Nära skjuter ingen hare och lite om tekniken i digitala mätsökarkameror (läs Leica och Fuji) så här i årets första blogg

Först lite bakgrundsinformation - kameran på bilden ovan representerar på många sätt min idealkamera. Det är min sista Leica M6 TTL, och i detta fallet även en av de sista 999 M6:orna som tillverkades (nr 252 för att vara exakt ;-). På den sitter ett Summicron ASPH 35mm f2 "M39 Limited edition" - dvs ett unikt objektiv från 2001 som bara tillverkades i 1000 exemplar - för den japanska marknaden. Det har M39 Leica-skruvgänga istället för M-bajonettfattning och kräver således en adapter för att kunna monteras på M-huset. En standard från 1930 som gick ur tiden på 50-talet i och med lanseringen av Leica M3 men som återupplivades av bla Cosina/Voigtländer på 90-talet. För mig så innebär det att jag kan använda mina moderna Leica och Voigtländer-gluggar på min äldsta Leica från just 1930!

Egentligen har de analoga Leicorna allt, en glasklar sökare med integrerad exakt mätsökare, samt inte minst den fantastiska gummiridåslutaren med världens skönaste ljud ;-) Det enda "felet är det enkla faktum att de inte är digitala, dvs 36 bilder och därefter filmbyte. Sedan tillkommer framkallning och skanning innan bilderna finns i datorn, och det blir både tidsödande och dyrt. Så för mig blev det en M8 när den lanserades - som jag sålde för lite mer än ett år sedan. Jag har "gosat" med olika Leica M9:or i omgångar, men för över 50.000 Kr så är den för lik M8:an - bara "sensor-formatet" skiljer dem åt...
Alla barnsjukdomarna i Leica M8/9 konceptet drev mig i armarna på Ricoh och deras unika GRX-system. På papperet en lysande ide men i praktiken något helt annat. För mig var det främst ergonomin som inte ville fungera, det lilla modul-huset utan sökare blev framtungt och svårhanterligt med Leicas robusta optik monterad.

Så när Fujifilm lanserade X-Pro1 med sin nyskapande hybridsökare och en helt unik sensorteknik så slog jag till direkt. En bildkvalitet som var jämförbar med de bästa "fullformatarna", bra skärmsökare och en fin glasklar optisk hybridsökare. Och allt förpackat i ett retroinspirerat hus i Leica-stil med rattarna på rätt ställe. De enda två minusposterna var formatet APS-C och avsaknad av mätsökare - istället får man förlita sig på AF och fokushjälp. En positiv överraskning är Fujis optik - den levererar verkligen och gör behovet av att köra Leica-gluggar med adapter minimal. Sedan har Fujifilm lanserat nya uppgraderingar av sin firmware med jämna mellanrum och kommit tillrätta med de allra flesta barnsjukdomarna. Och deras egen "intelligenta M-adapter" är ett stort plus.



Ovan det mesta av min analoga och digitala utrustning per idag. Är jag nöjd? Kanske…
Jag saknar fortfarande Leicas mätsökare, AF och/eller fokushjälp är inte riktigt samma sak - tyvärr. I vissa fotosituationer är mätsökaren helt enkelt oslagbar! Men en investering i en Leica M som som ju har EVIL osv gör Fuji-systemet i praktiken överflödigt. Men om jag "nöjer mig med" att komplettera med en "enkel" M9 eller M9E, kanske rentav begagnad (priserna faller som en sten just nu) så finns ju behovet av EVIL och Fuji-systemet kvar. Eller så kan jag ju komplettera ett rent Leica-M system med ett DSLR-system som som förr i tiden. Men det blir dyrt och synergierna försvinner. Och Fujifilm lanserar nya spännande gluggar på löpande band - nu senast ett 56mm (motsvarar 85mm) med största bländare f1,2…
...och när kommer en X-Pro2?
Och när blir man nöjd?
Kanske bättre att sälja rubbet och bara behålla Summicron 35:an och köpa en Leica M? En kamera, ett objektiv… DOGMA!

 

Hur blåser man liv i en döende blogg?

Kanske med lite svartvita bilder från den stad jag älskar.



Där gentrifiering och förslumning går sida vid sida.



Där gammalt och nytt möts.



Där odslighet dominerar trots att över 300.000 människor trängs i staden.



Där kulturerna möts och bryts mot varandra.



Där hela världen är närvarande via ombud.



Där livet och döden går hamd i hand. 



Där kommersen aldrig upphör och staden aldrig sover.



Där hoppet föds på nytt var morgon.

---
Samtliga bilder tagna med Ricoh GXR med A12 28/2,5 eller Ricoh GR-D III, obeskurna, omanipulerade och konverterade till S/V i PhotoShop. 

Varför jag sålde min Leica M8

iPhone och Camera+ via Instagram, övriga bilder är tagna med Panasonic Lumix GF1.

Jag  har sålt min Leica M8 - till en mycket god vän och mångårig Leica-fotograf som definitivt behövde bli digital. Men jag har så gott som alla Leica, Leitz och Voigtländer-objektiv kvar, och några analoga hus, både Leica och Voigtländer.

 

Den direkta orsaken var nog Ricoh GXR med M-modul som faktiskt tillförde en ny dimension till Leica M-gluggarna och fotografin i stort. Jag ville förenkla och och minska ner min utrustning. Men samtidigt få det bästa ut både DSLR och mätsökar och EVIL-världen.

 

Faktum är att Ricoh GXR ger mig just det - det bästa ur flera världar. Som på bilden ovan med 28mm f2,5 med autofokus och APS-C sensor. Optisk sökare. Tyst. Grym bildkvalitet. Och snabb, speciellt i "snap focus" läget som kopplar ur autofokusen och arbetar hyperfokalt. Som backup och extra "vidvinkel-kamera" fungerar Ricoh GRD III perfekt - ovan med 21mm tillsatsen och optisk sökare. 



Men som bilderna tydligt illustrerar - Leica har något som Ricoh inte har - hur bra de senare än är...  Och Leicas mätsökare är fortfarande det enda digitala mätsökar-alternativet - hur intressant Fuji mfl än är i teorin. Och även om Ricohs EVIL-sökare med sin kontrast-fokus-indikering (liknande Sony NEX) är lättare att fokusera så är den trots allt ingen mätsökare. 

 

Så det måste bli en digital-Leica M för mig igen, förhoppningsvis ganska snart. Planen är att köpa en begagnad M9. Jag tror att så fort Leica M10 presenteras så börjar priset på begagnade M9 att falla. M9:an har faktiskt potential att bli ett riktigt "begagnat kap". Leica har tillverkat och tillverkar fortfarande massor av M9:or, och de flesta av de som idag skaffat en tvekar nog inte att byta upp sig till en M10 när den kommer. Vilket borde vara bra för oss som tycker att kring 25.000 är ett rimligt pris för en fin och måttligt använd M9:a! 

Men - Ricoh GXR med M-modul är ett väldigt bra - både Leica substitut och/eller komplement! 

Ett stort, stort tack till alla er som på olika sätt givit mig sitt stöd!

Ricoh GRX + A12 28mm f2,5 (som vanligt: obeskuren - bara konverterad till S/V i Photoshop ;-)

Jag är helt överväldigad av allt stöd jag fått under den gångna veckan och helgen. Stort tack till alla er som i direkta samtal, telefonsamtal, via mail, i sms, på facebook, eller helt enkelt genom att stoppa mig på gatan eller på andra sätt  - givit mig sitt stöd!
Jag hoppas att så många som möjligt av er läser detta! TACK :-)


Ricoh GRX + A12 Leica-M modul + Voigtländer 21mm f4 (och som vanligt: obeskuren osv ;-)

Det har inte blivit så många bilder tagna och i princip inga blogginlägg skrivna under den senaste tiden - tyvärr. Helgen har jag tillbringat med familjen och det har faktiskt blivit lite mer tid i skog och mark än vanligt. Det är som om grönskan är vila för själen...


Ricoh GRX + A12 Leica-M modul + Voigtländer 21mm f4 (och fortfarande obeskuren osv;-)

Dock mötte jag inga vilda djur, därför får dotterns gosekanin "Floppsi" posera istället :-)

Jag okar inte blogga - jag bara skriver det som faller mig in...

Ricoh GXR med Leica-M modul + 28/2 @ 2500 ISO, auto WB, en gatlykta är enda ljuskällan - obeskuren :-)

Jag har kuskat runt med tre kameror hela vecka nu - Ricoh GXR, Leica M8 & M9 - och fotat i tid och otid. Efter jobbet. Mitt nya jobb. Som jag skall berätta mer om i bloggon så småningom. Ni som har "Facebook-kontakt" med mig och/eller följer mig på Twitter vet redan.

Just nu siter jag på X2000 upp mot STHLM med en fotoväska (Billingham Headly Pro) som är överfull med tre kamerahus, extra objektiv, laddare, MacBookAir, strömadaptrar, kablar, anteckningsböcker osv. Mitt (arbets) liv rymms just nu i den väskan ;-)

Och jag försöker blogga med en 3G-uppkoppling - jag vägrar betala SJ 104 Kr för att vara uppkopplad under resan :-(

Egentligen så vill jag skriva om Terje Hellesø - men jag vet inte om jag vågar?
Att närma sig honom är som att gå på krossat glas - många starka känslor och svart/vita ställningstaganden - vilket kräver enorm eftertakanke och försiktighet.

Men ska man undvika ett ämne bara för att det är kontroversiellt? Och en person bara för att han väcker så starka känslor? För det är väl endå så att en naturfotograf ska tåla samma granskning som en fotojournalist - eller?

Nåja - jag har två och en halv time på mig att fundera över nästa bloggpost innnan tåget rullar in på Stockholms central ;-)