Att fuska med sina bilder ...

Läste på Kamera & Bild att åtta procent av de bilder som lämnades in till årets World Press Photo blev diskvalificerade för manipulation enligt tävlningens nya hårdare regler. En del av dessa bilder hade inte ens behövt manipulerats om fotografen i stället orkat välja ett annat utsnitt vid fotograferingstillfället enligt tävlingens ordförande ...

Trist när så många bilder faller bort för att folk inte kan hålla sig till reglerna, men när det gäller redaktionella bilder är det viktigt att hålla på dessa regler tycker jag.

Här på bloggen får man förstås göra vad man vill med sina bilder, som t.ex. att försöka få bilderna att se gamla ut trots att de inte är det. Fast den här bilden är det - gammal alltså - jag fotograferade den i mars 2006 och har inte gjort mer än att beskära den lite, göra den svartvit och tona den :)

Ha det gott!

Dagens I-landsproblem: Fjärr eller timer?

I mitt föregående inlägg avhandlade jag den heta frågan om hur man får fotografera barn (i synnerhet vuxna kvinnliga barn), men idag blir det något helt annat :)

Förra vintern såg min bil ganska ofta ut som i den första bilden i det här inlägget, och i år bestämde jag mig för att åtminstone förebygga en del av problematiken genom att låta montera elektrisk motor- och kupévärmare!

Lilla Bilen på kvällen den 5 december 2012

Det var många många år sedan jag ägde en bil utrustad med såna lyxvaror, och på den tiden var åtminstone själva kupéfläkten ett ganska stort åbäke som värmde upp även en stor bil till temperaturer som närmar gränsen till vad finnarna står ut med i bastun. Den kupéfläkt jag fick monterad idag är ungefär lika stor som ett fodral till en dubbel-CD, fast det kanske inte säger så mycket för den yngre generation som är van att all musik får plats i mobiltelefonen. Den är hur som helst liten och sitter snyggt och prydligt monterad på mittkonsollen i passagerarens benutrymme (som är förvånansvärt stort i Lilla Bilen). Värmaren har inte så hög effekt, men det skulle nog räcka med en vanlig glödlampa på 60 watt för att hålla rutorna isfria (motorvärmaren drar nog dock lite mer).

Jag parkerar min bil så nära vägen som möjligt, vilket kanske framgår av brevlådorna i bilden - de måste ju nu för tiden sitta i klump så att alla de firmor som delar ut posten ska får det lättare. Anledningen att jag parkerar där är att det blir mycket mindre skottande än om jag skulle köra in bilen längre på tomten, och det innebär också att jag ikväll har gjort en jättesnygg dragning av skarvsladd från huset till grinden (25 meter sladd räckte precis).

Jag köpte också ett litet fjärrstyrt eluttag som jag satt i vägguttaget på huset så att jag kan starta bilvärmaren närhelst jag får för mig att det är dags att tina upp bilen, och det fungerar alldeles utmärkt - jag kan t.ex. ha fjärrkontrollen på mitt sängbord och trycka på knappen så snart jag vaknar, och eftersom bilen är så liten torde den vara well done när det är dags att åka.

Det finns dock ett litet problem med detta. Hur tusan vet jag att fjärren lyckats få kontakt med mottagarenheten? Inget indikerar huruvida den lyckats starta bilvärmaren eller inte, och jag kan visserligen trycka flera gånger på knappen för att vara säker, men jag kan ändå inte veta. Ett alternativ är att jag öppnar ytterdörren och lyssnar på mottagaren innan jag trycker på knappen (då eluttaget sitter precis utanför dörren), men då skulle jag ju lika gärna kunna skippa fjärren och sätta i eller dra ur sladden manuellt ...

En klassisk variant för bilvärmare är förstås att använda en timer, men det har jag ju bara nytta av om jag vet exakt när jag vill åka någonstans. Ska jag ut och okynnesköra på oplanderade tider måste jag ändå sticka ut nästan i kylan och aktivera en dylik.

Svåra frågor detta, precis som frågorna kring vad man får fotografera eller inte. Har ni några bra svar får ni gärna posta dem!

En sak är jag dock rätt säker på; om bilen ser ut som i bilden nedan hjälper vare sig fjärrkontroll eller timer - den bilägaren fick nog invänta våren eller använda ishacka :)

En ledsen Mini två dagar innan julafton 2012

Ha en fortsatt trevlig julmånad (som förhoppningsvis blir lite vitare snart så jag får riktig nytta av dagens bilinstallation) :)

Varför i hela friden ska man fotografera i svartvitt?

En del fotografer hävdar att det är svårt att fotografera i färg, och att färgen tar uppmärksamheten från motivet. De har helt rätt, fast bara ibland - så här års tycker jag färgbilder gör sig alldeles utmärkt och färgen kan nästan få vara själva huvudmotivet :)

I det här huset med alldeles för många antenner bor jag

Nu beror förstås valet mellan färg och svartvitt på vad man fotograferar (och när man gör det). När ljuset tryter så ISO-talet måste höjas blir det ofta bättre att ta bort färgen (gäller också med film), men ibland kan det vara snyggt med både korn och brus.

Morgonlektyr

Ni som läst min blogg tidigare vet redan att min fotografi är väldigt spretig, så det där med färg eller svartvitt - kattbilder eller sportfoto eller om jag över huvud taget fotograferar beror på dagsformen. En del fotografer väljer ett något smalare motivområde, och då är det där med teknik- och motivval nog lättare ...

Undrar om de är här och klipper bort låsen ibland - ser i alla fall att vara delvis samma lås som i vintras

Jag gillar svartvita bilder, men ibland tycker jag färgen kan tillföra mycket till en bild. Det där med att blanda teknikerna tycker jag dock för det mesta ser förskräckligt ut (alltså en svartvit bild med bara någon detalj i färg).

