Konstfoto - vad ska det vara bra för?
Jag har tidigare ondgjort mig över att en del fotografer verkar snudd på besatta av att tillhöra ett visst fack. De som kallar sig gatufotografer är väldans noga med att det är just deras sätt att se på gatufotografi som är det rätta (även om det skiljer sig massor mellan de individer som kallar sig gatufotografer). Likadant är det i många andra genrer; T.ex. naturfotografi måste bedrivas på rätt sätt, fast vad som är rätt varierar friskt. En del tycker att rena artporträtt av fåglar är det enda rätta, medans andra inte drar sig för att klippa och klistra antingen direkt i kameran eller i datorn i efterhand. Sportfotografer tycker om att ta tusentals bilder per dag, med så stor, dyr och tung utrustning som möjligt. Och så vidare och så vidare ;)
Konst(igt) ljus
Vad är då konstfoto? Ja, inte tusan vet jag! När ämnet kommer upp till diskussion ser jag framför mig något ganska flummigt, som absolut inte kan beskrivas konkret och man ska helst inte se vad motivet föreställer.
Längtan till Italien (eller kanske en röd stuga med vita knutar)
Jag har också förstått att det är viktigt att ha titlar, på sina konst(iga)foton. Titeln får gärna vara lika obegriplig som bilden, och det skadar heller inte att den är skriven på utrikiska. Jag är dålig på obegripliga titlar, så mina titlar på bilderna i det här inlägget är nog för tydliga för att platsa i genren.
Sönderfall (eller ett ganska hårt efterbehandlat löv)
Inom genren konstfoto finns det förstås också bilder där det är lätt att se vad bilden föreställer, så då gäller det att ta till andra knep. Svartvita och ödesmättade bilder är ett bra recept då tycker jag mig sett.
Ensam vårvinter (fast den här skulle kunna vara en naturbild också, men för den genren är den nog för efterbehandlad)
En sak som alltid fungerat i konstens förunderliga värld är att shocka åskådarna. Skildringar av våld, sex, naket och skitigt har lockat många. När man som fotograf tar till det greppet är man dock nära något slags socialrealism som gränsar till dokumentär- eller reportagefotografi, och jag är inte säker på att det är konst.
Utsatt (eller bara småfnissande och kliande från mattan)
Jag hoppas ni förstår att det här är skrivet med glimten i ögat, och att jag inte vill hoppa på någon (så mycket). Jag tycker bara att det här med tillhörigheten till olika fotografiska fack ibland blir lite fånig :)
Ha det gött!
Det är därför det är så spännande.
Allt annat e konstigt! :)
B)
Ibland blir det bra, ibland blir det trist - vad gör det om 100 år?
Och att det är längtan till Italien är inte alls konstigt.... Det är en konst, att ta bra bilder!! :) //PeterL
Det är kul med variation!
Om man som fotograf är både skärpt och har djup, har man skärpedjup då? :) Och till midsommar, då tänker nog även jag köra en eller ett par snaps shots... :) //P
....tror jag
/nic
Möjligen en ny hårddisk, men det har jag redan en så.... :) Däremot, så upplevde jag det som att du, behövde en ny dator nic, så ställ du frågan till Anders istället.... Eller så kan ni två börja köra analogt tillsammans... ;) //kick
Jag har som du så riktigt observerat använt sepiatoning (i Silver Efex).
vad är konstfoto?
ett fotografi är ju ett fotografi i det ögonblicket det tas
inställningar och motiv är helt ointressant
du talar om kategorier, djur natur osv
kanske sker uppdelningen för att underlätta sökandet
men å andra sidan skapar det de isolerade grupper du talar om
titlarna, som för dig är konstiga, är nog ett uttryck för fotografens behov att lägga en ytterligare dimension till bilden
photoshoppandet tycker jag är en annan sak
det är gjort som en personlig försköning av ett fotografi
är det då en ny produkt - eller är det en konstnärlig bearbetning av fotot - en slags konstfoto
det är kanske just det som är konstfoto - då finns det ju massor av konstfotgrafer på FS - kanske även du?
/inger
välkommen att titta in till u t t r y c k
där finns det utrymme för mycket
Min fotografi är ganska spretig, vilket är precis som jag vill ha det - jag fotograferar allt mellan himmel och jord, och tycker det skulle vara trist att bara ägna sig åt en viss typ av fotografering. Det resulterar förstås i att det blir en hel del halvdana bilder, men det kan jag leva med.