17/100 Katten som räddade livet på storasyster

I början av 80-talet bodde min storasyster Kitty i huset mittemot huset där jag och mina föräldrar bodde. Hon hyrde det av Domänverket (som inte längre finns tror jag). Det var ett gammalt risigt hus med halvfungerande rinnande vatten och ingen toalett (det var dock ett fint utedass på gården med hela tre sitthål) och ett elsystem som inte var sådär himla modernt. Jag tillbringade en hel del tid på Hamregården utanför Orsa då, och en gång när jag kom hem var syrrans hus halvt nerbrunnet. Farsan visade bild från UNT där huset stod i ljusan låga, och han och syster stod och tittade på när brandkåren inte kunde göra annat än begränsa elden.I famnen höll min syster katten Linus. En kastrerad abessinerhanne hon fick på köpet när hon köpte en "fin" avelshona (som dock visade sig vara helknäpp och återlämnades till uppfödaren). Syster låg och sov i godan ro när hon väcktes av Linus som desperat stod i sängen och skrek och ville ha upp henne, och när hon vaknade kände hon röklukten. Vid det laget brann det för fullt på övervåningen, och vardagsrummet var på god väg att bli övertänt. Kitty tog Linus i famnen och hoppade ut genom fönstret, och sprang upp till vårt hus och larmade brandkåren.

Efter detta flyttade syrran till en lägenhet, men Linus blev kvar hos oss och han var också kvar när jag, hustrun och sonen Oliver flyttade dit flera år senare. Linus var blind de sista åren (tydligen inte helt ovanligt för rasen), men klarade sig bra ändå. Han pinkade ibland där han inte borde, men vi tyckte om honom ändå.

En dag hörde jag några som promenerade förbi tomten skrika och gapa, och det visade sig att en dobermann huggit Linus och sprungit iväg med honom i munnen. Hundägaren var känd för att ogilla katter, och i kvarteret där han bodde talades det om att hans hundar också tidigare tagit katter. På den tiden hade folk i allmänhet inga mobiltelefoner, och jag sprang ut på vägen och efter hunden som redan hunnit långt ut i skogen. Gubben med hunden förklarade att katten lurpassat på hans dobermann i buskarna och hoppat på hunden, som attackerat i självförsvar. Jag vet inte hur vanligt det är att 18 år gamla blinda katter hoppar på hundar, men jag hade lite svårt att tro på det ...

Vi hittade aldrig katten och jag polisanmälde förstås händelsen. I och med att det den här gången fanns flera vittnen till hur det gått till förstod gubben antagligen hur det skulle barka hän, så han försvann och polisen visste inte vart han tog vägen när de hörde av sig igen ett par veckor senare. Vi saknade Linus men var samtidigt glada att slippa den galna gubben och hans hundar - vem vet hur hundar med den uppfostran beter sig mot små barn (eller våra andra katter).

Idag finns min syster inte längre i livet, men den gången räddade kattjäveln Linus livet på henne. Det finns alltså en mycket god anledning till att jag älskar kattjävlar :)

11/100 Fågelfotograf blir jag nog aldrig ...

Jag har försökt mig på det där med fågelfotografering och konstaterat att det inte är så lätt. Dessutom är det dyrt och tungt, då det blir bäst med långa ljusstarka teleobjektiv. Jag tyckte det var ganska skoj och utmanande att försöka fotografera flygande fåglar, men det var inte så många av bilderna som blev bra ...

Gås vid Dalkarlskärret utanför Uppsala

Bilden här ovanför är ett av undantagen, och den gillar jag främst för att gåsen blev inramad av suddigt kaveldun. Man kan ju ha lite tur ibland och lyckas med bilder man egentligen inte är så bra på :)

Uggla på Isle of Mull

Ugglan var mycket lättare att fotografera, då den tillfälligtvis bodde på ett center för rovfåglar (de rehabiliterar skadade och sjuka fåglar). Den satt still och det gick att komma nära - såna fåglar gillar jag.

Räkmacka på Hamncafé Våfflan i Sigtuna

Den tredje bilden var ännu lättare att göra, eftersom det på många uteserveringar bara är att ställa valfri mat på bordet och luta sig tillbaks. Sedan kan man plåta hur mycket man vill med mobilkameran utan att småfåglarna bryr sig. Det är kanske inte direkt bra naturfoto, men det är skoj ändå och bilderna kan bli lite rolilga :)

Nä, jag ska nog hålla mig till att fotografera katter när det gäller djur ...

Flygande Pekka

... fast å andra sidan är det uppenbarligen inte så lätt att fotografera flygande kattjävlar heller.

Ha det gott!

Femtio nyanser av grå katt och en riktigt ful typ!

Bengan skrev något inlägg där någon utdöd fotosajt med urfåniga regler nämndes, och Rauni och säkert fler svarade. Med tanke på vad jag brukar visa i mina bloggar skulle medlemmarna där förmodligen mått synnerligen dåligt om de sett de bilder jag brukar visa :)

Jag fotograferar det jag tycker är kul, och jag fotograferar för att dokumentera min lilla värld. Då blir det en del husdjur och barn, och en eller annan selfie!

Så nöjd som hon ser ut kan man tro att hon är nyss utkommen från en visning av filmen rubriken anspelar på ...

Och här är det alldeles för mycket fånig efterbehandling med filter :)

Ha det!

Fika, kattjävlar och ungar!

Jag har legat på latsidan vad gäller bloggandet på sistone och här är ett försök att komma ikapp lite, så ni får stå ut med att det blir blandad kompott som sträcker sig över lite längre tid än vanligt :)

Förförra helgen var det som brukligt Dagnys fotofika på konditori Fågelsången. Det var som vanligt trevligt - trots att jag och Björn inte lyckades komma överens om hur det förhåller sig med tidningarnas eventuella negativa särbehandlande av Sony ;) (No hard feelings, Björn!)

Anna, Lena och Rauni fick ett alldeles eget tjejbord!

När jag promenerade från kondiset till min bil blev jag stoppad av en tiggare som satt utanför ICA. Han gestikulerade glatt, och visade med teckenspråk att han inte var ute efter pengar utan ville bara bli fotograferad. Han poserade stolt och gjorde tummen upp när jag tagit bilden och visat honom.

EU-migrant

Nu gör vi ett litet hopp fram till fredag den trettonde, och det enda vettiga jag fotograferade då var kattjäveln, men han ställde som vanligt snällt upp och poserade :)

Nony

Lördagen den 14 februari var en stor dag för sonen Felix, då han dels blev myndig och dels åkte till Stockholm på konsert med Tenacious D på Fryshuset. Tyvärr var hemresan inte så kul, då sista tåget blev inställt så han fick vänta på ersättningsbuss och jag hämtade honom på stationen någon gång efter två på morgonen (men konserten var bra, så han var nöjd ändå).

Felix på 18-årsdagen

Födelsedagen firade vi på restaurang Golden China i Uppsala där vi fick sällskap av storebror Oliver med flickvännen Elin. Golden China är en lite annorlunda kinakrog i bemärkelsen att de har två menyer - en med kinesisk mat, och en med svensk "kinamat". De har mycket gott, och det skiljer sig en hel del mot de vanliga fyra små rätterna eller kyckling med mandel.

Elin och Oliver

Oliver och Elin

I torsdags åkte jag till Stockholm där jag träffade kollegan Martin och pratade en massa strunt. Eftersom Martin stod i duschen när jag kom passade jag på att fotografera hans fina skylt utan att han kunde stoppa mig, men jag riskerar väl åtal för det ...

Jag innehade åtminstone inte några sprängämnen ...

Stadshuset sett från Kungsbron

När jag kom hem från Stockholm konstaterade jag att Felix faktiskt ägnar sitt sportlov åt sportande (fast alla ser nog inte e-sport som någon riktig sport ...).

