Camera Obscura
En katt bland hermeliner? Eller.... Ricoh GXR vs Leica M8 och M9 (och Panasonic GF1 och Canon 7D :-)
Ricoh GXR med Leica-M modul + 35/2 i förgrunden, därefter Leica M8 + 35/2,5 och Leica M9 + 50/2 :-)
Jag ställer mig just nu frågan: vilket är det bästa (och/eller mest prisvärda) digitala alternativet för Leica M-fotografen. Det tillverkas i skrivande stund bara två digitala kameror med Leica-M bajonett: Leica M9 och Ricoh GXR (med M-modulen).
Nu kanske någon vän av ordningen påpekar att det går utmärkt att fotografera med M-gluggar på både Micro Fourthirds och Sony NEX kameror. Sant - men det kräver adaptrar och det mesta av kamerans funktionalitet går förlorad, det är med andra ord ganska opraktiska lösningar.
Men både Leicas egen M9 och Ricohs GXR-modul med M-bajonett är kameror helt anpassade till M-optikens speciella förutsättningar. Båda kamerornas sensorer saknar antialias-filter men är utrustade med mikro-prismor för att hantera optiken. Båda har unika fokussystem: M9:an Leicas klassiska mätsökare och Ricoh:n har en helt unik skärpeindikering på skärmsökaren som gör manuell fokusering mycket enkel och exakt. Faktum är att Ricoh GXR ofta är lättare (snabbare) att fokusera än Leica M9!
Sedan är Leica M9 en fullformatare för över 50.000 kr medans Ricoh GXR med M-modulen har en APS-C sesnsor och kommer att kosta kring 10.000 kr. Vilket gör jämförelsen desto intressantare ;-)
Så de närmaste dagarna "plåtar jag loss" för att finna ett svar. Leica M8 och M9, Panasonic Lumix GF1 och Canon EOS 7D ställs mot Ricoh GXR med A12 modulerna: Leica-M bajonett, 28/2,5 och 50/2,5. (Canon 7D kan inte som bekant inte ta Leica-M gluggar men är med som en referens för just APS-C formatet. Och så kastar jag in Panasonicen och M8:an samt övriga Ricoh moduler som "budget" alternativ, eller vad man nu vill kalla det... )
Och allt landar bla här i bloggen under de närmaste veckorna...
Yes, it's EVIL - but size matters - small is beautiful ;-)
Canon EOS 7D med 24mm f1,4 L och Panasonic Lumix GF1 med Voigtländer Nokton 35mm f1,2. EVIL-kamerans spegellösa konstruktion och korta avstånd mellan bajonett och sensor skapar fördelar.
Så har jag slutligen förfallit till DSLR-filmning. Inte helt frivilligt dock - utan som en del av arbetet. Vi har bla en Canon EOS 7D som flitigt lånas av vårt TV-folk, och vi filmar allt mera själva med den. (Vi på marknadsavdelning producerar webb-klipp, TV-avdelningen gör "Riktig" TV ;-)
Själv har jag en Panasonic Lumix GF1 som lämpar sig bra för filmning. Med min Voigtländer Nokton 35mm f1,2 monterad via adapter så händer det spännande saker, när man fotograferar men speciellt när man filmar. Nokton 35:an förvandlas till en "70mm" kort tele på GF1:an. Gluggen är inte bara skarp, har ett fantastiskt kort skärpedjup på full glugg - den har även den specialla "glöd" som skiljer "agnarna från vetet". Om ni förstår mitt bildspråk :-) Noktonen har egenskaper som är svåra att beskriva i ord, men som syns i bilderna, och skiljer den från andra objektiv. Den påminner mycket om Canons 85mm f1,2 L och Leicas legandariska Noktilux. Och detta syns även när man filmar med gluggen.
Ovan ett exempel filma på f1,2 och där fokus flyttas, vilket underlättas av Noktonens mjuka snäckgång, dvs fokusering. Inga av dagens autofukusgluggar kommer i närheten av känslan i fokuseringen av ett Leica, Zeiss eller Voigtländer objektiv.
Voigtländer Nokton 35mm f1,2 ger en grymt snygg sk "bokeh" eller på svenska "släpp" - dvs oskärpa.
