Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Långtidsfotoprojekt inom ett nischat område - har ni gjort något sådant?

Produkter
(logga in för att koppla)
Rekreaktion och avkoppling" som du själv skrev. Jag uppfattade det som att även om du inte lyckas prestera så har du i alla fall fått rekreation och avkoppling.
Då har du förstått mig helt rätt !
Jag menade då på att för min del får jag inte riktigt det istället om jag nu inte presterar i form av "bra" bilder. Det blir mer bortkastad tid som jag kunde ha använt till något bättre... 😉 Jag hade alltså önskat att jag (i alla fall mycket oftare) kunde känna en tillfredsställelse av att bara ha varit ute med kameran //
Jag är med på resonemanget. Kanske skulle du satsa på lite kognitiv beteendeterapi 🤣🤣🤣😉 !?
 
Senast ändrad:
Det kan ha att göra med att vid fotograferandet lägger jag mycket fokus på kamerans teknik, komposition och att allmänt försöka ha koll på en mängd detaljer,
Tro mig, jag är likadan, men det hindrar inte mig att koppla av i alla fall. Många är de gånger då jag varit ute med ryggan (med en massa tunga grejer), och inte ens fått upp kameran. Och om det nu så skulle bli så att kameran kommer ut och monteras på stativet, (jag tar 99,99 % av mina bilder med kameran på stativ), så är det ungefär lika stor procentsats som jag blir besviken över väl hemkommen när jag ser "skörden" på skärmen, men tycker jag att det har varit bortkastad tid för det !?

Absolut inte ! Om inte annat så har man fått komma ut och fått sig lite frisk luft och motion, dessutom tillfälle att använda grejerna man betalat många sköna lusentappar för, (med betoning på många), och dessutom getts möjlighet till att öva och prova (kanske) något nytt.

Min inställning kan ju vara sådan att jag har fiskat sedan barnsben. Har jag fått fisk varje gång jag varit ute och fiskat !? Självklart inte. Var då alla dessa gånger jag varit ute för att fiska och kommit hem tomhänt, bortkastad tid !?

Absolut inte ! Snarare det motsatta; Hade jag inte kommit ut, hade det troligtvis (i mitt fall), varit bortkastad tid.
 
Senast ändrad:
Jag har upplevt genom åren att mitt eget fotograferande inte har någon större mening. Bilder skapas, men utan något egentligt syfte eller någon röd tråd. Jag har mest fotograferat landskap/natur, men också provat på fågelfotografering, att skapa "konstbilder" och gatufotografering.

En del av dem bilder jag har skapat har jag förvisso gillat, men aldrig till den grad att jag känner att bilderna betyder något speciellt för mig. De få bilder som jag ändå har känt lite extra för har ofta varit tagna på människor. Men att bara helt "random" gå runt på stan och fotografera människor känns inte riktigt som min grej.

Om jag skulle fotografera människor så bör det i så fall vara projektbaserat där man under en (längre) tid kan följa en person eller en grupp av människor och på så sätt få en helt annan och djupare inblick i deras liv. Det skulle kunna handla om den sista yrkesfiskaren och hans arbete på någon liten ö, om någon person som kanske har valt att leva sitt liv i samhällets utkant eller kanske om den där 89-åriga damen som varje onsdag tar på sina träningsskor för att ge sig ut på en joggingtur och som siktar på att klara av tjejmilen. Typ så. Det finns oändliga historier runt omkring oss som väntar på att få berättas! 🙂

Idag flanerade jag omkring i stan (Karlskrona) med mina kameror, och väl hemma fick jag en idé om ett nischat fotoprojekt som skulle vara ganska kul att genomföra. Ett projekt som man kan hålla på med under en lång tid och även upprepas på andra platser/i andra städer om man så vill. Det har ingenting med människor att göra, men eftersom det finns en röd tråd i projektet så känns det i alla fall mer meningsfullt än att bara skapa en massa "lösryckta" bilder.

Har ni genomfört något nischat fotoprojekt över en längre tid? Kanske håller ni på med något just nu eller har alltid ett sådant på gång samtidigt som ni fotograferar andra saker? Upplever ni att dessa längre fotoprojekten ger mer tillfredsställelse än då ni fotograferar utan någon egentlig plan eller röd tråd inblandad?

