OmTag. Mäster Mikaels gata

Mäster Mikaels gata, som den heter sedan 1939 då Renstiernas gata sprängdes fram och klippte av denna bit av fd Fjällgatan, sträcker sig från Katarina Kyrka till Cornelisparken på Södermalm. Namnet är hämtat från stadens bödel Mäster Mikael Reissuer som bodde vid platsen. Han var bödel mellan 1635-1650 då han själv fälldes för mord och avrättades av sin efterträdare.

Den nuvarande bebyggelsen är från första hälften av 1700-talet och uppfördes efter det att den gamla bebyggelsen förstördes vid Katarinabranden 1723. Mäster Mikaels gata, en av alla dessa lämningar från en svunnen tid väl värd ett besök.

OmTag. Prästgatan 78

Här på Prästgatan 78, porten bortom Mårten Trotzigs gränd, föddes konstnären Carl Larsson 1853. Miljöerna i Gamla Stan saknar nog motstycke i Sverige, varje gathörn bär på en historia. I andra ändan av nuvarande Prästgatan finns det som tidigare hette Helvetesgränd där bödeln bodde och även hade sin föga åtråvärda arbetsplats fram till en bit in på 1500-talet. Stora delar av Prästgatan är i princip byggd på det som var den äldre stadsmuren. Miljöer likt dessa är det som till stor del håller mig kvar i Stockholm.

OmTag. af Chapman och polarisering

Snygg skuta, af Chapman som legat som vandrarhem på Skeppsholmen sedan 1949. Hon byggdes 1888 i England för trafik på Australien och hette ursprungligen Dunboyne, senare var hon skolskepp och nu sedan 1949 alltså vandrarhem och känd Stockholmsprofil. Skeppsholmen och Kastellholmen rymmer en speciell stämning på natten, avsaknaden av nattliv ger en känsla av landet mitt i stan.

Annars har jag funderat vidare lite på detta med tårtningen av SD:s Jimmie Åkesson. Även fast jag avskyr det SD står för så anser jag att den här typen av agerande liksom mötesterror är direkt förkastligt. Det får dessutom allt som oftast helt fel resultat. Mediabelysning och offerroll är som alla vet ett bra recept för att skapa sympatier.

Dessutom måste man respektera att han faktiskt är en demokratiskt invald representant i riksdagen, man kan tycka att detta är åt h_vitte men att möta det med metoder som man ofta tillskriver demokratins och humanismens motståndare gör ju inte angriparna ett dyft bättre i mina ögon.

Det man borde göra är väl snarare att analysera missnöjet som möjliggjort SD i riksdagen? Det är ju ett sedan länge känt fenomen att det under dåliga tider blir sämre ställt med toleransen och att det är lätt och praktiskt att skylla allt elände på grupper utanför den egna.

Det är just detta vi och dom man måste försöka komma åt, dessutom blir det knepigt om vissa frågor är tabu att ens diskutera, frågor som är viktiga för folk och problem som upplevs som reella av en stor del av medborgarna.

SD är ju det enda parti som faktiskt lyfter en del av dessa frågor, sedan må jag tycka att såväl deras problembeskrivningar som analys och förslag till åtgärder är helt uppåt väggarna. Men om man kastar tårtor, hotar, skränar, skriker och försöker inskränka deras yttrande och demonstrationsfrihet sällar man sig själv till de krafter man påstår sig vilja bekämpa.

Det är hög tid att de etablerade partierna tar itu med de obekväma frågorna utan att falla i populistfällan, vilket man tyvärr allt för ofta gör, och köper de främlingsfientligas problembeskrivning och lösningar.

Sverige är ett stort och glesbefolkat land som behöver flera innevånare, men det måste lösas på ett annat sätt. Gettoiseringen måste brytas och ordet assimilation måste åter göras rumsrent, kontaktytorna mellan olika grupper i samhället måste ökas om ett oss och dem skall bli ett vi, vilket jag ser som direkt nödvändigt. Detta gäller inte bara invandrare/flyktingar utan i hög grad alla olika sociala grupper.

OmTag. S:t Göran och draken

Denna replika uppfördes 1910 på Köpmanntorget i Gamla Stan, originalet från 1489 kan beskådas i Storkyrkan. Originalet beställdes av Sten Sture den äldre för att hylla segern över Kung Kristian efter slaget vid Brunkeberg 1471.

S:t Göran och draken är ett välkänt motiv från medeltidens Europa och symboliserar hur S:t Göran räddar en stad från en hotfull drake. S:t Göran i denna skulptur antas föreställa Sten Sture den äldre i riddarrustning och symboliken gick nog inte att ta miste på.

Annars såg jag att SD blev tårtade här om dagen. Vet inte hur jag skall ställa mig till detta? I ett demokratiskt samhälle har ju alla rätt att komma till tals, och så skall det vara. Det som saknas är en idépolitisk debatt där man både ställer upp olika alternativ för en önskad samhällsutveckling och där man inte väjer för de svåra frågorna.

Jag tror att en sådan till stor del skulle ta udden av de mest extrema uttrycken för missnöje. Men om vi, som idag, har en borgerlighet på dekis och ett vänsteralternativ utan idéer lämnas ganska stort utrymme för missnöjesyttringar som jag ytterst tror att sådana som SD är duktiga på att fånga upp.

Alltså en rejälare idédebatt med modet att peka på alternativ och även modet att erkänna problem som idag inte anses pk att ventilera. För att hitta lösningar måste man först identifiera problemen och en nödvändig start är att erkänna att de faktiskt finns. För egen del är jag övertygad om att segregationen måste brytas, men detta kan innebära obekväma beslut för stunden om det skall ge verkan på sikt.

OmTag. Cirkusen runt Nikon Df

Cirkus i stan, en miljö som gör sig bra på natten. En annan cirkus har varit runt Nikons nya retro kamera. När jag såg vilken klump det var undrade jag bara varför? Om man gjort en kamera som var i format som de gamla analoga med en stor sensor skulle det kunna vara intressant, retrostuk eller inte.

Men det man gör är ytterligare en pjäs som är för klumpig att ha runt halsen och använder retrostuket som kosmetika, en FA på steroider helt enkelt, vem vill ha en sådan? Ska det vara så svårt att få till en dslr med stor sensor utan att kameran behöver vara större än vad de var på filmtiden?

Eller är det bara jag som inte bedömer kameran efter kilopris? För så verkar det ju vara i den uppblåsta dslr världen, så tung och så klumpig kamera som möjligt för pengarna? Man undrar om det finns ett drag av självplågeri hos dagens fotografer.

Och när det gäller smidighet, hur fiffigt är det med kameror där blotta åsynen skrämmer slag på de som skall fotograferas? Nej, en användbar kamera skall vara liten och diskret och väcka så lite uppmärksamhet som möjligt inte tvärt om, har man inte förstått detta?