Känner katter sorg?
För ett par veckor sedan var vi på den sista resan med katten Smulan som varit med oss i 18 år. Hon var den äldsta katten av de tre vi har som chefer, så de andra två var ju vana vid att hon gosade med dem och gärna tvättade dem (trots att Nony ofta gav tillbaks med ett rejält nackgrepp). Sedan dess har vi märkt att framför allt Nony verkar deprimerad; han är inte alls så högljudd som han var innan och ligger ofta och länge och sover själv i sängen.
Lakrits som inte varit hos oss så länge beter sig också lite annorlunda; han ligger nu ofta och länge på trappan utanför ytterdörren och ser nästan ut att vänta på sin kompis.
Jag har försökt söka på detta, och det finns en del forskning som visar att katter också har känslor och kan sakna både kattkompisar och människor, men det är förstås svårt att testa ...
I vilket fall som helst saknar vi kattskrället, och jag är övertygad om att hennes kattkompisar gör detsamma!
Bra att ni fortfarande har ett par som förmodligen kommer att bete sig som tidigare – efter en tid.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Fint foto af katten.
"Sorg" kräver nog att dom ska veta vad som hänt. På Gotland säger folkets visdom att katten ska få nosa på sin döda kompis.
"Saknad" tror jag i allra högsta grad att dom känner, vi har haft syskonpar. Då den ena dött har den andra letat i åratal.
Och själv känner jag både saknad och sorg.
Fin bild på en fin katt!
Tommy S.
Hälsn!
https://www.youtube.com/watch?v=-fusSPk4j0k