Det hade varit intressant att höra era tankar kring detta! 🙂

Jag tycker personligen inte att själva fotograferandet har någon mening i sig och det har jag nog aldrig tyckt. Det som varit viktigt för min del har bara varit bilderna. På 70- och 80-talen tog jag enbart bilder för att dokumentera olika mänsklig verksamhet under de resor jag gjorde och syftet var alltid att jag tänkte använda bilderna i min undervisning. Jag var ju adjunkt/ämneslärare med inriktning på Historia, Samhällskunskap, Geografi och Religion i nämnd ordning. Mitt fotointresse var rent professionellt fast jag aldrig varit det i egentlig mening. Av det skälet har jag heller aldrig varit särskilt intresserad av familjebilder. Så sådana har jag i verkligt liten utsträckning för denna tid och det tycker jag är synd idag. Jag har blivit lite bättre på det idag. Jag tror det är viktigt.

På senare år då jag digitaliserat dessa bilder har jag dock även upptäckt att jag vill ge dem liv genom att använda dem i olika berättelser, inte minst för mitt eget minnes skull samt för mina barn barn.

Jag har aldrig tagit bilder när jag är ute och slöpromenerar, annat än för teknisk träning skull eller för att testa mina objektivs egenskaper. Bilderna har istället mest varit en del av de olika projekt jag haft på gång i form av resereportage och berättelser jag tyckt varit viktiga för mig att berätta. Jag tillhör de som sällan sett något i en enskild bild utan kontext. Bilder utan sin kontext för är mig är som fåglar utan vingar - de kan sällan "flyga" av sig själva.

Jag har genomfört ett antal längre projekt genom åren och ett av de längsta håller jag på med nu. Jag bodde i Israel under ett år på 70-talet och jag var tillbaka bara för ca 3 år sedan. Då besökte jag bl.a. en kibbutz jag var på länge och slogs av den stora förändring som skett under de år då jag fortfarande levde med minnena av hur det var då. Jag tog en massa nya bilder.

Jag har hittills skrotat alla diaramar mina gamla Israel-bilder satt i och rensat dem från klister och smuts men ännu inte kommit till skott med digitaliseringen, men nu ska jag till slut ta mig för detta och avsluta projektet som jag nog kommer kalla "Kibbutzens död". Förhoppningsvis är jag klar inom någon månad och då har det gått nära 49 år sedan jag tog de första bilderna av Kiryat Anavim eller Vindruvsbyn som den väl skulle heta på svenska.

Tills idag har jag väl skrivit ett 20-tal rese- och samhällsrelaterade berättelser i bloggform på Fotosidan och de har i allmänhet en bloggbakgrund med en länk till en portfolio med relaterade bilder och dessa bilder har nästan till 100 % en bildtext. Är du intresserad så kan du se där vad jag hållit på med de senaste åren.


Jag har även som du tänker ägnat mig i många år att fotografera fönster och dörrar över en stor del av världen, bl.a. ligger de vackra gamla trädörrarna på Zanzibar mig varmt om hjärtat. Jag har märkligt nog varit där fyra gånger och jag har hittat nya dörrar att ta bilder av varenda gång. Jag tröttnar aldrig på dem. Någon gång kanske jag tar tag även i den idén och går igenom mina fönster och dörrar.

Några andra projekt som jag har tagit bilder till är Söderströmstunnelprojektet, som jag dokumenterade under ca 3 år. Har ännu inte presenterat det. Ska även göra något om Hälsingland som min släkt kommer från.


_DSC4655_4K_.jpg
 
Senast ändrad:
..........I projektet med dörrar, portar och luckor skulle det optimala vara att använda stativ för att få full kontroll på komponeringen, men det skulle också innebära att skapandeprocessen i det här projektet blir väldigt mekanisk och exakt känner jag. Utan stativ blir det mer spontant och hela processen kommer också gå snabbare, vilket jag tror är till en fördel för min egen del i ett sådant här långt projekt. Det bör nog vara spontant och okomplicerat för att jag inte ska tröttna på det.. 😎

Men borde inte ett sånt projekt vara just ett sånt där man inte behöver stativ normalt? Jag har aldrig använt stativ för den typen av motiv och jag tror inte många skulle göra det idag. Numera har ju alla kameror (nästan skriver jag, så Per ska slippa omaket att kolla upp det) :) någon form av bildstabilidering och dörrar och fönster rör sig ju nästan aldrig. Om jag skulle släpat med mig stativ bara för detta så hade det nog inte blivit många bilder - om jag känner mig själv.

