OmTag. Att jobba med kvadrater

Hasselbladaren är en långsam kamera, därför brukar jag sällan plåta på gatan med den. Det finns dem som är snabba även med Hasselblad, men jag tillhör inte den skaran. Det blir till att ”skjuta på sittande fågel” för min del.

En annan sak är att det är annorlunda att jobba med det kvadratiska formatet. Eftersom formatet i sig själv är neutralt och saknar rörelse måste kompositionerna sitta på ett annat sätt än med avlånga format (småbild, aps-c osv.).

För mig funkar det som regel dåligt att beskära till kvadrater i efterhand, ögat måste vara inställt på det redan vid fotograferingen om det skall bli rätt. Detta ”problem” tror jag att jag delar med ganska många, i alla fall är det ganska sällan jag ser kvadrater som skapats i efterhand som håller ihop kompositionsmässigt.

Bilden tog jag med Hasselblad och normalobjektiv i maj 2007, för mig symboliserar den ett närmast desperat kontaktsökande och ett lika uppgivet avståndstagande. Kanske handlade det om något helt annat, bilder ljuger ofta som bekant.

OmTag. En sen kväll i februari 2007

Det var februari 2007 och isen låg på Årstaviken. Jag hade tydligen gett mig ut tidigare än vanlig, att döma av ljusen i fönstren på bostadshusen. Det har blivit en hel del vändor över Liljeholmsbron med kameran på nätterna, dels är det nära och dels är det lugnt.

Nu håller den nya stadsdelen på att ta form med sina höghus, i början av 2007 hade det inte tagit fart riktigt ännu. Jag strosade runt med mins hundar i den sena kvällen, det kan jag säga med säkerhet eftersom de alltid var med. Nu är bara Sally kvar, men 2007 var både Kajsa och Sally med.

Mycket har hänt sedan dess, både mor och far var fortfarande i livet liksom Kajsa och jag pendlade ofta till Värmland med hundarna. Nattfotograferat hade jag bara gjort på allvar ett par år, och det kändes fortfarande ganska nytt. Nu tycker jag att jag tagit de flesta bilderna redan, det nya blir mest varianter. Men så är det med det mesta.

Om man intresserar sig för den typ av icke manipulerad och beskrivande fotografi jag gör tömmer man ur ämnet efter ett tag. Det är nog inte så mycket att andra tycker det som att man själv tycker att man redan tröskat igenom det som är intressant. Men eftersom jag fortfarande gillar att knallar runt med kameran på natten kommer jag att fortsätta med det, även om det inte blir så mycket nytt.

Det är lika mycket meditationen i att vara ute och vänta in exponeringarna som slutresultatet som betyder något. Lite som att meta, fisken behöver inte vara huvudsaken.