I helgen vankas industrifoto - svart eller vitt, sol eller regn, suddigt eller skarpt? Nope, inga såna val!

Det finns många typer av fotografering. Den finaste typen av fotografering är nog den där man som fotograf själv väljer vad man fotograferar och vad man gör med bilderna efteråt. Det är den typen av fotografering de flesta av oss som fotograferar på hobbynivå ägnar oss åt, men vi inser kanske inte alltid vilken lyx det är att ha den möjligheten! Vi kan fotografera vad vi vill, publicera bilderna hur vi vill (inom lagens gränser förstås) och vi kan innan dess efterbehandla bilderna hur mycket som helst. En del kommer att ogilla vår efterbehandling, och andra gillar den.

Solsken i Uppsala, kl. 16:27 den 15 augusti 2014

Regn i Uppsala, kl. 17:27 den 15 augusti 2014

I dessa båda bilder har jag själv valt vad jag vill fotografera, när jag vill fotografera och hur jag vill att bilderna ska se ut. Det är inte några fantastiska bilder, men det är bilder jag valt att göra och jag tycker de inte är jättetrista!

Vart vill jag då komma med detta? Jo, det är ju då det här med att vi som amatörfotografer (eller hobbyfotografer eller vad man nu väljer att kalla det) kan fotografera precis vad vi vill. Vi har inga krav på oss att vi måste leverera en bild av någon eller något, utan vi kan välja om vi vill leverera den bilden eller inte (om vi nu ens försöker oss på att ta den). En del fotografer (på både hobby- och yrkesnivå) har fått för sig att det där med begreppen är viktigt. Amatörer är i vissas ögon något negativt, samtidigt som proffs är något ouppnåerligt och det har egentligen inte så mycket med bilder att göra. Det är enligt mig rent struntprat!

Midde Hamrin springer in som segrare i Stockholm Marathon 1991

Jag har varit proffs, eller yrkesfotograf. Jag slutade vara det i början av 90-talet då jag i stället satsade på IT-branchen, men har aldrig helt släppt det där med fotografering. Nu är jag i högsta grad en amatörfotograf som ibland fuskar med att sälja bilder, men oavsett prefix ser jag mig som fotograf.

Andrzej Giplsak - Stockholm Marathon 2008

Nu har jag fått en förfrågan att ägna mig åt ett riktigt s.k. skitjobb i helgen (enligt vissa då alltså). Jag ska tillsammans med ett knippe andra fotografer fotografera alla som deltar i det triathlonlopp för motionärer som går av stapeln på söndag (drygt 3500 deltagare). Jag tackade direkt ja, då jag känner flera av dem som roar sig med sådant som leverne och såg det som en kul utmaning - nu får jag inte använda serietagning och spraya hur som helst, utan det handlar om att alla deltagare ska fotograferas och se någorlunda skarpa ut. Vad är lättast? Fotografera det man känner för med obegränsat antal bilder, eller fotografera allt med synnerligen begränsat antal bilder (per motiv)?

Jag räknar inte med att det blir några fantastiska bilder, men det ska bli jäkligt kul att testa!

Ha Det Gott!

Ska nog till skarpare cykelbilder än så ...

2014-08-20 21:47   begust

Låter lite kul i alla fall
Och det är alltid nyttigt med lite utmaningar

Besvara

2014-08-20 21:48   Erik Madsen

Kloka ord Anders och jag är helt överens. En amatör är någon som gör vad han gör med kärlek och utan ekonomisk vinning. Jag läste en gång - ungefär korrekt återgett.
Hälsningar från Erik / DK

Besvara

2014-08-20 22:21   Anders F. Eriksson

Vi får se hur det går :)

Besvara

2014-08-21 11:00   ztenlund

Fast om du ska fotografera 3500 deltagare så borde ju någon bild bli bra. Till och med en apa ;) borde ju kunna lyckas med det med tanke på hur stort urval det blir.

Besvara

Svar från Anders F. Eriksson 2014-08-29 21:07

Det gick bra, men problemet är ju att helst ska alla 3500 bli bra eftersom det går ut på att de ska köpa bilderna sedan (och helst ska man bara ta en bild per deltagare) :)

Svara