Det som är speciellt kul med dörrar, portar och även grindar ibland är ju att de ofta är lite "pyntade" och i en del delar av världen nästan överdådigt utsmyckade för att vara i harmoni med ägarens självupplevda sociala status. Kanske mitt intresse av detta genom åren bara avspeglar att vi i Sverige nästan helt har tappat detta sedan 30-talet med Funkisen och Bauhaus
 
Senast ändrad:
Men borde inte ett sånt projekt vara just ett sånt där man inte behöver stativ normalt? Jag har aldrig använt stativ för den typen av motiv och jag tror inte många skulle göra det idag. Numera har ju alla kameror (nästan skriver jag, så Per ska slippa omaket att kolla upp det) :) någon form av bildstabilidering och dörrar och fönster rör sig ju nästan aldrig. Om jag skulle släpat med mig stativ bara för detta så hade det nog inte blivit många bilder - om jag känner mig själv.

Det som är speciellt kul med dörrar, portar och även grindar ibland är ju att de ofta är lite "pyntade" och i en del delar av världen nästan överdådigt utsmyckade för att vara i harmoni med ägarens självupplevda sociala status. Kanske mitt intresse av detta genom åren bara avspeglar att vi i Sverige nästan helt har tappat detta sedan 30-talet med Funkisen och Bauhaus

Jag är ingen dörrfotoexpert.. :) ..men jag tänker att stativ borde vara ett mycket bra hjälpmedel när man fotograferar dörrar, portar, luckor etc. Jag känner redan nu efter dag 2 i mitt projekt att jag gärna vill att det ska vara molnigt/gråväder när jag fotograferar för att inte få för hårt ljus. Med moderna kameror kan man förvisso dra upp ISO en bit och ändå få bra resultat och motivet kräver ingen liten bländare för att få tillräckligt skärpedjup, men med ett stativ kan man alltid använda ISO 100 samt blända ner några steg för att få maximal skärpa från sitt objektiv. Dessutom gör stativet det enklare att få till en exakt komposition i själva fotograferingsögonblicket. Men behöver man inte få ut maximal skärpa eller sätta kompositionen exakt vid fotograferingstillfället så fungerar det även handhållet förstås. Inte minst ifall man har bildstabilisering i objektivet eller i huset. Själv kommer jag antagligen använda en Canon 6D och ett fast 40/2.8 STM för mina bilder, vilka inte har bildstabilisering. Men helt klart blir det roligare och mer spontant att fotografera dörrar om man lämnar stativet hemma. Det har jag märkt både idag och igår... (y)

Bifogad bild tog jag idag med mitt 40/2.8 objektiv med inställningarna f2.8, 1/60s och ISO 400. Fick alltså använda största bländare och öka ISO med ett par steg för att få min bild. Med stativ hade jag kunnat blända ner till f5.6 eller t.o.m. till f8 samtidigt som ISO hade kunnat vara 100. Att tiden hade hamnat på en 1/2 sekund hade inte gjort någonting då.
 

Bilagor

  • Exempelbild 3.jpg
    Exempelbild 3.jpg
    376.6 KB · Visningar: 22
Jag är ingen dörrfotoexpert.. :) ..men jag tänker att stativ borde vara ett mycket bra hjälpmedel när man fotograferar dörrar, portar, luckor etc. Jag känner redan nu efter dag 2 i mitt projekt att jag gärna vill att det ska vara molnigt/gråväder när jag fotograferar för att inte få för hårt ljus. Med moderna kameror kan man förvisso dra upp ISO en bit och ändå få bra resultat och motivet kräver ingen liten bländare för att få tillräckligt skärpedjup, men med ett stativ kan man alltid använda ISO 100 samt blända ner några steg för att få maximal skärpa från sitt objektiv. Dessutom gör stativet det enklare att få till en exakt komposition i själva fotograferingsögonblicket. Men behöver man inte få ut maximal skärpa eller sätta kompositionen exakt vid fotograferingstillfället så fungerar det även handhållet förstås. Inte minst ifall man har bildstabilisering i objektivet eller i huset. Själv kommer jag antagligen använda en Canon 6D och ett fast 40/2.8 STM för mina bilder, vilka inte har bildstabilisering. Men helt klart blir det roligare och mer spontant att fotografera dörrar om man lämnar stativet hemma. Det har jag märkt både idag och igår... (y)