Och så var det de här med storleken - Panasonicen är mycket kompakt och kan använda objektiv avsedda för system med mycket kort avstånd mellan bajonett och filmplan - som Leicas M-objektiv. Detta skapar kombinationer som trots mycket hög ljustyrka förblir hyffsat kompakta - titta på översta bilden. Jag tycker personligen att det alltid är en stor fördel med så lätt och kompakt utrustning som möjligt - utan att kompromissa med kvaliten!
Och slutligen en bonusbild - Bessan fotograferad med GF1:an och Noktonen på full glugg - small is beautiful :-)
Årets sista fluga och min första gräsklippare, däremellan en promenad...
Ricoh GR-D III Makroläget, något beskuren, konverterad från RAW.
Tror att jag äntligen tagit kål på årets sista fluga. Och en av hösten stora fördelar infinner sig - alla jobbiga insekter försvinner :-)
Canon EOS 7D + 17-40/4 Obeskuren, konverterad från RAW.
Sedan är hösten en underbar tid för promenader, lagom svalt och bedårande vacker. Och som sagt - inga störande insekter...
Canon EOS 7D + 17-40/4 Obeskuren, konverterad från RAW.
Vi har efter flera smärre bakslag fått till en gräsmatta, rullgräs på framsidan och en sådd som tar sig på baksidan. Bortsett från gräsmattans rent terapeutiska egenskaper så blir den även en "hobby" - den måste skötas om. Vattnas, gödas och slutligen klippas.
Ricoh GR-D III Obeskuren, konverterad från RAW.
Vilket föranledde mitt livs första inköp av en gräsklippare. Varumärkesfixerad som jag är hade jag tänkt mig en "Klippo", men min visa hustru menade att när det gällde just gräsklippning så tillför varumärket verkligen ingenting. Och det stämmer nog, varumärket blir bara ett argument för att få osäkra fd stadsbor att hosta upp onödigt mycket pengar.
Antar att samma förhållande råder inom foto ;-)
Lite DOGMA vs BILDBEHANDLING - funderingar...
Canon EOS 7D + 17-40/4 Obeskuren, konverterad från RAW, kamerans WB, varsamt justerad + skärpt.
Tog en promenad inne i centrum idag och försökte få till lite "gatufoto". Väl hemma vid datorn, PhotoShop och i "framkallningen" från RAW uppstod några spontana reflektioner :-)
För det är lätt att dra lite väl mycket i reglagen när man konverterar bilden till en RGB i PhotoShop för att sedan spara ner som s/v JPG. Och så får man en bild som påminner om HDR-stuket :-(
Konverterad till s/v i PS, ganska mycket "drag i reglagen", samt ytterligare efterbelyst och skärpt.
Fast den får bli en "mellanstation" på vägen mot en hyffsad och inte allt för manipulerad s/v-konvertering. Och nästa bild skulle i mörkrummet varit frukten av mycket arbete, men i PhotoShop bara talar vi bara om några minuter för att åstakomma de olika varianterna.
Slutlig verision i s/v, närmare orginalet, men "manipulerad", efterbelyst och såklart lite skärpt.
Tanken är att skapa en ganska "mjuk" bild med stort omfång som fångar lite av känslan i det "klara höstljuset". Men sedan är det frågan om det inte blir bäst när man konverterar den översata bilden rakt av till s/v?
Samma "framkallning" från RAW som överst, men konverterad till s/v i PS "rakt av".
Till slut blir frågan om hurvida jag lyckats eller om man över huvud taget gillar bilden - en smaksak.
Ricoh GR-D III f5,6 1/8 sek @ 200 ISO Obeskuren, konverterad till s/v från RAW samt efterbelyst o skärpt.
Och så en reflektion - kanske är det bättre att förlita sig på kameran om man vill undvika "manipulationens" lockelser, och/eller vill tillbaks till filmens begränsning? Ovan en bild tagen med Ricoh'n, s/v-konverterad från RAW och nedan en bild från samma tillfälle, tagen i det nya "Tri-X-läget" (High Contrast B/W).
Ricoh GR-D III f1,9 1/64 sek @ 200 ISO Kamerans nya "High Contrast B/W mode" rakt av.
OBS! Bilderna måste ses förstorade (klicka på dem) för att illustrera inlägget - de förminskade blogg-bilderna blir en smula "förvanskade".