"Tjuren Ferdinand" i Estepona

Translate into Google English:

"Ferdinand the bull" in Estepona - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

Bakgrund

Staden Estepona - Solkustens trädgård och Tjuren Ferdinand

Den här historien är en berättelse om en framsynt man och hans vision om hur man skulle kunna bygga en stad, där invånarna faktiskt kunde tycka om att bo och leva och hur den visionen i stor utsträckning kommit att förverkligas på drygt 10 år och fortfarande i allra högsta grad hålls levande. Den handlar om en verklighetens "Tjuren Ferdinand" i dagens Estepona i Spanien - borgmästaren Jose Maria Garcia Urbano och hur han i Ferdinands anda använt sig av mjuka värden som ett överflöd av vackra växter och blommor, kultur i vid mening som tagit sig uttryck i kakelmosaik, muralmålningar och vattenkonst samt inte minst ett varsamt bevarande av gammal befintlig bebyggelse, för att uppnå dessa sina mål. Till synes enkla åtgärder som gjort förvånansvärt stor skillnad.

I Estepona har man sett ett värde i att försöka bevara den medeltida skalan och inte som på många andra ställen idag skyndat att riva allt som stått i vägen för moderniteten, för att i hast kunna bygga allt högre skyskrapor som ett uttryck för dynamik och utveckling. Den satsning som gjorts under dessa drygt 10 år innefattar dock även ett splitter nytt sjukhus och en del nya offentliga byggnader och även det ligger helt i linje med att satsningarna ska komma alla till del och inte som tidigare mest rinna ut i korruptionens oformliga delta.

Estepona Kommun och Regionen Andalusien

Estepona är en kommun och trädgårdsstad långt ner på den spanska solkusten. Kommunen har nära 80 000 invånare och staden med samma namn drygt 30 000. Det finns lämningar i centrala staden ända sedan romartiden, så platsen har varit bebodd i minst 2000 år men det finns inte mycket kvar från den tiden ovan jord idag.

Här en liten utgrävning av en 2000 årig gammal romersk villa i centrala staden som i sig inte är särskilt imponerande, men som ändå skvallrar om ett flertusenårigt kulturellt arv. Bredvid finns en liten men intressant historik utställning.

Stadens anatomi 

Stadsmorfologi är ett ord som nog bara kulturgeografer använder, så även om jag faktiskt läst kulturgeografi för många år sedan använder jag hellre "anatomi" istället för det förstår betydligt fler. Estepona har en medeltida kärna med äldre byggnader, gator och gränder, som en gång anpassats till platsens naturliga topografi och naturliga förutsättningar.  Stadens mer modernistiskt präglade högre byggnader omger den gamla staden i ringar som spridit sig från centrum och längst ut tunnar de ut och ligger efter stranden både åt norr och söder. En del arkitektur har lånat både färg och formspråk från både dagens Marocko och de gamla morerna.

En del av hotell och lägenhetskomplex skulle lika gärna kunnat ligga i Marrakech, för de har samma rosaockra-färgade fasader som är Marrakech verkliga signum. Där tillåts ingen annan färg varken på den enorma och magnifika stadsmuren som omger hela Marrakech eller på husen kring den historisk Medinan. Notera även det grönglaserade tegeltaket nedan. Även det skulle kunna vara hämtat direkt från Marrakech. Inget konstigt med det då ju morerna styrde det som idag är södra Spanien och Andalusien under nära 800 år.

Marocko inspirerade bostadskomplex som lika gärna skulle kunnat ligga i Marrakech som i Estepona

Hamnen och helgmarknaden - En turistmagnet

Historiskt har staden Estepona vuxit ur en gammal fiskeby och den mycket fina, pittoreska och trevliga hamnen är fortfarande ett viktigt nav med sitt båtliv, sina vackra byggnader i vitt och koboltblått och sina restauranger och vattenhål för turisterna. Just den färgen råkar vara min absoluta älsklingsfärg och även exakt denna vit/blå kombination står att finna i den stora marockanska fiskehamnen Essaouria där även alla traditionella fiskebåtar är målade i samma blåa färg.

Varje söndag hålls dessutom en stor marknad i hamnen som då drar till sig mängder av besökare, vilka ökat starkt i antal under de senaste drygt 10 åren som staden genomgått en förändring utan tidigare motstycke historiskt, vilket gjort den alltmer attraktiv.

Helg marknad i Esteponas hamn,

Restauranger och barer i hamnkvarteren är populära bland turister såväl som lokalbefolkning, särskilt på marknadsdagen

Estepona Palace, ett exempel på ett hotell som nästan är byggt som ett Marockanskt palats. Ett exempel på de hotell som byggts för de allt fler turister som nu upptäcker staden.

Det är inte längre till Gibraltar (ca fyra mil) än att man klara dagar mycket väl kan se ända ner till klippan och Europas sydligaste udde.

Genom en 70-200mm telezoom eller kikare så kan man t.o.m. se Gibraltars skyskrapor och lite av stadens gytter vid klippans fot. Man ska inte vara naiv och tro att allt är lika lugnt i omgivningen som i det lite sömniga Estepona. Det är via detta område som mycket av Europas narkotika kommer från Marocko. Bakom Gibraltar-klippan skymtar bergen och Marocko och på andra sidan Gibraltarsundet ligger staden Ceuta, som även har ett stort problem när det gäller afrikanska flyktingar, då Ceuta är den enda plats där Europa har landförbindelse med Afrika. Så det är nog bara bra för Estepona att det hittills saknat sydkustens verkliga "hot spots" typ av nattliv. Med det brukar som bekant även följa drog- och gängrelaterad kriminalitet och mer eller mindre grava säkerhetsproblem, som idag verkar vara hyfsat under kontroll i Estepona.

Ceuta: Fortress Europe in Africa – DW – 08/22/2018

Tillbaka till "Tjuren Ferdinand" och Esteponas borgmästare,

1936 skrev författaren Munro Leaf barnboken "Ferdinand the Bull" som senare kom att ligga till grund för Walt Disneys tecknade film om den ovanliga spanska tjuren som inte ville slåss med de andra tjurarna, utan istället föredrog att lukta på blommorna och titta på himlen under någon av södra Spaniens många korkekar. Samma film som visas varje är på Julafton i Sverige av SVT.

