Nära skjuter ingen hare och lite om tekniken i digitala mätsökarkameror (läs Leica och Fuji) så här i årets första blogg

Först lite bakgrundsinformation - kameran på bilden ovan representerar på många sätt min idealkamera. Det är min sista Leica M6 TTL, och i detta fallet även en av de sista 999 M6:orna som tillverkades (nr 252 för att vara exakt ;-). På den sitter ett Summicron ASPH 35mm f2 "M39 Limited edition" - dvs ett unikt objektiv från 2001 som bara tillverkades i 1000 exemplar - för den japanska marknaden. Det har M39 Leica-skruvgänga istället för M-bajonettfattning och kräver således en adapter för att kunna monteras på M-huset. En standard från 1930 som gick ur tiden på 50-talet i och med lanseringen av Leica M3 men som återupplivades av bla Cosina/Voigtländer på 90-talet. För mig så innebär det att jag kan använda mina moderna Leica och Voigtländer-gluggar på min äldsta Leica från just 1930!

Egentligen har de analoga Leicorna allt, en glasklar sökare med integrerad exakt mätsökare, samt inte minst den fantastiska gummiridåslutaren med världens skönaste ljud ;-) Det enda "felet är det enkla faktum att de inte är digitala, dvs 36 bilder och därefter filmbyte. Sedan tillkommer framkallning och skanning innan bilderna finns i datorn, och det blir både tidsödande och dyrt. Så för mig blev det en M8 när den lanserades - som jag sålde för lite mer än ett år sedan. Jag har "gosat" med olika Leica M9:or i omgångar, men för över 50.000 Kr så är den för lik M8:an - bara "sensor-formatet" skiljer dem åt...
Alla barnsjukdomarna i Leica M8/9 konceptet drev mig i armarna på Ricoh och deras unika GRX-system. På papperet en lysande ide men i praktiken något helt annat. För mig var det främst ergonomin som inte ville fungera, det lilla modul-huset utan sökare blev framtungt och svårhanterligt med Leicas robusta optik monterad.

Så när Fujifilm lanserade X-Pro1 med sin nyskapande hybridsökare och en helt unik sensorteknik så slog jag till direkt. En bildkvalitet som var jämförbar med de bästa "fullformatarna", bra skärmsökare och en fin glasklar optisk hybridsökare. Och allt förpackat i ett retroinspirerat hus i Leica-stil med rattarna på rätt ställe. De enda två minusposterna var formatet APS-C och avsaknad av mätsökare - istället får man förlita sig på AF och fokushjälp. En positiv överraskning är Fujis optik - den levererar verkligen och gör behovet av att köra Leica-gluggar med adapter minimal. Sedan har Fujifilm lanserat nya uppgraderingar av sin firmware med jämna mellanrum och kommit tillrätta med de allra flesta barnsjukdomarna. Och deras egen "intelligenta M-adapter" är ett stort plus.



Ovan det mesta av min analoga och digitala utrustning per idag. Är jag nöjd? Kanske…
Jag saknar fortfarande Leicas mätsökare, AF och/eller fokushjälp är inte riktigt samma sak - tyvärr. I vissa fotosituationer är mätsökaren helt enkelt oslagbar! Men en investering i en Leica M som som ju har EVIL osv gör Fuji-systemet i praktiken överflödigt. Men om jag "nöjer mig med" att komplettera med en "enkel" M9 eller M9E, kanske rentav begagnad (priserna faller som en sten just nu) så finns ju behovet av EVIL och Fuji-systemet kvar. Eller så kan jag ju komplettera ett rent Leica-M system med ett DSLR-system som som förr i tiden. Men det blir dyrt och synergierna försvinner. Och Fujifilm lanserar nya spännande gluggar på löpande band - nu senast ett 56mm (motsvarar 85mm) med största bländare f1,2…
...och när kommer en X-Pro2?
Och när blir man nöjd?
Kanske bättre att sälja rubbet och bara behålla Summicron 35:an och köpa en Leica M? En kamera, ett objektiv… DOGMA!

 

Varför jag sålde min Leica M8

iPhone och Camera+ via Instagram, övriga bilder är tagna med Panasonic Lumix GF1.

Jag  har sålt min Leica M8 - till en mycket god vän och mångårig Leica-fotograf som definitivt behövde bli digital. Men jag har så gott som alla Leica, Leitz och Voigtländer-objektiv kvar, och några analoga hus, både Leica och Voigtländer.

 

Den direkta orsaken var nog Ricoh GXR med M-modul som faktiskt tillförde en ny dimension till Leica M-gluggarna och fotografin i stort. Jag ville förenkla och och minska ner min utrustning. Men samtidigt få det bästa ut både DSLR och mätsökar och EVIL-världen.

 

Faktum är att Ricoh GXR ger mig just det - det bästa ur flera världar. Som på bilden ovan med 28mm f2,5 med autofokus och APS-C sensor. Optisk sökare. Tyst. Grym bildkvalitet. Och snabb, speciellt i "snap focus" läget som kopplar ur autofokusen och arbetar hyperfokalt. Som backup och extra "vidvinkel-kamera" fungerar Ricoh GRD III perfekt - ovan med 21mm tillsatsen och optisk sökare. 



Men som bilderna tydligt illustrerar - Leica har något som Ricoh inte har - hur bra de senare än är...  Och Leicas mätsökare är fortfarande det enda digitala mätsökar-alternativet - hur intressant Fuji mfl än är i teorin. Och även om Ricohs EVIL-sökare med sin kontrast-fokus-indikering (liknande Sony NEX) är lättare att fokusera så är den trots allt ingen mätsökare. 

 

Så det måste bli en digital-Leica M för mig igen, förhoppningsvis ganska snart. Planen är att köpa en begagnad M9. Jag tror att så fort Leica M10 presenteras så börjar priset på begagnade M9 att falla. M9:an har faktiskt potential att bli ett riktigt "begagnat kap". Leica har tillverkat och tillverkar fortfarande massor av M9:or, och de flesta av de som idag skaffat en tvekar nog inte att byta upp sig till en M10 när den kommer. Vilket borde vara bra för oss som tycker att kring 25.000 är ett rimligt pris för en fin och måttligt använd M9:a! 

Men - Ricoh GXR med M-modul är ett väldigt bra - både Leica substitut och/eller komplement! 

Breaking News - första bilderna på nya Fuji LX (EVIL-uppföljaren till X100) har läckt ut och den är skrämmande lik Leica

 
Upphovsman okänd - bilderna förekommer i ett antal forum och på att antal sajter på Internet:-)

Plötsligt händer det! Någon besökare eller anställd på Fujifilm smugglar ut bilder på deras nästa stora nyhet - Fuji LX - uppföljaren till X100, med APS-C sensor och bajonettfattning för utbytbar optik.



Enligt Fuji kommer sensorn i LX att "ha högre upplösning och lägre brus än någon existerande fullframe-sensor" - stora ord? Och är inte designen skrämmande lik Leicas? Fuji har uppenbarligen en hög ambitionsnivå: först beskrevs EVIL-projektet som en "premium" produkt, men nyligen började Fuji tala om en "first class" kamera. Dvs samma segment som Nikon D3x, Leica M9 och nya Canon EOS 1D X.



Om man får tro ryktena så släps tre till fyra objektiv till Fuji LX med den nyutvecklade bajonettfattningen: ett "pancake" 18mm f2, ett "normal" 35mm f1,4 och ett 60mm "porträtt tele" samt ev ett zoom. Det skulle motsvara 27, 52 och 90mm - inget dålig början.



Det komer att bli högintressant att se hur Leicas optik kan användas med adapter på den nya Fujin. Om man ska tolka de signaler som designen ger så är målgruppen för Fuji LX helt klart dagens digitala och analoga Leica, Zeiss och Voigtländer -fotografer.



Kameran kommer med största säkerhet att presenteras i januari 2012 på PMA/CES-mässan i Las Vegas. Om bildkvaliten samt kompabiliteten med med Leica-M fattningen - och inte minst priset - stämmer så kan den bli en seriös utmanare i samma segment som Leica M9. Och det sätter press på Leica som just nu kämpar med sin kommande M10.

Källa: PhotoRumors.com och LeicaRumors.com

Fördelarna med EVIL - de raka linjernas tyranni

 
Panasonic Lumix GF1 + 40/1,7 Konverterad från RAW i Photoshop och såklart obeskuren.

Hur känslomässigt bunden jag än är till Leicas mätsökare - så måste jag erkänna att systemet har sina givna brister. Den klassiska mätsökaren (som idag bara finns hos Leica, Zeiss Ikon, Voigtländer och Fujifilm) lämpar sig bäst för reportage och/eller sk gatufotografi.
När det kommer till exakta kompositioner där utsnittet behöver kontrolleras i detalj så kommer de till korta. Då de generellt visar lite för lite av den verkliga bilden (dvs du får med mer än du räknat med) så kan man ju alltid beskära bilden i efterhand. men jag och antagligen många med mig vill gärna komponera bilden exakt i sökaren och sedan helst undvika all beskärning.
Då är den elektroniska sökaren oslagbar och den sk EVIL (Electronic Viewfinder Interchangeable Lenses) kameran ett perfekt verktyg. "Live view" på en DSLR ger ju samma resultat men med ett mycket större och tyngre verktyg. 

I och med Fujifilm X100 så har man plötsligt kombinerat det bästa av två världar, men kamerans avsaknad av utbytbart objektiv (dvs den är inte EVIL) begränsar dess potential rejält.  

Så min stilla önskan är att nästa Leica (M10?) får åtminstone "Live view" men ännu hellre en hybridsökare a la Fujifilm X100. Vågar man hoppas?

Fujifilm X100 vs Leica - första intrycket!

Nu när Fujifilm X100 äntligen börjat levereras så kunde jag inte motstå frestelsen att klämma lite på den - och jämföra den med min Leica M8 (och Panasonic GF1). Det som i första hand intresserar mig är handhavandet och "känslan" i huset samt - såklart - den nya hybridsökaren.



Först av allt storleken - Fujifilm X100 är en stor kompaktkamera, nästan lika stor som Min Leica M8 och betydligt större än Panasonic Lumix GF1 /GF2. Orsaken är såklart att sökaren tar plats och att sensorns storlek - APS-C - tillsammans med optikens konstruktion begränsar möjligheterna för en kompaktare konstruktion. Bilderna  får tala för sig själv.



Men kameran känns inte stor i handen. Den har ett mycket bra grepp och alla reglage är mycket logiskt (spec. för en gammal analogfotograf) placerade. Kameran är synnerligen intuitiv att använda - man behöver definitivt inte läsa bruksanvisningen för att komma igång ;-)



Faktum är att den med sina manuella reglage - som sitter där de ska sitta - är mycket lätta att använda "på det gamla vanliga sättet", dvs med kameran mot ögat. Och sökaren är värd en hel massa lovord. Glasklar, väldisponerad med all information som behövs - och med ett "klick" på vad som ser ut som en hederlig  filmlösgörare på fronten så växlar man läge till elektronisksökare. Och helt plötsligt så har du en "DSLR" kamera med 100% visning (utan parallaxproblem) i sökaren. Coolt! Praxtiskt! Antagligen oumbärligt när du väl vant dig ;-)



Såklart kan man ävenanvända skärmen som sökare. Och den exponerade bilden kan visas både i sökaren (som då blixtsnabbt växlar till elektroniskt läge och tillbaka) eller på skärmen i vanlig ordning. Eller inte alls - för oss som vill bevara lite av den analoga känslan... Men att få se den exponerade bilden i den "optiska" sökaren någon sekund ger en fin konfirmation av exponeringen osv utan att man behöver ta kameran från ögat - mycket praktiskt!



En annan detalj som tilltalar mig är den klassiska avtryckaren, med gänga för mekanisk trådutlösare, och som möjliggör användandet av (mitt absoluta favorit tillbehör) en sk softrelease :-)



Slutligen - Fuji har valt en konstruktion där objektivet inte växer eller drar ihop sig vid på och avstängning. Istället är det ganska kompakt och sticker bara ut några centimeter från kamerakroppen. Så med det rejäla objektivlocket på plats så glider kameran lätt ner i fickan. Trots sin storlek så är Fujifilm X100 en verklig kompaktkamera. En ädelkompakt i ordets rätta bemärkelse. För bildkvaliten är imponerande.

Men mer om det i en kommande bloggpost.