Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Varför jag inte manipulerar mina bilder


Nikon D200, 17-55/2,8 DX @ 800 ISO, uppladdad direkt från oginalfilen - helt orörd!


Den lätt justerade variant jag lagt ut här på FS.  För att se bilden större - klicka här! 

För att ta död på allt snack om bildmanipulation: den övre är tagen direkt från arkivet, helt orörd, den undre är den varsamt justerade version som jag valt att lägga ut på FS. Observera att bilden är obeskuren!

Så vad menar jag? Är det fel att manipulera bilder i tex PS? Såklart inte - generellt.
Men en bild som gör anspråk på att vara en: "jourmalistisk bild" eller ett "dokumentärfoto" eller ett "tidsdokument" kan inte och får inte var manipulerad. Då förlor den sin trovärdighedt och ytterst sitt existensberättigande!

Vad är då ok att göra med den digital filen (foto) enligt mig:

A. Konvertera från RAW med vidhängande exponering, färgjustering, bildfelskorrigering och ev skärpning.
    Alternarivt att i tex PS påverka filen enligt följande:
    1. Justera bildens "nivåer" alt. "intensitet/kontrast".
    2. Justera "färgbalans" alt. "nyans/mättnad".
    3. Verktyget "efterbelys/skugga" för att efterlikna den trad. mörkrumsprocessen.

B. Ta bort damm, "döda pixlar" och liknande "skador" på bilden med verktyget "klonstämpel" alt. "pensel" i PS.

C. Beskära bilden, men inte så att dess dokumentära funktion skadas, budskap ändras, osv. Själv väljer jag bort denna möjlighet - jag anser att bilden "skapas" i sökaren.

D. Addera skärpa för att kompensera för förlusten av skärpa i den digitala processen, förslagsvis med "oskarp mask" i PS. Men bara om kamerans egen "skärpning" är avstängd. Och aldrig för att skapa en skärpa som inte fanns där från början.

Målet är att fotografiet skall var så nära det fotografen såg i sökaren vid exponeringögonblicket. Om det sedan är ett s/v eller färgfoto som blir slutresultatet anser jag även är något fotografen bestämmer sig för när bilden exponeras.

Är jag "ortodox"? Gör jag livet svårt för mig? Ja, men jag vill att mina bilder skall var något mer än "ögongodis" eller "beundransvärda" - jag vill att de i första hand är - SANNA - ÄKTA - TROVÄRDIGA - bärare av ett budskap, en känsla, en upplevelse eller bara en tusendels sekund av verkligheten.

Inlagt 2007-12-03 21:19 | Läst 6208 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Att bestämma sig för s/v redan vid avtrycket tycker jag är helt som det bör, men du menar inte att du även ställer in en DSLR i monokromt läge väl utan att det kan fixas i datorn i eterhand? I annat fall väljer man ju bort möjligheten till bästa digitala s/v.

Jag kan hålla med dig om punkterna när det gäller dokumentär fotograferig och tycker även att de bör vara desamma för natur också, men en del annan bild kan ju vara riktigt kul att ta till effekter efter själva fotograferingen för att göra ibland. Tycker jag..
Spana in http://www.trustimage.org/. Intressant läsning och den ligger i linje med vad FS definierar som man manipulation.
Vi har väl alla olika drivkrafter som fotografer och vad vi tycker är viktigt i våra bilder. Vissa ser endast de konstnärliga och andra värdesätter mer det "SANNA - ÄKTA - TROVÄRDIGA" som du beskriver. Inget är väl mer rätt eller fel, bara olika perpektiv.

Jag håller med dig om att bilder som utgersig för att vara dokumentärbilder skall naturligtvis inte manipuleras på något sätt utan skall så naturtroget som möjligt avbilda det ögonblick man ville fånga.

Cheers!
/Tomas
Godis tar slut snabbt! ;)
Men visst är det poppis!
Bra marknadsföring! ;)
Men som sagt,
försvinner snabbt,
och ger bara en tillfällig blodsockerkick! ;)
Se'n står man där...! ;)
B)
Den sanna-äkta-trovärdiga bilden finns inte. Speciellt inte om den görs med en kamera.

Det finns ingenting så bedrägligt som en fotografisk bild. Felet är att vi så lätt tror att den är en direkt avbild av "verkligheten". Innan de ljusstrålar som reflekterats från motivet hamnar på filmen eller sensorn har de förvrängts ett otal gånger. Och filmen eller sensorn är långt ifrån kapabel att sedan återge verkligheten i alla dess nyanser.

Om man tar bilden ovan som exempel, så säger Johan att den skall vara "så nära det fotografen såg i sökaren vid exponeringögonblicket". Precis! Någonting mer kan den aldrig vara. Och det som fotografen ser genom sökaren är absolut inte "verkligheten". Han missar större delen av hela skeendet genom att titta i sin kamera och det han ser är förvridet. Johan, du kan inte avgöra om din bild visar verkligheten, för du såg den aldrig... :-] Dessutom upplevde alla de som var där skeendet på olika sätt.

Sluta jaga sanningen, gör bra bilder istället.
Hur ska jag säga, jag håller med Bengt. Men kanske inte i betydelsen "ögongodis". Det här kan bli en flammande debatt. Som ger en tillfällig blodsockerkick. Sen står man där. Men ok...

För det första hoppas jag att du talar endast om dokumentärfotografi. Annars har du ganska många väderkvarnar att slå ner innan vi ens kan börja diskutera. För det andra kan man förstås ifrågasätta även omanipulerad dokumentärfotografi, varför just det som sågs i sökaren är "sannare" än det som inte sågs just där? Varför valdes motivet? Vilken är fotografens roll? Vad har fotografen för avsikt? Var publiceras bilden? Vilken är betraktarens roll?

Alla bilder har en konnotation, en kulturbunden tolkning som görs av betraktaren. Eller, för att dra till med Barthes (i sammandrag, inte hans eget):

"Connotation is historical or social in the sense that how an image is connoted is entirely dependent on the conventions and expectations of the society within which that image appears. In [Barthes's] example, an image of fire will connote very differently in a culture in which predominates a belief in hell as an actual, physical place from one in which no such belief exists."

http://mh.cla.umn.edu/ebibld3.html

Mina poäng är att "sanning", "äkthet", "trovärdighet", "budskap", o.s.v. inte har ett dyft med manipulering av fotot att göra. Däremot har jag full respekt för dem som vill göra originalfotot till ett dogma ändå, men i så fall av andra orsaker. :)
En digitalkamera är inte konstruerad för att konvertera raw med vidhängande exponering. Det var inte film heller för den delen. Om du ser ett större tonomfång än kameran så kan du inte visa den med "vidhängande exponering".

Nu spelar det inte mig nån större roll hur du väljer att fotografera. Men jag tycker det är synd när folk begränsar sig själv i nån slags tro att det ena verktyget är mera sanningsenligt än nått annat. Bara det att man skulle behöva köpa flera kameror för att uppnå olika format anser jag helt absurt.

Redan på den analoga tiden så kunde de både klona bort och in föremål i bilden. Var det okej? I stora drag inte, men eftersom det analoga mörkrummet ofta sätts som referens till vad som är okej och inte så är det intressant att nämna. Hur många känner till att oskarp mask egentligen är en term från det analoga mörkrummet?

Som vanligt så fastnar debatten ofta i vilka verktyg som är okej att använda och inte. För mig är det helt ointressant. Det är fotografen som står för trovärdigheten och för mig tappar de flesta fotografer trovärdighet när de börjar snöa in på vilka verktyg som är okej och inte. Jag tycker det vittnar om att man inte riktigt har funderat kring det här med bilder, sanning och trovärdighet.

Jag kan rekommendera att läsa lite Sune Jonsson och Anders Petersen. De säger många tänkvärda saker kring ämnet oavsett vad man gillar deras bilder.

Mvh
Maverick
För en gång skull hålller jag med Pär Eliason!
Jag manipulerar (i bemärkelsen ändrar innehållet) i princip aldrig mina bilder heller. Några justeringslager, eventuellt vinjettering, justering av distortion etc om det behövs. Men det är nog mest för att jag är lat ;-)

Förstår dock poängen med att vilja ha SANNA - ÄKTA - TROVÄRDIGA bilder, så länge både fotograf och betraktare inser att de därför inte är objektiva, utan i högsta grad subjektiva.

Exempel: Låt säga att jag skulle göra ett bildreportage om Stockholm. Jag skulle kunna välja att porträttera vackra människor i vackra miljöer, ätandes glass i solsken...och jag skuller också kunna välja att porträttera utslagna, alkoholister, skräp och sunkiga miljöer i regn och rusk.

Båda hade varit SANNA och ÄKTA, men hade sänt milsvitt skilda budskap till betraktaren - så skilda att betraktare av de olika reportagen, om de inte varit i eller kännt till stockholm mycket väl, hade fått totalt olika uppfattningar om staden.

TROVÄRDIGHETEN däremot uppstår ju hos betraktaren, för att uppnå förtroende är nog ärlighet betydligt viktigare än manipulation/icke-manipulation.