Boken som skrevs alldeles innan Spanska Inbördeskrigets början kom märkligt nog att ses som subversiv av Spaniens blivande diktator Francisco Franco och även av Hitler. Boken kom att förbjudas både i Spanien och Tyskland och i Spanien ända till 1975 då Franco dog. Möjligen ogillades det pacifistiska i berättelsen om "Tjuren Ferdinand" av både fascister i Spanien och nazister i Tyskland, då bokens budskap hotade att undergräva folkets vilja att delta i deras arméer och krig.

Sextio- och Sjuttiotalen var ju annars dystra årtionden på många sätt med imperialist- och kolonialkrig i Afrika, Syd-Amerika och i Viet-Nam. Det var också årtionden av europeiska diktaturer i bl.a. Spanien, Grekland och Portugal. När jag pluggade på Sveaplans Vuxen Gymnasium i Stockholm vid denna tid, så hade någon skrivit på toaletten: "Paco" Franco esta muerte. Viva la Muerte!  (Franco är död. Leve döden!)

(Stalin lär dock ha gillat boken - vad man nu ska dra för slutsats av det?)

Även i Esteponas västra utkanter finns en tjurfäktningsarena, precis som i så många spanska städer men jag tänker inte berätta tjurfäktningens historia eller historien om dess matadorer, utan om Esteponas egen "Tjuren Ferdinand" - dess borgmästare sedan drygt 10 år - Jose Maria Garcia Urbano, som även hyllats och fått utmärkelser av svenskarna på solkusten (Årets Oliv 2022) för sina insatser att utveckla Estepona och göra den till en vacker, säker och trevlig stad att besöka och leva i. Utmärkelsen kan även ses som en uppriktig genuin uppskattning av en bra offentlig ledare. 

Esteponas förvandling

Det går alltså inte att komma förbi borgmästare Urbanos inflytande och visioner när man betraktar Esteponas förvandling. Det han och hans medarbetare lyckats göra med Estepona är helt enkelt rätt enastående och det är här Ferdinand kommer in.

Istället för att riva allt gammal och bygga nytt i glas och betong som man gjort på många ställen i världen så har man istället restaurerat och vitmålat den äldre bebyggelsen exemplariskt samt lagt om gatstenen på många ställen. Under denna tid har man skapat ett hundratal gågator och dessa är kantade med tusentals blomkrukor i alla regnbågens färger. Det är just gågatorna och det låga tempot som gör att den gamla staden fullt ut kan komma till sin rätt. Långa stunder kändes det som om jag var helt ensam däruppe i den övre delen av gamla stan, trots att det var mitt på dagen.

Här kvarteren uppe vid den gamla kyrkan

Kyrkan - notera stenläggningen

Kvarteren kring det gamla stadshuset är särskilt fina och härifrån utgår de vackraste gatorna som alla är kantade med mängder av blomkrukor som hänger efter väggarna. Alltid en enda färg på alla krukorna efter en gränd eller gata.

Blommor, blommor, blommor - här den "rosa" gatan.

Mer blommor och bara konsekvent ljusgröna krukor.

Jag undrar verkligen om sånt här skulle få vara i fred i en svensk småstad.

Här den blomstersmyckade entrén till ett regionalt skolkontor. Det är ett sånt överdåd med svenska mått mätt ibland så man häpnar

Vad kan väl vara ett mer passande namn på stadens centrala torg där många restauranger ligger, än Plaza de las Flores eller kanske Blomstertorget på svenska

Här är några av "hjältarna" som sliter med att plantera, plantera och inte minst att vattna allt i värmen.

Mängder med statyer har placerats ut i parker och på torg. Här ett tiotal statyer i en park nära Los Llanos i norr

n 

Till och med lite vinreklam för restaurangen på andra sidan gatan kan göra en mur lite roligare, fast det kanske inte var den direkta avsikten

Kakelmosaik med historiska motiv och poesi pryder gågatornas väggar. Jag måste säga att jag nog aldrig sett något så konsekvent i fråga om utsmyckning av en stad. Kakelmosaik har jag sett även i exv. staden Rhonda uppe i bergen, så det är inte helt unikt på något sätt men väldigt trevligt och ofta intressant. I vackra Ronda finns exv. mängder av poesi i mosaikerna som folk genom historien skrivit efter att ha inspirerats av Rondas skönhet och storslagenhet.

Man ser också till att barnen har det vackert vid sina skolor. Har vid en skolgård inne i historiska delen av staden. Jämför det med någon svensk visberättelse om den svenska förortsskolans ofta torftiga estetiska miljöer, av Lars Winnerbäck 

Vid snart sagt varje rondell finns installationer och konst - även vattenkonst.

Det gamla moriska arvet finns fortfarande kvar i en hel del detaljer. Här en gammal fin brunn nära gamla Stadshuset. Blommorna i överflöd även här i matchande terracotta krukor

Även annan vattenkonst finner man ibland på de mest oväntade ställen - som här i en backe i den övre delen av den medeltida stadskärnan

Stadens nyare delar

Även stadens nya delar som bebyggts med en del höghus har fått fantastiska muralmålnings-utsmyckningar på husfasaderna. Ett sextiotal finns nu spridda över de nyare stadsdelarnas fasader. Stadens ledning utlyste nämligen en tävling för ca 10 år sedan och efter den satte man igång. Invånarna i staden är mycket stolta över målningarna och det ordnas stadsvandringar helt med fokus på muralmålningarna.

Detta lär vara Spaniens största muralmålning och den sträcker sig över hela sex husfasader

Här ser ni den målning som till slut vann priset i den muralmålningstävling staden anordnade.

Några av de finaste målningarna på gatorna runt Esteponas Orchidarium

Min egen favorit kanske

Denna målning utgör en helhet med en rondell utsmyckning

Exempel på liten rondell utsmyckning

En av de större målningarna här föreställande den grekiska gudinnan Athena. Den är gigantisk i verkligheten

Staden som tidigare varit rätt på dekis och mest omtalats för sin tidigare omfattande korruption, var då inget självklart alternativ för Sveriges Spanien-koloni som hellre flockats kring badorterna längre norrut. 2011 påbörjades emellertid de omfattande förändrings- och upprustningsarbeten som gjort Estepona till Spaniens mönster kommun på ett drygt decennium. De flesta av de vanprydande och smått parodiska klassiska skatbon till elledningslösningar man tidigare kunde finna på snart sagt varje gata, har nu till största delen grävts ned och dolts för våra blickar. 

