Felblogg! Det skall vara: Jag lyckades få ett snyggt "lume-shot" med min iPhone! #blogg100

iPhone via Instargram - min Victorinox Original Chronograph i mycket svagt ljus, helt ok brusnivå trots den lilla sensorn i iPhone.

Gjorde en "felblogg" igår och råkade upprepa mig! Och tyvärr så reagerar en del snett…
Upprepade av misstag: http://www.fotosidan.se/blogs/photo/taget-kom-fram-i-tid-blogg100.htm
Och även bilden nedan, som jag är lite förtjust i pga det korta skärpedjupet:




Rätt text och som korresponderar med bilden överst är:

Tog en bild häromdagen för att visa hur bra min Victorinox lyser i mörker, ett sk "lume-shot", med min iPhone, som jag sedan publicerade på Instagram. En populär företeelse bland "klock-nördar" :-)
Mot förmodan och tidigare erfarenhet så blev brusnivån helt ok med tanke på det svaga ljuset. Trodde inte det var möjligt med iPhones pytte lilla sensor - i alla fall inte utan extra bearbetning i PhotoShop :-)

---

Jag ber om ursäkt för detta misstag. Då jag tagit på mig utmaningen med #blogg100 så blir bloggandet lite av en belastning. Ni som följer bloggen vet att jag oftast publicerar mina inlägg kring midnatt - helt enkelt för att jag inte hinner tidigare. Och jag blir uppriktigt bedrövad när jag får arga kommentarer för att jag inte svarar på alla kommentarer osv. Vem tar sig rätten att döma andra? Jag bor i Malmö med familjen och arbetar i Stockholm, mitt liv är fullt av prioriteringar. Vill man ha "svar" från mig så går det utmärkt att använda "kontakta medlem" funktionen här på Fotosidan!


 

 

Leica T - som att korsa en iPhone med en Leica M... Mina första "hands on" intryck! #blogg100

Leica T och längre ner även Leica M9P (samtliga bilder tagna med Ricoh GR-D III).

Det är alltid känsligt att skriva om kameramärket med den röda logotypen. I ett tidigare blogginlägg där jag konstaterande "att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler" så svarade någon:
- Det vore väl skit annars, med den prislappen.
Symptomatiskt så fort man "vågar" skriva om Leica, att bara nämna namnet är faktiskt att "sticka ut hakan" i Fotosidans helt egna blogg-klimat!



Jag kommer att hålla mig till mina intryck av designen och användarvänligheten. Bildkvaliteten får jag återvända till senare - men den är som sagt så bra som man kan förvänta sig av en kamera i denna prisklass - oavsett tillverkare...



Det första som slår mig när jag plockar upp den är hur bra den ligger i handen. Hur bra greppet är trot satt det saknar "klädsel" - aluminiumytan är verkligen skön mot huden. Greppet sitter som en smäck!



Skärmsökaren är stor och högupplöst och verkar ha utmärkt responstid. Touch screen funktionaliteten är intuitiv och förvånansvärt lättanvänd.



Men det är först när man monterar den lösa extrasökare med det anrika namnet "Visoflex" som kameran verkligen sticker ut. Då blir det plötsligt mycket enkelt att fokusera manuellt - tex med Leica M-objektiv monterade med den finurliga adaptern (som läser objektivets kodning). Och här är verkligen Leica T ett alternativ för de som vill använda sina Leica M-gluggar på något billigare (och smidigare) än en Leica M - i konkurrens främst med Sony och Fujifilm.



Sida vid sida med en Leica M9 får man en uppfattning om storleken, som inte är så liten. Nästan som en analog M-kamera, eller närmare bestämt - inte helt olik en Leica CL i känslan.
Den är något smidigare än Fujifilm X-Pro1, men betydligt större än diverse Micro 4/3 alternativ. Snarare åt Sony-hållet - men med mycket mera "genuin" känsla - man känner att det är en Leica man har i handen!



Vad är då mitt intryck?
Enkelt sammanfattat - som att korsa en iPhone med en Leica M. Något helt oväntat, ingen "rashäst" men inte heller någon "bastard". Kanske en riktig arbetshäst, något av kameravärldens "mulåsna"?

Avslutar med en stilstudie på Rickard - som visar hur bra den ligger i handen och enkelt fokuseras, lite som en M-Leica med gamla tiders Visoflex...
Stort tack till Rickard som frikostigt lånade ut både kameror och köksbord :-)

 

 

Först bilden med Leica T - på mig! #blogg100

Leica T med M-adapter och Summarit-M 50/2.5 - foto:Rickard Eriksson, och ja - de är jag på bilden ;-)

Var hemma hos Rickard i går kväll, han hade en Leica T på prov - roligt :-)
Det blir några "hands on" rapporter i bloggen, men först en bild på mig... 
Och ett konstaterande att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler!

"Watchdog Time out" samt en länk till Ukrainas rostande stridsvagnar… #blogg100

Nikon Coolpix L23 Foto: Linnea.

Dottern var tillsammans med några vänner över till "Den Blå Planet" på andra sidan sundet idag. När hon kom hem så berättade hon att hennes Nikon Coolpix helt oväntat slutat fungera. 



Den stängde trots fräscha batterier osv ner sig själv och visade då meddelandet "Watchdog Time out" på skärmen. Jag har aldrig sett detta förut och en googling gjorde mig inte så mycket klokare. Någon som vet mer?
Kameran var billig och den är inte värd en service - det blir nog till att köpa en ny...

Och så den utlovade länken till det fascinerande fotoreportaget om rostande stridsvagnar på Ukrainas "stridsvagnskyrkogård" (www.dailymail.co.uk).

Jag kommer som sagt att blogga varje dag i hundra dagar - detta var inlägg #4 i utmaningen #blogg100 :-)

 

 

Ett försök att kombinera några vitt skilda intressen...

Bilderna är tagna med en Nikon-kompakt i ett enkelt uv-hus från Kjell & Co -  man måste ju börja någonstans. Ovan ett dykarur av militär typ från MWC.

Jag har snorklat en del i sommar och försökt få lite fina undervattensbilder - utan någon större framgång. Undervattensdjuren som lever i/på Öresunds sandbotten är notoriskt svårfångade, krabborna springer undan och skrubborna gömmer sig väldigt väl i sanden. Min lilla kompakt har inte en chans att fokusera snabbt och exakt nog...
Så jag tänkt att jag skulle kunna fotografera lite klockor (dykarur) istället. De hör ju hemma i vattnet på sätt och vis och de ligger garanterat still ;-)



Klockan ovan är en "Steinhart Ocean Vintage Military" som är en sk hommage (hyllning) till Rolex berömda "Mil-Sub" eller rättare sagt Submariner referens 5517. En klocka som levererades till brittiska försvaret på 70-talet, ca 1000 köptes in men bara ett hundratal finns idag bevarade i ursprungligt skick. De flesta exemplaren "avrustades" efter fullgjord tjänst och fick nya urtavlor, visare och vridringsinlägg - eller så destruerades de helt enkelt. Detta gör att en "Mil-Sub" i fint skick går på ca miljonen - om man nu alls får tag i en. Och detta öppnar upp för seriösa "hommager", för designen är inte bara mycket snygg - den är också fri då mönsterskyddet gått ut. Steinharts version är trogen originalet i detaljer som de svärdsformade visarna, gulfärgade indexmarkeringarna och vridringens skala som löper runt hela ringen och inte bara till "15" som brukligt. Men den skiljer sig också markant på flera punkter, inte minst är boetten större här än på originalet. Ingen "klocknörd" skulle förväxla dem av misstag - "Ocean Vintage Military" är inte en kopia utan just en "hommage". Och en mycket välgjord sådan, vattentät till 300 meter samt inuti tickar ett automatiskt ETA-verk - klockan andas schweizisk kvalitet!



Den andra klockan är en "Automatic Military Diver GTLS Tritium" från "Military Watch Company - MWC". Klockan har en svart PVD-behandlad boett, tritium belysning i visare och index samt fasta bandstift. Vattentät till 200 meter och utrustad med ett automatiskt urverk från Seiko, men den finns även att få med ett schweiziskt kvarts-urverk. Den här klockan och den speciella tekniken med micro-tuber med radioaktiv tritiumgas har jag bloggat om tidigare - läs inlägget här.

Ricoh GR-D III hemma på skrivbordet i fönsterljus (och lite reflektorer) - på klockan sitter ett sk "Zulu" armband i buffelläder.

Men - klockorna blir nog snyggast på land (som ovan) under lite mer kontrollerade former ;-)