OmTag. Natten är mitt rätta element och lite tyckande.

Natten är mitt rätta element, och nu kommer den mörka årstiden. De flesta kanske gillar ljusa nätter och varma dagar, inte jag. Visst är det fint med sommaren men jag saknar nätterna. På sydligare breddgrader är det ju natt även på sommaren, men inte här.

Fotografera betyder ju att skriva med ljus, men jag gillar bättre att skriva med mörkret. Nu krävs en del ljus även på natten om det skall bli några bilder givetvis. Men jag säger som Brassaï: Natten visar inte något som det är, natten föreslår. Nattens ljus i staden ger oändliga tolkningsmöjligheter just eftersom det inte visar hur det är, utan just föreslår.

En vacker tanke som jag tycker det ligger en del sanning i, just att bilden döljer realiteten sätter igång fantasin. Åtminstone funkar det så för mig. Hur som helst startar min mer intensiva fotoperiod nu och sträcker sig fram till början av april.

En annan sak som jag tycker blir tydligare ju mer jag tittar är att det analoga svartvita har ett lite annat uttryck än det digitala. Jag läser till exempel LFI som ofta visar upp bilder från tidigare fotografiska storheter tillsammans med nya och det blir ganska uppenbart att de äldre bilderna har en mjukare gråskala som regel. Det verkar som om det finns nästan ett oändligt antal nyanser mellan till exempel svart och nästan svart eller vitt och nästan vitt. Dessutom kan bilderna vara utan knivskärpa utan att upplevas som oskarpa, det finns ofta en behaglig följsamhet i såväl gråskala som skärpa tycker jag.

Nu vet jag att många inte tycker som mig när det gäller detta, men som sagt det är min verklighet. Det skulle vara intressant om man gjorde en vetenskaplig jämförelse hur många olika nyanser som de olika teknikerna kunde visa mellan svart och vitt. Det viktigaste är kanske inte hur många stegs dynamik man kan återge, utan hur återgivningen ser ut mellan de olika stegen? Kan det vara så att filmens mer slumpmässiga sätt att bygga upp bilden även stämmer bättre överens om hur ögat fungerar. Våra tappar och stavar är ju inte ordnade i exakta rader med exakta egenskaper skulle jag tro. Nog om detta, kanske skapar detta en del debatt men i slutändan kokar det nog ned till att det är upp till var och en att avgöra vad man tycker funkar bäst.

Annars tittade jag just på Agenda där vår statsminister fick visa hur mycket muskler han hade när han svarade, eller snarare lät bli att svara, på frågan om han tänkte ta upp NSA:s spioneri mot Sverige med den store mannen från väster. Som förväntat lär knappast musklerna utgöra något direkt problem att rymmas i kostymen. Jag blir så trött på detta krypande, givetvis skiter USA:s ledning i vad vi tycker, men det skulle framstå som smakfullt om man åtminstone kostade på sig rättigheten att visa att man inte tycker att det är ok att det bedrivs spioneri mot såväl Svenskar i gemen som våra ledare och företag.

Sedan snackade man om Rut avdrag för läxläsning, alltså den skattesubvention som de som har råd och bor i rätt kommun kan utnyttja för att deras barn skall få ytterligare fördelar i skolan. Vore det inte smartare att satsa dessa pengar på dem som verkligen behöver det, alltså de som kommer från hem utan studietradition och de som har det svårast att hänga med? Konstigt att det skall ges allmosor till dem som faktiskt har råd, allmosor som indirekt får betalas genom försämringar eller brist på förbättringar för det stora flertalet. Känns lite bakvänd Robin Hood på något sätt. 

Slutligen diskuterades 5:2 dieten, där den alltid lika pompöse men numera rätt trötte Rössner var med och uttalade sig. Sammanfattningsvis menade han att det inte spelar någon roll eftersom folk i alla fall inte gör som de blir tillsagda när det gäller detta med övervikt. Så kan man ju alltid resonera, inget spelar någon roll eftersom ingen ändå gör som de blir tillsagda.

OmTag. Ett missat plank och en kvällspromenad

Jag missade ju årets Stockholmsplank så det skulle vara kul om någon som var där skrev lite om sina intryck? Nu skall jag inte gnälla, jag vet att fotosidan har flaggat för detta liksom de andra planken. Men jag kan tycka att det är lite konstigt att dessa event får så lite uppmärksamhet i fotosverige?

För oss glada amatörer är det väl trots allt några av ganska få chanser att träffa likasinnade och titta på bilder av de som inte är så etablerade? Själv har jag bara missat ett plank tidigare sedan nystarten, men det verkar som om intresset är ganska svalt.

Utan att lägga några värderingar om hur andra gör blir jag ändå en smula undrande över hur många av fotosidans medlemmar som besöker några av dessa event? Kan det röra sig om någon procent på sin höjd? Om man jämför med intresset för "hur man skall bli en bättre fotograf" eller "vilka prylar man behöver" för att inte nämna uppståndelsen när det släpps kameranyheter på fotosidans olika forum verkar intresset för att titta på bilder vara försvinnande litet.

Ja ja, hur man skall kunna bli en bra fotograf utan att vara intresserad av fotografi är en för mig väl förborgad hemlighet.

Nu går vi alla fall mot höst och mörka kvällar och nätter. Jag trivs bäst med att plåta i relativt mörka miljöer, en sak som slår mig när jag plåtar med en 400 asa film är att det ofta blir bra utan att det blir tekniskt perfekt. Det grova kornet och lite rörelseoskärpa höjer snarare än sänker stämningen i många bilder tycker jag.

I dag tog vi en promenad här från Hornstull via Årsta och bort till Hammarby Sjöstad där vi tog tvärbanan tillbaka till Liljeholmen för en avslutande liten promenad över bron tillbaka hem. Med vi är det alltså som alltid jag och hunden som åsyftas, det enda fotosällskap som funkar för mig. Hon kräver ingen uppmärksamhet så husse kan koncentrera sig på att se och känna in omgivningarna och de eventuella bilder som kan dyka upp. ;)