Just nu pågår en enormt arbete med att riva den gamla strandpromenaden som sträcker sig ca 3 km efter den breda stadsstranden och bygga en ny. Det finns kanske tre- fyrahundra meter av den gamla kvar men den står snart på tur den med. Som framgår av bilden är det en populär plats i staden att vara på, både för unga och gamla.

Här kommer sedan många nya restauranger m.m. att etableras efter den på sina ställen 100 meter breda sandstranden, för strandens värden är eviga

På stranden äten man gärna fisk som grillas över träkol

Strandpromenaden i Estepona är dessutom en del av den vandringsled som håller på att färdigställas efter en stor del av kusten

Slutord om "Tjuren Ferdinand" i Estepona

Om vi drar oss lite till minnet kring den här älskade gamla barnboken om den blomster älskande tjuren, som så till den milda grad lyckades reta upp 30-talets diktatorer, att den förbjöd den under många år, så ser jag något väldigt hoppfullt i en tid som vår med ett sådant exempel till ledare som Jose Maria Garcia Urbanos och hans Estepona. Jag kan inte tycka annat än att det är något väldigt sympatiskt och uppfriskande med en politisk ledare, i vår på många sätt hemska och nedslående tid, som i så hög grad kunnat göra en verklighet av sina positiva visioner. Visioner som faktiskt i hög grad hämtar kraft ur precis de skönhetsvärden som även verkade glädja sagans "Tjuren Ferdinand" och faktiskt kommer alla till del i Estepona och inte bara några få. Visioner och en ny verklighet i deras anda, som uppenbarligen älskas av invånarna.

Det visar sig ju också i hög grad att omsorgen om stadens miljö och invånarnas trivsel i form av vackra och rofyllda miljöer med höga estetiska värden, såsom en mångfald av blommor och andra vackra växter samt konst i alla dess former verkligen kan lyfta en stad på dekis och få den att gå in i ett antal starkt positiva spiraler, vilka verkligen gynnat den ekonomiska utvecklingen i både stad, kommun och region. Dessa spiraler har sedan i nästa varv genererat nya friska resurser, vilka kunnat växlas in mot ytterligare satsningar på stadens miljö och infrastruktur.

Vilken kontrast är inte detta Urbanos Estepona till Putins paranoida, aggressiva, förbittrade och destruktiva universum som bara resulterat i isolering, slutenhet, stagnation, förtryck, förljugenhet, ofrihet, exempellös förstörelse och död, samt usel levnadsstandard och ren misär för en stor del av den befolkningen. Jag har sett och upplevt några få såna här positiva platser som Estepona under mer än 50 års resande, som då jag varit där känts som positiva exempel. I de flesta fall har de präglats starkt av ledare med visioner som haft sina befolkningars väl för sina ögon. Kanske en och annan framtida ledare rentav låta sig inspireras av Esteponas positiva kulturella och ekonomiska spiraler och borgmästare Urbanos visioner och praktiska handlag, för här har det inte bara varit snack om visioner utan också massor av verkstad.

Nedan ser ni den byggnad jag tycker förkroppsligar arvet efter "Tjuren Ferdinand" allra bäst. Var om inte just i Estepona skulle man bygga ett Orchidarium. Om sagans "Tjuren Ferdinand" verkligen funnits på riktigt, så tror jag han skulle älskat det som finns i den byggnaden och jag skulle inte bli förvånad om borgmästare Urbano skulle snikat till sig en egen nyckel, så han kunde besöka det efter stängningstid. Om korruption kunde hållas på den nivån så kan i alla fall jag leva med den :-)  Jag skulle heller inte bli särskilt förvånad om man skulle hitta honom under någon av Andalusiens alla korkekar, luktandes på blommorna, på sin ålders höst.

Estepona Nordicos utmärkelse "Årets Oliv" tilldelades stadens borgmästare 2022

Citat från tidningen "Sydkuste.es":

"Motiveringen till valet av borgmästaren i Estepona som mottagare av årets utmärkelse är ”stadens närmast exempellösa utveckling från en liten fiskeby till nuvarande blomstersmyckade välutvecklade stad. Under ledning av José María García Urbano har kommunen behållit sin genuina karaktär samtidigt som den utvecklats och varsamt förskönats samt numera är vida känt som Andalusiens blomstrande smycke. De tidigare usla finanserna har sanerats och Estepona är nu ett lysande exempel på en välskött kommun, känt långt utanför både sina egna, Andalusiens och Spaniens gränser.”

Nedan en Youtube länk från överlämningen av utmärkelsen:

https://youtu.be/KgJu9x7te7o

I denna video finns två textade citerade citat som i någon mån kan förklara varför man lyckats, där så många andra orter  i världen misslyckats:

 "Vi tänker inte på nästa val utan på kommande generationer" (vilket ursprungligen lär ha sagts av Churchill)

"När det råder samförstånd mellan politikerna och folket som fattar alla beslut lyckas projektet"

García Urbano är en av Spaniens mest omtyckta borgmästare och i det senaste lokalvalet 2019 fick han hela 69 procent av rösterna och Partido Popular 21 av sammanlagt 25 platser i fullmäktige. Genom detta har man skaffat en massiv politisk majoritet som ger de politiska möjligheter som behövs för att få någonting gjort - snabbt. Kontrasten till hur det ser ut i exv. Sverige är närmast total.

Del 2: Med "Sony Klick"-konfiguration i usel belysning och med snabba motiv

Att använda automatik vid fotografering av snabba motiv i dålig belysning

Translate into Google English:

Del 2: Med "Sony Klick"-konfiguration i usel belysning och med snabba motiv - Fotosidan (www-fotosidan-se.translate.goog)

Jag har i en tidigare blogg "I Essaourias fiskehamn i Marocko med "Sony Klick" " pekat på att turen kan man inte göra något åt - däremot kan man förbättra sin timing avsevärt med rätt konfiguration i sin A7:a.  I denna blogg, vill jag visa en bildserie, som jag tycker rätt klart visar var vi står idag med de bästa FF-sensorerna i lågljus.

Bakgrund

I min första blogg  om "Sony Klick"-konfigurering" berättade jag om hur jag konfigurerar min A7:a för maximal fotofrihet, minimalt missade bilder och maximalt fokus på fotomotiven:

https://www.fotosidan.se/blogs/stenisfotoblogg/index.htm?tag=I+Essaourias+fiskehamn+i+Marocko+med

Jag visade i en tillhörande portfolio med ett 60-tal bilder jag länkat, hur resultaten kan bli. Dessa bilder var dock alla tagna i bra dagsljus.

I denna blogg vill jag däremot visa hur resultatet mer realistiskt kan se ut, utan brusreducering i rätt dåligt ljus med ISO-tal kring 8-10 000, trots att kameran sägs ha en av marknadens bästa lågljus-FF-sensorer.  Ni får även några tips kring hur man effektivt kan åtgärda de klart manifesta brusproblem ni kan se i mina första två exempelbilder nedan. Många av de "tester" jag tidigare läst av min egen A7 III:s prestanda har varit alldeles för smickrande, ofta helt enkelt därför att testarna väldigt ofta tar bilderna i bra dagsljus. Det finns en hel del exempel på samma misstag även på Fotosidan.  Sånt är fullständigt meningslöst, för det är sällan man ser några vidare brusproblem då. Här har ni ett sådant gjort av Ken Rockwell som visar vad jag menar (även om hans ISO 10 000 bild är tagen på natten, så är den starkt upplyst):

https://www.kenrockwell.com/sony/a7-iii.htm

Nedan kan ni istället se hur det faktiskt kan se ut under mer krävande  ljusförhållanden. Denna dag hade jag varit ute och tagit en del mörkerbilder på Sagoberättarnas Torg  i Marrakesh eller Jemma el Fna som det heter lokalt, när vi sedan hamnade på en s.k. riad. Jag och en av mina resekompisar hade kollat upp Riad Dar-es-Salaam tidigare på dagen inför vår middag men hade ingen aning om vad som väntade i form av underhållning. I samband med middagen gavs en sprakande dansshow i mycket högt tempo och tidvis mycket mörka förhållanden. Inte blev förutsättningarna bättre av att jag bara hade ett rätt ljussvagt Sony 24-105mm/4 G med mig heller (dock hade även objektivet bildstabilisering). Jag hade inte tänkt ta några bilder överhuvudtaget under middagen, så allt hände väldigt snabbt och fullständigt improviserat när det ändå blev så, men lyckligtvis är det ju just sådant som "Sony Klick"-konfigurationen är så bra på :-). 

Genom att utnyttja den nya smarta, flexibla och hierarkiska Real Time AF samt den mycket äldre men likaledes smarta ISO Auto Minimum Shutter Speed, som tidigare beskrivits ingående i föregående blogg, så upptäckte jag av en slump att jag även kunde gå rakt in i en mörk riad i Marrakesh utan att överhuvudtaget tänka på min kamerakonfiguration där heller. Kameran sökte i det längsta parera ljuset så att slutartiden hölls vid 1/brännvidden. Det lyckas den inte riktigt med och då skruvade den upp ISO-talet så högt den kunde  till en början (d.v.s. det max jag satt i Auto ISO). När den så slog i taket vid ISO 8000 så prioriterde kameran exponeringen istället. Därför ligger en del av bilderna nedan på en slutartid på mellan 1/20 och 1/80 trots att inzoomad brännvidd ligger på ca 100mm.

Det är ytterst sensorn i min A7 III, en av marknadens absolut bästa lågljussensorer ännu 2020, som egentligen sätter gränserna för vad som kan uppnås i bildkvalitet vid lågljusfotografering tillsammans med en av marknadens bästa brusreduceringsverktyg "Prime" i DxO Photolab. Vad "Prime" kan göra med brusiga lågljusbilder är inget annat än fantastiskt. I kamerorna kommer vi nog aldrig få se något liknande eftersom kamerorna måste prioritera skrivhastighet och inte bildkvalitet och tung brusreducering direkt i kamerorna. Det har batterierna helt enkelt inte kapacitet för. Jag tror alla som ser dessa bilder inser att även en kamera som A7 III, som är dokumenterat bra i svagt ljus, inte alls räcker till egentligen. Även bilderna ur den behöver köras genom Photolab Prime eller något liknande, för att nå sin fulla potential. Jag är egentligen inte så förvånad över att det tydligen finns fotografer som köpt DxO Photolab enbart för att få tillgång till "Prime"

Några exempelbilder

Denna bild är tagen med en slutartid på 1/20 sekund och efterbehandlad i DxO Photolab men inte brusreducerad och om ni förstorar den ser ni bruset rätt tydligt. Förstora gärna!

I en delförstoring syns bruset än tydligare. Förstora gärna!

Samma motiv men efterbehandlat i DxO Photolab och brusreducerat med Photolab Prime. Förstora gärna!

Delförstoring av bilden som är brusreducerad med Photolab Prime. Förstora gärna!

Jag tycker själv att bara dessa fyra bilder visar väldigt tydligt vilken oerhört viktig roll DxO Photolab Prime spelar i processen från tagen bild till användbar färdig bild.  Dessa bilderna från A7 III tycker jag inte alls håller utan avancerad brushantering. Prime är brushanteringens "state of the art" idag i dagens RAW-konverterare och det skiljer verkligen agnarna från vetet. Vare sig Lightroom eller Capture One kan i detta avseende mäta sig med den bildkvalitet man kan få i lågljusbilder med DxO Photolab på höga ISO, om man efterbehandlar denna typ av bilder med Prime.

Nedan ser ni en liten serie tagen på en helt fantastisk dansös som i ett rasande tempo genomför en dans som jag inte kunde skilja från Flamenco med mina bristande kunskaper om dansstilar. Trots mycket dåliga ljusförhållanden och mycket rörelse i motivet så lyckas kameran ändå skapa hyfsat skarpa bilder på kvinnans huvud och kropp. Jag är inte så förmäten att jag tar åt mig det mesta av äran för att det blev hyfsat användbara bilder, utan den måste jag till största delen lägga på kameran och inte minst DxO Prime.

Det jag dock kan ta åt mig lite av äran för är min insikt att jag inte hade fixat detta något vidare utan den konfiguration jag konfigurerat kameran med. Den lät mig faktiskt även i detta sammanhang med rätt krävande ljusförhållanden och snabbrörliga motiv, helt koncentrera mig på motiven och min komponering. Med Prime är jag numera aldrig orolig för att jag inte skulle kunna hantera de mest krävande ljussituationer med min A7 III även utan blixt. Jag har även upptäckt att jag med hjälp av kamerans automatik och inte minst då den hierarkiska AF-funktionen sällan missar skärpan i några motiv och genom det slipper jag spraya vilt bara för att få någon enstaka bild i fokus. På riaden tog jag inte mer än kanske 15 bilder och väldigt få dubbletter och de flesta blev faktiskt användbara.

