Söderströmstunneln - ett intressant och rätt extremt byggprojekt 2009-2017

Translate into Google English:

The Söderström tunnel - an interesting and quite extreme construction project 2009-2017 - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

Bakgrund:

Järnvägstrafikinfarkt hotar Stockholm som behöver fler spår genom stan

Jag är bl.a. en gammal tekniker och som sådan har jag alltid varit intresserad av alla häpnadsväckande lösningar människan hittat på genom historien och när Stockholms tågtrafik höll på att få infarkt årtiondet efter millennieskiftet, så behövdes något drastiskt göras. Då tog man fram en rätt djärv plan att bygga en ny tunnel med plats för två spår och en avdelad servicetunnel bredvid från Centralstationen på Norrmalm genom en del av den gamla Stockholmsåsens rullstenslämningar och genom berget under Stockholms gamla medeltida historiska politiska centrum på Riddarholmen ut mot Riddarfjärden. På Riddarholmen mynnade ett av den blivande Söderströmstunnelns fästen 24 meter under Riddarfjärdsstranden. På Södermalm ligger det andra fästet ca 10 meter högre, så tunneln lutar alltså 10 meter på drygt de 300 meter den sträcker sig under vattnet. I princip är det en undervattensbro byggd på pålar som pålats och gjutits på plats under vattnet av dykare med särskild betong för undervattensbruk. På dessa pålar ligger alltså de tre tunnelkasunerna i stål och betong, ihopspända med kablar och sammangjutna. På Södermalm kom tunneln bl.a. att gå under den gamla Maria Magdalena-kyrkan från 1600-talet, vilket var känsligt då marken där är instabil. 

Tillverkningen av tunnelsektionerna

Gjutformarna till de tre tunnelsektionerna svetsades ihop på ett varv i Tallin och så att de blev flytande och skeppades sedan över Östersjön via Södertälje in i Mälaren där man sedan armerade dem med järn och göt in dem i betong. Varje stålgjutform var cirka 100 m lång, 20,5 m bred, 10,0 m hög. Färdiggjuten vägde varje sektion över 20 000 ton. Den första formen kom till Södertälje den 21 augusti 2009. Vid en kajplats längre in i Mälaren, görs viss armering och betonggjutning medan den avslutande gjutningen av bl.a. taken görs vid Södermälarstrand. Den 30 juni 2011 bogserades det tredje och sista tunnelelementet på Mälaren till Söder Mälarstrand för en slutliga betonggjutningar och det är där jag sedan börjar min dokumentation av arbetet. 

Monteringen på plats

Citat från Wikipedia: "Tunnelelementet bärs upp av två långsides monterade pontoner och hela ekipaget styrs av vajrar i både längs- och tvärled. Med hjälp av ballasttankar inne i tunnelelementen kan man påverka sektionen även i höjd- och djupled. När tunnelelementet är på plats läggs stenkross på tunneltaket och ballasttankarna töms. Hela sänkningsprocessen för ett tunnelelement tar cirka en vecka. Noggrannheten vid dockningen mot betonganslutningarna respektive mellan tunnelelementen är +/- 20 millimeter. Under våren och sommaren 2013 följer tunnelsegment två och tre. Det mellersta tunnelelementet (med namnet Mellanie) sänktes den 6 augusti 2013 och monterades sist. Sedan tas mellanväggarna ut och tunneln gjuts ihop.

Slutligen monteras 40 spännkablar genom alla tre tunnelelementen och kablarna efterspänns, vilket skall garantera att en livslängd för konstruktionen på 120 år uppnås. På Riddarholmssidan ansluter sänktunneln till ett så kallat foghus, där tunneln kan röra sig några centimeter.

.........Arbetena för Söderströmstunneln utfördes av Joint Venture Söderströmstunneln HB, i vilket ingick bland andra tyska Züblin och danska E Pihl & søn." (slut citat)

Om min dokumentation

Under denna tid jobbade jag med att bygga Stockholms Digitala Stadsmuseum på Stadsmuseet, så jag hade bara några minuter upp till Montelius-slingan uppe på Mariaberget alldeles ovanför Södermälarstrand. Där kunde jag följa de sista förberedelserna för gjutningen av taken på tunnelelementen gjordes med najningen av armeringen bl.a. Jag tog mina bilder mellan juni 2011 och juli 2013, alltså under två års tid och det är den längst dokumentation jag ägnat mig åt hittills. Det känns väldigt bra att jag äntligen avslutade detta. Bilderna i denna dokumentation har jag aldrig visat tidigare för någon annan sedan jag tog dem.

(Förstora gärna mina bilder för extra detalj)

Om min utrustning

Museets egna fotografer hade inte den tid jag hade, så de kunde inte fokusera som jag på just på detta bygge och de hade heller inte min typ av utrustning. Mina bilder tog jag bl.a. med en liten spegellös Sony NEX 7 som hade Sonys första 24 MP sensor APS-C-sensor och på den hade jag ett Sigma 150-500mm objektiv. Med NEX:ens sensorstorlek så gav detta objektiv en brännvidd på hela 750 mm, vilket gjorde att jag kunde ta en del intressanta närbilden fast allt av vikt skedde på 250 till 400-500 meters håll.

