OmTag. Leica Oskar Barnack Award

Gå in och titta på bildspelet på Leicas hemsida, mycket bra reportagefotografi!

Bara en utfyllnadsbild som inte har något med Oskar Barnack Award att göra 

OmTag. Per-Erik Åström på Mellqvist

I torsdags var jag och tittade på Per-Erik Åströms fina utställning Utefter Vägen som visas på Mellqvist Kaffebar Hornsgatan 78 (Bysis Torg). En form av ”äkta och ärlig" dokumentärfotografi som jag ser alldeles för lite av nu för tiden. För att celebrera utställaren och hans bilder var det självklart att en av de analoga kamerorna fick följa med! Det är även därför det inte blivit något blogginlägg om denna fina utställning tidigare, filmen måste plåtas slut och framkallas. ;)

Jag tycker att Per-Eriks bilder följer den fina dokumentära traditionen där vi hittar fotografer som Don McCullin och även Bruce Davidson, raka ärliga bilder där motivet blir viktigare än fotografen. Just detta tycker jag är något som ofta kännetecknar bra fotografi, motivet är överordnat fotografen. Det kan låta självklart, men jag tycker att det blir mer sällsynt ju längre vi kommit på resan mot den självförverkligande människotypen som är sig själv nog.

Bilden presenterades tillsammans med små texter som förklarade hur, var och varför på ett fint sätt. Så ni som har möjlighet, kila förbi och titta på riktigt bra klassisk dokumentärfotografi. Som vanligt missade jag i upphetsningen att ta några egna bilder av fotografen själv!? Det närmaste jag kom var sonen som stod och frikostigt delade ut vin till besökarna. :)

Sonen serverar

Krister minglar

Micke Berg lägger ut texten

Lasse, mannen med 11 förstoringsapparater i labbet, respekt!!

OmTag. Spontanfika på hörnet

Idag blev det en fika på hörnet igen, Claes ringde när jag var ute med hunden så det var bara att bestämma att träffas någon timma senare. Vi snackade lite om detta att det är ganska svårt idag att få till den här typen av spontana möten. Väldigt många vill eller kan inte bestämma sig för att bara dra iväg för ett par timmar. Ofta vill man dels ha låååång framförhållning, och dels kan man inte ens då bestämma sig utan det blir ofta ett ”jag får se om jag dyker upp”, typ. Och man går inte gärna och sätter sig på ett hak i förhoppningen att någon kanske dyker upp. Har folk så mycket att göra, eller är det något annat som ligger bakom? I vilket fall tycker jag att det är ett beteendemönster som blivit vanligare än vad det var förr.

Hur som helst blev det som vanligt en trevlig spontanfika med Claes, och dessutom dök det upp en annan fotosidanmedlem, Peranders Dahlström, eftersom Claes slängde ut en blogg med tid och plats. Det blev en del snack om lite allt möjligt från ljussättning, bildprojektioner och lasershow på olika evenemang till micro 4/3 och allt där emellan.

OmTag. Den sofistikerade hunden

När det är fest skall alla vara med

OmTag. Den konstnärliga friheten

Rakt ut från kameran som det brukar heta

Den konstnärliga friheten innebär att vi kan göra i stort sett vad som helst i bildbehandlingen och så skall det givetvis vara. Men jag kan bli lite fundersam ibland när jag ser bilder, och ofta hänförs till en början, om inte effekterna i sig ibland blir viktigare än bilden?

Det är lätt att ta till olika manér för att göra bild av fotografier som egentligen inte riktigt håller i sin egen rätt som fotografier. Ofta kan vi skruva till bilderna så att själva skruvandet blir bilden på något sätt.

lite lek i Color Efex

Inom den så kallade gestaltande fotografin finns det två olika typer av skruvade bilder som dominerar idag tycker jag och de är också varandras motsatser i stora delar. Dels har vi de som drar på med så mycket kontrast, struktur och svärta som möjligt, alltså de som skapar skräckkabinetten. Och dels har vi dess raka motsats bilder med milda tonskalor där gamla polaroider utgör förlagorna, och ofta en hel del överstrålning och vinjettering hämtat från de tidiga pictoralisterna eller dess efterföljare som kör med toykameror. Alltså de som skapar sagovärldarna.

Som sagt, det är upp till var och en att söka sina uttryck som den vill. Men jag tycker för egen del att det är viktigt att också bedöma bilder vi ser efter hur väl de står sig som rena fotografier. Alltså hur väl fotografen lyckas förmedla något med hjälp av innehåll och form utan att ta i så förskräckligt.

Ganska neutral konvertering till svartvitt i Silver Efex, ungefär som jag brukar göra

Eller som Kurt Bergengren uttryckte det: ”En bra bild är när väsentligt innehåll fått skärpt form och om en bild inte håller kan det bero på att formen inte räcker som innehåll.” Med andra ord, det fordras som regel ett innehåll som man kan bygga sin historia runt innan det är dags att börja jobba med formen. Om man överarbetar formen å andra sidan kan bilden falla trots att den har ett adekvat innehåll.

Lite att fundera på när vi tar våra bilder: Vill jag försöka få något sagt med mediet jag valt, alltså fotografi, eller använder jag det i kombination med efterbehandling som en sorts genväg till måleriet? Nu gör var och en som den vill efter eget tycke och smak givetvis, men jag tycker ibland att bilder och fotografer får oförtjänt mycket uppmärksamhet "bara" för att det applicerats några filter i photoshop, använts underexponerad film, knallhårt papper och blodlutsalt i mörkrummet eller för att man kommit över några paket utgången polaroidfilm.

En lite mer skruvad variant från Silver Efex

Viktigt! Det är alltså inte något gnäll på dem som håller på med efterbehandling, det finns stora konstnärer inom detta breda område också. Det jag är ute efter är "alla vi andra" som mest skruvar till bilderna utan att ha någon egentlig tanke mer än att det skall bli en häftig bild. Skillnaden mellan dessa grupper blir ganska uppenbar när man ser bilderna för det mesta. ;)