Förändring, är det verkligen så himla farligt?
Många människor motsätter sig förändringar av alla de slag, och så har det alltid varit. I Stockholm är Slussen ett hett diskussionsämne, och här i lilla Uppsala är det många som ondgör sig över att den "fina" tårtpappersfasaden på Åhlénshuset ska bort (trots att den under många år var utskälld som en skamfläck för Uppsala). Arkitekten som ritade huset (och två snarlika Tempohus i Borås och Farsta) verkar själv ta ganska lätt på saken, och han om någon borde väl bry sig ...
Maskinerna tuggar i sig bit efter bit av Åhléns
Det är fortfarande många som ser rött när UKK (Uppsala Konsert och Kongress) kommer på tal, och där är det främst politiska skäl till ogillandet, men det är många som också talar om hur illa det passar in i den gamla fina miljön runt Vaksala Torg. De som använder sig av det argumentet nämner då passande nog bara husen på västra sidan av torget, då östra sidan är typiska betongklumpar i bästa öststatsstil.
Vackert?
Detta ogillande av förändringar finns inom alla områden. Maten var bättre förr, bilarna var snyggare förr, jag var snyggare för och ungdomen nu för tiden är inte mycket att hurra för. Det man minns är det som var bra förr, och inte att det i många fall också var mycket sämre. Visst var bilarna snygga förr i tiden, men de var inte direkt miljövänliga och det var inte kul att krocka med dem (det är det i och för sig inte nu heller, men det är i alla fall säkrare).
Svista Värdshus
När jag och kamraterna hade nytagna körkort var det populärt att åka till Svista Värdshus och fika vid alla möjliga konstiga tidpunkter. Efter omläggningen av E4 förbi Uppsala gick det snabbt utför och lades ner. När jag postade dagens bilder av värdshuset på Facebook fick jag många reaktioner från folk som nostalgiskt minns sina egna nattmåltider på haket, och en del beklagar sig över att det numera bara är snabbmat utan kvalitet överallt. Som jag minns det var det mest bränt kaffe och flottiga köttbitar av suspekt ursprung som på vilken vägkrog som helst. Minnena är godare än maten helt enkelt ...
Svista Värdshus
Ja, visst kan det vara trist att miljöerna omkring oss förändras och att allt inte längre är som vi minns från förr, men utvecklingen går hela tiden framåt och vi måste följa med för att inte bli bittra gamla gubbar och tanter som sitter och tycker illa om allt och alla på nätet (och innan nätet var det via insändare till lokalblaskan).
Dragarbrunnsgatan
Också många fotografer är synnerligen konservativa i sitt tänkande. Kameror ska fungera som de alltid gjort och inte innehålla en massa Kalle Anka-funktioner. När det kom motordrivna kameror som gjorde det möjligt att ta flera bilder per sekund var det fusk, när Minolta kom med den första systemkameran med autofokus som var ekonomiskt möjligt för hobbyfotografer att köpa var det fusk, och när digitalkamerorna började komma var det förstås också fusk.
Information om "det nya city" framför Rådhuset i Uppsala
Det finns förstås många som har goda skäl att använda sig av gammal teknik inom både fotografi och annat, och det är inte alltid bättre med nytt. I många fall uppväger dock fördelarna med det nya, och då tycker jag det är synd att förkasta det just bara för att det är nytt. Man behöver inte göra allt på samma sätt som det gjordes förr, men man får förstås göra det om man föredrar det (och om det är praktiskt möjligt).
Se förändringar som möjligheter, och inte hinder :)
Tack för idag!
När det gäller Uppsala, där jag bor, så har jag alltid tyckt Tempå/Åhlenshusets tårtpappersfasad varit ful - är inte ett dugg ledsen för att det rivs. Kan bara bli bättre. Det mesta som byggs nu är bättre än 70-talets öststatsbetong (!) Det är väl inte något fel på Konserthuset heller, ganska få byggnader i Uppsala som man reagerar för annars. Positivt alltså och nu pratar jag inte om Domkyrkan och Gustavianum, dom håller stilen fortfarande, även om jag tycker Domkyrkan är vackrare inifrån än utifrån.
/Tomas
När det gäller kameror och andra personliga prylar är det enkelt: Var och en bestämmer själv vilka prylar man vill ha, och vad som är bäst är högst subjektivt. En sanning som jag själv tycker mig lagt märke till är dock att alla finesser i de nya kamerorna och den digitala tekniken knappast resulterat i fler bra bilder, så förmodligen sitter detta ganska lite i prylarna.
Vad gäller Slussen kan jag som icke Stockholmare tycka att den just nu är tämligen grå och sovjetmässig, och inte det minsta inbjudande.
När det gäller teknikutvecklingen så visst borde dagens kameror ge helt andra möjligheter, och i vissa fall gör dom det också. Men det finns en masskonsumtionsaspekt med den digitala tekniken som medfört att det vräks ut bilder så att vi drunknar i dem. Och jag tycker att antalet bra bilder är ganska konstant även om exponeringen av bilder ökat lavinartat de senare åren. Många tar många bilder bara för att de kan, och detta skulle inte heller vara något problem om bilderna stannade hemma, men numera tömmer man ofta sina minneskort på nätet, vad det verkar, och då blir det inte lika kul. Framför allt tenderar guldkornen drunkna i all skit. Men jag tror inte heller att den lätta vägen (tryck på knappen hela tiden) är den bästa vägen till bra bilder, ganska lätt att försöka kompensera kvalitet med kvantitet, vilket blir ganska uppenbart om man tittar sig omkring. Detta i kombinationen med att alla söker mikrobekräftelser på nätet mer eller mindre konstant ger en banalisering och fördumning, inte bara av fotografin, som jag ser det.
För min fotografering är dock just det där med serietagning fullständigt ointressant, så jag tar oftast bara en bild av varje ointressant motiv ...
Det faktum att det är så enkelt att kommunicera och kopiera på nätet gör förstås att det blir mer av allt numera. T.ex. så hade jag knappast brytt mig om att svara på din text om den hade stått i en tidskrift av något slag. På nätet är det så väldigt enkelt att skriva trivialiteter till en stor publik, och filtreringen är betydligt mildare än på papperspubliceringstiden. Jag skulle tro att afe låter det här inlägget stå kvar, men jag tvivlar på att en insändarredaktör hade tagit in det.
Det kan vara lite fascinerande att besöka en plats där man inte har varit på rätt länge. Det kan kännas vagt bekant, men lite konstigt. Jag har nog inte besökt Uppsala (åtminstone inte de centrala delarna) på ett par år nu. Hur länge behöver jag vänta för att det ska kännas konsigt?
Och inte sällan, tycker jag att bakåtsträvarna bara gnäller och klagar. Var är deras konkreta förslag? Titta på Slussen idag, eller för 10 år sedan, har den varit en plats för folket? Knappast! Snurriga snurror för bilisterna. Grönområden? Nej, där kan man tala om Gråområden. Totalt charmlöst. Nu, ser i varje fall jag en enklare stuktur framför mig, gröna ytor, mer öppet vatten, avsatser där folk kan njuta av solen, cafeer.... Härligt!
The only constant, is change... //Peter
Men samtidigt, så blir det ju nytt som jag ser det vid Slussen. För inte kan man se det som en njutbar miljö idag. Och kanske har det aldrig varit det. Utan just en sluss, för bil och båt... Kan människor få njuta av storstaden, vattnet och grönska så är det ett stort steg framåt jämfört med idag. Jag tror att du kommer att kunna hitta många fina och nya motiv där Alf! :) //Peter