** Idag gör vi arbeten på vårt system, kortare störningar och nedtid kan förekomma. **
Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Bearbetas det för mycket?

Produkter
(logga in för att koppla)
Stressen du återkommer till hela tiden håller jag inte med om. Varför skulle man vara stressad om man redigerar mycket? Jag hade blivit mer stressad över att behöva gå tillbaka och ta om mina bilder varje gång ljuset kom fel eller ett löv hamnade på fel ställe...

Det är inte redigerande jag uppfattar som stressande, utan att fotografen troligen MÅSTE ha bilden med sig hem och börja mackla med den istället för att vänta eller försöka med en annan tja blomma eller vad det nu kan vara...
 
Dags för en diktator!

I ett annat forum brukar dylika debatter rendera i att en bild på en diktator dyker upp på sidan fyra.
Lite humor hjälper till att återställa sansen för .. moderation kanske... sin egen betydelse och vikten av sin ståndpunkt.
Men. Men. Det är uppfriskande med lite animerad diskussion!
(Kan dock inte undgå att tycka lite synd om de bigotta puritaner som tycks så oerhört komplexfyllda inför tanken att färdigställa sin råvara till en slutprodukt.)

Låt mig illustrera min syn på själva knipsandet (ursäkta hädelsen,Fotograferandet skall det vara) som fristående företeelse eller integrerad del av bildskapande med en liknelse.

Ponera att jag tex fångar en fisk, skjuter en fågel eller plockar en svamp.
Du kommer hem till mig och finner fisken/fågeln/ svampen slarvigt slängd på bordet, blek och slapp och föga aptitlig. Du yttrar " Du är en duktig fiskare/jägare/svampplockare, du. Du har gjort ett bra arbete ute i fält!" Jag myser och känner mig stolt. Du går hem med kurrande mage och en belåtenhet över att ha en polare som är duktig i fält. Kufar! tänker person C, som bevittnat det hela.

Alternativt valde jag att färdigställa min fina råvara. Jag jag filéade/rökte/stekte/marinerade/gratinerade/stuvade eller bara stekte lätt i smör, med finess och omsorg. Kanhända blev det en avancerad kreation eller en enkel, där råvarans kvalité tas maximalt tillvara.

Ett annat alternativ kunde vara, att jag är så stolt över hur duktig jag varit i fält att jag vill återställa min fångst/skörd till det tillstånd som bäst återger hur fågeln/fisken/svampen verkligen såg ut i fält. En konservator stoppar upp fisken/fågeln. Den kommer på nytt få en viss fyllighet, lyster och spänst. En skadad detalj tas bort. Ögon av glas sätts in.


En annan sak är värdeladdningen av ordet manipulation. Ursprungligen betydde det så vitt jag vet bearbetning/påverkan i en neutral bemärkelse. Googlade synonymer på manipulera och fann tex smussla, mygla, mixtra, fiffla, förfara bedrägligt.
M a o hög tid att ersätta detta ord som term för digital bildbehandling. (Annat än i fall där dess nya vedertagna betydelse verkligen är tillämplig, förstås.)

Manipulation, i betydelsen "förfara bedrägligt" kan utföras på många sätt utan att tillgripa digital efterbehandling. Bla genom mörkrumstekniker, men också genom brukande av bildvinklar, perspektivpåverkan, över/underexponering, osv osv. Grevtures fotbollsbild på sid ett är ett strålande exempel på en bild som förmedlar något totalt annat än vad som var verkligheten. Och eftersom den är "omanipulerad" är den ju sann, eller hur?
Tack för intresset!
 
Men alla typer av sådana kategoriseringar blir väl ändå ganska poänglösa om man inte tar hänsyn till syftet med bilden?
...
osv
...
osv
....
Men bilden ensam blir väldigt lätt fel- eller misstolkad och öppnar därför upp för enkel manipulation utan att jag behöver röra ett enda reglage i Photoshop.

Det här stämmer med min uppfattning i ämnet. Alltihop.

Petter ...
 
Det känns som vissa ser fotografering som en tävlingsgren. Skall man utöva den grenen så finns det rätt och fel.

För mig handlar det om att skildra något eller att utrycka något. Tyvärr tenderar många att fastna i teknik, dels gällande kamera och optik eller vad man gjort eller inte gjort i efterbehandlingen.

Jag publicerar bilder för att dela med mig av en upplevelse, en känsla etc. När jag fotar på uppdrag av någon försöker jag hjälpa kunden att visualisera det kunden vill ha fram.

