OmTag. En oroande utveckling och en fotboll

En fotboll på isen, det kan också bli en bild.

Något annat och djupt allvarligt jag funderat över är att IS är på god väg att lyckas med att skapa sitt kalifat? Jag funderar på hur objektiv nyhetsrapporteringen varit egentligen. För mig är det uppenbart dels att de måste ha betydligt fler sympatisörer än vad man gett sken av i media? Hade det bara handlat om ett gäng blodtörstiga vettvillingar och import av krigande galningar hade detta ju knappast varit möjligt och dels måste de ju ha ett massivt ekonomiskt stöd från tunga aktörer i regionen, kriga brukar vara en ganska kostsam sysselsättning?

Jag saknar en ordentlig analys hur det kunnat gå så långt? Liksom talibanernas återtåg i Afghanistan med omgivningar, samma sak där; utan lokalt stöd borde det inte vara möjligt? Vi kan säkert inte göra mycket åt detta här i Sverige, men konsekvenserna sköljer ju över oss i form av floder av flyktingar? Hur har det kunnat bli som det blivit? Hur skall man säkra freden när man skapar det maktvakuum det innebär att avsätta en misshaglig regim? Hur skall man garantera att den avsatta regimen inte ersätts av en ännu värre?

Fanns över huvud taget någon plan för hur man skulle vinna freden och inte bara kriget? Jag får en känsla av att vi i väst sett för mycket Rambo på bio. En oroväckande utveckling är det onekligen, dessutom spridd till delar av Afrika och Asien, vad blir nästa steg?

Själv är jag i en ålder där jag förmodligen slipper vara med om en utveckling mot ett civilisationernas krig, men jag undrar om det går att undvika om inte utvecklingen bryts och hur framtiden i så fall kommer att te sig för våra barn?

OmTag. Sprickan

Den 11:e februari 2007 var vi över vid Liljeholmskajen jag och hundarna. Jag såg den häftiga sprickan i isen och tog en bild. Det måste varit betydligt kallare vinter än de senaste åren eftersom det låg tjock is på Årstaviken.

Nu kan jag sakna dessa nätter, det var fortfarande lite upptäcktsfärd över dem och det kändes fortfarande nytt och fräscht. Nu 8 år senare känns det som att jag gjort mina nätter och har svårt att hitta nya infallsvinklar som jag inte redan kört igenom.

Vem vet, kanske det dyker upp nya idéer när jag legat lågt ett tag? Jag är ju trots allt en extrem nattmänniska som gillar att fotografera så att fota på natten är en naturlig del av mig.

OmTag. En vacker kärleksförklaring

Vill lyfta fram vännen Per-Erik Åström som idag skriver en så vacker kärleksförklaring till sin livskamrat. Per-Erik är en duktig fotograf som varit med en hel del, bland annat har han jobbat mycket med flyktingar och flyktingkatastrofer. Han är en väldigt engagerad antirasist och står alltid på den svages sida, en fin människa helt enkelt. 

OmTag. En obekväm men välbehövlig diskussion tar form

Sally är lite bekymrad över alla gatuhundar från fjärran länder som hämtas till vårt land: Husse, det finns ju så många Svenska hundar redan som inte har det bra, är det ingen som bryr sig om dem?

Jag märker en kraftig vridning av debatten i främst SvD när det gäller såväl tiggarna som flyktingproblematiken. Man anpassar sig så sakteliga mot SD vad det verkar, inte så konstigt egentligen. Det svider säkert en hel del i många borgerliga hjärtan att veta att borgerligheten har en klar majoritet i riksdagen men ändå sitter fastlåsta i sina löften till väljarna att inte låta SD få inflytande över politiken.

Helt oavsett är det hög tid att det startar en nyanserad debatt runt dessa frågor, som det fungerat en längre tid och fortfarande till stor del gör ger man SD tolkningsföreträde när man själva lämnar VO.

Jag tror att de flesta är överens om att det är väldigt synd om alla som tigger och flyr.

Frågorna borde vara hur man bäst förbättrar situationen på lite längre sikt och hur det fungerar om vi tillämpar andra och mycket generösare regler än vår omvärld? Kan det till och med bli kontraproduktivt i så mening att det i sig driver på människosmuggling och permanentar utanförskap och elände? Jag vet inte, men tycker att det är hög tid att bredda diskussionen till något mer och djupare än: Inte rasist, MEN… och andra infantila kampanjer för att lägga sordin på en direkt nödvändig debatt.

Alternativet ser vi ju; oavsett vända ryggar, fascist och rasistanklagelser växer SD så det knakar. Varför kan man fråga sig? Självklart därför att människor upplever reella problem som konstant sopats under mattan av alla andra partier från höger till vänster. Folk är ju inte heller så korkade så att de inte ser hur man skärpt tonen mot de ”egna” svaga som sjuka, gamla och arbetslösa samtidigt som det öppna hjärtat vänts åt annat håll.

En, kanske felaktig, men historiskt väl belagd naturlig reaktion blir att många skjuter skulden på den andra utsatta gruppen i stället för på de som faktiskt har ansvaret. Och nej detta handlar inte om allians vs rödgröna, de har alla varit lika goda kålsupare i denna soppa.

OmTag. Den urspårade kulturfeminismen

Jag funderar lite över kulturfeminismen och dess självutnämnda portalfigurer. Hur hårt de går åt dem som de inte gillar, hur de hänger på män(iskor) olika förklenande epitet, hur man går till ren mobbning och mer eller mindre förföljer dem som man uppfattar som att de inte tänker och handlar i överensstämmelse med den egna världsbilden.

Jag kan säga det direkt; de kommer undan med det för att det beklagligt nog är politiskt korrekt för kvinnor i kulturetablissemanget att ge uttryck för hat mot män, och i detta hat ta till i stort sett vilka medel som helst.

Är det inte dags att sätta ned foten och tala om för personer, som inte kan sköta sig civiliserat utan förnedrar andra helt utan moraliska betänkligheter och rent ut sagt ägnar sig åt förtal och vuxenmobbning, att de beter sig som skitstövlar och att detta inte är acceptabelt? Detta oavsett att skitstövlarna dessa gånger råkar vara feminister med (självpåtagen) ikonstatus.

Kritisera gärna män som beter sig som drumlar, det är ingen brist på dem. Men det finns även en hel del kvinnor som beter sig minst lika illa och som kommer undan med det utan att det ifrågasätts. Jag är leds på alla som gräver skyttegravarna djupare och djupare och sitter så fast i sina egna sanningar att de är helt blinda för någon annans verklighet, detta oavsett om de är religiösa fundamentalister, rasister eller kallar sig feminister.

Jag är övertygad om att den förkrossande majoriteten feminister inte ställer sig bakom den typen av personförföljelse några få ägnar sig åt, kanske är det dags att göra detta klart för dem det berör? Den värsta skadan kommer de här personerna att tillfoga feminismen, så länge de tillåts se sig själva som portalfigurer och så länge så få motsäger dem från de egna leden.