Förberedelserna sommaren 2011

Sommaren 2011 fanns alla tre tunnelelementen framme på Riddarfjärden och foghuset på Riddarholmen och fästet på Södermalmssidan var båda färdiga att tas i bruk.

Tunnelfästet ligger under Mariahissen, vilket är den röda tegelbyggnaden längst till höger i bild. Golvplanet i tunnelfästet ligger ca 14 meter under vattenytan och tunneltaket ca 4, vilket alltså inte är särskilt djupt. I förgrunden syns det flytande platskontor som användes av Joint Venture Söderströmstunneln HB-konsortiet för att övervaka och leda arbetet. Alldeles till höger om Mariahissen ligger Monteliusslingan högt upp på Mariaberget där jag tog alla bilder ifrån både 2011 och 2013.

När man ser denna bild inser man hur otroligt delikat läget är. Här har man alltså sprängt alldeles vid Riddarholmskyrkan, en av Sveriges mest omistliga kyrkor där många av våra kungar ligger begravda. I förgrunden finns lämningar från Gråmunkeholmens gamla kloster. Husen i förgrunden är även de högst skyddsvärda då de en gång hyst några av den gamla ståndsriksdagens "ständer". Inte långt bort ligger både Riddarhuset och gamla Riksarkivet.

Här ser man mer i detalj schaktet som byggts för det s.k. foghuset där det tunnelelement som ska på plats kan skjutas in i. Denna tunneldel sköts alltså in lite så att det tredje elementet till sist kunde läggas in mellan de två som redan var på plats vid Riddarholmen och vid Södermälarstrand. Taket på denna tunneldel ligger ca 14 meter ner och golvet i foghuset ligger hela 24 meter under vattenytan då hela tunneln lutar ca 10 meter från Söder till Riddarholmen.

Detalj från en av arbetsflottarna vid Riddarholmen och på kajen. Kajerna återställdes sedan 2013. Många kompressorer var det ute på flottarna. Det behövdes både för borrningsarbeten och för dykarbetena som var omfattande under en stor del av bygget.

Det är otroliga mängder armeringsjärn i taken. De ska ju stå emot både vattentrycket och den ballast som senare läggs ovanpå taken för att hålla elementen på plats när de töms på vatten och åter får en hel del lyftkraft.

Kranförarna var en väldigt viktig grupp arbetare vid bygget. Mycket av den praktiska vardagssäkerheten på bygget vilade på deras axlar och omdöme.

På denna bild ser man verkligen hur massiva taken blev. Killen till höger i bild i svart står ju på formens botten och det är en bra bit upp till den färdiggjutna betongen killen i mitten står på. OBS! notera även aluminiumrören som gjuts in som ska användas för de vajrar som man ska förspänna hela tunneln med innan de sista foggjutningarna kommer på plats.

Mot sommaren 2013 sänks tunnelkasunerna ned och sammanfogades under vattnet

Nedsänkningen av den första tunneldelen vid Södermälarstrand

Sedan sommaren 2011 har man jobbat på. Ute på Riddarfjärden ligger nu de tre tunnelsegmenten och flyter. Efter Södermälarstrand ligger nu en jättestor arbetspråm istället för tunnelsegment. Höger i bild väntar det första tunnelsegmentet hängande i en stor katamaran med vajerspel med vilken nedsänkningen ska kontrolleras. Katamaranen i sin tur hålls i position av ett antal vajrar.

Detaljjvy av delar av vajerstyrningen

Det är tisdag 30 april och klockan 10:40 ca och den första tunneldelen dras sakta i läge för att sänkas och dockas.

Några sista kontroller görs innan sänkningen börjar

Det är ett spännande, adrenalinfyllt och definierande moment som man förberett åtminstone sedan 2009 och många jobbat hårt för och mängder av konsortiets folk är på plats för att övervaka att allt går som det ska och ta privata bilder som minne.

Mängder av nyfikna och amatörfotografer blandades med folk från pressen där uppe på Mariaberget och Monteliusslingan

Även konsortiets egna fotografer är på plats och i spänd förväntan bara knappt 5-10 meter från tunneldelen

Nu är det bara sekunder kvar. Vinschoperatören gör sig klar och stämmer av med det kamerateam som är där för att föreviga trycket på knappen.

Inga skinnheads syns längre till vid deras gamla samlingsplats vid Gamla Stans tunnelbana och helikopterplattan. Däremot en liten grupp nyfikna men de har nog svårt att se vad som egentligen händer 500 meter bort vid Södermälarstrand. På bild nummer åtta, som är en vy över hela arbetsområdet runt Riddarfjärden så får man en uppfattning om hur långt det faktiskt är från Monteliusslingan där uppe på Mariaberget där bilden tog till helikopterplattan vid Gamla Stans T-banestation. Bilden är tagen med en gammal Sigma-zoom på 150-500mm brännvidd på 500mm men med den lilla sensor som finns i det kamerahus jag använt, så motsvarar bildvinkeln egentligen 750 mm. Jag är fortfarande förvånad över att bilden trots detta är så skarp som den är.