Felix spelar Counterstrike

Nu har vi äntligen kommit fram till idag, och idag blev det fotografering att kattjävlar igen. För några veckor sedan fick de (kattjävlarna alltså) en ny fin klösbräda av äkta kartong som kostade några tior på Citygross. De gillar den klösbrädan väldans mycket, då den är pimpad med kattmynta :)

Hjalmar kramar kartong!

Nony chillar på sin låda ute på trappan

Oliver hade lite problem med sin stationära Windowsdator som vägrade hitta någon hårddisk att boota från, vilket i sig var en förbättring från att den först inte gick att starta alls. Att den inte gick att starta berodde på att strömbrytaren helt enkelt gått sönder (något jag aldrig råkat ut för tidigare), och antagligen blev något på disken skadat i samband med att den gick sönder. Som tur var gick det att lösa utan ominstallation genom att starta från en USB-sticka med Windows och välja den automagiska reparationsfunktionen (och fort gick det också) :)

Oliver pillar med sin Mac (som inte är det minsta trasig)

Det var ett ganska stort knippe tämligen alldagliga vardagsbilder, men jag tycker såna också är värde både att visa och spara. Det är åtminstone roligare än bilder av kameror (även om jag också tar sådana ibland) :)

P.S. Egentligen borde jag kanske inte kalla sönerna för ungar eftersom båda nu är myndiga, men för mig är de alltid mina barn :) D.S.

Den första kattjäveln!

En del tror att jag inte gillar katter, eftersom jag kallar dem för kattjävlar i min blogg. De som känner mig kan garanterat intyga att jag kallar dem kattjävlar med respekt! Jag älskar katter (och alla djur) och har växt upp med dem. Jag klarar själv inte att åka till veterinären när det är dags att säga adjö, och jag gråter när jag ser filmer med djur som lider eller dör.

Trots det kallar jag alltså åtminstone en av mina katter för kattjäveln - ni som vill tolka det som brist på respekt eller så får gärna göra det, men jag tänker inte ändra mig på den punkten ;)

Hur som helst tänkte jag visa den första riktigt bra (i mitt tycke) bilder av någon av de kattjävlar som förgyllt inte bara mitt liv, utan också många andras. Det här är abbessierhanen Linus, en kastrerad hankatt min syster fick "på köpet" när hon köpte hans syster (som jag inte kommer ihåg vad hon hette). Systerkatten var lite instabil och hade ihjäl den enda kull hon födde, och hon gillade inte folk heller. Linus blev däremot kvar hos syrran och räddade henne från en husbrand (han skrek värre än en brandvarnare i sängen, så syrran tog honom i nackskinnet och hoppade ut genom fönstret när huset var på väg att bli övertänt)..

Ok, nu var fönstret i markplan, men om inte Linus skrikit kanske hon inte vaknat av det - efter det var liksom allt den katten gjorde oväsentligt (oavsett kissandes på väskor och annat).

Linus fick (som många abbessinier om jag förstått det rätt) problem med synen och var i det närmaste blind under sina sista år. Han klarade sig bra ändå så länge vi inte flyttade på möbler, eller om någon av de andra katterna låg i bakhåll och tassade på honom. Vad han tyvärr inte klarade var när en äldre farbror med sociala problem och kamphundar lät sin Dobermann nacka katten och släpa ut honom i skogen. Vi polisanmälde förstås, men gubben med hundarna hade då lämnat trakten (som tur var). Vi fick alltså inte ta farväl av vår Linus, och vi slapp ta farväl av honom. Han blev 18 år gammal om jag inte minns fel, och det var på något sätt ändå passande att han togs från oss på ett nästan lika våldsamt sätt som han hamnade här ...

Så här såg han ut i sina bästa dagar (ungefär 1986 och förmodligen fotograferad med en Nikon med 135:a) :)

Klicka på bilden för att se den i större format - den blir bättre då!

Ha det gott, och tyck om och vårda era kattjävlar :)