Den här bilden är tagen i skymningen till skillnad från den förra från morgonen, men inte helt lätt att se skillnad på grått ljus ...

Vad gäller det här med motivval så har ni sett många av de här motiven förut (ungefär) i min blogg. Det har att göra med gångvägen från kontoret till där jag parkerar bilen för det mesta - det lär alltså bli fler bilder från samma områden. Får se hur mycket det kommer gå att variera.

Den här må vara i färg, men gatufoto är det definitivt!

En del andra bloggare här har visat att det går att variera bilderna just från såna här jobbpromenader, så jag ska i alla fall försöka göra mitt bästa :)

Var tvungen att avsluta dagen med en svartvit bild för att lätta upp all färg - ni får försöka överleva att det är en kattbild :p

Alla bilder är gjord med min Sony RX100 II och alla utom den svartvita är bara pillade på i Lightroom. Kattskrället fick sig en släng av Silver Efex Pro (då jag tycker det är klart lättast att göra snygga s/v-konverteringar i det programmet).

Ha det gott!

P.S. Ni som gillar att fotografera och fika i Uppsala har väl inte missat DAGNYS? Nästa tillfälle är inte förrän i början av november, men nu finns det en grupp här på FS: http://www.fotosidan.se/groups/dagnys/index.htm

Lite fler bilder från Lilla Kameran (RX100 II)

Det blev inga fantastiska bilder idag heller, men jag är ändå imponerad av vad den lilla kameran kan prestera.Klicka gärna på bilderna för att visa i större storlek, eller gå in på min flickr för att se dem i full storlek.

Lilla Bilen, ISO 100, 10,4 mm, f/4 och 1/400 sekund

Eftersom kameran är så liten finns det förstås inte plats för så många knappar och rattar, men det nödvändigaste finns och menyträsket är tack och lov mycket bättre än i min NEX, så det är inte så bökigt att ge sig in där heller.

Ett litet hus. 10,4 mm, ISO 800, f/4 och 1/50 sekund. Konverterat till svartvitt i Silver Efex Pro

Jag har testat att fjärrstyra kameran från min padda, och det fungerar väl - man kan dock inte göra mer än att zooma och sköta avtryck (eller filma om man är lagd åt det hållet). Det kan nog dock vara användbart någon gång, och det är ju smidigt att kunna föra över bilder till paddan enkelt om man vill lägga upp nåt på fejjan eller så.

Vasahuset. 10,4 mm, ISO 800, f/4 och 1/50 sekund

Jag får se om jag kommer tycka om kameran i längden. Jag brukar ledsna på kompaktkameror, men i och med att den här presterar bättre än allt annat i samma storlek kanske jag står ut med den :)

Felix spelar. 10,4 mm, ISO 3200, f/1,8 och 1/60 sekund

Testar fjärrstyrning från paddan. 10,4 mm, ISO 160, f/2,2 och 1/30 sekund

I morgon kanske jag masar mig iväg till DAGNYS, som denna gång är på Fågelsången - i så fall lär det bli fler bilder :)

Ha en trevlig helg!

Konstfoto - vad ska det vara bra för?

Jag har tidigare ondgjort mig över att en del fotografer verkar snudd på besatta av att tillhöra ett visst fack. De som kallar sig gatufotografer är väldans noga med att det är just deras sätt att se på gatufotografi som är det rätta (även om det skiljer sig massor mellan de individer som kallar sig gatufotografer). Likadant är det i många andra genrer; T.ex. naturfotografi måste bedrivas på rätt sätt, fast vad som är rätt varierar friskt. En del tycker att rena artporträtt av fåglar är det enda rätta, medans andra inte drar sig för att klippa och klistra antingen direkt i kameran eller i datorn i efterhand. Sportfotografer tycker om att ta tusentals bilder per dag, med så stor, dyr och tung utrustning som möjligt. Och så vidare och så vidare ;)

Konst(igt) ljus

Vad är då konstfoto? Ja, inte tusan vet jag! När ämnet kommer upp till diskussion ser jag framför mig något ganska flummigt, som absolut inte kan beskrivas konkret och man ska helst inte se vad motivet föreställer.

Längtan till Italien (eller kanske en röd stuga med vita knutar)

Jag har också förstått att det är viktigt att ha titlar, på sina konst(iga)foton. Titeln får gärna vara lika obegriplig som bilden, och det skadar heller inte att den är skriven på utrikiska. Jag är dålig på obegripliga titlar, så mina titlar på bilderna i det här inlägget är nog för tydliga för att platsa i genren.

Sönderfall (eller ett ganska hårt efterbehandlat löv)

Inom genren konstfoto finns det förstås också bilder där det är lätt att se vad bilden föreställer, så då gäller det att ta till andra knep. Svartvita och ödesmättade bilder är ett bra recept då tycker jag mig sett.

Ensam vårvinter (fast den här skulle kunna vara en naturbild också, men för den genren är den nog för efterbehandlad)

En sak som alltid fungerat i konstens förunderliga värld är att shocka åskådarna. Skildringar av våld, sex, naket och skitigt har lockat många. När man som fotograf tar till det greppet är man dock nära något slags socialrealism som gränsar till dokumentär- eller reportagefotografi, och jag är inte säker på att det är konst.

Utsatt (eller bara småfnissande och kliande från mattan)

Jag hoppas ni förstår att det här är skrivet med glimten i ögat, och att jag inte vill hoppa på någon (så mycket). Jag tycker bara att det här med tillhörigheten till olika fotografiska fack ibland blir lite fånig :)

Ha det gött!