Bifogad bild tog jag idag med mitt 40/2.8 objektiv med inställningarna f2.8, 1/60s och ISO 400. Fick alltså använda största bländare och öka ISO med ett par steg för att få min bild. Med stativ hade jag kunnat blända ner till f5.6 eller t.o.m. till f8 samtidigt som ISO hade kunnat vara 100. Att tiden hade hamnat på en 1/2 sekund hade inte gjort någonting då.

Då fattar jag bättre. 40mm/2,8 använde jag nog under mer än 25 år som min normal så det är jag hemma med även om jag mest använder 35mm på stan numera. Kul motiv man skulle ju kunna uppfatta bilden som att det stänkt långt upp på väggarna och inte bara att färgen flagnat lite :)
 
Då fattar jag bättre. 40mm/2,8 använde jag nog under mer än 25 år som min normal så det är jag hemma med även om jag mest använder 35mm på stan numera. Kul motiv man skulle ju kunna uppfatta bilden som att det stänkt långt upp på väggarna och inte bara att färgen flagnat lite :)

"Stänket" på väggen tror jag är regnstänk faktiskt eftersom det kom en del regn samtidigt som det blåste kraftigt strax innan bilden togs. Men jag är inte helt säker på det om jag ska vara ärlig... 😇
 
Senast ändrad:
Jag har inte genomfört något projekt av den typen du beskriver, men en annan sak ger mig mer motivation: Använd bilderna.
Under en period gjorde jag bildspel. Plötsligt insåg jag att mitt bildarkiv inte var tillräckligt stort. Jag hade trott jag hade många bilder av blommor. Så behövde jag fem bilder av vitsippor från ungefär samma vinkel. Eller fyra bilder av forsar i skog på våren när det är lite snö runt. Det visste jag inte förrän i oktober.
Att lägga ut bilderna på sociala medier eller på en blogg kan också ge motivation. För mig behöver det inte vara ett projekt, det kan bara vara att man lägger ut sina bästa bilder utan så mycket text.
 
Jonas frågade i första inlägget: "Har ni genomfört något nischat fotoprojekt över en längre tid?"

Då mindes jag att jag faktiskt hade gjort det. När marken intill där jag bor skulle byggas med nytt lägenhetskomplex, valde jag att ta en bild i veckan från samma fönster och samma vinkel. Det blev väl ca 60-70 bilder från det att marken började beredas till att allt stod färdigt. Jag blev nöjd. Men nu ligger bilderna bara där i en mapp.

Såna projekt kan bli lyckade så det ger jag vidare som tips.
 
Jonas frågade i första inlägget: "Har ni genomfört något nischat fotoprojekt över en längre tid?"

Då mindes jag att jag faktiskt hade gjort det. När marken intill där jag bor skulle byggas med nytt lägenhetskomplex, valde jag att ta en bild i veckan från samma fönster och samma vinkel. Det blev väl ca 60-70 bilder från det att marken började beredas till att allt stod färdigt. Jag blev nöjd. Men nu ligger bilderna bara där i en mapp.

Såna projekt kan bli lyckade så det ger jag vidare som tips.

Ja, jag tycker ditt gamla projekt på lägenhetskomplexet låter spännande..lite som dem förslag som kommit upp att stå i en gatukorsning och fotografera under många år för att se förändringar som sker. Skillnaden med lägenhetskomplexet är att man redan i förväg vet vad som ska ske.

