Viktigt! Malware (skadlig mjukvara) varning pga av Instagram-feed via "Badgeplz" :-(

Fujifilm X-pro1 med 35/1,4 - helt obeskuren - bara konverterad från RAW och konverterad till S/V i PhotoShop.

Flera av er som besökt min blogg under morgontimmarna idag har antagligen fått upp en varningssida för sk "malware" eller skadlig kod. Jag har identifierat problemet - det handlar om  "Badgeplz(.com)" som visar en feed av Instagrambilder. Tydligen har deras sajt blivit hackad, så här ser rapporten från "Google Safesurf" ut:

What is the current listing status for badgeplz.com?

This site is not currently listed as suspicious.

What happened when Google visited this site?

Of the 824 pages we tested on the site over the past 90 days, 0 page(s) resulted in malicious software being downloaded and installed without user consent. The last time Google visited this site was on 2012-10-04, and the last time suspicious content was found on this site was on 2012-10-04.

Malicious software includes 2 trojan(s).

This site was hosted on 2 network(s) including AS8972 (PLUSSERVER), AS15169 (Google Internet Backbone).

Has this site acted as an intermediary resulting in further distribution of malware?

Over the past 90 days, badgeplz.com appeared to function as an intermediary for the infection of 40 site(s) includingashleebrettnichols.blogspot.com/, overblonde.com/, sweetfrosting.ca/.

Jag ber om ursäkt om detta skapat oro hos någon av mina läsare och jag har kontaktat Fotosidans support. Och jag har såklart  avlägsnat det aktuella insticksprogrammet från Badgeplz från min blogg.
  

Har "blogghatet" nått Fotosidan - eller är jag bara "överkänslig"?

Fujifilm X-pro1 med 35/1,4 - helt obeskuren - bara konverterad från RAW och som vanligt varsamt behandlad i PhotoShop ;-)

Jag upplever att tonen hårdnat här på Fotosidan, både i blogg-kommentarerna och i forumen. Eller är jag bara lite överkänslig? Tror inte det..
Så länge som jag bara bloggar om "ofarliga" saker som kameranyheter och gatufoto så är allt lugnt, men när jag bloggar om mitt jobb eller om "heta" ämnen, då....
 
Ett exempel - när jag glad i hågen berättade om Kungliga Magasinet så skrev någon: "Ännu en i raden av skvallerblaskor, massmedialt skit..."  och detta om en tidning som han omöjligt kunde ha läst - då den inte kommit ut än ;-)

Men lite för mycket för mig blev var det i måndags då jag skrev en bloggpost med rubriken: "Om du vill bli fotograf - gör INTE såhär...".
Några kommentatorer läste inte igenom min text så noga utan gick till angrepp utifrån sin tolkning av vissa lösryckta meningar. Jobbigt. Men missförstånd måste man tåla även om tonen blir både hård och raljerande.

Och än värre blev det när någon insinuerade att jag ljög - det uppfattade jag som ett rent (om än förvirrat) personangrepp. Och då tog jag bort hela blogginlägget. Jag orkar helt enkelt inte med en debatt som landar på den nivån...

Då jag började blogga här på Fotosidan för mer än 5 år (och över 900 bloggposter) sedan så var det bla därför att FS är en community och med regler osv och därmed en hyfsat trygg plats. Så måste det förbli!

Redaktionen läser inte alla bloggposter och foruminlägg - blir du påhoppad eller illa bemött - använd "rapportera" funktionen!

--- Texten editerad 16.24 121005 ---

Jag är mycket tacksam för era kommentarer och synpunkter. Men jag kommer inte att återpublicera den aktuella  bloggposten utan jag föredrar att gå vidare och lämna detta bakom mig :-) Och jag tänker ha en hårdare panna nästa gång jag sticker ut hakan ;-)

"Ni är väl inte judar?"

Västra muren i Jerusalem - Panasonic Lumix GF-1 med 20/1,7 - tagen under en pilgrimsresa för några år sedan :-)

Jag fick den frågan (första gången) någon gång på åttiotalet. Hade tagit en god vän med  med hem till mina föräldrar, när han bla fått syn på en femarmad ljusstake och några andra saker blev han lite blek och försagd. Senare, när vi var på väg ut genom trapphuset stoppade han mig och ställde nervöst frågan:
- Johan, ni är väl inte judar? 

Vad hade hänt om jag svarat jakande? Det får jag aldrig veta för jag sa helt sanningsenligt:
- Såklart inte, var har du fått det ifrån?
Han svarade - fortfarande avvaktande:
- Jag såg ju en jude-ljustake och andra grejor uppe hos dina föräldrar?
Och jag:
- Ah, du bara nojar upp dig. En julljusstake som fått stå kvar och presenter jag haft med hem från en semester i Israel och Egypten. Och du vet ju att jag brukar gå till kyrkan på söndagar...

Vad jag inte sa var att både min farfar och min mormor antagligen hade klassats som judar enligt Hitlers sk Nürnberglagar om Tyskland hade ockuperat även Sverige. Men det tyckte jag var onödig information - speciellt för en vän som helt säkert fått sina fördomar med modersmjölken. Och det här utspelade sig i Malmö - för snart trettio år sedan.

Det måste kunna sägas rakt ut - den antisemitism som manifesteras i Malmö är inte i första hand den gamla vanliga högerextrema varianten utan ett oförsonligt religiöst och politiskt hat med rötterna i Mellanöstern. Och här förenas grupper på yttersta vänsterkanten med nynazister och religiösa fanatiker i en ohelig allians. Simon Wiesenthal Centrets resevarning angående Malmö är tyvärr inte ogrundad - läs tex mer här. 

Jag tillhör dem som tycker att polisen borde ha en närmast permanent närvaro vid synagogor och judiska institutioner - precis som i Tyskland och som Per-Erik Larson beskriver i sitt senaste blogginlägg.

Ps.
Ang hur min släkt en gång blev svensk  så har jag bloggat om min pappas släkt. 

Första dagen på mitt nya jobb ;-)

En magisk glänta i en i övrigt mörk skog - Panasonic Lumix GF-1 med 20/1,7 - vacker och spännande, beskriver  mina känslor idag  ;-)

Jag har börjat mitt nya jobb idag, nästan sju månader av förhandlingar och förberedelser är över. Stort. 

Känslan jag just nu känner är samma som när jag (i lumpen) för första gången klev ombord på en Vertol-helikopter iförd full utrustning (och kameror). Mörkt ute och en ytterst svag röd belysning inne i flygkroppen, tysta män som vant intar sina positioner. Lastluckan som stängs när motorn börjar varva upp - och så det magiska ögonblicket då farkosten lyfter från marken. För att sedan i hög fart och på mycket låg höjd svepa fram över Östersjöns månbelysta vatten. Och man lever 100% i nuet, helt fokuserad på uppgiften. Lycka. 


En annan tid - en annan plats - Leica M2 + Summicron 50/2 + Tri-X - en övning fotograferad från följebåt.

Mitt nya jobb? Mer om det i framtiden, eller så får du kolla in min profil på Linkedin (eller kontakta mig ;-) Och Kungliga Magasinet finns kvar i min värld, jag har bara en helt ny roll i förhållande till tidskriften...
 

På tal om analogt - så här laddar man en 82 år gammal kamera med film!

Fujifilm X-pro1 med 60/2,4 samtliga bilder. Kameran på bilden är min Leica II från 1930, dvs den började sitt liv som en Leica I - läs mer om den här ;-)

Som jag berättade i förra blogginlägget så laddade jag min Leica II - ursprungligen från 1930 - med film. Och för er som undrar så är det precis samma film som används än idag - 135mm film om 36 exponeringar, i en ljustät filmkassett (se bilden ovan). Leica var med och skapade den standarden, när Oskar Barnack konstruerade "Ur-Leican" 1913 så anpassade han den helt enkelt för en "armslängd" film - ca 1,5m - vilket blev 36 bildrutor.  Filmen var egentligen avsedd för rörlig bild, därav perforeringen, dåtidens stillbildsfilm höll betydligt större format. De flesta långfilmer spelas fortfarande in och visas på 135mm film - även om digitala biografen blir allt vanligare.



Leica II - precis som alla Leicor tom M3 (som kom 1954) - laddas enbart via botten och saknar den "baklucka" som alla moderna kameror har. Nyare Leicor har en "hjälp-lucka" men tekniken är i stort sett densamma - även Leica M8 och M9 laddas med batteri och minneskort via en likadan avtagbar botten.



Detta kräver att en löstagbar filmspole tas ut och att filmens "flärp" träs upp på den innan den laddas i kameran.


Sedan skjuter man in spole och filmrulle i kameran och filmen måste vara "spänd" annars blir de fel. Därefter måste man dra fram filmen försiktigt samtidigt som man håller mot på återspolningsvredet - så att filmen spänns ytterligare och frammatningsmekanismen tar tag i perforeringen. 



För att kontrollera att filmen kommer rätt - inte minst över tryckplattan - är det bäst att ta av objektivet och öppna slutaren. Skulle filmen fastna kan man även putta på den via slutaröppningen så att den kommer i rätt läge. Ingen perforering får synas i öppningen och filmen måste röra sig jämt när man drar fram den.

Sedan är det bara att sätta på bottenlocket, montera tillbaks objektivet, göra minst två blindavfyrningar (för att mata förbi den ljusskadade delen av filmen) och nollställa räkneverket. 

Nu är man redo att börja fotografera. 

Och inte helt fel med en handhållen exponeringsmätare samt en modern optisk extra-sökare i tillbehörsskon - den inbyggda visar bara 50mm och är ganska liten. Men mätsökaren är lättanvänd och mycket exakt. Så med modern optik på kameran så blir bildresultatet som från vilken analog Leica som helst ;-)

Du kan läsa mer om min Leica II i ett tidigare blogginlägg.