Både om jag vill visa något eller min kund så är ju vägen till bilden totalt ointressant för betraktaren.

Resonemanget känns ungefär som jag skulle lägga mig i vilken hammare och annan utrustning en snickare använder. Betalar jag för jobbet så är det kvalitén på det färdiga jobbet som jag har åsikter om, inte hur han kom dit. Sedan kan ju någon vara specialintresserad av hammare, men snickaren har ju inga skyldigheter att redovisa vilken hammare han använt för det.

Samma gäller ju om man är på utställning och tittar på en skulptur, snöar ni då in på vilken huggmejsel konstnären har använt?

Däremot om man lämnar in bilder till en fototävling som har vissa regler så är det ju självklart att man skall hålla sig till reglerna.

Olika fotografer jobbar olika med sina bilder, inget märkligt med det och det är inte heller någon metod som är mer rätt eller fel enligt mig.
 
I ett annat forum brukar dylika debatter rendera i att en bild på en diktator dyker upp på sidan fyra.
Lite humor hjälper till att återställa sansen för .. moderation kanske... sin egen betydelse och vikten av sin ståndpunkt.
Men. Men. Det är uppfriskande med lite animerad diskussion!
(Kan dock inte undgå att tycka lite synd om de bigotta puritaner som tycks så oerhört komplexfyllda inför tanken att färdigställa sin råvara till en slutprodukt.)

Låt mig illustrera min syn på själva knipsandet (ursäkta hädelsen,Fotograferandet skall det vara) som fristående företeelse eller integrerad del av bildskapande med en liknelse.

Ponera att jag tex fångar en fisk, skjuter en fågel eller plockar en svamp.
Du kommer hem till mig och finner fisken/fågeln/ svampen slarvigt slängd på bordet, blek och slapp och föga aptitlig. Du yttrar " Du är en duktig fiskare/jägare/svampplockare, du. Du har gjort ett bra arbete ute i fält!" Jag myser och känner mig stolt. Du går hem med kurrande mage och en belåtenhet över att ha en polare som är duktig i fält. Kufar! tänker person C, som bevittnat det hela.

Alternativt valde jag att färdigställa min fina råvara. Jag jag filéade/rökte/stekte/marinerade/gratinerade/stuvade eller bara stekte lätt i smör, med finess och omsorg. Kanhända blev det en avancerad kreation eller en enkel, där råvarans kvalité tas maximalt tillvara.

Ett annat alternativ kunde vara, att jag är så stolt över hur duktig jag varit i fält att jag vill återställa min fångst/skörd till det tillstånd som bäst återger hur fågeln/fisken/svampen verkligen såg ut i fält. En konservator stoppar upp fisken/fågeln. Den kommer på nytt få en viss fyllighet, lyster och spänst. En skadad detalj tas bort. Ögon av glas sätts in.


En annan sak är värdeladdningen av ordet manipulation. Ursprungligen betydde det så vitt jag vet bearbetning/påverkan i en neutral bemärkelse. Googlade synonymer på manipulera och fann tex smussla, mygla, mixtra, fiffla, förfara bedrägligt.
M a o hög tid att ersätta detta ord som term för digital bildbehandling. (Annat än i fall där dess nya vedertagna betydelse verkligen är tillämplig, förstås.)

Manipulation, i betydelsen "förfara bedrägligt" kan utföras på många sätt utan att tillgripa digital efterbehandling. Bla genom mörkrumstekniker, men också genom brukande av bildvinklar, perspektivpåverkan, över/underexponering, osv osv. Grevtures fotbollsbild på sid ett är ett strålande exempel på en bild som förmedlar något totalt annat än vad som var verkligheten. Och eftersom den är "omanipulerad" är den ju sann, eller hur?
Tack för intresset!

Garvar lite tyst för mig själv.
...eh i positiv bemärkelse alltså. Väl skrivet! :)

"En annan sak är värdeladdningen av ordet manipulation. Ursprungligen betydde det så vitt jag vet bearbetning/påverkan i en neutral bemärkelse. Googlade synonymer på manipulera och fann tex smussla, mygla, mixtra, fiffla, förfara bedrägligt.
M a o hög tid att ersätta detta ord som term för digital bildbehandling. (Annat än i fall där dess nya vedertagna betydelse verkligen är tillämplig, förstås.)"