Bild tagen med 1/80 sekund, efterbehandlad i DxO Photolab med Photolab Prime

Bild tagen med 1/60 sekund, efterbehandlad i DxO Photolab med Photolab Prime

Bild tagen med 1/30 sekund, efterbehandlad i DxO Photolab med Photolab Prime och det här är ju ett gränsfall där bara ansiktet är hyfsat. Här hade det behövts en snabbare slutartid.

Skulle jag tagit bilderna idag hade jag nog skruvat upp Max Auto ISO till 10 000 och kanske t.o.m. 12 800 för att riktigt testa vad gränsen börjar gå för "Prime" och få något steg bättre slutartider. Om jag skulle ta efterbehandlingen ett steg till så skulle jag nog maska den övre delen av bilden och göra den helt svart för att få bort de störande ljuskällorna.

I övrigt kan jag konstatera att "Sony Klick"-konfigurationen funkar rätt fint även i mer krävande ljusförhållanden om man kombinerar den med DxO "Prime" och det skadar ju heller inte att ha lite ljusstarkare objektiv än en f4-zoom, även om det faktiskt kan gå till nöds det med.

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Petra - Den glömda staden

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Djurporträtt och djurbilder

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

Till Rindöhamn - med pendelbåten

Google Translate into Swedish:

To Rindöhamn - with the shuttle boat - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

Jag och gamla Rindö

Jag har bott många år på Skogsö, som är den enda ön av de sex som ingår i Vaxholms Stad som saknar permanent boende. Den ligger på bara fem minuters avstånd från Rindö Hamn med båt. Jag tror att de flesta på Skogsö inte hyst några varmare känslor för Rindö under många år. Det kan ju bero på att militärens närvaro som upphörde först 2005, länge gjorde stora delar av ön otillgänglig för privatpersoner men även öns topografi på sydsidan gjorde den näst intill otillgänglig efter en stor del av strandsträckan. Militärens nattliga skjutövningar hördes väl över vattnet och störde mer än en nattsömn.

Vi gillade heller inte att militären avlyste stora delar av de vatten som tidigare var öppna för strömmingsfiske, efter att de misstänkte att en främmande ubåt tagit sig in på Solöfjärden. Några av områdets bästa strömmingsfiskeplatser fanns tidigare vid grundfladen ner mot Oxdjupet och de blev otillgängliga när de lade ner sensorslingor både där och kring Stinas Grund ute i Solöfjärden. Vid Stinas Grund spinnfiskade vi gädda och på midsomrarna spände vi upp tält där och partade föräldrafritt. Nu finns bara en massa skarvar där som skiter ner allt.

Oscar Fredriksborg och Nya Rindö Hamn

De senaste åren har det gamla kasernområdet vid Oscar Fredriksborg omvandlats till väldigt fina bostadsrättslägenheter av det statliga Vasallen som gjort ett väldigt fint jobb med hela området. Samtidigt passade man på att döpa om området till Rindö Hamn. Speciellt har man utnyttjat de gamla välbyggda kasernernas tre och en halv meter i takhöjd när man byggt en del ganska magnifika bostadsrätter. Marinens gamla hamn har även den rustats upp och omvandlats till en rätt exklusiv småbåtshamn. Flera välbesökta restauranger finns redan i området och många matglada kommer hit sjövägen. 

Ni som kommer i egen båt - glöm inte "sjökorten". Många ovana åker på de gamla fördämningarna som försvaret lämnat efter sig och aldrig städat bort mellan många av öarna runt Vaxholm. Fördämningarna är inte flaggade på något sätt fysiskt utan bara  i sjökorten och ligger lömskt 3-4-5 dm under vattenytan på många ställen. För något år sedan räknade en boende på Rindös norra sida över 40 grundstötningar mot den fördämning som ligger mellan Rindö - Pukholmen - Skarpö, vilket rapporterades i lokalpressen och då var inte säsongen slut än. En av dessa var en av mina grannar som var ny i dessa farvatten.

En liten hemlighet - "Grottorna" - missa inte bilderna på dessa nedan!

Under många decennier låg värnpliktiga på regementet på Rindö. Idag kan vi fortfarande se de bastanta lämningar de skapat med all sten de staplat till vind- och insynsskydd, efter en stor del av den sydöstra stranden ända ner mot Oxdjupet. "Grottorna" som de kallas av lokalbefolkningen är ett litet friluftsparadis för alla de som bor här och de som kommer på besök. Hittills har lyckligtvis varken politiker eller byggföretag fått för sig att reglera den spontana aktivitet som utvecklats under många år i området.

Grenadjärbryggan med utsikt mot Solöfjärden och Värmdö. Bryggan som varit färdig i nära tre år har nu äntligen fullt ut tagits i bruk av SL:s Stockholmspendel som går upp till åtta gånger per dag åtminstone när sommartidtabell gäller. Många ser det som ett stort lyft för Vaxholmstrafiken. SL-taxa gäller. Här en grupp turister som tagit en dagtur från Nacka Strand till Rindö

Rindöhamns inre del. Här finns såväl en väl tilltagen sjösättningsramp längst in i hamnen för motorbåtar samt en kanotbrygga för de som vill ut och paddla. Flera av föreningarna har egna kajaker som medlemmarna kan låna.

I hamnen har det fyllts på med allt exklusivare båtar de senaste åren. Det är samma utveckling som vi sett inne i Vaxholms Västerhamn de senaste fem åren. Hamnen är helt full nu och det pågår även en rätt omfattande båtcharterverksamhet i hamnen.

Hamnen med en del av de mer exklusiva båtarna. I bakgrunden har man börjat bygga en ny etapp med helt nya hus nere i hamnen

Restaurang Batteriet nere i hamnen mot Oxdjupet är välbesökt soliga sommardagar. Det kan vara svårt att få gästplats vid lunchtid. Det lokala näringslivet innefattar även ett ostmakeri, ett bryggeri med restaurang (Oxen och Djupet) och mer blir det säkert när befolkningsunderlaget ökar och kan bära mer service

Fastighetsbolaget Vasallen har byggt om de gamla kasernerna till populära och rätt magnifika, ljusa och luftiga bostadsrätter som fullt ut utnyttjar takhöjden på hela 3,5 meter. Många har en fantastisk utsikt över Oxdjupet, Rindö Hamn och Solöfjärden 

Vi har slagit oss ner i en av Rindös "grottor" som en gång byggdes av de många värnpliktiga som låg på dåvarande KA1 och AMF1. Här har någon gjort ett däck och ställt ner några gamla stolar. Ingen äger grottorna även om en del säkert ser dem som mer privata än andra. I bakgrunden en av Rindöhamns officiella kommunalt byggda badbryggor med Solöfjärden och Värmdö i bakgrunden.

En "grotta" som utrustats av någon med grill

En välutrustad "grotta" med både grill och trädgårdsmöbler vänd mot Solöfjärden

De här "squattningarna" eller vad man ska kalla dem tar sig väldigt olika uttryck. En del är väldigt simpla men det finns även mer ambitiösa byggen som den lilla "veranda" man byggt i bakgrunden.

En "grotta" med ett hyfsat ambitiöst "däck". I bakgrunden från vänster Getholmen, Tynningö, Ramsö och Björnholmen längst till höger som förr också tillhörde försvaret

Den här "grottan" tillhör väl de mer ambitiösa. Här finns både ett däck med bra vindskydd och flera bekväma solstolar. I bakgrunden Solöfjärden och Björnholmen

Det mest komfortabla är nog ändå denna fina sittgunga. Här finns plats för två, så här hamnar en del nykära ibland. Av hänsyn till dessa och kärleken tänker jag inte avslöja var den finns :-)

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Petra - Den glömda staden

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Djurporträtt och djurbilder

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

Kristenhetens viktigaste helg i kristenhetens viktigaste helgedom

Easter in Jerusalem

Translate into Google English:

Christianity's most important weekend in Christianity's most important sanctuary - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

Bakgrund

I år 25 mars 2020 stängdes the Holy Church of Sepulchre eller Uppståndelsekyrkan för världens pilgrimer p.g.a. Corona-pandemin. Jag har lagt upp en portfolio med bilder jag tog inifrån kyrkan 2016. Denna plats är kristenhetens allra heligaste tillsammans med födelsekyrkan i Bethlehem. Här finns det de troende anser vara Jesus grav, platsen där man tror korsfästningen ägde rum samt den plats där Jesus förbereddes för sin begravning med tvätt och smörjelse.

Varje år vid denna tid kommer många pilgrimer till Jerusalem för att besöka denna kyrka. Många vandrar den 600 meter långa "Via Dolorosa" eller "Korsets väg" från Antoniafortet till The Holy Church of Sepulchre. Påsken sammanfaller även med en av judendomens viktigaste helger Pesach eller the pass over som amerikanerna benämner det vi kallar uttåget ur Egypten. Så påsken är mycket viktig för flera religioner - men av helt olika skäl.

Kyrkans historia

Den heliga gravens kyrka är tillsammans med Födelsekyrkan i Betlehem en av de mest heliga och speciella platserna för världens alla kristna och den romerske kejsaren Konstantin i Konstantinopel i det dåvarande Öst-Romerska Riket, sägs ha tagit initiativet till att båda byggdes i början av 300-talet. Den heliga gravens kyrka ligger i de kristna kvarteren i Jerusalems gamla stad och innehåller två platser som anses vara särskilt heliga i kristendomen: platsen där Jesus korsfästes, kallad Golgata eller Kalvarieberg, och Jesu tomma grav, där han begravdes och sedan uppstod.

Den första kyrkan på platsen började byggas 326 och invigdes 13 september år 335. På platsen stod innan kyrkan byggdes ett romerskt hednatempel som revs på Konstantins order. Kyrkan har sedan dess förstörts flera gånger under historien, bland annat av perser, muslimer och korsfarare. Varje gång kyrkan byggdes om användes några av de antika föremålen från den föregående byggnaden i den nya renoveringen. Sitt nuvarande utseende fick kyrkan i huvudsak under korsfarartiden (år 1149-).  Graven själv är innesluten av ett 1800-talsskrin som kallas Aedicule. 

Inom själva kyrkan finns de fyra sista stationerna av Via Dolorosa, som representerar de sista händelserna i Jesu lidande. Kyrkan har varit ett viktigt kristet pilgrimsmål sedan dess skapande på 300-talet, som den traditionella platsen för Kristi uppståndelse, därav dess ursprungliga grekiska namn, Anastasis-kyrkan ('Uppståndelsekyrkan').  Många kristna samfund delar på kyrkan även om den har många drag av en ortodox kyrka och en märklig sak är att man använder sig av två muslimska familjer för att förvalta nycklarna till helgedomen och till att öppna och stänga kyrkan varje dag. Olika kristna kyrkosamfund har ju genom århundraden haft sällsynt svårt att tolerera varandra och detta arrangemang kring nycklarna har förmodligen varit det kanske enklaste sätt att minska konflikterna kring helgedomen.

Påskhögtiden - Påsken

På Skärtorsdagen högtidlighålles Jesus sista måltid tillsammans med lärjungarna. Bruket att "ta Nattvarden" går tillbaka till den natten när Jesus och hans nära vänner sägs ha samlats i Getsemane trädgård. Emellertid grips Jesus av de romerska soldaterna då en av lärjungarna, Judas, förrått Jesus för 30 silverpenningar. Jesus förs efter det till Pontius Pilatus och döms.

Church of all Nations eller Nationernas kyrka ligger idag vid det man tror är platsen för Getsemanes trädgårdar alldeles nedanför Oljeberget - på andra sidan dalen mellan Jerusalems östra stadsmurar och Oljeberget (Mount of Olives). Getsemane är en verbal förvanskning av hebreiskans Gat Shemen som betyder oljepress.

"Oljeberget har varit en judisk begravningsplats i 3000 år och det finns uppskattningsvis 150 000 gravar där. Många berömda personer ligger begravda på berget, däribland politiker och rabbiner, och en grav sägs tillhöra kung Davids son Absalom. Enligt judisk tro kommer de första som återuppstår när Messias kommer tillbaka att vara de som ligger begravda på Oljeberget." 

Portfoliolänk (14 bilder)

(Missa inte bildtexterna - klicka på bilderna i tillhörande portfolio och läs)

Church of all Nations eller Nationernas kyrka på svenska

På långfredagen högtidlighålles Jesus korsfästning på Golgata. På den tiden låg denna plats strax utanför den dåvarande stadsmuren i något som närmast var ett stenbrott. Idag ligger denna plats alltså innanför de nuvarande murarna och inne i själva the Holy Church of Sepulchre. Ett altare markerar platsen i kyrkan.

På Påskdagen upptäcker en grupp kvinnor att graven öppnats och att graven är tom och det är själva händelsen som givit upphov till legenden om Uppståndelsen.

På Annandagen uppenbarar sig Jesus på olika sätt för sina lärjungar.

Påsken 2020 blev en mycket annorlunda påsk för de pilgrimer som tänkt sig att besöka the Holy Church of Sepulchre, då kyrkan var stängd och allt firande avlyst.

The stone of Anointing - den symboliska platsen där Jesus tvagades och smordes inför begravningen

Nedan ses en grupp koreanska pilgrimer vid The stone of Anointing i The Holy Church of Sepulchre (eller Uppståndelsekyrkan). För just koreanerna verkade denna sten vara det i kyrkan man visade den största vördnaden för. En del pilgrimer tolkar nämligen de mörkare röda stråken i stenen som avtryck av Jesus blodiga mantel. Det ska sägas att dessa stråk i stenen verkligen kan uppfattas som en avbild av en mantel e.d.

Stenen är smord med olja och en del av pilgrimerna tar oljan från stenen och smetar den i ansiktet eller på kläderna. Med tanke på de religiösa ritualerna och den allmänna trängseln kring de kristna helgedomarna på påsken, så  kan jag förstå att myndigheterna fann det för gott att stänga dem i dessa osäkra Corona-tiderna.

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberättelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni de länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Petra - Den glömda staden

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Djurporträtt och djurbilder

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

I Essaourias fiskehamn i Marocko med "Sony Klick"

Luck - Timing - Editing  - nyckeln till bra naturbilder menar exv. Phase One

Translate into Google English:

In Essaouria's fishing harbor in Morocco with "Sony Klick" - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

Bakgrund

Turen kan man inte göra något åt - men man kan förbättra sin timing

(det gäller väl även för "gatufoto"/"maritimt foto", antar jag)

Portfolion den här bloggbakgrunden länkar till är tagen med en A7 III som konfigurerats med Auto ISO Minimum Shutter Speed - funktionen, som tillsammans med den hierarkiska Real Time AF, möjliggör att man i princip slipper att bry sig om kamerainställningar när man tar sina bilder.

För att lyckas ta bilder när det ibland går snabbt och mycket händer så gäller det att ha "tur" och "timing" och för en rätt långsam fotograf som jag,  så  kan man åtminstone göra det lite enklare för sig själv genom att hjälpa "timingen" lite på traven - när det passar. Det är av det skälet till att jag konsekvent numera använder Auto ISO Minimum Shutter Speed och har Real Time AF konfigurerat så jag slipper bry mig om att välja AF-metoder under fotograferingen. Har man en sådan konfiguration så spelar det ingen roll vilken miljö man går in i då kameran automatiskt kommer att parera slutartiden utifrån vald bländare och objektivets inställda eller fasta brännvidd genom att anpassa ISO-talet mellan de värden man angett att Auto ISO ska kunna variera.

Under goda ljusförhållanden så spelar givetvis Auto ISO Minimum Shutter Speed rent praktiskt en mindre roll än i riktigt dåligt ljus, då förutsättningarna i princip ändå är tillräckliga för tillräckligt korta slutartider för att undvika rörelse oskärpa men denna funktionalitet ger mig en trygghet att kameran alltid är beredd oavsett vilken situation den och jag hamnar i.

Om den länkade portfolion och hur bilderna togs

De första 9 bilderna är avsedda att ge ett litet smakprov på staden Essaourias typiska miljöer, innan jag koncentrerar mig helt på att visa det jag kommit till staden för: att dokumentera det jag kommit dit för att se - nämligen hamnen och fiskarnas arbete. Jag tog mina bilder under två sessioner på tillsammans 2 1/2-3 timmar med lunch emellan, vilket visade sig vara lyckosamt då man främst landade fisken under första passet och sedan sålde den under det andra. Jag använde min hyfsat avancerade systemkamera i princip som en  Sony-variant av  gamla Kodak Klick - i stort var det enda jag gjorde var att sikta och trycka av. Jag använde Sonys 24-105mm/4 G och 70-200mm/4 G. I princip hade jag kunnat sätta bländaren på ett enda värde typ f/13 för att få det skärpedjup jag ville ha men jag har även använt f/8 vid något tillfälle.

Jag blev faktiskt uppriktigt förvånad över att det funkade så bra att lämna teknikhuvudet helt hemma för att istället fullständigt lita på kamerans avancerade och flexibla automatik, min egen komponering av motiven samt efterredigeringen (editeringen) för att säkerställa ett resultat jag är glad åt.

En bieffekt var också att jag fick ett rätt hanterligt antal bilder att ta hand om då jag sällan tog mer än ett par bilder av samma motiv. Till skillnad från en del andra "gatufotografer" så använder jag aldrig seriebildtagning. Jag tycker inte det behövs idag på samma sätt som förr då fokussystemen idag har blivit så mycket bättre än de var tidigare och jag fixar inte riktigt att välja bland 10-tals nära identiska bilder som ofta blir resultatet om man "sprejar" hejdlöst.

Nedan finns en mer detaljerad bakgrund till denna teknik och detta "experiment" och en mer detaljerad genomgång av hur man kan ställa in sin Sony systemkamera om man vill testa (gäller för A9, A7-serien och A6XXX-seriens alla modeller som stöder Real Time AF).

Portfolio (64 bilder)

(Missa inte bildtexterna - klicka på bilderna i tillhörande portfolio och läs)

Om SONY KLICK-konfigurationen

Angående "ISO Auto min Shutter Speed"
I nyare Sony-systemkameror har det länge funnits en funktion som heter ISO Auto min Shutter Speed . Den kan ställas i lägena (Slower, Slow, Standard, Fast, Faster) och den används ihop med ISO Auto. Konfigurera först ISO Auto och sätt min och max värden där som passar din smak och kamerans mörkerprestanda. OBS! Kameran ska stå i "Aperture"-läget (bländarförval). Vill man att kameran ska prioritera lågt ISO väljer man Slow eller Slower. Om man istället tar en bild i svagare ljus och vill se till att kameran verkligen prioriterar en högre slutartid än i Standard-läget, så väljer man Fast eller Faster.

