Då har du förstått mig helt rätt !
Jag är med på resonemanget. Kanske skulle du satsa på lite kognitiv beteendeterapiJag menade då på att för min del får jag inte riktigt det istället om jag nu inte presterar i form av "bra" bilder. Det blir mer bortkastad tid som jag kunde ha använt till något bättre...Jag hade alltså önskat att jag (i alla fall mycket oftare) kunde känna en tillfredsställelse av att bara ha varit ute med kameran //
!?Tro mig, jag är likadan, men det hindrar inte mig att koppla av i alla fall. Många är de gånger då jag varit ute med ryggan (med en massa tunga grejer), och inte ens fått upp kameran. Och om det nu så skulle bli så att kameran kommer ut och monteras på stativet, (jag tar 99,99 % av mina bilder med kameran på stativ), så är det ungefär lika stor procentsats som jag blir besviken över väl hemkommen när jag ser "skörden" på skärmen, men tycker jag att det har varit bortkastad tid för det !?
Filmen heter Smoke och är baserad på en roman av Paul Auster. Mycket bra film! https://www.imdb.com/title/tt0114478/
Jag har upplevt genom åren att mitt eget fotograferande inte har någon större mening. Bilder skapas, men utan något egentligt syfte eller någon röd tråd. Jag har mest fotograferat landskap/natur, men också provat på fågelfotografering, att skapa "konstbilder" och gatufotografering.
En del av dem bilder jag har skapat har jag förvisso gillat, men aldrig till den grad att jag känner att bilderna betyder något speciellt för mig. De få bilder som jag ändå har känt lite extra för har ofta varit tagna på människor. Men att bara helt "random" gå runt på stan och fotografera människor känns inte riktigt som min grej.
Om jag skulle fotografera människor så bör det i så fall vara projektbaserat där man under en (längre) tid kan följa en person eller en grupp av människor och på så sätt få en helt annan och djupare inblick i deras liv. Det skulle kunna handla om den sista yrkesfiskaren och hans arbete på någon liten ö, om någon person som kanske har valt att leva sitt liv i samhällets utkant eller kanske om den där 89-åriga damen som varje onsdag tar på sina träningsskor för att ge sig ut på en joggingtur och som siktar på att klara av tjejmilen. Typ så. Det finns oändliga historier runt omkring oss som väntar på att få berättas!
Idag flanerade jag omkring i stan (Karlskrona) med mina kameror, och väl hemma fick jag en idé om ett nischat fotoprojekt som skulle vara ganska kul att genomföra. Ett projekt som man kan hålla på med under en lång tid och även upprepas på andra platser/i andra städer om man så vill. Det har ingenting med människor att göra, men eftersom det finns en röd tråd i projektet så känns det i alla fall mer meningsfullt än att bara skapa en massa "lösryckta" bilder.
Har ni genomfört något nischat fotoprojekt över en längre tid? Kanske håller ni på med något just nu eller har alltid ett sådant på gång samtidigt som ni fotograferar andra saker? Upplever ni att dessa längre fotoprojekten ger mer tillfredsställelse än då ni fotograferar utan någon egentlig plan eller röd tråd inblandad?
Det hade varit intressant att höra era tankar kring detta!
www.fotosidan.se
..........I projektet med dörrar, portar och luckor skulle det optimala vara att använda stativ för att få full kontroll på komponeringen, men det skulle också innebära att skapandeprocessen i det här projektet blir väldigt mekanisk och exakt känner jag. Utan stativ blir det mer spontant och hela processen kommer också gå snabbare, vilket jag tror är till en fördel för min egen del i ett sådant här långt projekt. Det bör nog vara spontant och okomplicerat för att jag inte ska tröttna på det..
någon form av bildstabilidering och dörrar och fönster rör sig ju nästan aldrig. Om jag skulle släpat med mig stativ bara för detta så hade det nog inte blivit många bilder - om jag känner mig själv.Men borde inte ett sånt projekt vara just ett sånt där man inte behöver stativ normalt? Jag har aldrig använt stativ för den typen av motiv och jag tror inte många skulle göra det idag. Numera har ju alla kameror (nästan skriver jag, så Per ska slippa omaket att kolla upp det)
Det som är speciellt kul med dörrar, portar och även grindar ibland är ju att de ofta är lite "pyntade" och i en del delar av världen nästan överdådigt utsmyckade för att vara i harmoni med ägarens självupplevda sociala status. Kanske mitt intresse av detta genom åren bara avspeglar att vi i Sverige nästan helt har tappat detta sedan 30-talet med Funkisen och Bauhaus
..men jag tänker att stativ borde vara ett mycket bra hjälpmedel när man fotograferar dörrar, portar, luckor etc. Jag känner redan nu efter dag 2 i mitt projekt att jag gärna vill att det ska vara molnigt/gråväder när jag fotograferar för att inte få för hårt ljus. Med moderna kameror kan man förvisso dra upp ISO en bit och ändå få bra resultat och motivet kräver ingen liten bländare för att få tillräckligt skärpedjup, men med ett stativ kan man alltid använda ISO 100 samt blända ner några steg för att få maximal skärpa från sitt objektiv. Dessutom gör stativet det enklare att få till en exakt komposition i själva fotograferingsögonblicket. Men behöver man inte få ut maximal skärpa eller sätta kompositionen exakt vid fotograferingstillfället så fungerar det även handhållet förstås. Inte minst ifall man har bildstabilisering i objektivet eller i huset. Själv kommer jag antagligen använda en Canon 6D och ett fast 40/2.8 STM för mina bilder, vilka inte har bildstabilisering. Men helt klart blir det roligare och mer spontant att fotografera dörrar om man lämnar stativet hemma. Det har jag märkt både idag och igår... Ingen bryr sig om fotografering med mobiltelefon eftersom alla gör sånt. Avtrubbning.