Ett sant ord...eller flera. Efterbehandling kan väl funka?
Jag är dock inte alls främmande för att "gå loss" med ett foto om det är en "lossgång" jag är ute efter - t ex till en annons eller liknande.
 
I ett annat forum brukar dylika debatter rendera i att en bild på en diktator dyker upp på sidan fyra.
Lite humor hjälper till att återställa sansen för .. moderation kanske... sin egen betydelse och vikten av sin ståndpunkt.
Men. Men. Det är uppfriskande med lite animerad diskussion!
(Kan dock inte undgå att tycka lite synd om de bigotta puritaner som tycks så oerhört komplexfyllda inför tanken att färdigställa sin råvara till en slutprodukt.)

Låt mig illustrera min syn på själva knipsandet (ursäkta hädelsen,Fotograferandet skall det vara) som fristående företeelse eller integrerad del av bildskapande med en liknelse.

Ponera att jag tex fångar en fisk, skjuter en fågel eller plockar en svamp.
Du kommer hem till mig och finner fisken/fågeln/ svampen slarvigt slängd på bordet, blek och slapp och föga aptitlig. Du yttrar " Du är en duktig fiskare/jägare/svampplockare, du. Du har gjort ett bra arbete ute i fält!" Jag myser och känner mig stolt. Du går hem med kurrande mage och en belåtenhet över att ha en polare som är duktig i fält. Kufar! tänker person C, som bevittnat det hela.

Alternativt valde jag att färdigställa min fina råvara. Jag jag filéade/rökte/stekte/marinerade/gratinerade/stuvade eller bara stekte lätt i smör, med finess och omsorg. Kanhända blev det en avancerad kreation eller en enkel, där råvarans kvalité tas maximalt tillvara.

Ett annat alternativ kunde vara, att jag är så stolt över hur duktig jag varit i fält att jag vill återställa min fångst/skörd till det tillstånd som bäst återger hur fågeln/fisken/svampen verkligen såg ut i fält. En konservator stoppar upp fisken/fågeln. Den kommer på nytt få en viss fyllighet, lyster och spänst. En skadad detalj tas bort. Ögon av glas sätts in.


En annan sak är värdeladdningen av ordet manipulation. Ursprungligen betydde det så vitt jag vet bearbetning/påverkan i en neutral bemärkelse. Googlade synonymer på manipulera och fann tex smussla, mygla, mixtra, fiffla, förfara bedrägligt.
M a o hög tid att ersätta detta ord som term för digital bildbehandling. (Annat än i fall där dess nya vedertagna betydelse verkligen är tillämplig, förstås.)

Manipulation, i betydelsen "förfara bedrägligt" kan utföras på många sätt utan att tillgripa digital efterbehandling. Bla genom mörkrumstekniker, men också genom brukande av bildvinklar, perspektivpåverkan, över/underexponering, osv osv. Grevtures fotbollsbild på sid ett är ett strålande exempel på en bild som förmedlar något totalt annat än vad som var verkligheten. Och eftersom den är "omanipulerad" är den ju sann, eller hur?
Tack för intresset!

Ptja eller så kokar du sönder fisken, bränner svampsåsen och glömmer biffen på grillen, eller ännu värre man misslyckas med gravningen och förgiftar en hel skock. Detta resonemang leder trots allt till att det handlar om smak och tycke.....och det kan väl vara okej. Men jag vänder mig fortfarande emot denna vad jag upplever överdrivna ambition till ett "perfekt" resultat direkt, och inte ger miljön dess rätta chans. Ungefär som att du skulle få en Rödspätta när du fiskade efter Sjötunga, men nöjer dig med Rödspättan....
Urrk, nog med mat-metamorforser :))
 
Ptja eller så kokar du sönder fisken, bränner svampsåsen och glömmer biffen på grillen, eller ännu värre man misslyckas med gravningen och förgiftar en hel skock. Detta resonemang leder trots allt till att det handlar om smak och tycke.....och det kan väl vara okej. Men jag vänder mig fortfarande emot denna vad jag upplever överdrivna ambition till ett "perfekt" resultat direkt, och inte ger miljön dess rätta chans. Ungefär som att du skulle få en Rödspätta när du fiskade efter Sjötunga, men nöjer dig med Rödspättan....
Urrk, nog med mat-metamorforser :))

Perfekt existerar inte, men man kan göra så gott man kan. Denna ambition det tycker jag är härligt att se, oavsett sammanhang.
Tycker istället det är lite synd att se alla bleka, kontrastlösa, obeskurna naturbilder som kunde varit så fantastiskt fina om man löpt linan ut och framkallat i exvis Lightroom. Men man avstår av princip, av skräck, kanhända, att uppfattas som smygmanipulatör.
Man lägger en smärre förmögenhet på utrustning, offrar sömn och socialt liv för att fotografera. (TA kort) Och sedan bryter man loppet straxt innan mållinjen.
Var och en sin egen lyckas smed, men det är lite synd på värdefullt och med möda hopkommet råmaterial, att inte utnyttja dess fulla potential.
 
