Camera Obscura
Krig
Nikon F4s + 35/1,4 Nära Nis i Serbien under NATO-bombningarna -99.
Det är svårt att föreställa sig ett krig, det är oftast något man ser på film, mer eller mindre romantiserat.
Dödsfruktan är inte lätt att ta till sig utifrån andras berättelser eller mediarapportering - den måste tyvärr upplevas.
Precis som de flesta svenskar så har jag begränsad erfarenhet av detta - men jag genomförde ett antal resor på Balkan under 90-talet, och jag vill dela några av mina erfarenheter från dem.
I krig handlar det om att inte vara på fel plats vid fel tidpunkt, eller om tur, och försiktighet. Men försiktigheten och förberedelserna ger inga garantier - de bara förbättrar oddsen.
Den finns två typer av hot i krig: det blinda dödandet och det personliga dödandet - ondskan.
Jag har upplevt det blinda dödandet i form av attackplan som cirkulerar ovanför molnen och söker sina mål med IR-kameror. Om fordonet du färdas i betraktas som ett hot så fäller de en bomb. That's it. Du ser dem inte, men du hör dem och du ser andra som inte hade samma tur som du själv...
Och jag har sett de irreguljära trupperna, miliserna, eller hellre "hobbykrigarna". Människor som frivilligt gett sig in i konflikten - oftast utifrån ideologiska motiv. De är alldtid farligast. Den vanlige soldaten gör sitt jobb och lyder order, och han har ofta en utbildning och drill som gör honom ganska förutsägbar. Men de "ideologiska krigarna" drivs av sin föreställningsvärld, de ser lättare fiender överallt, de saknar kanske adekvat träning och de är såklart synnerligen oförutsägbara. Och det är nästan alltid de som står för det meningslösa, etniskt eller religiöst motiverade, dödandet.
Det är en obeskrivlig lättnad att lämna ett konfliktområde. Att passera en gräns och plötsligt vara utom fara. Och det är en obeskrivlig känsla att få dela glädjen med människor som precis lurat döden.
Nikon F4s + 80-200/2,8 Albansk flicka som precis passerat gränsen mellan Kosovo och Makedonien -99.
För mig är det en absolut självklarhet att vi tar emot de människor som söker sig till vårt land för att undkomma krig och förföljelse. Vi har inte bara resurserna och utrymmet som gör det möjligt - vi har även insikten och den moraliska mognaden att förstå vikten av det!
Ibland vaknar jag mitt i natten...
Ricoh GXR + 28/2,5 Uppsala -10.
Kanske av att en dröm dröjer sig kvar, eller bara för att gå på toaletten. När sömnen inte vill komma åter går jag ofta upp till datorn, läser nyheter, kollar i bildarkivet - drar igång PhotoShop.
Nikon F4s + 35/1,4 Manilla -90.
Bilderna får mig att minnas och reflektera, då och då be en bön för männikor jag mött, ibland i stor nöd, men som jag nu inte vet om de är lyckliga eller sorgsna, levande eller döda. Men jag glömer dem aldrig...
Leica M2 + 35/1,4 Malmö -86.
Bildarkivet är som en väldig, levande, dagbok som förmår att väcka minnen och känslor. Lite som att få leva sitt liv en gång till - en liten bit i taget.
Nikon F4s + 20/2,8 Moskva -88.
Reflektera över människor, möten, platser, relationer och beslut. Vad som kunde ha blivit, men aldrig blev - och vad som faktiskt hände.
Rolleiflex 6001 + 80/2,8. Skanör -95.
Och jag är nöjd, förunderligt nöjd med livet :-)
Har du inget vettigt att säga - håll tyst!
Ricoh GR-D III + 21mm försatsen GW-2. Obseksuren, framkallad från DNG i Photoshop, STHLM före snön.
Så tänker jag just nu - så borde nog fler tänka ;-)
( Och skulle ni till äventyrs vilja veta vad jag gör i tid och otid - följ mig på Twitter: http://twitter.com/johanericson Där kommer "micro-uppdateringar" om max 140 tecken - om de mest triviala saker och funderingar... )
God natt!
Innan snön - och livet springer ifrån bloggen...
Ricoh GR-D III + 21mm försatsen GW-2. Obseksuren, framkallad från DNG i Photoshop, samtliga bilder.
Jag har haft en veckas semester, besökt Borås, dragit ut en visdomstand (tack St. Eriks tandakut) och nu går jag en intensivkurs i systematisk teologi (vidareutbildning på min arbetsplats). Och så kom snön - men jag hann ta en rejäl fotopromenad precis innan...
Uppsala är som vackrast innan stadens gator och torg fylls med människor och bilar. Vintertiden ger oss även ett generösare morgonljus, eller snarare förmiddagsljus...
Att få läsa teologi är oerhört inspirerande, kanske något jag borde ha gjort för många år sedan. Men bättre sent än aldrig!
Så det här med livet, tiden och bloggen. I min tidsbudget på 168 h per vecka (något som jag delar med er alla) så är bloggen inte prioriterad - men det är familjen. Arbete, studier, församlingen, inläsning, nya projekt, vänner och fysisk aktivitet, mm, mm - måste även få sin beskärda del, så och sömnen ;-)
In to the sun (eller alla mina filmer har passerat bästföredatum)
Leica M8 + Summicron 50/2 Obseksuren, framkallad från DNG i Photoshop. Höstpromenad i Uppsala.
Har inte exponerat en analog rulle på över ett år, upptäckte att samtliga mina "hamstrade" Tri-X-rullar passerat bästföredatum. Förpassade nästan alla till frysen i försök att konservera dem inför det stora analoga "återfallet". Men det kommer nog att dröja...
Min Leica II, som förr alltid låg redo i hallen, är nu uppställd i ett vitrinskåp. För att inte tala om min sista Leica M6 TTL, som jag aldrig började använda, den är nu en "bankfackskamera" ;-) Och min trotjänare - Nikon FM2n - som följt mig som "andrakamera" sedan 80-talet, ligger i "malpåse", MD-12 avmonterad, allt packat i påsar med kiselgel. Den tas bara fram någon gång då och då för att få slutaren motionerad - kanske monterar jag då ett Ai-S-objektiv och låter minnena flöda...
Men detta är inte på något sätt sorgligt - det är ett mycket gott betyg till min Leica M8! För det är sedan den införlivades i mitt fotograferande som mitt analoga "beroende" upphört. Canons eller Nikons DSLR-kameror lyckades aldrig helt göra filmen överflödig för mig. Men M8 lyckades med det, och det är nog som sagt ett mycket gott betyg åt en kamera...