OmTag. Bakom halvt fördragna persienner

Normalt brukar jag inte påverkas så mycket av väder, om det inte är olidligt varmt och jag inte kan komma undan hettan ens på nätterna. Sådant väder är ju ganska ovanligt i vårt land, så man kan knappast säga att det utgör något problem.

Men nu är jag leds på detta evinnerliga regnande. Regnandet mer eller mindre flera dygn i sträck i kombination med blåst och för årstiden låga temperaturer kan få vem som helst att tappa humöret. Jag måste ju ut med Sally så att hon får göra ifrån sig oavsett väder, men hon gillar det inte heller så jag behöver inte få samvetskval för uteblivna långpromenader. När hon gjort ifrån sig tittar hon menande på husse och vill snabbt tillbaks in i värmen hon också.

I går kväll var det ett fantastiskt ljus för en stund, i dag har det knappt varit något ljus alls. Jag sitter bakom halv neddragna persienner och tittar ut mot en regndeppig gård, det är väl ungefär vad jag får gjort en dag som denna.

På fotosidan har många just upptäckt att deras mobiltelefon har en kamera.

OmTag. Magiskt ljus

I går kväll var ljuset nästan magiskt för en stund, som det kan bli vid sällsynta tillfällen när solen står lågt samtidigt som det kommer en ordentlig regnskur. Vi var flera som försökte fånga stämningen med våra kameror, hon på balkongen körde säkert med en iPhone 4S för att lyckas så bra som möjligt. ;) En bild gör ju aldrig sådana här naturfenomen rättvisa, men detta är så nära verkligheten jag kommer. Själv plåtade jag med min Nikon D7100.

OmTag. Assimilation vs integration

Den stora skiljelinjen går mellan begreppen assimilation och integration. Assimilation innebär en anpassning till omgivningens normer och värderingar, en större förändring hos den som assimileras om man vill. Integration innebär att omgivningen skall anpassa sig mer till de speciella egenheter som den integrerande eventuellt har.

Integration låter givetvis vackrare i många öron, och är det säkert också på många sätt. Men något man måste förstå är att ett samhälle, om det skall hålla ihop som ett samhälle, inte kan köra vare sig assimilation eller integration fullt ut. Vi kan helt enkelt inte ha olika normer och grundläggande värderingar för olika grupper i samhället, när det gäller sådant så måste det handla om assimilering. 

När det gäller det privata som tro, matvanor, vad man vill göra på sin fritid osv. är det givetvis integration som gäller. Detta är ju ingen nyhet utan det har länge varit så, olika människor har haft olika intressen, gillat olika mat osv. i alla tider. När det kommer till kulturella särdrag är inte heller detta några problem så länge det inte står i motsättning till majoritetssamhällets normer och värderingar.

Ett exempel där det inte funkar är om någon hävdar att de skall kunna behandla till exempel kvinnor och barn och deras rättigheter på ett annat och för dem begränsande sätt. Om jag inte är beredd att låta den egna kretsen leva under samma villkor som övriga i samhället eller ställer upp på de normer och värderingar som råder i samhället utan ser den egna kulturen och/eller religionen som stående över detta borde jag ta mig en allvarlig funderare på om jag bosatt mig på rätt ställe.

Vi har ett samhälle som kommit en bra bit på väg (åtminstone jämfört med många andra) mot mer jämställdhet och ifrån föreställningen att man äger sin familj till exempel, detta är en ständigt pågående kamp och vi kan aldrig tillåta oss ett steg tillbaka från de uppnådda segrarna, den enda vägen är framåt.

Om vi då i någon naiv missriktad medkänsla med kulturers särart börjar köra dubbel bokföring befinner vi oss på ett sluttande plan som leder oss ned i avgrunden. Kanske dags att göra begreppet assimilation rumsrent så att debatten kan handla om vart gränsen mellan assimilation och integration bör dras.

Och på allmän begäran är bilden givetvis tagen med en iPhone 4S, även om den inte har något med texten att göra. ;)

OmTag. En pinnhög

I dag har våren ordentlig baksmälla, några få grader, blåst och regn. En innesittardag helt enkelt, med undantag av att jag måste ut med Sally då och då så hon får göra ifrån sig. Jag såg att det var marknad här nere vid Hornstull när jag var ute, inget folk av förklarliga skäl, bara en massa marknadsstånd. Måste vara svårt att driva en affärsverksamhet som är så beroende av vädrets makter.

Annars blir det hockey hela dagen, två bra matcher på TV för dem som vill titta.

Bilden? En pinnhög på Långholmen som jag plåtade enbart för att se hur formen och gråskalorna skulle fungera, inget vidare får jag väl medge så den får vara med bara som utfyllnad till texten innan den förpassas till en undanskymd tillvara i negativpärmen.

Det blir inte många bilder som håller över tid, får jag ihop 10-15 på ett år skall jag vara nöjd. En hel del funkar dock som bloggutfyllnad och det är också så jag använder dem.

OmTag. En bra berättelse

Några träd på Reimersholme, en ganska intetsägande bild kanske. Men det är något med ljuset och det svartvita tycker jag. En del tycker att bilder måste innehålla något som händer, alltså att händelsen är det väsentliga för bilden. Andra att bilder skall vara tydligt berättade, gestaltade för att ha något värde. För egen del har jag gått åt andra hållet och försöker finna berättelsen i det händelselösa.

Just i stillheten kan det hända ganska mycket tycker jag, även fast det är på ett inre plan. En bild som inte tydligt talar om vad vi skall känna eller tycka eller reagera på kan ofta vara intressantare än bilder som är tydliga eller till och med skriker ut sitt budskap.

Till något helt annat; jag har precis läst Kerstin Ekmans numera klassiska ”Händelser vid vatten”, en berättelse om hur ett brott, misstankar och missförstånd påverkar människors liv. Det är en berättelse om så mycket mer också; en berättelse om livet i alla sina förvecklingar.

Men det finns några viktiga beröringspunkter mellan fotografi och bra litteratur, det är aldrig övertydligt och det är öppet för egna reflektioner inom ramen för det som återges. Annars tycker jag att det är synd att så mycket skräp ges ut som kriminalromaner, och jag förvånas över böcker som lyfts till skyarna som till exempel Keplers ”Hypnotisören” som är bland det sämsta skräp jag försökt läsa.