Är inte detta en snäv tolkning. Visserligen säkerligen helt korrekt om vi avgränsar oss till en kort tid i historien. Men de första "kamerorna" Camera obscura arbetade inte med ljuskänsligt material. En bild projicerades på väggen och konstnären målade av detta. Vi kanske med bläckstråleskrivaren börjar komma tillbaka till ursprunget?

Petter ...

Kameran uppfanns ju långt innan fotografin (någon gång kring år 1000 i Irak) och användes senare mycket riktigt till att rita av olika saker. Men du vet väl att man kan fotografera (göra bilder med hjälp av ljus och ljuskänsligt material) utan kamera. Och faktiskt gjordes de första försöken med fotografi helt utan tanke på att man kunde använda kameran i sammanhanget. Det var Dr Johan Heinrich Schulze vid universitétet i Altdorf, Nürnberg som 1727 lyckades få fram avtryck på papper genom att rita/skriva med silversalter och sedan belyste det med solljus. Han lyckades dock inte få bilderna stabila, det var senare man kom på att få dom fixerade. Nästan 100 år senare faktiskt, och ungefär då började också Niepce, Daguerre, Talbot (och ev också några föregångare till dessa) att använda Camera Obscura i kombination med fotografiska tekniker. Det var metallplåtar och papper som gjorts ljuskänsliga med olika metoder.

Ordningen blir alltså ungefär den här:

År 1000: Kameran (då ett rum med ett litet hål som ger en bild på väggen mittemot) upptäcks.
1400-1600-talet: Mindre Camera Obscura tas i bruk för att teckna av motiv/saker i omgivningen. Man kommer även på att använda optiska linser istället för det lilla hålet.
1700-talet: De första fotografiska försöken, att få fram bilder genom att belysa ljuskänsligt (silversaltbelagt material) görs.
Början av 1800-talet: Man lär sig göra de fotografiska bilderna stabila och man kommer på att det går att använda kameran i kombination med den fotografiska tekniken för att avbilda olika saker.
 
Senast ändrad:
...
För mig handlar det om att skildra något eller att utrycka något. Tyvärr tenderar många att fastna i teknik, dels gällande kamera och optik eller vad man gjort eller inte gjort i efterbehandlingen.
...
Olika fotografer jobbar olika med sina bilder, inget märkligt med det och det är inte heller någon metod som är mer rätt eller fel enligt mig.


jag håller med omhela inlägget fullt ut.

Men för mig finns dessutom en tydlig gräns mellan foto och foto-montage. Om bilden är ett foto-montage är det i många sammanhang viktigt att ange detta i anslutning till bilden. Reklambilder undantaget.

Petter ...
 
Det efterfrågades lite filosoferande. Det gillar jag. Får se om jag kan tillföra nåt här. Snälla, häng inte upp er på enstaka ord jag skriver. När det gäller sådana ämnen är jag inte lika duktiga som ni svenskar att uttrycka mig 100% precist.

Jag jämför ofta fotografi med andra sorters bildskapande, måleri alltså eller teckning etc. vilka jag kommer att kalla klassiskt bildskapande här i mitt inlägg.
Det som skiljer fotografi från dem är att fotografi alltid är tvungen att förhålla sig till någonting som redan finns eftersom det kommer att vara det som sen syns på fotot. Ett måleri däremot kan vara helt fritt. Bilden skapas på en yta och motivet finns framför allt i konstnärens huvud (om inte det handlar om ett uppdrag på kungaporträtt osv.). Även om målaren bestämmer sig för att avbilda verkligheten mer eller mindre exakt så är det hans beslut. Han kan likagärna låta bli det och måla helt annat i stället, men det blir en bild i alla fall, och den skapas mellan konstnärens huvud och bildytan med en pensel eller penna emellan.

Men tar man en fotografs huvud och en kamera så händer det ingenting förrän objektivet fångar något som finns i verkligheten, också kallat motiv. Fotografen är allstå mycket mer tvungen att "räkna in" verkligheten och dess karaktär i sitt skapande. Annars blir det inget skapande alls helt enkelt.
Men man vill ju inte bara skapa utan även gestalta. Och då börjar den stora utmaningen för fotografen att hitta en balans mellan att låta vara motivet som det är (det behövs ju, annars ingen bild) och att påverka bilden på något sätt (annars inget gestaltande).

Att låta motivet vara det det är, själv förlitar sig på bara momentet av plåtandet, strunta i bilden om det inte gav önskat effekt och snarare väntar att motivet blir ett annat än att bearbeta, då har man störst respekt för motivet och mest inskränkningar i gestaltandet i mina ögon. (inte att inskränkt gestaltande behöver ge sämre bilder för den delen, konst kan ju vinna på att använda sig av färre verktyg.)

Men om man vill påverka och gestalta mer så har man två möjligheter: Antingen innan plåtandet eller efter. Här diskuterades mycket efterbehandlingen.
Men ärligt talat, jag har svårare för förbehandlingen om man säger så. Då består gestaltandet i att manipulera världen resp. ett utsnitt av den, nämligen motivet. Ju äldre jag blir desto svårare har jag t.ex. för konstiga poseringar. Gud, vad människor (främst kvinnor) måste förvränga sig för att någon fotograf får sin bild gjord. En bild han har i huvudet som inte finns i verkligheten och som egentligen ryms inom klassiskt bildskapande. Varför ägnar han sig inte åt måleri då? Känns lite som "Om jag inte kan bli Picasso den andre så kan jag i alla fall bli fotograf." (Nu pratar jag inte modefotografi)

Innan jag blir anklagad för feminism har jag ett annat exempel: Sandy Skogslund. På Mjellbys konstmuseum visades en dokumentär om hennes arbete och hur vissa bilder blev till. Ärligt, jag mådde illa av att se det. Skackars modeller. Varför är verktyget foto värt att dirigera verkligheten och verkliga människor så som man vill ha dem? Gestalta, men på vems bekostnad?

Nej, fortsätt bearbeta i datorn i stället.
 
Kameran uppfanns ju långt innan fotografin ...
...
och man kommer på att det går att använda kameran i kombination med den fotografiska tekniken för att avbilda olika saker.

Oj, tack för historielektionen.

Förändrar dock inte att jag anser att bildskapandet med fotografiskt ljuskänsligt materail (enligt din berättelse) är en parentes i historien. Men bildskapandet och de grundläggande processtegen består.
Ungefär så här:
Hitta motivet, välj utsnitt och perspektiv, välj exponering, lagra bilden , bearbeta bilden för presentation, publicera bilden

En process som inte är olik målarens.
Han "lagrar bilden" genom att skissa av motivet så som han ser det, sedan "bearbetar han bilden" kanske under flera år innan han är nöjd, innan bilden visar det han såg i motivet.

Petter ...
 
Senast ändrad:
Ja vad gäller bildskapande så är givetvis fotografin inte så stor del av historien. Bilder har framställts med hjälp av kameror i ungefär 500 år. Och i nästan 200 år har vi kunnat göra fotografiska bilder.

Och det där med exponering kom väl inte in förrän man började använda ljuskänsliga material?
 
...
Och det där med exponering kom väl inte in förrän man började använda ljuskänsliga material?

Det beror ju på vad man lägger i begreppet. Även en målare väljer ju hur han vill "exponera" sin tavla. Vill han göra den väldigt ljus eller mörk? Vill han ta fram detaljerna i skuggorna? Men visst, egentligen tänkte jag exponera en ljuskänslig yta när jag skrev ordet.

Petter ...
 
Många bilder har alltid ljugit, framförallt porträtt...
Tror någon europeiska kungarna såg ut i verkligheten som de avbildades på porträtt?
Var kungen svag var riket svagt. Därför ser de ut som hälsan själva även om de var 45, en fot i graven, saknade tänder, kutryggiga, hårlösa, led av kroniska bristsjukdomar, låghalta, halvblinda, krumma osv. Generellt sätt mer död mumie än levande människa.

