OmTag. En bra bok och vikten av att ta lätt på kritik

Jag har precis läst en fantastisk bok, Århundradets sommar 1913 av Florian Illies. Författaren har genom ett sinnrikt kollage av brev, artiklar och andra källor pusslat ihop hur 1913 utspelade sig i det kulturella och intellektuella Europa. Jag kommer inte försöka mig på någon recension utan tipsar i stället om att läsa boken, speciellt om man vill ha en inblick i hur genier och kulturpersonligheter som Freud, Kafka, Mann, Picaso, Kokoschka, Alma Mahler med många flera levde och tänkte för 100 år sedan. Det mesta känns ganska aktuellt även idag tycker jag.

Annars har det varit ett par loja dagar i sommarvärmen och så mycket fotograferande eller bildtittande har jag inte ägnat mig åt. Läste lite av The never ending storie om gatufoto som tydligen tagit fart igen. Som vanligt handlar väl diskussionen om vad som är gatufoto och vad som inte är det enligt gatufotopoolens definition.

När man varit med några år har man ju sett den diskussionen några gånger, den brukar ju poppa upp med jämna mellanrum. Och det är nog inte heller så konstigt eftersom det hela tiden ansluter nya medlemmar i poolen som givetvis sitter med samma frågetecken som vi alla haft tidigare. Inte så mycket att hetsa upp sig över kan jag tycka, antingen är man själv intresserad och deltar i diskussionerna eller om man känner sig färdig med dem är det ju bara att avstå?

En tanke bara och det är att om man nu satt upp regler för vilka kriterier som gäller för bilder som skall läggas i poolen så är det nog viktigt att dessa gäller, inte bara ibland utan alltid. Att det sedan blir en massa bilder som traditionellt betraktats som gatufoto som på det sättet blir hemlösa på fotosidan löser man till exempel med att starta egna pooler för dessa bilder. Jag tror nämligen att förvirringen kan bli ganska stor om man släpper igenom vissa bilder men inte andra. Nog om detta från mig.

För egen del har jag under en ganska lång tid begränsat mitt bildvisande i stort sett till mitt bloggande. För mig funkar detta bättre då jag antingen kan sätta bilderna i en kontext, eller helt enkelt som här använda dem som utfyllnad för att bryta upp texten. Sedan är det uppenbarligen så att alla inlägg och bilder inte alltid faller i god jord hos alla, men så skall det nog också vara. Hur skulle det se ut om alla gillade allt alltid?

Men jag tror att det bästa man kan göra är att försöka föregå med gott exempel och visa upp sina egna fantastiska alster i stället för att såga andras? Nu har jag inga problem med att inte alla gillar alla mina bilder, men jag har kommit så pass långt i mitt eget fotograferande att jag själv ser om jag gillar mina bilder eller inte.

Och jag tror att de flesta faktiskt tycker om de bilder de själva publicerar och då tycker jag att det skulle vara en smula övermaga för mig att gå in och såga bara för att just jag inte kan eller vill ta dem till mig. Synonymt för de flesta som ägnar sig åt sådant är att de ofta inte själva presterat något som får någon att slå frivolter av hänförelse direkt.

Det kan ju finnas andra orsaker till ett sådant beteende givetvis som att personer mår dåligt av någon anledning och tar ut sin frustration på det som råkar komma i vägen, som någon annans bilder på fotosidan eller någons blogg till exempel. Hur som helst, man gör så gott man kan och tar de bilder man själv känner för. Den egna tillfredsställelsen är det som betyder något, andras tyckande skall man nog ta med en nypa salt oavsett om det är översvallande positivt eller negativt.

Jag läste i boken jag lovprisat ovan att Swanns värld blev refuserad av flera förlag innan författaren gav ut den med egna pengar, resten är historia. Swanns värld är alltså den första delen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt som är en av 1900-talets viktigaste romanbyggen. Så även de med betydligt större insikter än tyckarna här på fotosidan kan ha fel, och har det också ganska ofta.

Skivbolaget Decca refuserade The beatles, Bonniers Refuserade Astrid Lindgrens manus till Pippi Långstrump, Nationalmuseum refuserade Carl Larssons Midvinterblot och Bonniers igen refuserade August Strindbergs Fröken Julie. Så gör er själva tjänsten att inte lyssna så mycket på vad tyckarna tycker, och framför allt låt er inte nedslås. Det kan till och med vara ett tecken på originalitet och kvalitet att man blir dissad av de som tror sig förstå, men ofta inte begriper just någonting.

OmTag. Lite svalka i sommarvärmen

Jag gillar ju inte värme något vidare, så här kommer ett par bilder för att påminna oss om att bättre tider står för dörren.