Rent generellt tycker jag att vi hobbyfotografer borde dokumentera våra urbana miljöer mer eftersom delar av dem (hela hela områden ibland) kan försvinna över tid. Jag jobbar på ett sjukhus som en dag kommer rivas för att det ska byggas nytt. Jag hade tyckt det hade varit kul att (med tillstånd förstås) dokumentera sjukhusets lokaler och kulvertar inifrån innan allt är borta. Det projektet kommer antagligen aldrig bli av, men den tanken har i alla fall slagit mig.
 
Senast ändrad:
Jag har inte genomfört något projekt av den typen du beskriver, men en annan sak ger mig mer motivation: Använd bilderna.
Under en period gjorde jag bildspel. Plötsligt insåg jag att mitt bildarkiv inte var tillräckligt stort. Jag hade trott jag hade många bilder av blommor. Så behövde jag fem bilder av vitsippor från ungefär samma vinkel. Eller fyra bilder av forsar i skog på våren när det är lite snö runt. Det visste jag inte förrän i oktober.
Att lägga ut bilderna på sociala medier eller på en blogg kan också ge motivation. För mig behöver det inte vara ett projekt, det kan bara vara att man lägger ut sina bästa bilder utan så mycket text.

Det är väl det jag börjat göra för några år sedan men ett problem har ju varit att det inte alltid varit så enkelt. Det jag saknade först var något ställe där siten kunde vara anpassad till foto- "story telling". Fotosidan var det inte heller till en början innan jag kom på med David Elmfeldt som bollplank hur jag skulle kunna göra.

Mitt problem var ju att jag inte kunde använda Fotosidans Portfolio till texten. I Portfolio kan man lägga text i en portfoliobakgrund men textformateringen där är så rudimentär att det inte funkar för mig. Hela Portfolio-delen på FS lever i övrigt lite i skugga upplever jag. Särskilt i förhållande till tekniktrådar och bloggar.

Istället kom jag på att det var bättre att hantera bakgrundshistorien i en blogg och länka till bilderna med den bildtext man kan ha i portfolion. I bloggarna finns dessutom en naturlig plats för läsardialog som inte finns i Portfolio men för att det skulle funka var jag tvungen att få till ett par små HTML-skripts. Ett som kunde ta den som hamnade inne i en portfolio tillbaka till bloggroten och viktigare ändå, en som kunde ta läsaren tillbaka till just den bloggbakgrund som bilderna illusterade.

Ytterligare en grej att tänka på. jag har upptäckt att inga av mina bilder i Portfolios indexeras av Internet. Jag har lyft detta med David som för några år sedan sade att det var på G men jag kan inte se att det hänt än. Däremot så blir alla bilder som ligger i bloggarna indexerade och kan ses. Om jag exv. söker på mitt namn på Internet via Google, så kan jag se de bilder som finns i mina bloggar. Av detta skäl är det viktigt att alltid ha en bild som länk till portfolion för då kan folk komma in i portfolion via den indexerade bilden som dykt upp i en sådan sökning.

Jag tror att det var på detta sätt som en författare i USA fick syn på mina rätt unika bilder jag tagit från Saur-revolutionens Afghanistan 1978. Jag har hans ord på att de faktiskt är unika för han har ju skannat av nätet i just sin jakt på bilder. Det fanns inga mobiltelefoner på denna tid :) Han hade varit militärattache i Afghanistan och skriver nu en bok om Saur-revolutionen. Jag kopplade ihop honom med Carl Johan Charpentier som kanske är den i Sverige som länge varit en av Sveriges främsta kännare av Afghanistan. Han skrev en fantastiskt intressant bok om just detta ämne som heter Afghanistan - mellan Mecka och Moskva och amerikanen får nog svårt att toppa den.

Om du kollar i den portfolio jag pratar om så ser du dessa två länkar jag skapat för att hantera navigationen mellan bloggar och portfolios. Det är dessa som gör att jag kan använda Fotosidan till vad jag vill göra, d.v.s. använda bloggarna till berättelsebakgrunder och bildlänka därifrån till den portfolio bakgrunden handlar om.


Det är dessa länkar som gör att jag kan integrera bloggarna med portfolios. Med länkarna kan jag hoppa mellan bakgrund och portfolio bäst jag vill.
 
Senast ändrad:
Jag har upplevt genom åren att mitt eget fotograferande inte har någon större mening. Bilder skapas, men utan något egentligt syfte eller någon röd tråd. Jag har mest fotograferat landskap/natur, men också provat på fågelfotografering, att skapa "konstbilder" och gatufotografering.