Bilden har i alla tider även använts för att uppnå syften, och det lite sköna var att man även för flera hundra år sedan insåg att en retuscherad och förskönad sanning, slog bättre än den fula verklighet man faktiskt levde i. Inget med reklam och bildretusch är nytt om nu någon trodde det....

Själv anser jag inte att det finns rätt och fel i den här frågan. Om man inte är nöjd med bilden som den kommer ut ur kameran så ser jag inget fel i att man jobbar upp den så att man blir nöjd. Om en kund inte är nöjd så får man antingen bita ihop och tillfredsställa kunden eller be dem dra med någon kommentar om konstnärlig frihet.

Problemet med hela frågeställningen är ju att kameran i sig inte har samma förutsättning att avbilda verkligheten som våra ögon uppfattar den. Så på grund av tekniska begränsningar så tvingas man ibland ta till retusch. Ett lysande exempel är att kameran bara hanterar ett ljusvärde. Om man står inomhus en solig dag och tittar i riktning mot ett fönster så ser man BÅDE rummet och utsikten. Kameran kan aldrig fånga detta utan underexponerar antingen rummet eller överexponerar utsidan.
/m
 
Alltså... är inte den här diskussionen extremt skev, onödig, missvisande och i slutändan ganska bitter?

Manipulering/redigering/retushering/montage har alltid funnits och är alla BARA olika tekniker och en del i samma process, dvs från idé -> slutresultat.

För att få fram min syn på det hela så kommer här MIN syns på de olika begreppen ovan;
manipulering - någon form förändring av bilden situationen som skall återges (vare det är före/under/efter exponering.
redigering - manipulering av exponering/vitpunkt/färgbalans etc
retushering - manipulering av motiv/situation (hudutjämning, skugg/ljusförändring etc)
montage - ihopsättning av olika exponeringar till ett färdigt resultat.

---

"Det var bättre förr" eller "Det var ärligare förr"
Nej, det var det inte. Bilder efterbelyses, skuggades, flera olika negativ kunde användas ihop, olika filmtyper användes för att få fram olika resultat av samma motiv, olika kemikalier ger olika typer av färgbalans, etc etc man målade till och med på negativ för att jämna ut hud eller ta bort ett störande moment bakgrunden osv.

Det enda som har ändrats är det på den tiden tog riktigt länge och FÅ kunde göra det bra. Idag går det bara fortare och finns fler sätt att nå samma resultat. Dock är det även idag FÅ som kan göra det bra.

Men om man bortser från ordryttare och besserwissar så allt handlar ändå idag, liksom då, om att fotografi är processen från idé till färdig bild.

Allt däremellan är olika tekniker i samma process. Inget annat.

Om en idé är på så verklighetstroget sätt som möjligt återge en situation exakt som den skedde så är den processen helt annorlunda än om en idé är skapa en overkligt symetrisk människa med grön hud som rider på en måne gjord av en medicinboll.

Men båda är lika mycket fotografi.

ALL fotografi har tre steg - före, under, efter. och dessa kan tex vara plannering, exponering, framkallning.

Även om man skjuter i jpg så har en bild manipulerats/efterbehandlats/framkallats för att göra om ljuset till pixlar med ljusvärden vi kan se på en dator.

Så summa sumamrum, sluta sitta och hålla på försöka placera in saker i fack, eller säga att vissa sätt är rätt och vissa är fel.

Gå istället ut och lär er TEKNIKERNA (vad de än må vara, för vissa en teknik kan vara att sitta i ett tält i två veckor och vänta på perfekt ljus, för andra kan en teknik vara att ha femtioelva blixtar på en vinflaska) som möjliggör att du kan ta dig hela vägen från idé till färdig bild.

För det är vad fotografi handlar om, att ha kunskapen om hur man ska skapa den bilden man vill ha fram.

Och det har alla bra fotografer vetat genom alla tider.

Att vi idag luras att tro att bara vi köper den nyaste utrustningen och det nyaste photoshoppet så kommer vi ta världsbästa bilder. Så är det givetvis inte. Om man inte har en bra idé A till B så spelar det ingen roll hur bra verktyg man har för det olika stegen däremellan, saknar man tekniken för att ådstakomma vad vill kommer det ändå bli skit.

my 2p.
 
ett litet tillägg med lite 'food for thought'

om jag tar en bild på en solnedgång;
1. med ett graderat filter.
2. utan filter men lägger ett graderat filter i photoshop.

slutresultaten blir, för diskussiones syfte, exakt likadana.

ska den första 'ticka i' ej manipulerad och den andra manipulerad?

eller

om jag tar ett porträtt på en tjej;
1. med en MUA som spenderar två timmar på att jobba fram en perfekt hud.
2. utan MUA men två timmar med dodge & burn för att få en perfekt hud.

