Camera Obscura
Ensamheten, kylan, ja till och med bilköerna - allt är så vackert i Stockholm :-)
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Jag hade förmånen att få flanera lite i huvudstaden under helgen. Och jag känner någon sorts tillgivenhet för STHLM. Inte bara för alla de vackra vyerna, utan själva infrastrukturen - betongen och stålet som bär upp staden och skapar dess skelett, muskler och artärer.
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Och för alla dessa människor, som ständigt är upptagna, av arbete, av att ta sig någon annan stans. Eller av att sitta med sina datorer och mobiltelefoner, uppkopplade mot arbete eller vänner - någon annan stans.
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Jag får en känsla av att "nuet" har fått vika sig inför en dominant, allt mer tvingande "framtid". Och att jag som betraktare måste ta kameran till hjälp för att fånga stunden.
Panasonic Lumix GF1+20/1,7. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Till sist, när skymningen faller och pulsen avtar och staden och dess maskiner liksom stelnar i vinterkylan - då ser jag ödsligheten.
Panasonic Lumix GF1+20/1,7. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Platser som plötsligt töms på allt liv, förutom några få - de rastlösa och de som ännu inte hunnit hem, och de som inget hem har.
Ps.
Oftast så är jag en av alla dessa i bilköerna, alltid på väg, alltid med en full agenda. Men just därför är det så befriande att få iaktaga verkligheten genom kameran, någon gång då och då :-)
När någon annan kunde ha tagit dina bilder - mycket bättre än du själv...
Samtliga bilder: Leica M8+Summicron 50mm. Obeskurna och varsamt "framkallade" från DNG i PhotoShop.
Jag är egentligen en typisk gatufotograf - jag älskar att utforska den urbana miljön, och männiksorna som lever i och interagerar med den.
Men numera bor jag på "landet"...
Så de flesta av mina fotopromenader utspelar sig i en lantlig (ofta rent av idyllisk ;-) miljö. Och mina motiv blir såklart därefter.
Fast jag är ingen "naturfotograf" - så jag nog söker oftast spår av människan i landskapet. Och mina bilder - jag tror att någon annan hade kunnat ta dem "bättre". Men nu tar jag dem helt och fullt för mitt eget höga nöjes skull - det är det som är själva "grejen" med att vara glad amatör :-)
Varför firar jag Jul?
Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 + PhotoShop. Familjens Julkrubba - som vanligt.
Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?
Som en späd planta sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande,
lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade HERREN på honom.
Jes 53:1-6 (Svenska Folkbibeln)
Iskallt uppvaknande och snälla, snälla ni som läser detta: låt det bli en vit Jul i år!
Ricoh GR-D III @64 ISO - iskall gryning utanför vårt hus (obeskuren som alltid och varsamt framkallad ;-)
Det är kallt i Sverige just nu, igår visade termometern på 28 minusgrader. Men det är en annan kyla som besvärar mig mer - den mänskliga.
Idag skriver Aftonbladet att: "Fyra barn i varje skolklass får julen förstörd av fylla". Vidare skriver SVT-text att: "Nästan 138.000 barn i Sverige levde förra året i familjer med socialbidrag." Och bara 80 av totalt 324 kommuner beviljar extrapengar till barnens julklappar. Som grädde på moset skriver en av Sveriges absolut mest lästa bloggare, Kissie, följande: "Rika måste vara ödmjuka, det måste ni fattiga också vara!"...
Och så läser jag ett antal andra bloggar och debattartiklar om hurvida Julen är eller skall få vara en Kristen högtid. Som om det skulle vara problemet?
Själv ber jag om en vit (nykter) Jul - för fattiga och rika!
Vad har Leica II från 1930-talet gemensamt med Panasonic Lumix GF1? - Mer än du tror ;-)
I bakgrunden en Leica II med Elmar 50/3,5, i förgrunden en Panasonic Lumix GF1 med en MicroFourThirds till Leica-M adapter och Voigtländer Color Skopar 25/4 samt en klassisk 50mm-sökare från Leitz .
Om man monterara ett 25mm objektiv, som Voigtländers Color Skopar 25/4, på Panasonic Lumix GF1 så blir det ett 50mm normalobjektiv i praktiken. Komplettera sedan med en optisk 50mm-sökare och du får något som starkt påminner om en 30-talskamera :-)
Rent handavandemässigt finns det stora likheter mellan Leica II från 1932 och Panasonic Lumix GF1 med ett "manuellt" (icke autofokus) objektiv. I Leican har du två sökare - en för skärpan och en för bildutsnittet. På samma sätt kan man använda Panasonicens skärmsökare i "förstoringsläge" för skärpan och sedan komponera bilden i den optiska sökaren. (Det går även bra att "backa" ut i helskärmsläge och använda den mycket fina skärmsökaren)
Men själva poängen med "retro outfitten" är att du fotograferar annorlunda. Låt oss kalla det "slow photography", tekniken och automatiserandet får stå tillbaka - motivet och kompositionen kommer i förgrunden. Handhavandet sker intuitivt, kameran blir en förlängning av sinnena. Och kamerans viktigaste del blir sökaren, i den ser fotografen bilden och komponerar den. När "allt stämmer" pressar fotografen avtryckaren och och bilden fångas - på sensor eller film. That's photography!
Sedan har ju digitalkameran fördelar, en "film" som aldrig tar slut, variabelt ISO, en helt egen "intelligens" när det gäller exponering och vitbalans, enorm kompatibilitet, osv.
Och såklart - man kan sätta på en superskarp "pancake" eller megazoom och låta autofokussystemet mm ta över - om man nu känner för det.
Lite som att både äta kakan och ha den kvar ;-)