OmTag
OmTag. När det går snett
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Jag och hunden gick ut strax efter två i går natt för att ta lite bilder.
Någon kanske funderar på varför jag väntar så länge med att gå ut? Det beror på att jag vill att det skall vara natt och få vakna, mörkt i de allra flesta fönstren osv. Dessutom gillar jag känslan i den tysta tomma natten i stan, lite därför jag sällan fotograferar på helgnätterna.
Vis av lärdomen från förra gången hade jag laddat upp med de sista fyra filmbladen till storformatskameran direkt från kylen. Som jag skrivit om tidigare trodde jag att filmen jag hade i filmhållarna förra gången var gammal då det visade sig att negativen blev så tunna och fläckiga efter framkallningen att det bara var att slänga.
Jag bestämde mig för att gå upp på berget här i Tantolunden för en bild ned mot Liljeholmsbron, en bild jag tagit tidigare med såväl storformat, mellanformat och digitalkamera. Det tidigare storformatsförsöket blev inte riktigt bra eftersom filmen rört sig i hållaren under exponeringen, så alltså dags att ta om bilden.
Dessutom var det lite mulet vilket är bra för kontrasten när man plåtar på nätterna. Precis när vi kom upp på berget började det blåsa och regna ganska ordentligt, men eftersom jag hade vinden i ryggen bedömde jag att det skulle funka i alla fall då det knappast skulle komma regn på frontlinsen. Två bilder tog jag ned mot bron, så vi stod där i regnet en bra stund innan vi begav oss ned för att ta ett par bilder på den gamla järnvägsbron.
När vi kom hem strax efter fyra på morgonen och la upp prylarna på tork visade det sig att det trängt in vatten mellan mattskivan och dess skyddsglas, jag hoppas att det kommer försvinna av sig själv men jag har taskiga erfarenheter sedan tidigare då en svettdroppe sabbade mattskivan på Hasselbladaren, en väldigt dyr svettdroppe.
När jag framkallat kom överraskning nummer två, det var tydligen inte filmen som det varit fel på utan framkallaren. Dessa negativ såg likadana ut som förra gången!? Och då var det ändå rodinal med ok datum, en framkallare som skall stå sig väldigt länge.
Några timmar i regn och blåst, vatten på mattskivan, förbrukad film bara för att få slänga resultatet är inte så kul. Som ni ser saknar bilden som jag trots allt skannade helt teckning i högdagarna och är allmänt väldigt tunn, som det blir när det är fel på prylarna. Man lär sig av sina misstag, bara på det igen. :)
OmTag. Tre fotografier
Man får göra sin pryl så länge man finner glädje i det, något annat kan man inte göra. Jag har märkt att jag vart efter jag blir äldre får svårare för bilder som skriker. Nu mera vill jag ofta ha det eftertänksamma och långsamma, den stora Imogen Cunningham utställningen på kulturhuset nyligen var ett utmärkt exempel. Inta Ruka kommer till fotografiska, en annan utställning jag ser fram emot.
Jag tar mig numera friheten att strunta i fotografi som inte berör mig. Jag kommer nog att dra ned en del på mitt tyckande i bloggen också. Jag orkar helt enkelt inte med ändlösa diskussioner som inte leder någon vart. En bra tumregel är nog att lägga ned sådant som tar mer energi än vad det ger.