Τί ἐστιν ἀλήθεια* - alla cynikers ständiga fråga

Foto: Rickard L Eriksson - och ja - det är jag på bilden, söndagen 9/3.

När cynismen ställs inför ett öppet hjärta så uppstår en verklig oförståelse. För det öppna hjärtat följer en logik som cynikerna inte kan förstå. Då blir misstron det självklara svaret. Och domen.
Men det öppna hjärtat dömer i sin tur ingen. Det älskar. Det förlåter. Det går en högre väg, det följer Lammet. Det är fritt från människofruktan. Det trampar inte på någon. Och det säger aldrig: "vad var det jag sa"...

Var är då jag i allt detta? Jag mer än något annat respekterar ett öppet hjärta, även om jag inte kan förstå det till fullo - och är det något som jag verkligen önskar mig för egen del så är det - ett öppet hjärta! 
Deus Caritas Est **

 

* "Vad är sanning?" ( Pontus Pilatus, citerad i Johannes 18:38)
** "Gud är kärlek" (1 Johannesbrevet 4:16, tillika titeln på Benedictus XVI första encyklika)

 Ps.
Ber om ursäkt för att detta inlägg kan uppfattas som något kryptiskt av vissa - lovar att återgå till ordningen i nästa… ;-) 

Tankar kring Påsk...

 Nikon D200 + 18-55/2,8 - Gordons Golgata i Jerusalem, bilden tag från parken kring den sk "trädgårds-graven".

"Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös...
...Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor.
Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande." 
Aposteln Paulus i 1 Korinterbrevet 15:14,19-22

Jag tycker nog att de kristna urkunderna vittnar om en ganska klädsam självinsikt. Att Jesus var en historisk person, kanske rentav en sk "profet", som den romerska ockupationsmakten i Judeen lät avrätta genom korsfästelse omkring år 33 kan nog de allra flesta acceptera. Men frågan om Jesu uppståndelse ställer allt på sin spets - om han inte uppstod igen på "tredje dagen" så är hans offerdöd förgäves, profetiorna i Gamla Testamentet feltolkade och vi som kallar oss kristna grundlurade. Men - om han verkligen uppstod, då är världen försonad med Gud, livet bortom döden en realitet och Bibels alla löften sanna!

Därför väljer jag att idag - tillsammans med miljarder trossyskon, martyrer och bekännare utbrista - "Christos anesti" - Kristus är uppstånden! 


---
Ps.
Jag hade för några år sedan förmånen att på påskaftonen få vara med när den ortodoxa grenen inom kristenheten firade "Den Heliga Eldens Mässa" i Gravkyrkan i Jerusalem - se mitt bildreportage här!

Med tårna över kanten till stupet...

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 (Obeskuren, konverterad från RAW) Det sk Nedstörtningsberget i Nasaret.

Ibland kommer vi farligt nära ett stup, kanske pga vår egen oförsiktighet, kanske påknuffade av andra med oklara agendor. Men när man står där så måste man - oavsett orsaken att man kommit för nära - ta ett steg tillbaka!

För sin egen och för sina närmastes skull. För skulle man mot förmodan trampa över kanten så kan det vara svårta att göra något konstruktivt åt det - och det kan vara mycket långt till botten ;-)

Jag tänker ofta på Mästaren, han kom också till ett stup, alldeles i början av sin gärning, pådriven av sina tidigare grannar och barndomsvänner.

Berättelsen återfinns i Lukas 4:16-30:

Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:

"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna
och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet
och predika ett nådens år från Herren."

Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." Men alla vittnade mot honom och häpnade över de nådens ord som utgick från hans mun. Och de frågade: "Är inte han Josefs son?" Då sade han till dem: "Utan tvekan kommer ni att vända detta ordspråk mot mig: Läkare, bota dig själv, och säga: Vi har hört allt som hände i Kapernaum. Gör det också här i din hemstad."
Och han fortsatte: "Amen säger jag er: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Jag säger er sanningen: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, då himlen var tillsluten i tre år och sex månader och det kom en stor hungersnöd över hela landet. Ändå blev inte Elia sänd till någon av dem utan bara till en änka i Sarepta i Sidons land. Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, blev ingen av dem renad utan endast Naaman från Syrien."

Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta. De reste sig upp och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på och ville störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.

Äntligen klar: "Det Heliga Landet - en pilgrimsbok"!

Ricoh GR-D III Boken uppslagen ovanpå alla provtryck ;-)

Det är nästan två år sedan ideén till boken föddes. I våras var vi nere i Israel och Egypten och producerade det mesta av materialet, för några veckor sedan isolerade vi oss i fjällen för att göra klart den - och idag kom första delupplagan från tryckeriet!

Lägger ut första kapitlet som "bläddringsbar PDF" nedan, klicka på omslaget för helskärmsformat:



Tanken med boken är att i ord och bild ge en upplevelse av den klassiska, tidlösa, pilgrimsfärden till de platser som genom Bibelns berättelser för alltid är förbundna med den Kristna tron.



Detta är inte en "politisk" bok, den handlar om platser som under historiens lopp hamnat inom olika stadsbildningars gränser. Och här har alltid förekommit konflikter, mellan Israeler och Romare, Bysantiner och Perser, Korsfarare och Muslimer för att nämna några. Detta förtar inte platsernas helighet, inte heller bör det avskräcka från pilgrimsfärd. Framför allt - pilgrimsfärden är inget politiskt ställningstagande, den är i första hand en inre resa, in i trons mysterium.



Huvudförfattare är Henrik Engholm och fotograf är Rickard Eriksson, AD Jonatan Strömgren och redaktör Benjamin Ekman, själv står jag med som "Primus motor" ;-)