även här säger vi att slutresultatet blir exakt samma.

vilka kryssboxar?
 
Många bilder har alltid ljugit, framförallt porträtt...

Jag tycker egentligen ordet "ljuga" leder fel i sammanhanget - i de festa fall handlar det inte om medvetna lögner i meningen att någon på ett överlagt sätt manipulerar en bild (vare sig den är skapad som runor, som oljemålning, med silveroxid på papper eller i en bläckstråleskrivare). Mer handlar det om att vi ganska omedvetet tolkar vår verklighet utefter de underförstådda regler och ideologier som gäller för stunden.

Tror man på starka ledare kommer man ha en tendens att framställa egna ledare som just starka, goda eller vackra. Vill man göra uppror kommer man framställa samma ledare som svaga, ynkliga eller löjliga. Ingetdera är någon egentlig lögn i den meningen att man aktivt och överlagt ljuger - det är bara att man skildrar verkligheten som man vill att den skall vara.

Att få saker att se ut så som det passar gäller givetvis inte bara för bilder - läs bara teknikspecifikationer. Eller som det så vackert uttrycks i seriestrippen Dilbert:
http://dilbert.com/strips/comic/2009-03-02

Bilden har i alla tider även använts för att uppnå syften, och det lite sköna var att man även för flera hundra år sedan insåg att en retuscherad och förskönad sanning, slog bättre än den fula verklighet man faktiskt levde i. Inget med reklam och bildretusch är nytt om nu någon trodde det....

Igen, jag tror inte det handlar så mycket om uttalade insikter och överlagda lögner (även om sådan givetvis också finns) utan mer om hur vi människor fundamentalt fungerar. Vi ser helt enkelt det vi vill se - de största bildmanipulationerna sker ju i våra hjärnor när vi betraktar bilder. (Eller hör eller ser något över huvud taget.)

Själv anser jag inte att det finns rätt och fel i den här frågan. Om man inte är nöjd med bilden som den kommer ut ur kameran så ser jag inget fel i att man jobbar upp den så att man blir nöjd. Om en kund inte är nöjd så får man antingen bita ihop och tillfredsställa kunden eller be dem dra med någon kommentar om konstnärlig frihet.

Med en dåres envishet upprepar jag det jag tagit upp förut - vi kan aldrig bortse från syftet. I en bild som har det uttalade syftet att vara dokumentär tycker jag det finns mängder med efterbearbetning som är "fel". Som när man under en period redigerade bort Trotskij från alla bilder på sovjetiska ledare (långt före Photoshop). Däremot har jag svårt att se att en försiktig justering av kurvor eller kontrast skulle vara en medveten lögn.

Men i en bild skapad av ett konstnärligt syfte finns det däremot inga manipulationer alls som är lögner.

Mellan de här ytterligheterna finns en massa nyanser (något vi fotografer borde vara bra på att inse ... :) Är det till exempel manipulation att ta fågelbilder med åtel?

Problemet med hela frågeställningen är ju att kameran i sig inte har samma förutsättning att avbilda verkligheten som våra ögon uppfattar den. Så på grund av tekniska begränsningar så tvingas man ibland ta till retusch. Ett lysande exempel är att kameran bara hanterar ett ljusvärde. Om man står inomhus en solig dag och tittar i riktning mot ett fönster så ser man BÅDE rummet och utsikten. Kameran kan aldrig fånga detta utan underexponerar antingen rummet eller överexponerar utsidan.
/m

Här tycker jag faktiskt att du tänker fel :)

Våra ögon är till att börja med på vissa sätt mer tekniskt begränsade än sensorerna i våra kameror. Men precis som att bilden i kameran inte uppstår i sensorn utan i processorn kopplad till sensorn, så uppstår våra synintryck faktiskt i hjärnan, inte i ögonen. Ögonen registrerar diverse bilddata som våra hjärnor sedan tolkar på en massa olika sätt, bland annat till en bild av vår verklighet.

Våra ögon är faktiskt sämre på att hantera ljusvärden än kamerasensorer - däremot har vi en suverän bildprocessor i hjärnan som skapar HDR i realtid ur den ström av bilder vi tittar på - vi människor ser ju inte världen som stillbilder utan som en videoström. Det är ungefär som med majoriteten av bildskärmar som egentligen bara kan visa en rätt begränsad uppsättning färger. Men genom att snabbt växla mellan olika grundtoner kan de lura våra hjärnor att "se" färger som skärmen helt objektivt inte kan visa (det finns många tekniker för detta, till exempel Frame Rate Control - http://en.wikipedia.org/wiki/Frame_Rate_Control)

Så retusch så som du beskriver den handlar mer om att förvandla bilder tagna med den ganska sanningsenliga kameran och anpassa dem så de bättre stämmer med den inre bild vi skapat i vår kontinuerligt bildmanipulerande hjärna :)

Men, samtidigt har du rätt - vi är människor och det vi "ser" är ju vår sanning. När det som kameran registrerar inte stämmer med detta, då justerar vi så det stämmer bättre med vår inre bild.

Mycket av diskussionen om bildmanipulering handlar i huvudsak på att olika människor "ser" rätt olika saker när de betraktar en och samma verklighet, eller för den delen ett fotografi som avbildar den verkligheten. Plus uppenbara och avsiktliga "lögner" (som att redigera bort misshagliga personer ur bilder), men de är anser jag en minoritet både i antal och i hur mycket de ljuger ...
 
ett litet tillägg med lite 'food for thought'

om jag tar en bild på en solnedgång;
1. med ett graderat filter.
2. utan filter men lägger ett graderat filter i photoshop.

slutresultaten blir, för diskussiones syfte, exakt likadana.

ska den första 'ticka i' ej manipulerad och den andra manipulerad?

eller

om jag tar ett porträtt på en tjej;
1. med en MUA som spenderar två timmar på att jobba fram en perfekt hud.
2. utan MUA men två timmar med dodge & burn för att få en perfekt hud.

även här säger vi att slutresultatet blir exakt samma.

vilka kryssboxar?

Enkelt!
Bilden är manipulerad

Alla bilder är manipulerade. Ingen bild är verkligheten i sig. Ingen bild är en korrekt avbildning av verkligheten. Bara en sådan sak som att bilden har begränsad upplösning när verkligheten ju har oändlig upplösnin bevisar ju detta.


Petter ...
 
... Personligen tycker jag att möjligheten att få gå ut och försöka ta om bilden (om man nu inte är nöjd) och eller hitta en liknande situation gör fotograferandet meningsfullt. Naturligtvis förstår jag att reklamfolk och dylika arbetar på ett annat sätt, vilket gör redigering nödvändigt. Vad jag vänder mig mot är snarare oss "vanliga" fotografer, som imånga fall låter datorn göra jobbet. ...
...
.Vad säger ni?../Martin

Jag tycker det är ganska tråkigt att pyssla med bilderna i datorn så min åsikt är färgad:) I absolut första hand vill jag ta en bild som /håller/ även utan redigering. Men jag tvekar inte att beskära, mecka med färger och sånt. "Sporten" är för mig att ta en bra bild till att börja med genom att träna upp bildseendet och tekniken. Att behöva modifiera bilden i datorn känns alltid som ett slags misslyckande.
 
Bildattityd

Har funderat över att ha lyssnat på en hel del människor som jobbar med bilder och tycker nog fortfarande att vi alla blir salig på vår tro. Det analoga har ju en charm som aldrig kommer gå att jämföra med den digitala världen, men ska man vara ärlig så är det ju ett lika omständigt arbete som att efterbehandla. ( Efterbehandlingen sker ju dock utan inverkan av rätt skadliga kemikalier ;)

Jag anser att oavsett om man har riktigt bra grejor ( har rätt vassa prylar själv ) så återges aldrig "verkligheten" på det där sättet som vi skulle vilja att den sågs, dvs med färger som poppar, ljus som bryts på fantastiska sätt och med höga kontraster. Verkligheten är ju ganska snällt färgad, iaf om man ska gå till naturen.

Naturfoton kan vara fantastiska, men utan redigering har jag än så länge aldrig sett en obehandlad naturbild med attityd.

För mig är behandlingen just det, det ger bilder attityd som kameran själv aldrig kan återge.

Vidare är det ju fortfarande också så att utan andra parametrar, dvs en BRA bild, är det ju skit samma om man bildbehandlar eller ej, bilden är fortfarande inte någon bra bild enligt mig.

Fridens liljor!

//Ida
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar