när våren bär hösten med sig

titeln på blogginlägget syftar framför allt på de två första bilderna, så låt oss för all del titta på dem innan jag skriver nåt mer.

jag fotograferade det här i torsdags, men den här veckan har jag gjort två kullerbyttor när det gäller sömnen, dagarna efter varandra, så jag har varit alldeles för trött för att visa dem här. 

och i stället för att gå och sova nu, vilket jag verkligen borde, så bloggar jag i stället. :D

utöver mina sömnkullerbyttor, har jag också suttit och roat mig med att grubbla över vilka bilder jag ska ha på väggarna. jag trodde att jag beställt det jag skulle ha, men så lyckades jag hitta en hel drös ramar i ett av mina källarförråd. needless to say, så behöver jag beställa fler bilder. 

det går åt en hel del pengar till bilder just nu. JAG älskar't. men det kostar, även om jag inte beställer särskilt stora bilder.

jag har haft samma bilder på väggarna i rätt många år, och jag känner att det är dags att förnya - i princip helt och hållet. jag har EN större bild kvar sen förut, eftersom jag efter runt 25 år eller så, fortfarande tycker att den är förbannat snygg. det är för tillfället den enda analoga bild jag kommer att ha uppe. 

just för tillfället KAN jag inte beställa fler bilder, utan får hålla mig till nästa vecka när min sjukersättning går in på kontot. men det är ok - jag kommer troligen att hinna ändra mig minst ett par gånger tills dess. 

den här bilden, ovanför, är jag väldigt förtjust i. dock kommer den inte att hamna på väggen - iaf inte just nu.

flera av bilderna som ska upp, kommer att sitta tillsammans med andra. och där uppstår fenomenet kill your darlings. det finns bilder jag verkligen är sådär superförtjust i, men som inte nödvändigtvis funkar tillsammans med andra bilder jag vill ha. och då ryker de, hur ont det än gör i hjärtat. 

den här kott-bilden kommer dock att pryda min vägg. jag tycker att kottar är så otroligt vackra. de gör sig dessutom väldigt bra på bild.

i övrigt håller jag på - åtminstone i huvudet, att planera för mitt nya koncept, club passionista. det håller så sakteliga på att komma igång. vi har haft ett första teamsmöte och tittat på bildredigering. efter lite utfrågning bestämde vi att i stället för veckans uppgift kommer vi att ha månadens uppgift. det ger lite mer tid att fundera och faktiskt göra, och jag köper det rakt av. bara för att jag har rätt mycket tid på händerna, betyder inte det att andra har det.

har också fått in några önskemål om aktiviteter, så det ska också planeras in. 

(min hund, boyo, fick stå modell för en gångs skull - han är inte särskilt lättfotograferad, nämligen.)

men vet ni vad det roligaste av allt är? och det gäller både passionista OCH fotokursen. 

de gör som jag säger. :o :o :o helt galet. jag ger dem uppgifter, och de gör dem. och så laddar de upp sina bilder, som jag begärt. dessutom är det minst en av dem som lite skämtsamt kallar mig fröken. :D :D :D vilket är hysteriskt kul, eftersom jag är näst yngst av oss allihop. 

jag ska sätta mig och göra lite bildmaterial som jag kan använda för att marknadsföra det här konceptet. jag är trots allt inte gjord av pengar, och känner inte att jag har råd att annonsera på fb och andra sociala medier. det gäller liksom att hitta andra sätt att marknadsföra sig på.

men jag tänker att det löser sig. det här behöver inte gå jättefort. jag vill iofs få lite snurr på det, eftersom det är såhär jag vill försörja mig. men det behöver inte hända i förrgår. jag har funderingar och planer, men det får ta den tid det tar.

och jag tänker faktiskt ha kul under tiden. och roligt - det är det. 

bilden här ovan gillar jag också. och det slog mig just att jag har glömt att ta med den bland alla som ska upp på väggen. måste ta mig en titt på det. :D

förresten - gällande bilder till mina väggar.. jag blev så nöjd med det jag beställde från crimson, att jag beställer därifrån igen. och på tal om det, jag hämtade hem ett paket därifrån idag, i vilket det fanns några bröllopsbilder på en kompis. jag fotograferade henne när hon gifte sig, dubbelbröllop var det, eftersom hennes dotter gifte sig samtidigt. men; min kompis fyllde år för några dagar sen, och då passade jag på att förvarna om att det var en födelsedagspresent på väg. hon fick den direkt när jag kom hem, bara för att.

och nu, gott folk, närmar vi oss sista bilden för idag. nu ska jag försöka få arslet ur och INTE fastna vid photoshop igen, så att jag kan ställa mig på yogamattan en stund. sen måste jag faktiskt ta mig i säng.

dagens porträttskörd

idag var det dags för ytterligare ett kurstillfälle i porträttkursen. dagens tema för kursdeltagarna var ATTITYD - och det var tydligen knepigt. :D tursamt nog hade jag med mig en egen modell som är väldigt naturlig framför kameran, och som inte har några som helst problem med att justera sig utifrån de instruktioner man ger.

vi använde oss av min modell såtillvida att han fick stå rätt neutral, jag gav en viss attityd, och så fick deltagarna komma med förslag på vad han skulle ändra i sin position, för att det bättre skulle uttrycka den attityd som gällde just då.

fördelen som kursledare är ju såklart att man kan göra lite som man vill, medan deltagarna ägnar sig åt dagens tema. därför handlar mina egna bilder inte så mycket om just attityd (fast jag borde kanske göra såna också, för jag har inte särskilt många exempel, som det är).

bilden här ovanför är en av mina klara favoriter från idag - kanske till och med den allra största favoriten från min sida. modellen själv var också väldigt nöjd med den här, och en bild till (lite längre ner).

jag känner mig överlag faktiskt väldigt nöjd med dagens bildskörd. den här snubben är överlag väldigt lättfotograferad (bortsett från att han tenderar att blinka en hel del - det försvann ett gäng blund-bilder innan bildredigeringen kom igång), vilket gör att det blir väldigt roligt att fotografera - såklart.

dessutom är just den här snubben betydligt mer rörlig och böjbar än de flesta i vår ålder, numer. :D mina egna knän skulle inte klara en del saker av vad han gjorde (sitta på huk, t ex).

som ni ser blev det en hel del närbilder. jag försökte anstränga mig för att det skulle bli åtminstone några helbilder, och det fick jag till. men av nån anledning tenderar jag att favorisera närbilderna just nu.

däremot så tror jag att det alltid kommer att finnas saker jag tänker att åh, varför såg jag inte det här, eller varför gjorde jag inte den lilla detaljen annorlunda, varför instruerade jag inte si eller så, osv.

men jag tänker att även jag behöver träna upp min förmåga till porträtt, och eftersom det var så oerhört länge sen jag gjorde det här regelbundet, så tycker jag ändå att jag kan vara rätt nöjd.

här är både min och modellens andra favoritbild - jag är jätteförtjust i den här.

jag vet att jag skrev det högre upp, men jag känner att jag vill upprepa mig :D för jag ÄR faktiskt väldigt nöjd med dagens ansträngningar. det är verkligen skitkul att fotografera någon som gör sig bra på bild, som är följsam och kan uttrycka sig genom kroppen och ögonen, och som verkade tycka att det var rätt kul, han med.

det här får vara dagens sista. den är inte dum, den heller, trots ett visst mått av oskärpa. jag märker att jag lider lite av porträttfotografens inre bild av att ett porträtt måste ha skärpa på ögonen för att det ska vara ett bra porträtt. tror att jag kanske behöver göra mig av med den föreställningen om hur ett porträtt "måste" eller "bör" vara.

två dagars fotograferande

först, några bilder på en av mina bästa vänner, som ställde upp som modell på söndagens porträttkurs. det var länge sen vi gjorde nåt tillsammans som INTE inkluderade shopping, så det blev mer pratat än fotograferat. men vi fick till några bilder, och även om hon själv är oerhört självkritisk tycker jag att hon blev bra på bilderna.

det var faktiskt rätt kul. jag använde henne för att visa kursdeltagarna litegrand om hur man genom ganska små skiftningar i hur man håller kroppen, kan få modellen att se mer avslappnad ut även om det är rätt obekvämt att stå såsom åtminstone jag ofta begär. :D

men hon sade det till deltagarna, att det känns jätteskumt och jobbigt att stå si och så, men att det blir bra.

den här är min favoritbild på henne. hon ser så jäkla MYSIG ut! <3

...

igår tog jag med mig kameran när jag och hunden gick upp i skogen en sväng. varje gång kameran följer med, tar promenaderna mycket längre tid. som vanligt blev de vanligaste motiven diverse träd, grenar, trädrötter och stenblock. nu när jag valde vilka jag vill visa, ansträngde jag mig dock för att visa sånt som inte är alltför typiskt mig (även om det här också är väldigt typiskt mig).

det här får mig osökt att tänka på en dubbelradig, gles kam som används av individer med min typ av hår (självlockigt, typ 2C/3A om nån har koll på sånt). jag har själv ett par stycken som jag är väldigt förtjust i - och här kan man ju se det som trollmors egen dubbelradiga kam. 

och det här är  kanske en sån där hårbottens-kliar-grej, fast för troll. om jag vore ett troll skulle jag LÄTT använda en sån här grej för att klia mig i skallen.

här ser jag ingen kam, men jag tänker att storlek är relativt. för ett troll är det här troligen inte större än en liten fågel. eller kanske en rejält stor tusenfoting. vem vet vad troll har för varelser omkring oss, som vi inte kan se!?

jag har inga problem att blanda väsen från diverse traditioner. här tänker jag mig att det är en ent, från sagan om ringen - eller, iaf en del av en ent.

är det bara jag som ser en kvinnas könsorgan här, för övrigt?

just såna här grenar kanske inte påminner jättemycket om något sagoväsen, men för mig är de oerhört vackra. just här kunde jag använda den främre klykan till att rama in den bakre grenen. jag gillar sånt.

det finns rätt mycket stenblock i en del av skogen vi har, där jag bor. jag tror att jag har berättat det förut, men en av de saker jag blir så oerhört fascinerad av, är hur många stenblock som ser ut att vara huggna, eller kanske till och med skapade, med enormt intressanta vinklar. det får mig att undra vem som har skapat dem på det här viset, om det finns något syfte med det, eller om det är naturen själv som varit så listig och placerat dem på de sätt de ligger.

kolla den här, till exempel. det känns på nåt sätt osannolikt att naturen skulle ha åstadkommit detta, men å andra sidan - man vet aldrig. naturen är ju trots allt rätt påhittig och gör saker utan att be om lov eller lyssna på nån som säger att det är omöjligt.

om trädgrensgrejen några bilder upp fick mig att tänka på enter, ger den här bilden mig intryck av dvärgar som smider svärd i järn. nu råkar jag veta att det inte är dvärgar som svettas, svär och sjunger visor till stora eldar och hett järn. i stället är det en liten eldplats uppe i skogen, som någon har gjort. jag skulle tippa på en familj eller kanske ett ungdomsgäng som ville grilla i fred.

det jag gillar särskilt med just den här bilden, är sotet. skitigt blir ofta väldigt vackert i svartvitt fotografi, så är det bara.

de här två, sista bilderna, är kanske det som är som allra mest typiskt mig i det här inlägget. iofs är nog allt väldigt typiskt mig, men tro mig - det finns några bilder från den här skogsrundan som är så typiskt mig att man snudd på blir trött på dem redan innan man ens hunnit titta. :D

det får mig för övrigt att tänka på att nu har den stora högen med nedhuggna träd som jag fotograferat så ivrigt vid, försvunnit. det var jättetråkigt att se, för jag har tyckt väldigt mycket om att fotografera där. min hund har också gillat att vara där, fast mer för möjligheten att klättra runt uppe på stockarna, så att han kan känna sig lite häftig. ^^

det är ju tursamt att man kan hitta fina trädbilder uppe i skogen också.

nygammal miljö

jag har tänkt rätt länge att jag ska ta med hunden och traska ner till lögarängen - en stor badplats i västerås, med tillhörande badhus. det har inte blivit av, eftersom jag sedan ett par år tillbaka har taskiga hälar (trasiga hälsenor som tar en evighet på sig att läka), och jag ofta har alldeles för ont för att gå så långt (och då är det ändå inte särskilt långt). men idag, trots att jag var trött, hungrig och hade/har en sån där tung, skum huvudvärk som egentligen inte gör ont, bestämde jag mig för att det var dags.

så vi gick. jag tog med mig kameran, och promenaden tog säkert dubbelt så lång tid som den skulle ha gjort utan. det var det värt.

vägen jag brukar gå, har ett par silos som står och tar plats. gissar att de flesta tycker att de är rätt fula, men jag gillar dem av nån skum anledning. det blir rätt kul bilder, och jag är väldigt förtjust i gråskalan som uppstår av dem, och det grafiska som blir av stegarna/trapporna och träden.

de gör sig också bra som oskarp bakgrund, när man vill fotografera vårtecken.

sist jag var på lögarängen, just, var i höstas med fotokursen. innan dess var det åratal - faktiskt med min.. nej, nu ljuger jag. jag har faktiskt varit här med nuvarande hunden, fast inte sen han var unghund, och det är några år sen. vi gick därnere tillsammans med den daghund vi hade då, som min hund växte upp med under sitt första år.

fördelen med att det går lång tid mellan gångerna, särskilt om man inte går exakt samma väg dit och hem, är att det är lätt att hitta bilder. idag fastnade jag mycket för - well, uppenbarligen silosarna, men ännu mer nedhuggna (tror jag) träd. det är nåt särskilt med träd som jag attraheras oerhört av. tror det är ådringen som gör det, och linjerna i övrigt. naturen är ju liksom sådär oerhört skicklig på att göra vackert.

jag roade mig också med att fotografera vattnet när det slog upp mot stenar längs kanten där vi gick. det gick sådär. vi kom ut rätt sent, och ju längre vi gick, desto sämre blev ljuset. tror det var det som gjorde att våg-bilderna till allra största delen blev oskarpa och rätt tråkiga. men det är ett bra sätt att träna timing på, så jag tror att vi ska gå tillbaka dit vid ett annat tillfälle - tidigare på dagen.

tja, här har ni ju ett bra exempel på att ljuset inte var riktigt tillräckligt och att det blir en viss oskärpa pga det. lite märkligt, eftersom jag tyckte att kameran klickade på, på korta slutartider. iofs - antar att det också skulle kunna bero på att autofokusen inte ville som jag ville vissa gånger, så att jag ställde om den till manuell - och att jag har svårt att se skärpan när den är manuell, i sökaren.

här har vi ytterligare ett vårtecken. det låg ett flertal större grenar på stenarna vid vattenkanten, och de såg ut såhär hela bunten. jättefint!

bortsett från att jag var/är sådär löjligt trött med den där tunga, dryga huvudvärken, så var det här riktigt kul idag. jag gillar att röra mig på ställen där bilderna bara ligger och väntar. vart man än tittar, så finns de, ready for the taking.

men alltså, shit!!!

 jag tar mig friheten att visa annat än porträtt i ett inlägg som kommer att handla om just porträtt. bilderna i det här inlägget är från igår och idag (faktiskt från i förrgår och igår, om man ska vara petig med timmarna), och visas mest för att ha nåt att titta på mellan textstyckena. :D

anledningen till det är - porträttkursen har kommit igång, och i söndags var vi ute första gången och testade på det här med porträtt. ni har ju säkert sett bilderna jag tog, i förra inlägget.

alltså, shit. vilka deltagare jag har! :o

visst syns det att de är nybörjare på det här med porträtt - så är det. men alltså, shit, vad duktiga de är!!! jag är så jävla impad av dem allihop att jag nästan går av på mitten. stolt över dem är jag också. jag tror att de tyckte att det var lite småläskigt att ge sig på det här, men alltså.. WOW!

även om jag inte gör det här på heltid, så måste jag nog ändå påstå att jag har världens bästa jobb. på riktigt, alltså. det är sååå jävla kul att se, och det ska bli så SJUKT jävla roligt att se hur de fotograferar i slutet på kursen.

det behövs liksom inte särskilt mycket för att putta dem i rätt riktning. de kanske inte blir porträttfotografer för att tjäna pengar på det - men det måste man ju inte heller. för flertalet av dem tror jag att det räcker med att bli mer medveten, så att bilderna på barn och barnbarn blir bättre (vad nu det betyder - det är nog olika för var och en). och så länge mina deltagare är nöjda och glada, är jag nöjd och glad.

trots att det inte var så länge sen höstens kurs, så hade jag ändå nästan glömt hur kul jag tycker att det här är. och den här gången är jag betydligt mer kritisk i mina bildkommentarer - så att de verkligen får ut någonting av det. mest beröm, men med synpunkter på olika saker.

vi har också bestämt att vi skippar utställning vid sista kurstillfället. det finns två skäl till det; dels tror jag det känns knepigt att ta fram bilder på en person man inte kommer att sätta upp bilder på i sitt hem, dels finns det en roligare grej vi ska göra i stället - jag ska fotografera porträtt av dem allihop. det ska bli skitkul, och jag tror att det kan vara rätt bra att få stå framför kameran och känna hur det känns att stå modell för nån som iaf har lite koll på hur man gör för att få sin modell att stå på ett visst sätt.

och jag hoppas verkligen att de gör övningarna i det kursmaterial jag har skrivit ihop. och om de gör det, hoppas jag att jag får se, för det kommer jag att vara fruktansvärt nyfiken på.

alltså, ni anar inte vad tacksam jag är att jag fick syn på annonsen som abf hade i sociala medier förra våren. lika tacksam är jag för att jag faktiskt hörde av mig, fick kontakt, och valde att gå vidare. för att inte tala om att det fanns tillräckligt många människor som ville gå kursen, och som nu vill gå fortsättningskursen.

vissa dagar förtjänar man att klappa sig lite extra på axeln, och det här är en sån dag för mig.

...

vill man hänga med mig i fotosammanhang, både online och irl, kan man göra det genom att gå med i Club Passionista - just nu tio veckor kostnadsfritt mot att man hjälper mig att hitta ett bra sätt att göra det på.