Tvåtaktsmotorer och gamla plastbåtar - rostar aldrig till mångas förtret

En gammal båt och en gammal motor som vägrar dö!

Translate into Google English:

Two-stroke engines and old plastic boats - never rust to the chagrin of many - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

I år hade Vaxholms Kommun "plastbåtsamnesti" och då skrotade Skogsö Uddes förening ca 10 gamla platsbåtar som ingen längre kändes vid och bara lämnat upp och ned på öns olika strandnära allmänningar. Jag gjorde tvärtom och renoverade min 50 år gamla båt med dess lika gamla motor istället. Nedan kan ni läsa om varför.

Båt och motor innan renovering

(Växelhusdreven var som nya fast motorn såg för jäklig ut med all korrosion efter ca 50 år utan åtgärd. Däremot läckte det in vatten och behövde nya tätringar och packningar. Många gamla tvåtaktsbåtmotorer går ofta inte mer än 10 timmar per säsong så det är svårt att köra slut på dem.

Med nytt bränslepumpsmembran och en förgasarrenovering samt lite nytt korrosionsskydd, blev motorn ånyo i verkligt toppskick!)

Båt under renovering

(Med en ordentlig förstärkning av akterspegeln blir den starkare än den någonsin varit! Den nya skulle säkert utan problem hålla för en 30-hästare. Notera den nya lastupptagande lådan som byggts mellan akterspegel och motorbrunnsskottet)

Båt efter renovering

(Om en plastbåt som denna 50 år gamla Crescent-båt får lite kärlek, så kan den säkert hålla i 50 år till och fira 100! - om man vill. Med lite rubbing och vax, så blir inte sällan de fula ankungarna riktiga svanar på några timmar!)

Min nu renoverade gamla Crescent-båt för drygt 10 000 spänn med sin renoverade 20 Hk Johnsson är som "ny" och går nu som ett spjut och gör 23 knop, vilket inte skäms för sig ens i jämförelse med vilken ny 20 HK fyrtaktare som helst. Men vi borde åtminstone skämmas för att vi skitar ner i vattnet eller hur?

BAKGRUND

Som någon kanske kommer ihåg så fick jag en båt stulen hösten 2018 och jag köpte då ett gammalt vrak i form av en gammal roddbåt i plast med en 20 HK Johnsson från 70-talet. Jag fick bra fart på motorn och fixade båten men så sprack akterspegel 20 cm på var sida om motorn mitt ute på Solöfjärden (akterspegelns inbakade plywood hade ruttnat) med min son och hans små tjejer på 5 och sju i båten. Jag höll bokstavligen på att tappa motorn och sjunka.

Efter det lagade jag båten (då jag verkligen alltid gillat dessa båtar) och det beskrev jag här i en blogg som heter: "ZEN och konsten att laga en mototbåt"

https://www.fotosidan.se/blogs/stenisfotoblogg/index.htm?tag=Zen+och+konsten+att+laga+en+motorb%C3%A5t

Alldeles nyligen (4 maj?) så gick Transportstyrelsen ut med ett hot om att förbjuda äldre tvåtaktsmotorer. Då skrev jag en insändare till Dagens Nyheter som till min förvåning blev publicerad, trots att den var ca 7000 tecken lång. Jag har klistrat in texten nedan så att även de som inte prenumererar på DN kan läsa den. Skälet till att jag skrev den var att jag tycker myndigheterna missat en del saker och att denna fråga är mer komplicerad och har fler bottnar än både myndigheter och miljöfolk i allmänhet förstått - åtminstone de som inte bor i Skärgården.

INSÄNDARE: ”Sänk priset på miljövänligt bränsle till motorbåtar"

Motorstarka båtar är det största hotet mot skärgårdsmiljön, inte gamla tvåtaktsmotorer. Om Transportstyrelsen vill främja renare tvåtaktare så behöver priset på miljövänliga bränslen sänkas, skriver skärgårdsbon Sten-Åke Sändh.

”Gamla smutsiga motorer ska bort.” ”Det kan bli tal om förbud.” ”Transportstyrelsen uppskattar att det finns cirka 170.000 gamla tvåtaktsmotorer med förgasare som används i Sverige. Problemet med dessa motorer är att de släpper ut en stor del, 20-30 procent, av bensinen oförbränd i luft och vatten.”

