provocerande porträtt
well. just den här bilden är kanske inte så provocerande. inte som bild, iaf. två människor som står/sitter rakt upp och ner, tittar mot kameran, och en drös linjer i bakgrunden som följer samma rörelse.
trots att det är en så traditionell bild på ett brudpar (som det gäller - de gifte sig i hemlighet några veckor innan fotograferingen), så är jag faktiskt väldigt förtjust i den. jag är annars inte så traditionell av mig, så det känns lite småskumt att gilla den så mycket som jag gör. men så är det.
det som kan upplevas som provocerande i den här bilden - och ännu mer i en av bilderna som kommer, är det faktum att en person med synlig och märkbar funktionsnedsättning har en kärleksrelation med en gående person, och dessutom visar det offentligt.
och tro mig, även om du själv inte känner så, så finns det gott om individer i samhället som inte alls har någon trevlig syn på personer med funktionsnedsättningar. det är t ex väldigt otrevligt att veta att den här kvinnan har vräkts ur sin rullstol för att hon höll sin partner i hand offentligt, så folk såg. att folk ens kommer på tanken att göra våld på andra för att de är avvikande, är för mig helt.. jag har inte ens ord att uttrycka mig med där, känner jag.
det som dock är ännu märkligare är hur många ur funkisrörelsen som tyckte att den här bilden var alldeles, alldeles för mycket att hantera. min väninna blev av med flertalet vänner på facebook, som tyckte att hon hade gått över alldeles för många gränser i den här och liknande bilder.
är det inte märkligt, säg, med tanke på att om det här hade varit två fullt fungerande, gående personer, så hade nog de flesta tyckt att det var en riktigt läcker bild som uttryckte deras passion och kärlek för varandra.
själv tyckte jag att det var fantastiskt roligt att göra den här fotograferingen. jag har fotograferat min väninna tidigare, men inte i det här sammanhanget. vi pratade mycket om att göra det här till ett större projekt, just för att skapa någon slags tanke om att personer med funktionsnedsättningar både kan och får ha kärleksrelationer, och till och med skaffa familj om de har lust - på samma sätt som alla andra. varför ska kärlek vara begränsad till de som kan gå, kan man undra!?
sen tycker jag att det finns fler poänger med fotografier såsom dessa. nu råkar ju jag känna den här kvinnan, och enbart för den sakens skull tycker jag ju att hon är oerhört vacker. men jag tänker att det också är intressant att lyfta fram att skönhet inte alltid måste motsvara rådande skönhetsideal. bara för att man inte ser ut som angelina jolie eller någon annan pinnsmal tjej med stora tuttar och plutande läppar, så betyder inte det att man per automatik är ful.
jag har drösvis med tankar om vad jag skulle vilja göra med det här. hittills har jag inte fått arslet ur, men förr eller senare kommer jag att vilja göra något av det. det är alldeles för viktigt för att låta bli. och det finns ju hur mycket som helst man kan göra med det här.
...
hur provocerad blir du av bilderna?
Tydligen, trots min eminenta ålder, har jag gått genom livet varande rätt naiv på den här punkten. Det har bara inte fallit mig in att man skulle kränka funktionsnedsatta på detta sätt - varför?? Vilka skitstövlar!
Förlora vänner på facebook? Det kan väl inte vara vänner i något sammanhang, som reagerar så.
Ansiktsboken skall man för övrigt undvika - enligt min mening.
men det känns jävligt jobbigt att veta att min väninna varit med om sånt här.
och det där med fb-vänner som droppade av.. ja, vad säger man? jag tycker att det är dubbelmoral deluxe, men å andra sidan.. det mesta kan man ju komplicera in absurdum, om man har lust. det kanske var deras dag att komplicera grejer, just den dagen.
/Affe
tack för att du tar dig tiden att kommentera. :) jag uppskattar det!
skulle vilja göra mer, dock.
angående alla dessa fördomar osv - det är fullständigt jävla bedrövligt. fi faan, vad jag tycker att det är tröttsamt. USCH! :(
Men å andra sidan går vår häktiska och "vara ständigt uppkopplad" värld (min personliga syn på saken) mer och mer mot att alla skall var stöpta i samma form vad beräffar beteende, tankesätt, utseende mm och det ges mindre och mindre utrymme för människor som på sätt eller annat sticker ut. En tragisk utveckling enligt mej.
Och vad gäller facebook håller jag helt med Peter. Jag har klarat mig bra utan hittills i mitt liv. Jag har sett så många som (as)sociala medier har blivit nära på ett heltidjobb för. Brukar ibland bli kallad bakåtsträvare av bekanta, men det bjuder jag på.
Tommy S.
redan 1999 var jag med att göra en fotutställning om "Kvinnor med funktionshinder, en utställning om kärlek och lust"
Elisabeth Ohlsson fotograferade
jag hängde den på den stora kvinnokonferensen i Tromsø
jag återkommer om detta i min blogg snare idag
men vad spännande - då ska jag hålla utkik efter din blogg. =)
/Gunnar S
sociala medier, däremot, är verkligen på gott och ont. det finns fördelar, men det finns också stora nackdelar.
men jag tycker att samhället vi lever i, rent generellt, är kallt och otrevligt. det är rätt mycket dubbelmoral, väldigt mycket åsiktskorridorer, osv.
tack, för övrigt. ^^
Hälsningar Lena
och tack för att du TAR dig tid att läsa och kommentera, när du hinner :) jag uppskattar det oerhört.
Hälsningar Lena