Amerikanarna är bra på det mesta - men inte allt!!!

Fujifilm X-T1 med Fujinon 18/2 i vanlig ordning obeskurna osv. Ovan den nya utställningen om rymdfärjans historia på Kennedy Space Center .

Jag och familjen är på semesterresa i USA just nu. Häromdagen besökte vi Kennedy Space Center vid Cape Canaveral i Florida. Det har hänt en hel del sedan jag senast var här för sex år sedan. Man slås över hur duktiga amerikanarna är på att berätta sin (egen) historia (ur sin egen synvinkel) och att sätta ihop pedagogiska utställningar samt skapa visuella effekter. De har också något i sin kultur som gör att det vägrar acceptera nederlag - eller en exceptionell förmåga att vända motgång till framgång - om man så vill. Deras rymdprogram är ett bra exempel…
Vad de är mindre bra på så är "lyssnande" i allmänhet och "finkänslighet" i synnerhet, speciellt i mötet med andra kulturer, inte deras starkaste sidor. Om man nu får generalisera lite. Vårt hotell vill ge oss rabatt på biljetterna till Disney World - om vi bara tog en "tour" som de vill ge oss. Den så kallade "touren" visade sig vara ett nittio minuter långt möte med en mäklare. Som ville sälja andelslägenheter och som inte kunde ta ett nej för ett nej. Vet inte om det var värt rabatten. Och lite förvånad - vi bor på ett de största "resort-företagens" hotell och trodde att de var lite för bra för sådant. Men - servicen är som alltid på topp och personalen är trevligare än vi svenskar är vana vid - så lite får man väl tåla...

Några personliga favoriter från Baselworld 2014 #blogg100

iPhone via Instagram -  wrist shots från olika personliga visningar under mässam - samtliga bilder.

Nu har jag känt och klämt på samt läst och talat om ett stort antal nyheter i klockvärlden. Alla är intressanta och kommer att få det utrymme de ska ha mina kommande artiklar. Men vissa klockor - oavsett prisklass - fångade mitt intresse på ett alldeles speciellt sätt. Subjektivt, känslomässigt och strikt personligt. Här presentera jag några av dem. 

Ovan en bild på "världens tuffaste klocka" - Victorinox Inox - som tål i princip allt. Förutom att vara vattentät så klarar den ett fall från 10 meter ner i ett betonggolv. Och upp till 12 G är inga problem, extrema temperaturväxlingar från -51 till +71, samt hettan från en blåslampa i flera minuter. Att bli överkörd av en stridsvagn klara den också, och den är dessutom snygg! 




Ständigt lika aktuella Omega Speedmaster, här med grå keramisk boett. Modellen kallas "Moondust" och är en uppföljare till förra årets succé i svart: "Dark side of the moon".




Ovan PatekPhilippes nya Nautilus Travel Time Chronograph - ikonisk, innovativ och svindyr.




Senaste i Longines Heritage serien: One Push Chronograph - grymt snygg re-edition av en sann klassiker.




Tudors uppföljare till succén Black Bay från 2012 - nu med blå vridning, svart urtavla samt visare och index i silver. Samma pris som föregångaren som även finns kvar i modellprogrammet. Förtjänar verkligen epitetet "ursnygg"!

Och det finns fler favoriter som tex flera modeller från Seiko och inte minst Omegas Seamaster 300 - men den har jag redan bloggat om...


 

 

Sista klockan på månen

Ricoh GR-D III Montern med Eugene Cernans handske och Omega Speedmaster Professional som han bar på månen.

Jag besökte nyligen Omega och deras museum i Bienne. Mycket intressant! Bland mycket annat fanns där Eugene Cernans, eller "the last man on the Moon" som han också kallas, Speedmaster Professional som han bar under Apollo 17s resa till månen 1972. Vilket gör klockan till "the last watch on the Moon" ;-)

Eugene tog den fantastisk bilden nedan och myntade även uttrycket:
"We went to explore the Moon, and in fact discovered the Earth"

 
Hasselblad 500 EDC - Bilden är "Public Domain" - för NASAs bilder gäller följande: "material is not protected by copyright unless noted".

Finns det någon gräns för hur dålig smak man får ha? (Eller - vem bestämmer vad som är snyggt, fint, fräscht och inne?)

Under min semester besöker jag alltid bok och skiv-antikvariat. Hittade bla denna LP. Jag köpte den inte...

Någon fotograf har tagit bilden, någon har skapat typografin och formen. Och ja - någoh har gjort musiken ;-)
Men det ironiska är att det som var pinsamt dålig igår - kan var både coolt och inne imorgon. Fast kanske inte just i detta fallet :-)

Ps.
Om nu någon till äventyrs råkar ha denna LP i sin skivsamling, eller rentav dansat till tonerna av Curt Haagers - snälla, glöm då detta blogginlägg. Smaken är ju bekant som...
Och jag anser inte att just min SMAK har företräde framför andras, bara i mit liv och i min blogg ;-)

40 år sedan första månlandningen och var Leica någonsin i rymden?

Nu gäller min fråga inte den ryska rymdhunden Laika utan det tyska kamerämärket Leitz med sin Leicakamera. Att Hasselblad med sin Zeissoptik var det dominerande kameramärket under månfärderna är en del av vår samtidshistoria och har starkt bidragit till "Hasselbladmyten" eller "varumärkesglöden". Men Hasselblad var inte den enda kameran i rymden, med på samtliga månfärder fanns även Nikonkameror. Och idag så är Nikons DSLR-kameror en del av NASAs standardutrustning. Men genom åren så har det experimenterats en hel del med olika kameramodeller.
 


Ovan en bild från Gemini-programmet (före månfärderna) där austronaten använder en Contax mätsökarkamera. I början av rymdfärderna användes olika kameror, ibland inköpta på austronaternas eget initiativ.



Men frågan var ju om en Leica någonsin använts i rymden. NASA köpte under 70-talet in ett antal Leicaflex SL och Leica MDa som modifierades för rymdbruk och försågs med NASAs märkning. Men frågan är om de någonsin användes, för en del menar att de aldrig fick följa med ut i rymden? Kamerorna på bilden ovan (faksimil från Hove's "Leica Pocket Book") ser ju onekligen använda ut - och betingar ett astronomiskt pris på samlarmarknaden ;-)


NASA/courtesy of nasaimages.org

Svaret finns faktiskt på Smithsonian's i Washington DC - där förvaras den Leica Ig som John Glenn den 20 februari 1962 tog de första färgbilderna på jorden från rymden med. En av dem ser du här ovan.

Och när man tittar närmare på bilden av kameran på Smithsonian's hemsida så ser man att påståendet "att Leica är den enda kamera som använts helt omodifierad i rymden" nog stämmer :-)