Med jämna mellanrum kommer denna fråga upp, och nu pratar man återigen i klartext om att det kan bli ett förbud om folk inte självmant ser till att det händer något. Transportstyrelsen som är avsändaren citeras i tv på bästa sändningstid och pressen, miljöintressena hakar på även bland båtfolket själva.

Låt mig som mångårig skärgårdsbo ge några synpunkter och vinklingar på problemet som många av oss ser det, för som vi ser det är frågan inte riktigt så enkel som den kanske kan verka vid ett flyktigt påseende.

Det är stor skillnad på nyttotrafik och nöjesåkning

Jag bor mitt i centrala Vaxholm, men under pandemin har jag som många andra pensionärer varit mer ute på öarna än i stan. En stor del av året på vår, höst och vinter (så länge isen inte ligger kompakt) är våra egna båtar helt livsnödvändiga eftersom Vaxholmsbolaget i bästa fall trafikerar en del öar enbart på helgerna. Det går över huvud taget inte att åka kollektivt mellan de flesta öarna i Stockholms skärgård någon gång under året, inte ens med Waxholmsbolaget. Vi behöver även våra båtar för att åka in till Vaxholm eller andra större öar med mer utbyggd service och handla samt att exempelvis hämta virke och annat. De flesta av dessa tvåtaktare är små motorer som har mellan 5 och 20-30 hästkrafter. De sitter ofta på äldre oömma mindre ”skrotbåtar” i plåt och plast som man inte är alltför rädda om finishen på. De används inte sällan även för iskörning när isen inte helt lagt sig. I många fall går dessa inte mer än 10 timmar per säsong även om min gör det. Det innebär att man kanske gör av med 100 till 200 liter per säsong max i snitt. Ni skulle bli förvånade om ni visste hur lite genomsnittsbåten används.

Trenden – motorerna blir bara större och större (på nöjesbåtarna)

De senaste åren har många bilåkare upptäckt sjön. Mycket kan nog tillskrivas pandemin. De har tagit med sig mycket av bilisters beteenden till sjön. Har man 300-400 hästkrafter i bilen vill man ha det i båten också, och det ska helst gå lika fort på sjön som på vägarna. Förra sommaren tankade jag 10 liter vid ett tillfälle i min lilla Crescent 4,3-metersbåt med min 20 hästkrafters Johnsson från 70-talet. På andra sidan mackbryggan låg en ribbåt med två 350 hästkrafters Mercury Verado, som då var Mercurys största och väldigt populära motorstorlek. I fjol hade detta näst intill blivit en typbåt i Vaxholm. En sådan båt har ofta en tank på minst 250-300 liter. Med två sådana sexcylindriga motorer räcker 300 liter ungefär en timme på full gas.

Till säsongen 2021 har Mercury dessutom tagit fram en dubbelt så stor motor på 600 hästkrafter med tolv cylindrar. I Mercurys reklam kan man se fyra sådana monterade på en amerikansk sportfiskebåt. Totala motorstyrkan på den båten var 2400 hästkrafter. Vad en sådan båt drar på fullgas i timmen vågar jag knappt tänka på och inte heller på vad den släpper ut. När ser vi dessa i Sverige? Som ni säkert förstått är min poäng att man hänger upp sig på att så mycket som 20-30 procent av bränslet från exempelvis min  20-hästare går ut i vattnet (vilket vi alla är helt på det klara med inte är bra) och det kommer i mitt fall med en mycket lättdriven båt som min som gör 23 knop (efter att jag renoverade den när jag köpte den för ett par år sedan) innebära att 3 till 5 liter bränsle skulle gå ut oförbränt om vi uppskattar att den drar 15 liter per timme på min lilla lätta och mycket lättdrivna båt. Är det verkligen det som är det stora problemet i dag?

https://robbreport.com/motors/marine/mercury-marine-v-12-verado-engine-1234596311/