En del av dem bilder jag har skapat har jag förvisso gillat, men aldrig till den grad att jag känner att bilderna betyder något speciellt för mig. De få bilder som jag ändå har känt lite extra för har ofta varit tagna på människor. Men att bara helt "random" gå runt på stan och fotografera människor känns inte riktigt som min grej.

Om jag skulle fotografera människor så bör det i så fall vara projektbaserat där man under en (längre) tid kan följa en person eller en grupp av människor och på så sätt få en helt annan och djupare inblick i deras liv. Det skulle kunna handla om den sista yrkesfiskaren och hans arbete på någon liten ö, om någon person som kanske har valt att leva sitt liv i samhällets utkant eller kanske om den där 89-åriga damen som varje onsdag tar på sina träningsskor för att ge sig ut på en joggingtur och som siktar på att klara av tjejmilen. Typ så. Det finns oändliga historier runt omkring oss som väntar på att få berättas! 🙂

Idag flanerade jag omkring i stan (Karlskrona) med mina kameror, och väl hemma fick jag en idé om ett nischat fotoprojekt som skulle vara ganska kul att genomföra. Ett projekt som man kan hålla på med under en lång tid och även upprepas på andra platser/i andra städer om man så vill. Det har ingenting med människor att göra, men eftersom det finns en röd tråd i projektet så känns det i alla fall mer meningsfullt än att bara skapa en massa "lösryckta" bilder.

Har ni genomfört något nischat fotoprojekt över en längre tid? Kanske håller ni på med något just nu eller har alltid ett sådant på gång samtidigt som ni fotograferar andra saker? Upplever ni att dessa längre fotoprojekten ger mer tillfredsställelse än då ni fotograferar utan någon egentlig plan eller röd tråd inblandad?

Det hade varit intressant att höra era tankar kring detta! 🙂

Jag har genom åren haft ett större antal fotoprojekt, några kortare och andra som pågått under flera år. Mest välkända är nog mitt mångåriga projekt på skogshararna på Hallands Väderö, men också mitt projekt ”Inte bara sten” som egentligen fortfarande pågår. Även ”Svensk skog AB” har fått mycket uppmärksamhet. Jag arbetar idag parallellt med ett antal projekt, men är också ständigt igång med att fotografera. Mitt ständiga och nästan dagliga fotograferande kan även ge upphov till nya projekt. Genom att ständigt vara igång (även utanför mer koncentrerade projekt) behåller jag min vitalitet som fotograf som berikar och utvecklar mitt bildseende.

Så för mig gäller ”både och”.
 
Men borde inte ett sånt projekt vara just ett sånt där man inte behöver stativ normalt? Jag har aldrig använt stativ för den typen av motiv och jag tror inte många skulle göra det idag. Numera har ju alla kameror (nästan skriver jag, så Per ska slippa omaket att kolla upp det) :) någon form av bildstabilidering och dörrar och fönster rör sig ju nästan aldrig. Om jag skulle släpat med mig stativ bara för detta så hade det nog inte blivit många bilder - om jag känner mig själv.

Jag inser nu att ifall jag ska göra mina bilder på dörrar, portar och luckor på det sätt jag vill så kommer jag behöva använda stativ. Slutartiderna blir helt enkelt för långa då jag helst vill blända ner mitt Canon 40/2.8 till f5.6, använda ISO 100 samt fotografera i molnigt eller mulet väder. Varken objektivet eller kamerahuset har bildstabilisering heller. Dessutom vill jag även exponera ljust (ETTR), vilket innebär längre slutartider än vad som hade krävts för en "normal" exponering. Helt klart känns det drygt att behöva släpa runt på stativet, men jag inser som sagt att jag inte har något alternativ i det här fallet. Åtminstone inte om jag vill hålla mig till planen att fotografera vid gråväder med ISO 100 och f5.6 för att optimera bildkvaliteten. Man får nog ta det onda med det goda i det här fallet helt enkelt... 🙂
 
Ungefär vilka tider får du? Det kanske skulle räcka med ett enbent stativ? Sådana är lite mindre bökiga att släpa med sig.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar