25-års jubileet av Berlinmurens fall (2014)

Translate into Google English:

25th Anniversary of the Fall of the Berlin Wall (2014) - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

Den 10 november 2019 var det 30 år sedan Berlin-muren öppnades och rivningen påbörjades. De bilder ni kan se i bifogad portfoliolänk tog jag några dagar innan 25-årsfirandet skulle ske 2014. Jag var egentligen i Berlin för att delta vid lansering av en ny version av det norska Digital Asset Management-systemet Fotoware för Stockholms Stadsmuseums räkning (ja Fotoware stavas så för det är norsk-engelska :-) när jag hamnade i detta. Förberedelserna på stan var i full gång och fördelen med att vara några dagar för tidigt på plats var att vi slapp alla de 100 000-tals människor som under helgen fyllde Berlins gator. 

(Portfolio 41 bilder)

(Missa inte bildtexterna - klicka på bilderna i tillhörande portfolio och läs)

Portfoliobakgrund

Som Rolf Fredriksson, mångårig TV-journalist med fokus på Öst-Europa hos SVT uttryckte det på 30-årsdagen 9 november i minnesprogrammet den kvällen: "det oväntade kan ske".  Gorbatjov hade tidigare infört en ny era med Glasnost / öppenhet i Sovjetunionen och bl.a. sagt att Sovjet inte avsåg att ingripa för att stoppa östtyskarna om de valde att välja en annan väg än man dittills gjort. Sovjet var fullständigt kört i botten ekonomiskt av den hårda upprustningstakt USA dragit igång med "Stjärnornas krig"-projektet under Ronald Reagan och man hade dessutom stått på randen till en total europeisk miljökatastrof när kärnreaktorkatastrofen inträffade i Tjernobyl. Den sovjetiska förljugenheten hade till sist nått vägs ände och till slut var t.o.m. det lilla förtroende som fanns kvar helt förbrukat. Man hade helt tappat ansiktet både tekniskt och moraliskt i sina medborgares ögon när man först försökte mörka/krishantera katastrofen med usel framgång. Till slut kom alla korten på bordet. Det finns de idag som ser just Tjernobylkatastrofen som spiken i kistan på Sovjetunionen och hela Warzawa-pakten. När så det hände, som hände den där dagen då gränspolisen helt plötsligt slutade att stoppa folk vid Check Point Carlie, så gick proppen helt ur DDR. Lyckliga människor från östsidan vällde över gränsen till Väst-Berlin och inom några timmar så fanns varken gränspolis, mur eller staten DDR i praktiken.

Vi som var med om det trodde nog knappt våra ögon. Vi hade levt så länge med det högst reella hotet om ett fullskaligt kärnvapenkrig och två till tänderna rustade stormakter, att vi inte kunde se att en av dem var mest en Potemkin-kuliss - bara fasad utan innehåll. Ett av mina första barndomsminnen från 50-talet var när jag, 5-6 år gammal, gick i en demonstration mot kärnvapen på Kungsgatan med mina föräldrar, min faster och mina kusiner. Jag kommer än idag ihåg det man skrek: "Slut på terrorn! Slut på terrorn! A-bomb nej!" För folk på den tiden var terrorn atombombshotet snarare än galna islamistiska terrorister. Hiroshima och Nagasaki levde fortfarande starkt i folks minne och Hiroshima-bomberna framstod nära nog som kinapuffar mot de vätebomber som fanns redan 1952. Vi fick senare se amerikanska filmer i skolan som visade hur vi skulle skydda oss mot dessa bomber. Jag tror filmen hette "Duck and cover!" Om vi bara "duckade" ordentligt så skulle det nog fixa sig. Så här i efterhand så tycker jag nog att den förljugenhet också vi utsattes för i Sverige vid denna tid nästan nådde samma höjder som den desinformation våra medmänniskor i östblocket samtidigt var utsatta för, men både här som där såg folk igenom detta och protesterade.

Tyskland och Berlin och slutstriden under och efter WWII

Nåväl, Tyskland var ju uppdelat redan sedan slutet av kriget som ett resultat av hur fronterna gick vid vapenstilleståndet och förhandlingarna efter kriget. Detsamma gällde Berlin. Även Berlin delas först i fyra zoner men det står snart klart att det i praktiken handlar om två - Öst- och Väst-Berlin. Sedan 1947 då DDR bildades av den ryskkontrollerade delen av Tyskland hade vi i praktiken två Tyskland - öst och väst. Problemet var bara att ryssarna hade fintat västmakterna totalt i krigets slutskede och låtsats att man inte var särskilt intresserade av just Berlin med det var just det man var, för en sak de verkligen var intresserade av var tyskarnas atomforskningsinstitut. Så uttalandet visade sig vara rena aprilskämtet för ryssarna hade samlat 2,5 miljoner soldater, 41 600 kanoner och tunga granatkastare, 6200 stridsvagnar och banddrivna stormkanoner och 7500 flygplan för slaget om Berlin. Avsikten var enligt generalen Konev att ta Berlin före västmakterna, helt att omringa Berlin och krossa det en gång för alla. Historikern Anthony Bevor berättar att bara en av ryssarnas andra generaler hade riggat upp 270 kanoner per kilometer vilket i princip är en kanon per fyra meter - kilometer efter kilometer. (För en jämförelse så skrev DN för något år sedan vid en genomgång av Sveriges försvarsförmåga att vi då hade 4 skriver fyra haubitsar!) Bland trupperna fanns även regementen med de fruktade katjusja-raketerna (Stalinorglar med enorm eldkraft). Bevor skriver att ryssarna avlossade 1,8 miljoner granater mot Berlin mellan 21 april till 2 maj. Det är världshistoriens värsta kanonad. Berlin sköts fullständigt sönder och samman. Det berättas att det brann så långt man kunde se. Efter krigets slut har man så en situation där den gamla huvudstaden som delats i fyra zoner, ligger mitt inne i  den Sovjet-kontrollerade delen av Tyskland. Det var bäddat för problem.

Ryssarna ökar trycket och försöker svälta ut Berlin

Det stod snart klart att västmakterna: USA, Storbritannien och Frankrike hade helt annan uppfattning än Sovjetunionen om hur Tysklands framtid borde se ut. Ryssarna ville se ett starkt försvagat Tyskland som inte kunde utgöra ett hot mot Sovjet, medan västmakterna ville undvika att göra samma misstag som de allierade gjort efter första världskriget då Tyskland utsågs som ensam syndabock efter kriget och ålades stora krigsskadestånd, något som Hitler sedan förstod att utnyttja till fullo under sin väg till makten. Istället ville man bygga upp Tyskland med den s.k. Marshallhjälpen och motverka en kommunistisk radikalisering, som man sett tendenser till i andra länder efter kriget.

D-marken införs och ny Väst-Tysk stat förbereds -

20 juni införs D-marken som gemensam valuta, vilket Sovjetunionen ser som första steget mot bildandet en ny tysk stat.  Några dagar senare sätter Sovjetunionen Väst-Berlin i blockad. All trafik via landsväg, järnväg och vatten stängs av från Väst-Berlin. Blockaden är ett faktum.

Blockaden av Berlin och luftbron

Under perioden 24 juni 1948 till 12 maj 1949 (ca 11 månader) upprättar västmakterna och främst USA historiens största luftbro. Mängder av DC-3:or såg till att varutillgången blev så god att berlinarna trots blockaden kunde leva ett så drägligt liv det gick i sin totalförstörda stad. Ryssarnas avsikt att hindra Berlin från att vända sig till väst misslyckades och istället förvärrade blockaden motsättningarna.  Många berlinare har inte glömt och mina bilder som visar på ett fortsatt engagemang för "Russinbombarna" avspeglar den tacksamhet berlinarna kände för dessa flygare som släppte ner massor av godis och russinpaket i små fallskärmar till Berlins då instängda barn.

Berlinmuren och den s.k. Järnridån

Berlinmuren började byggas 13 augusti 1961 och stod till 9 november 1989. Den byggdes av Öst-Tyskland för att hindra landet från att dräneras på en stor del av sin befolkning till väst.  I öst kallades muren dock den "antifascistiska skyddsvallen". Muren var en del av den s.k. järnridån som delade Europa i en västlig och en östlig del i nära trettio år. Det ironiska är att dräneringen fortsatt och nu dräneras hela Öst-Europa på sina unga och begåvade som istället söker lyckan i de västra EU-länderna.

Med tiden kom Öst-Tyskland att bli ett av världshistoriens värsta exempel på ett totalitärt kontroll-, angivar- och övervakningssamhälle. Men det fanns självfallet de som älskade både sitt land och samhällssystemet och allt var inte uselt även om det nog sällan var den idyll som målas upp i de målningar jag tagit några bilder av i min portfolio "25-års jubileet av Berlinmurens fall (2014)". När man ser de sagobilderna och jämför hur DRR faktiskt blev, så undrar man om samhällsbyggarna av misstag hade fått tag i fel uppsättning ritningar, då på 40-talets slut.

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Petra - Den glömda staden

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Djurporträtt och djurbilder

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

2019-11-10 22:07   Mats Erikson

Intressant! Såg en del av programmen om muren igår kväll så detta ger ytterligare en dimension. Och idag såg jag intervjuerna med överlevande från förintelsen. Så mycket lidande koncentrerat...

Besvara

2019-11-10 22:56   Sten-Åke Sändh

Just Berlin har ju varit extra utsatt och berlinarna fick betala ett oerhört pris för nazisternas förbrytelser. Man kan knappt förstå idag att både Berlin och stora delar av Tyskland 1945 i stort bara var en massa rykande grushögar. Att Väst-Tyskland på några få årtionden åter var på banan ekonomiskt och att det sammanslagna Tyskland snabbt åter blev Europas starkaste ekonomi, som idag bär mycket av EU:s verksamhet ekonomiskt, är nära på ett under. Men det finns ju en förklaring i Marshallhjälpens kickstartning av efterkrigsekonomin samt att tyskarna är ett sällsynt arbetsamt och tekniskt kunnigt folk. Jag tror få andra länder skulle kunnat klara av en liknande bedrift, efter att ha blivit så i grunden krossat både militärt, mänskligt och ekonomiskt. Dessutom hade de att leva med den "kollektiva skammen" för att man inte stoppat nazismen medan det var möjligt.

Besvara