Ett typfall – Anytec 747 med Mercury 350 Verado

Båttillverkaren Anytec har tagit fram en så kallad ”performance chart” där man mätt bränsleförbrukning per timme och i relation till effektuttag. Där kan man läsa att med just en Mercury Verado 350 Hk på en Anytec 747 drar ekipaget 33 liter per timme vid 26 knop, men hela 143 liter (!) vid full gas på dubbla hastigheten. Vad är det då som händer vid fullt gas? Jo, precis som i alla bensinmotorer används en del av bränslet för att kyla motorn vid maximalt effektuttag. Det är samma princip som användes i de stjärnmotorer som satt i Linjeflygs propellerflygplan Convair 340/440 på 60-talet. Den enda skillnaden är att man i dessa sprutade in metanol i stället för bensin på full gas vid starterna, just för att kyla. Hur mycket av dessa 143 liter per timme tror vi går ut relativt oförbränt i vattnet när vi vet att förbrukningen på full gas på marginalen kostar ungefär tre gånger så mycket i förbrukning som på halv gas? Tre eller fem liter?

https://www.anytec.se/storage/library/KGlCXfInQZSRwO8SJNvewA9CUKFfnROXdE1rIWtX.pdf

Varför skrotar då dessa korkade skärgårdsbor inte bara sina gamla båtmotorer?

Alla vet att det finns renare motorer, men de vet också att just nya små motorer är det som stjäls allra mest. I oktober 2018 stals min förra båt – en liten nyrenoverad styrpulpetbåt med en 20 hästkrafters Evinrude från 80-talet med elstart. Ingen fullt frisk tjuv stjäl väl något sådant, var min första tanke men den baltiska eller om det nu var den ryska begåvningsreserven visste bättre. Förklaringen var dock att en större och helt ny walkaboutbåt stulits i Aspvik på Värmdö. Tjuvarna fick problem utanför Skogsö Södra och lämnade båten där knuten i ett träd. Där slogs den sönder och samman av Finlandsbåternas vågor och sjönk. Sedan försökte de stjäla två andra båtar på Södra, men misslyckades med allt utom att förstöra båtarnas elsystem.

Så de gick vidare till Skogsö Uddes småbåtsbrygga och där fanns bara en jolle och min dåvarande båt. Jollen låg övergiven i vassen med en bruten åra när jag kom ut. Jag hittade aldrig igen min gamla båt, trots flera dagars letande. Veckan efter köpte jag den båt jag har nu för drygt 10.000 kronor med en defekt motor. Men det var inget problem, för tvåtaktsutombordare är verkligt enkla att serva och renovera. Det är också ett stort skäl till att vi föredrar dessa motorer framför fyrtaktarna ute på öarna med långt till verkstad. Min familj har haft tvåtakts utombordsmotorer i 60 år. Under dessa år har vi aldrig hittills lämnat in en enda motor på verkstad.

Denna gång var jag glad för att motorn som är från tidigt 70-tal var ännu äldre än min tidigare och dessutom saknade elstart. Det minskar stöldbegärligheten ytterligare och ska de ändå sno den så kommer de i alla fall i bästa fall få svettas lite. Den motorn kommer jag fortsätta ha kvar tills polisen och tullverket gör sitt jobb och neutraliserar dessa öststatsligor som plågat oss i säkert 20 år nu med sina vitvaru-, verktygs-, båt- och motorstölder. Om Transportstyrelsen vill att vi ska få ”renare tvåtaktare” innan vi självmant byter dem får de nog allt lägga lite kraft på att se till att priset på alkylatbensin hamnar på en sådan nivå att det används av alla - inklusive de som kör fyrtaktare. Vi är en bra bit från det nu på sjömackarna. Men det kanske man inte har råd med nu när man subventionerat elbilar med många tiotusentals kronor per bil - innan de exporteras till Norge. Det går nog betydligt snabbare att se till att vi kan åka på mer miljövänliga bränslen på sjön än att försöka tvångsskrota 100 000-tals motorer och fordon över hela landet.

2021-05-07 Insändare: ”Sänk priset på miljövänligt bränsle till motorbåtar” - DN.SE https://www.dn.se/insandare/sank-priset-pa-miljovanligt-bransle-till-motorbatar/

(Kräver prenumeration)

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Petra - Den glömda staden

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Djurporträtt och djurbilder

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir