OmTag. Tack Bengan för Gnesta-Planket!

Då var årets Gnesta-Planket till ända, mycket bra fotografi och den uppskattade fotoloppisen bjöds det på. Passar på att tacka Bengan som är den som på egen hand arrangerar detta event, det behövs eldsjälar om det skall hända någonting. 

OmTag. Ledtrådar

Jag brukar knalla runt på stan en hel del, och det är som regel då mina bilder blir till. En sorts minnesbilder över gångna promenader skulle man kunna säga. På nätterna brukar jag i och för sig gå ut i syfte att fotografera, nästan aldrig annars.

Jag kallar mig inte gatufotograf eftersom det ofta betyder att man aktivt letar efter folk i olika situationer till sina bilder. Man är alltså ute på jakt med sin kamera som genren ofta definieras idag. Jag är sällan på jakt utan som regel bara ute och flanerar.

Jag fotograferar sådant som jag ser och vill bevara av någon anledning, det kan vara i stort sett vad som helst och merparten är inga fotografier att skriva hem om. De är just ledtrådar till en tid som var, gott så.

Ett stycke av Hornsgatan en fin sommarkväll i juni 2014 när jag och hunden tog en promenad genom staden.

OmTag. Varmt och Gnesta på lördag

Varmt, varmt, varmt, jag har aldrig gillat värme. När det är 24° redan klockan 9 på morgonen blir det väl mycket. Som tur är har jag AC hemma så jag kan komma ned i temp mellan de påtvingade utevistelserna (hunden måste ut ibland). Förstår inte varför AC inte slagit igenom mer, i och för sig är det ju inte varmt så ofta men det brukar ju vara en period de flesta somrar. Problemet när man bor i lägenhet är också att man ofta likt mig inte kan få någon luftgenomströmning när alla fönster ligger åt samma håll. Dessutom blir det som att bo i en kakelugn när väggarna väl är uppvärmda så inomhustemperaturen brukar hålla i sig betydligt längre än de dagar det är värmebölja, nog om detta.

När jag var ute var det en stackare som låg i kalsongerna i parken och grävde i jorden, jag stoppade en Polispatrull, såg att de stannade hos mannen så förmodligen får han hjälp. Det är hårda tider för dessa stackare nu i värmen. På fotofronten står det still, av förklarliga skäl, jag har inte ens klart för mig vad jag skall visa i Gnesta på lördag. Jag brukar vänta till sista minuten för det mesta så jag känner igen panik direkt. Hur som helst, klockan är halv tio, det är åt helsike för varmt och hunden har slocknat på golvet.

OmTag. Att dela med sig av det svåra

Det svåra måste vara personligt, om man skildrar det måste man själv vara där med sina känslor. Det är en balansgång mellan respekt och utlämnande som kan vara svår att upprätthålla. Framför allt måste man ha syftet klart för sig, varför tar man dessa bilder och visar upp dem? Där tycker jag att många går vilse.

Det går att avbilda alla människor med värdighet och lyfta fram det vackra även ur det svåra. Idag är det många som gör precis tvärt om tycker jag. Kanske för att de själva inte är där med sina känslor när de tar bilden?

Bilden föreställer mina föräldrar på det särskilda boendet där mor levde sina sista år. Hon drabbades tidigt av demenssjukdomen som slutligen tog hennes liv 2007. Far vårdade henne själv hemma i många år. Han besökte henne dagligen så länge hon levde.

Jag tycker att det är viktigt att dela med mig även av det svåra, men skall man göra det skall det vara med ömhet och respekt.

OmTag. Svart och vitt är färgerna i min palett

Samma motiv, två olika brännvidder den ena plåtad med en 25:a den andra med en 50:a på småbild och svartvit film. Skrev tidigare om mina svårigheter att gå ifrån 50:a, den brännvidden är den som jag ser och som funkar för mig. Det blir nog ofta så när man hållit på ganska länge, pendeln tenderar att finna sitt jämviktsläge och för mig är det 50 mm brännvidd.

En annan sak är det svartvita, jag tänker i svartvitt när jag plåtar och är en ganska usel färgfotograf. Det svartvita är ju väldigt grafiskt och det blir enklare att renodla bildinnehållet tycker jag, men framför allt kräver färg ett annat tänkande om det skall bli bra.

Saul Leiter och Ernst Haas  är två fotografer som använder färgen väldigt kreativt i sina bilder, kolla upp dem om ni inte redan gjort det. Men fotografi handlar ju mycket om att förenkla och renodla, det är inte vad du tar med utan vad du lämnar utanför bildytan som ofta avgör om bilden är bra eller inte. Och svartvitt är betydligt enklare att renodla eftersom man bara behöver jobba med formen, färg har ett så starkt visuellt genomslag i sig att man måste adressera det på något sätt om det skall bli bra tycker jag.

Det finns dem som är duktiga på färg, jag tillhör som sagt inte den skaran, även om jag ibland kan avundas dem.