Här har det första tunnelsegmentet sänkts ned på de plattformar som pålats och gjutits på botten. Dykarna är på plats för att göra finliret. Flotten med det gula huset och kompressorn är just dykarflotten. Den uppmärksamme har kanske sett att det sticker upp ett litet rostigt torn ur vattnet vid katamaranens närmaste pontons vänstra del. Det är ett dykarschakt som kommer användas när man behöver dyka ner i tunneldelen och göra arbeten i denna.  På tunneldelens andra sidan finns ett litet fackverkstorn som jag tror har en nivå indikering på sig som man haft till hjälp vid sänkningen.

Nedsänkningen av den andra tunneldelen vid Riddarholmens strand och färdigställningen av tunneln

Det andra tunnelsegmentet har dragit i läge inför sänkningen av även detta.

Efter att alla segmentet lagts på plats och slutmonterats så läggs en massa sten på taket av hela tunneln för att stabilisera den. Arbetet med att återställa kajerna på Riddarholmen och Södermälarstrand påbörjas.

Tunneln i genomsnitt med all stenkross på taket. (källa: Trafikverket och Wikipedia)

Arbetena 2014 till 2017

En av skyltarna Trafikverket satt upp för att informera allmänheten. Som framgår väl av denna så sker sedan en massa arbete med att inreda tunneln för järnvägstarfiken . Sedan byggs en del av T-banestationerna om vid T-Centralen och Odengatan. 2017 invigs så allt och Stockholms s.k. "getingmidja" har blivit en del bredare.

En liten avslutande historia

En tid efter att jag avslutat min bevakning av detta långa projekt så gick jag ned till Södermälarstrand och passerade Konsortiets flytande ledningscentral som nu var rätt övergiven men ut kommer ett par killar som jag byter några ord med om Söderströmstunnelbygget och berättar om att jag följt det i flera år av ett rent tekniskt intresse. De berättade då att de skulle vidare till Tanzania, Zanzibar och Stone Town, där jag varit fyra gånger själv under åren. De skulle dit för att arbeta med att bygga en ny hamn. Jag önskade dem lycka till och sade att de kommer älska det för där är åtminstone sikten i vattnet otroligt mycket bättre och dessutom slipper man frysa. Det tyckte jag de verkligen var värda dessa vardagshjältar som ofta tvingas jobba under mycket hårda, krävande och ogästvänliga förhållanden, inte sällan dessutom långt hemifrån under verkligt långa tider i stora långdragna projekt som bygget av Söderledstunneln. Sedan när de åkt hem så kommer få ens tänka på att de faktiskt åker i en lång tunnel under vattnet på väg hem eller till jobbet och ingen kommer någonsin se den tunneln mer under hela sina liv där den ska ligga minst 110 år till och göra ovärderlig nytta. 

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Petra - Den glömda staden

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Djurporträtt och djurbilder

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

2021-11-04 09:26   Måns H

Högintressant dokumentation av en verklighet så komplex att det det knakar i hjärnvindlingarna då man tittar!

Man behöver läsa om, och titta, och förstora för att hänga med något så när. Extremt bygge som verkar ha förlöpt planenligt.

Bra dokumentation och som du påpekar, bilderna behöver förstoras, och de håller för det!

Besvara

Svar från Sten-Åke Sändh 2021-11-05 10:16

Söderströmstunneln var ett riktigt extrembygge som verkligen fascinerade mig. Det var säkert inte billigt men ändå rätt remarkabelt att det verkar i stort sett gått enligt plan som du påpekade Måns. Har inte hört om några budgetskandaler heller i samband med detta. Man kan ju erinra sig ett antal IT-projekt i stan och i förvaltningarna i landet som inte gjort det och ändå kostat enorma summor fast de givit absolut ingenting i nytta.

För mig var det också speciellt då det tog 10 år att avsluta. Jag började ju fotodokumentationen 2011. Det är en lång tid men när jag tänker tillbaka men det tog ju ca 40 för mig att skriva den historia jag skrev och illustrerade kring utvecklingen i Afghanistan som jag publicerat har på FS. Snart kommer jag lägga ut en berättelse som börjar 1972. Det är också en omfattande dokumentation. Vi får väl se om jag klarar det i år eller nästa. Nästa år blir det 50 år i så fall.

Jag är själv lite förvånad över ett detta gamla Sigma 150-500mm A-mount med adapter presterat så pass bra. Annars har det en rätt jobbig bokeh. Den syns mest på den 13:e närbilden bilden som tagit på 150mm med samma objektiv men är inte problem på längre avstånd och brännvidder.

Svara

2021-11-04 10:36   Lars Ove Pehrsson Koll

Tack för du delar med dig och spännande läsning! hälsar Lasse

Besvara

Svar från Sten-Åke Sändh 2021-11-05 10:17

Tack själv Lars Ove! Kul att du fick ut något av den.

Svara