Jättestort skärpedjup, som vanligt i framtiden! (focus stacking)

Nu kanske ni undrar varför man skulle vilja ha ett jättestort skärpedjup i sina bilder. Trenden bland en del av oss fotonördar är att ha så stor sensor som möjligt och ett skärpeplan tunt som en rakbladsegg.

Skärpan satt på pekfingersratten - bortre ändan av kameran är oskarp

Ibland händer det dock att vi vill ha ett större skärpedjup än vad som går att åstadkomma just på grund av den där stora sensorn, och det går inte att blända ner hur mycket som helst. Dels har objektiven en begränsning i hur liten bländaröppningen kan bli, och dels drabbas man av diffraktion med små bländaröppningen. Jag tänker inte ens försöka ge mig på att förklara det i detalj, men kortfattat går det ut på att skärpan över hela bilden försämras även om skärpedjupet blir större. Vill ni veta mer om det kan ni leta här i forumen, eller använda valfri sökmotor.

Skärpan satt på bortre hörnet av stolen

På den gamla onda analogtiden var det här ett synnerligen svårlöst problem som lämpligen åtgärdades genom att använda ett shiftobjektiv eller en kamera där fokusplanet går att luta i förhållande till motivet - samma teknik som används för att göra bilder som ser ut som miniatyrer eller modellbyggen. Nu för tiden använder många i stället mjukvara för att få bilderna att se ut så med ett ofta förvånansvärt bra resultat. I det fallet handlar det dock om att göra skarpa delar av bilden oskarp, och det är mycket lättare än att göra tvärtom ...

Jag har länge sett att många fotografer pratar om det där med Focus Stacking - främst i samband med makrofotografering där skärpedjupet oftast är extremt kort oavsett sensorstorlek. Av någon anledning hade jag fått för mig att detta är något som kräver massor av specialprogram och kunskap, men lite googlande visade att det faktiskt går att göra utan vare sig det ena eller det andra (med varierande resultat förstås). Det går dessutom alldeles utmärkt att tillämpa på alla typer av fotografering av motiv så länge de står still :)

Det finns många som är väldigt duktiga på den här tekniken, så jag tänker inte heller här försöka gå in på finlir, men principen är att man tar ett knippe bilder  där man justerar fokus mellan varje bild. I mitt exempel har jag tagit totalt fem bilder, och det är den första och sista bilden i serien högre upp i inlägget.

Klicka gärna på bilden för att se åtminstone någon skillnad :)

När jag smurfade runt på nätet för att ta reda på hur man gör denna magi med skärpedjupet såg det lätt ut, så jag importerade mina bilder till Lightroom och såg till att vitbalans och exponering såg likadan ut (manuell exponering och vitbalansering vid fotograferingen är att rekommendera). Jag använde stativ, vilket nog också är att rekommendera, och trots det ser ni nog i bildserien ovan att bilderna inte är exakt likadant beskurna.

Nästa steg var att öppna bilderna som lager i Photoshop från Lightroom. Mina bilder är gjorda med en sån där spegellös kamera som ger bilder på 24 miljoner pixlar, och fem såna samtidigt tar ganska mycket minne. Jag rekommenderar inte att försöka sig på det här med en dator som har klent med minne och CPU om du inte har väldigt gott om tålamod :)

Tur att minne är billigt nu för tiden ...

När Photoshop väl fått upp bilderna är det lätt (nåja) - bara att markera alla lager och köra Edit/Auto-Align Layers och sedan Edit/Auto-Blend Layers.

Beroende på hur bilden ser ut från början krävs nu mer eller mindre efterarbete för att justera de lagermasker som Photoshop skapat med automagi. I det här fallet ser det ganska ok ut redan från början, men om du detaljskådar framför allt kanterna av bilden ser du nog en del konstigheter.

Fullstor bild finns på min flickr - där syns det rätt bra att det finns en del att pilla på ...

Det var så här långt det var lätt - nästa steg är att få till lagermaskerna så det inte ser konstigt ut, och så långt har jag inte kommit på en kväll med tester av den här funktionen. Enklaste sättet att fåd det något så när vettig är att beskära kanterna med följande reslutat:

Stor variant av den här bilden finns här.

Kontentan av allt detta svammel är att det är relativt enkelt att få till ett kontrollerat skärpedjup med moderna kameror och moderna bildbehandlingsprogram med ett hyfsat resultat. Vill man få det riktigt snyggt krävs dock mycket mer arbete än jag gjort ikväll, men det är en klart intressant teknik jag lär återkomma till när jag fotograferar stillsamma motiv.

Det var kanske inte lika enkelt som det verkade när jag läste diverse tutorials på nätet dock :)

Ni som kan det här på riktigt får gärna komma med tips och synpunkter ...