Jag är ingen dörrfotoexpert..
Bifogad bild tog jag idag med mitt 40/2.8 objektiv med inställningarna f2.8, 1/60s och ISO 400. Fick alltså använda största bländare och öka ISO med ett par steg för att få min bild. Med stativ hade jag kunnat blända ner till f5.6 eller t.o.m. till f8 samtidigt som ISO hade kunnat vara 100. Att tiden hade hamnat på en 1/2 sekund hade inte gjort någonting då.
Då fattar jag bättre. 40mm/2,8 använde jag nog under mer än 25 år som min normal så det är jag hemma med även om jag mest använder 35mm på stan numera. Kul motiv man skulle ju kunna uppfatta bilden som att det stänkt långt upp på väggarna och inte bara att färgen flagnat lite
"Stänket" på väggen tror jag är regnstänk faktiskt eftersom det kom en del regn samtidigt som det blåste kraftigt strax innan bilden togs. Men jag är inte helt säker på det om jag ska vara ärlig...
Han hade varit militärattache i Afghanistan och skriver nu en bok om Saur-revolutionen. Jag kopplade ihop honom med Carl Johan Charpentier som kanske är den i Sverige som länge varit en av Sveriges främsta kännare av Afghanistan. Han skrev en fantastiskt intressant bok om just detta ämne som heter Afghanistan - mellan Mecka och Moskva och amerikanen får nog svårt att toppa den.Jag har upplevt genom åren att mitt eget fotograferande inte har någon större mening. Bilder skapas, men utan något egentligt syfte eller någon röd tråd. Jag har mest fotograferat landskap/natur, men också provat på fågelfotografering, att skapa "konstbilder" och gatufotografering.
En del av dem bilder jag har skapat har jag förvisso gillat, men aldrig till den grad att jag känner att bilderna betyder något speciellt för mig. De få bilder som jag ändå har känt lite extra för har ofta varit tagna på människor. Men att bara helt "random" gå runt på stan och fotografera människor känns inte riktigt som min grej.
Om jag skulle fotografera människor så bör det i så fall vara projektbaserat där man under en (längre) tid kan följa en person eller en grupp av människor och på så sätt få en helt annan och djupare inblick i deras liv. Det skulle kunna handla om den sista yrkesfiskaren och hans arbete på någon liten ö, om någon person som kanske har valt att leva sitt liv i samhällets utkant eller kanske om den där 89-åriga damen som varje onsdag tar på sina träningsskor för att ge sig ut på en joggingtur och som siktar på att klara av tjejmilen. Typ så. Det finns oändliga historier runt omkring oss som väntar på att få berättas!
Idag flanerade jag omkring i stan (Karlskrona) med mina kameror, och väl hemma fick jag en idé om ett nischat fotoprojekt som skulle vara ganska kul att genomföra. Ett projekt som man kan hålla på med under en lång tid och även upprepas på andra platser/i andra städer om man så vill. Det har ingenting med människor att göra, men eftersom det finns en röd tråd i projektet så känns det i alla fall mer meningsfullt än att bara skapa en massa "lösryckta" bilder.
Har ni genomfört något nischat fotoprojekt över en längre tid? Kanske håller ni på med något just nu eller har alltid ett sådant på gång samtidigt som ni fotograferar andra saker? Upplever ni att dessa längre fotoprojekten ger mer tillfredsställelse än då ni fotograferar utan någon egentlig plan eller röd tråd inblandad?
Det hade varit intressant att höra era tankar kring detta!
Men borde inte ett sånt projekt vara just ett sånt där man inte behöver stativ normalt? Jag har aldrig använt stativ för den typen av motiv och jag tror inte många skulle göra det idag. Numera har ju alla kameror (nästan skriver jag, så Per ska slippa omaket att kolla upp det)
