alltid vara stark och tillåtas förnedra män i sin närhet eller i största allmänhet, men samtidigt är man alltid offer och som sådana oantastliga? Vissa gör vad som helst för en kvart i rampljuset och för att skruva upp försäljningssiffrorna för sin bok, undrar om det finns någon diagnos även för detta?

Annars var jag och köpte en ny kalibrator idag, det blev en Spyder 5 pro, jag har ju kört med min Spyder 3 fram tills nu men där har man upphört med uppdateringar av mjukvaran och dessutom åldras den generationen kalibratorer snabbare så det var väl ändå dags att skaffa ny. Skillnaden på den nya profilen finns där, men den är ganska marginell. 

OmTag. Gnällgubbe?

Det händer ibland att någon tycker att jag är onödigt negativ i min blogg. Jag gnäller ofta på saker som jag inte gillar, jag kan i viss mån hålla med om detta. Kanske är det baksmällan efter alla SAS och charmkurser jag fick gå när det begav sig?

Ibland gnäller jag över fotografi och fotografer tycker man. Själv tycker jag att jag förbättrat mig på den punkten, numera skriver jag ofta istället att jag varken förstår vad hen håller på med eller kan se storheten i en viss fotografi när det dyker upp sådant som jag inte begriper. Med andra ord försöker jag att vara tydlig med att det handlar om min åsikt och inget annat.

Sedan kan jag ibland ge uttryck för min ovilja mot att man, som jag upplever det, exploaterar på utsatta människor. Detta är en åsikt jag står för oavsett vad fotografen råkar heta eller vilken ikonstatus hen har. Jag hoppas att det tydligt framgår av min blogg när jag skriver om fotografi att det alltid handlar om min personliga uppfattning och mina egna åsikter, där kan man givetvis tycka annorlunda och många gör det säkert. Det viktiga är dock att vi respekterar varandras tyckande oavsett om vi håller med eller inte.

En annan underförstådd punkt när jag skriver om fotografi är att jag skriver om den typ av fotografi som ligger mig närmast om hjärtat. Där tror jag att de flesta av oss kanske gör misstaget att snacka om ”våra egna val” som om de var den enda fotografi värd namnet. Det finns ju oändligt många genrer som jag varken är speciellt intresserad av eller har någon kunskap om och det är enbart därför jag inte skriver om dem, inte för att de skulle vara mindre ”riktiga” i någon objektiv mening.

När det gäller annat med negativ klang jag tar upp i min blogg handlar det mycket om att det som ofta engagerar mig i mitt bloggande är saker jag inte tycker funkar så bra och det är som regel detta jag vill få igång en reflektion runt. Andra skriver om mer rent positiva upplevelser eller visar sina bilder i första hand, detta är helt enkelt inte mitt sätt att blogga.

Nu hoppas jag att de flesta som läser inte uppfattar mig som en nattsvart gnällgubbe, jag försöker även lyfta andra saker än gnäll tycker jag själv. Men som sagt, bloggen återspeglar i mångt och mycket vad jag anser är viktigt och vill få till en diskussion runt, jag har sällan behov av att bara tala om att jag finns i positiva ordalag. Nu kan jag tycka om att läsa genompositiva bloggar också, men det ligger inte alltid i min person att skriva dem.

OmTag. Vad skall man tycka om alla prestigefulla fototävlingar?

Jag såg att JH Engström vann Leica Oskar Barnack i år, ett stort grattis till honom givetvis. När det gäller bilderna kan jag väl bara konstatera att jag inte är speciellt intresserad av den typen av bilder som JH håller på med och jag tycker inte heller att det är speciellt nyskapande (om detta skulle vara relevant över huvud taget?) längre, jag gillade hans Härbärge.

Givetvis kommer ett sådant prestigefyllt pris öppna en del nya dörrar, och kanske driva upp efterfrågan och prislappar på gallerierna. Kul för JH som sagt, för min del blir dessa tävlingar mindre och mindre intressanta eftersom de ofta premierar former av fotografi som inte intresserar mig.

Om det är bra fotografi eller inte har jag ingen uppfattning om, jag tycker att det känns för jagcentrerat och sökt, andra kan säkert ha helt andra ingångar till JH Engströms bildvärld. Men som sagt, på samma sätt som att jag inte har någon åsikt om finsk trollpunk har jag egentligen ingen åsikt om detta.

Jo en åsikt har jag och det är att jag hoppas att det trots uppmärksamhet, ära och berömmelse inte bidrar till att vi får flera som försöker kopiera Petersen och Engströms stilar och att det inte lägger sig som en våt filt över unga fotografers sökande, vi behöver knappast fler bleka kopior.

Vem skulle våga gå i Sune Jonssons fotspår i Sverige idag, inte för att kopiera men för att ta upp det lågmälda berättandet om vanliga människor?

För egen del tycker jag att mycket av den intressanta fotografin idag finns i de forna öststaterna, jag upplever den ofta som mer berättande om den andre än att berätta om sitt eget inre. Rätt eller fel? Varken eller, bara annorlunda.

OmTag. En måndag med Sally

Ilford FP4+ och XTOL 1+1 givetvis

Idag blev det en lite längre promenad än vanligt med Sally, känns fint att se att hon trots sin höga ålder gillar det bara hon får ta det i sin takt. Vi gick först via Tanto till Gert på Hornsgatan för att köpa en limpa (10 rullar) Ilford FP4+, sedan tog vi vägen över Skinnarviksberget och ned genom Pålsundsparken och hem utefter stranden. Så långt i sträcka blev det ju inte, bara ca 5 km, men i tid blev det en ordentlig promenad.

För dem som till äventyrs, liksom mig, fotar med film fortfarande är mitt tips att testa Ilford FP4+ nu på sommaren. Normalframkallad i xtol 1+1 ligger den på närmare 200 ASA än det nominella 125 ASA som står på förpackningen. Det lägre talet beror förmodligen på att det är vad filmen ger i D76 eftersom den framkallaren tidigare var (och fortfarande är) lite av norm i dessa sammanhang.

Xtol är en modernare form av D76 skulle man kunna säga, gråskalan och kornet går inte att skilja från en D76 framkallad film, men man får generellt ut lite högre känslighet ur filmerna. Dessutom funkar den lika bra för filmer med traditionellt korn, som Ilford HP5+ och FP4+, som den gör för tkorn och hybrider som till exempel Kodak TriX som den är nu för tiden. Xtol är också lite snällare mot miljön vilket aldrig är någon nackdel.

Det blev lite reaktioner när jag skrev om kungahuset och prinsbröllopp i den senaste bloggen. Det blir som regel det om man tar upp en fråga som delar landet. Något jag tror kan vara nyttigt att klargöra är att vi som är emot monarkin (åtminstone alla jag känner) är emot den eftersom vi anser att den inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Att man demokratiskt bestämt att den skall leva vidare betyder inte att monarkin som institution är demokratisk, det är två vitt skilda saker.

Hur som helst är det inte personerna som vi hänger upp oss på, de kan vara hur trevliga och fina som helst och dessutom göra ett fantastiskt jobb i de roller de tilldelats. Det är själva institutionen med ärvda ämbeten under ett demokratiskt samhälles beskydd som vi tycker är problematiskt och otidsenligt.