Inställning av Auto ISO och konfig av snabbknappar
Har man en Sony APS-C så kanske man kan ligga mellan Auto ISO 100 och 6400 som grundinställning. Har man en FF så kan man idag gå upp till ISO 8000 eller 10 0000. Efter detta så måste du lägga ut denna funktion på en av kamerans konfigurerbara knappar (jag tror det står ISO Auto Min. SS i funktionslistan när du konfigurerar kamerans gränssnitt. Då kan man enkelt via en enda kontroll kontrollera slutartidernas "automatikbias" om det verkligen skulle behövas men personligen kör jag nästan alltid i "Standard"-läge.

Missa inte Del 2 om "Sony Klick"-konfiguration i usel belysning och med snabba motiv

Här kan du läsa vidare om hur samma konfiguration fungerar i verkligt dåligt ljus och vad man kan göra för att parera detta för att få användbara lågljusbilder med exv. A7 III.

https://www.fotosidan.se/blogs/stenisfotoblogg/del-2-med-sony-klick-konfiguration.htm

Bertil Norbergs exempel - med sikte på fågelfoto
Bertil Norberg tipsade mig om dessa möjligheter för ca ett år sedan och båda han och jag kör numera i princip alltid på detta sätt. Bertil som är fågelfotograf utnyttjar tekniken inte minst för just fågelfoto där det annars ofta går så fort att man knappt hinner med och han har vittnat om att han ibland lyckats ta bilder på fåglar han knappt ens sett men som automatiken reagerat på.

Poängen: fokus på att ta bilder istället för på kameran
Hela poängen med denna riggning är att systemet dynamiskt och automatiskt kommer att välja lämplig slutartid efter den brännvidd du har inställd och de ljusförhållanden som råder. Efter man gjort dessa inställningar kan man i princip helt ägna sig åt att ta komponera och ta bilderna (oavsett ljusförhållandena) istället för att febrilt själv försöka göra detta SAMTIDIGT som man ska försöka ta sina bilder. Man kan säga att man gjort en Kodak eller Sony Klick med denna konfiguration.

Mark Galer som jobbar för Sony med att lyfta fram kamerateknikens möjligheter har gjort en väldigt bra video om detta som du hittar här och det var just denna video Bertil tipsade mig om:

Annat att tänka på
Vid sidan av detta så ska du alltid ha kameran satt i AF-C (följande AF). AF-S kan du glömma från och med nu med exv. A6400 och alla Sony-kameror som stöder nya hierarkiska AF-tekniken Real Time AF kan alltså riggas på detta sätt. En annan knapp kan du lägga Focus Area på. Men i princip kan du ha Wide som default eller möjligen Expand Flexible Spot.

Har man detta riggat så kan man helt fokusera på att komponera sina bilder och helt glömma resten med kamerainställningar bortsett från att välja lämplig bländare möjligen och zooma in motiven om man nu har en zoom på. OBS! Kameran ska alltid vara påslagen också och det går numera bra genom att batteritiderna blivit så pass bara med de nya batterierna.

Mitt senaste test - Essaourias fiskehamn i Marocko
Jag kommer just från Marocko (första veckan i mars 2020) där jag konsekvent använde denna teknik när jag fotograferade den väldigt intressanta staden Essaouria vid Atlantkusten och dess fiskehamn. AF:en i min A7 III är bara helt fantastisk och nu när jag precis gjort iordning mina bilder så ser jag ju att det funkat precis som jag önskar och systemet knappt missar en enda bild fokusmässigt.

Hur AF-hierarkin funkar
Den hierarkiska AF:en i exv. A6400:an kommer att göra precis som A7 III:an d.v.s. först försöka hitta närmaste öga. Om inte detta går så kommer den försöka hitta ett huvud och går inte heller det så kommer den leta efter något som rör sig. Går inte heller det så kommer den istället låsa på det närmaste föremålet den hittar. Ungefär så ser hierarkin ut och finessen är att vi nu äntligen har en automatik som hanterar detta och som låter oss slippa välja AF-metoder manuellt. Man överstyr enkelt kamerans val genom att sikta på något annat om man vill det.

Fotoergonomi för mig handlar alltså inte alls om menyers struktur, handgrepp eller om knappars och rattars placering på kamerahusen utan om att kameran inte ska vara i vägen för fotografen och nu kan man faktiskt se till att den inte är det om man kan sin kamera och vet hur man konfigurerar den.

Auto ISO min Shutter Speed är inte för alla
Det här är givetvis inget för de som köpt en kamera med en massa externa manuella rattar och andra reglage just för att man älskar att vrida på dessa. De som har den typen av preferenser kommer tycka att ett förslag som detta förtar hela grejen med fotografin men jag bryr mig faktiskt mer om att få de bilder jag vill ha än själva kameramicklandet. Jag bryr mig inte om att det är tekniskt rent tråkigt att ta bilder med mina Sony-kameror för jag vet ju att det blir desto roligare när jag sätter mig med bilderna i DxO Photolab. Jag tycker faktiskt att det lönar sig att skjuta upp behovstillfredsställelsen lite i ett fall som detta.

Däremot kanske även en del andra Sony-fotografer som tycker att Sony-kamerors ergonomi är jobbig då det saknas speciella rattar och reglage man är van vid från andra kameramärken kanske borde fundera på att överlåta en del av jobbet till automatiken och istället koncentrera sig på att komponera bilder istället.

Tekniken funkar även i verkligt dåligt ljus
Med bilder ur min A7 III:a riggad på detta sätt så spelar det oftast heller ingen större roll om de t.o.m. är tagna på ISO 8000 eller iSO 10 000, för det är normalt inga problem med att de är lite grova ur kameran för det fixar "Prime"-brusreduceringen enkelt vid exporten från DxO Photolab. När det gäller brushanteringen i kameran har Sony tyvärr fortfarande mycket att lära av DxO.

Det här är inte bara för Sony-fotografer
Funktioner som Sonys "ISO Auto Min. Shutter Speed" finns i flera andra system och även om en del andra tillverkare kanske har en bit att gå med sina AF-systems idag bristande eller saknade automatiska AF-hierarki, så är jag övertygad om att vi inom kort kommer få se den typen av system på de flesta andra plattformar.

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Petra - Den glömda staden

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Djurporträtt och djurbilder

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir