rörelse i bild
när man ägnar sig åt fotografi händer det ju saker i skallen mest hela tiden. man ser något kul att fotografera, man tittar genom sin sökare och väljer utsnitt och gör den faktiska exponeringen. därefter tittar man igenom sitt material i datorn, och väljer vad man vill jobba med den här dagen. sen GÖR man det - tittar noga, beskär eventuellt, justerar diverse spakar hit och dit, och förr eller senare känner man sig åtminstone hyfsat nöjd.
poängen jag försöker driva hem med det där, är att när man står där med kameran är det inte alls säkert att man tänker att "nu ska jag lyckas få till rörelse, eller den och den effekten i mitt fotografi". det händer inte jätteofta för egen del - jag hittar mest ett ställe, och sen makar jag mig tillrätta (på riktigt - jag står där och makar mig in till rätt ställe där "min" bild finns) och så exponerar jag.
själva fotograferandet går ju så fort. det tar ju liksom.. tja, säg 1/60 sekund, sen är det ju färdigt.
det är i efterarbetet vi har tid att reflektera och faktiskt SE vad vi gjorde under den där 1/60 sekunden.
( .. och trots att det här inlägget egentligen ska handla om något annat, vill jag ändå passa på att inflika hur oerhört viktigt det är att titta på andras verk, och att diskutera fotografi. särskilt om man håller på att lära sig. varför? därför att det ger ett språk att kommunicera omkring fotografi med, och det sätter ord på effekter man är ute efter. man lär sig massor på att PRATA om fotografi. )
...
när jag säger "rörelse i fotografi" så menar inte jag nödvändigtvis att bilden innehåller en cyklist, en bil som kör väldigt fort, ett träd där man ser att det stormar, eller liknande.
jag menar något helt annat.
allt beror naturligtvis på VAD som är fotograferat, och HUR bildkompositionen ser ut. men - åtminstone för mig, finns det krafter i ett fotografi som kan arbeta med varandra, eller mot varandra. effekten blir lite olika, beroende på hur alla de här delarna samverkar.
en kraft av det här slaget kan t ex bestå av ett större ting som väger över hela bildytan, gärna framåt eller bakåt. om detta TING har en linje som riktar sig åt ett håll, blir det en kraft som strävar åt just det hållet. titta på bilden högst upp, så ser du en stenbänk som är rund - men man ser inte hela cirkeln i bild. däremot ser man en böj som liksom vänder sig åt höger. för mig blir det en kraft - bänken blir nästan till en skyffel som vill skjuta något framför sig, ut ur bilden till höger.
alltså blir det en rörelse.
jag tänker att en rörelse ofta har med öppna ytor att göra - i mitt huvud oftast att det handlar om en rörelse som skjuter något framför sig. men det kan ju också bestå av, såsom i den här bilden, att det är lätt att se en rörelse in i bilden som väldigt hastigt stoppas av något, på vägen. för mig känns det som att jag rusar rätt in i bilden från vänster, och rusar rätt in i raka, hårda linjer som jag studsar tillbaka från, om än bara med blicken. det ger ett rätt hårt och brutalt intryck.
...
det mesta jag gör när jag fotograferar är nog mer eller mindre omedvetet vid det här laget. jag fotograferar det jag gillar när jag är ute med kameran - något fångar mitt öga, och jag "makar in mig" tills bilden sitter rätt i sökaren, och så exponerar jag. det här med att skapa rörelse är långt ifrån alltid medvetet. ibland bara blir det, utan att jag tänker nämnvärt det just vid fotograferingen. det är sånt jag ser efteråt.
...
det är snudd på genant, men alltså.. mina kursdeltagare är stundvis så imponerade av mitt sätt att komponera mina fotografier. de använder ord som "magiskt", "otroligt" och liknande. jag blir såklart skitglad, men något generad också. fast å andra sidan - jag kanske skulle skippa att bli generad och bara ägna mig åt att bli glad. jag råkar nämligen själv vara väldigt nöjd med hur jag ser bild, och jag tror att jag har ett relativt utvecklat sätt att använda mig av just bildkomposition.
...
den sista bilden jag bjuder på i det här inlägget tog jag idag. jag gillar den, men den skaver lite i ögat på mig, och jag vet exakt varför.
det jag gillar - jag gillar hur löven liksom öppnar sig åt höger. det får mig att tänka på ett blint, hungrigt djur som öppnar käftarna för att konsumera något som befinner sig framför (utanför bildytan i det här fallet).
det som skaver - att bakkanten av löven befinner sig så nära bildkanten. det stör mina ögon, och samtidigt så vill jag ha "den gapande munnen" precis där den är. och för den som undrar; när jag fotograferade hade jag kunnat åtgärda det här genom att backa lite eller zooma ut en aning, så att själva löven blev något mindre. då hade jag kunnat beskära bilden så att det blev lite, lite mer luft mellan bakkanten av löven, och bildkanten.
men. nu gjorde jag inte det. alltså får det se ut såhär. och jag är faktiskt rätt förtjust i den ändå. ibland är det där ögonskavet av ondo, men ibland gör det ingenting att det finns något litet som stör.
...
men nu, gott folk, har jag skrivit ytterligare ett långt inlägg. på samma dag som det förra, dessutom. ni får nog leva med att det sprutar ut blogginlägg från mig ett tag framöver. :D
Fast någon gång kommer man hem med något bra. Då är det spännande att se bilden på datorskärmen och eventuellt förfina den till något man är stolt över och kanske vill visa för andra.
De få gånger jag gått ut för att ta en bild av "xyz" eller något annat bestämt har nästan aldrig varit speciellt tillfredsställande...
Det är intressant att få höra om hur någon upplever och analyserar en bild. Det du skriver om dina tre bilder är inte samma som jag upplever dem. Och vi har båda rätt!
Att kommunicera med bilder är fascinerande.
Ha det gott! /Thomas
men som de flesta dagar när jag tar med mig kameran ut, har jag ingen aning om vad det kan tänkas bli. anything that catches my eye, typ. ^^ och ut måste jag ändå, eftersom jag har en hund som envisas med att INTE pinka i kattlådan.
och ja, men visst har vi båda rätt =) det handlar ju till största delen om hur betraktaren upplever bilden. så kan man ju ha hur många planer och syften med den som helst, det är i vilket fall inte säkert att en annan person uppfattar och förstår den på samma sätt.
det gör onekligen fotograferandet lite mer intressant. ^^
stort tack för din kommentar - jag uppskattar det. =)
Vid första ögonkastet trodde jag att översta bilden var en stendamm, alltså en svängd struktur som har valvverkan i horisontalplanet, men ser samtidigt just den rörelse du beskriver.
Andra bilden känner jag ingen rörelse i, utan ett närmast Mondrianskt alldeles platt mönster plus en del vinjettering.
Tredje bilden känns obehaglig - möjligen av skäl du beskriver men också att den för mig signalerar förtvining och annalkande död. Konstnärligt effektiv.
ser du den tredje bilden som obehaglig? vad otroligt intressant - jag tycker själv att den är mest vacker, förutom det lilla skavet i ögat. men jag kan iofs förstå din tanke, vi befinner oss ju i den tiden nu när det mesta i naturen försjunker i dvala och/eller dör.
stort tack för din kommentar och dina tankar, jag blir jätteglad! :)
Rörelsen i första bilden syns tydligt samt att den vilar på ett stadigt fundament (stenen) den andra bilden är för mej statisk
lite som Japans inredning.
Den tredje bilden är för mej förgänglighet med en oviss framtid. Ha det så fint :)
kul att du också ser rörelsen i framför allt den första bilden. jag är medveten om att det inte nödvändigtvis är så tydligt för säkerligen många - det beror ju helt och hållet på hur man betraktar och tolkar det man ser.