Några tankar kring förlorade bilder (analogt vs digitalt) - samt en av mina mest använda bilder som bara delvis är min!

Leica M2 + Sumicron 50/2. En av de bilder som jag tog under min militärtjänstgöring som fotograf på F17,

Läste Bengts blogginlägg häromdagen, som förutom att vara ett generalangrepp ( i vanlig ordning ;-) på digitalfotografin också lyfter frågan "håller bilderna för framtiden?"

Nu vill jag slå ett slag för den digitala bilden utifrån ett yrkesfotoperspektiv. Jag har nämligen förlorat en massa analoga dia- och negativ-original under åren. Varför?

1. I vissa fall (som vissa av mina lumparbilder) så äger uppdragsgivaren originalet - med stor risk att det förkommer, förstörs eller blir otillgängligt.

2. Inskickade bilder har inte kommit i retur - trots påminnelser osv, vanligt med papperskopior, men katastrofalt när det är negativ eller dior. 

3. Bildbyrån eller tidskriften har gått i konkurs och deponerade original försvinner(har hänt mig flera gånger - ibland har jag kunnat rädda mina bilder).

4. Negativ eller dior förstörs i hanteringen och/eller slits ut av upprepade trumskanningar med tillhörande inoljning och rengöring. (Eller ljusbleks för att de lämnas framme på ljusbord mm, mm).

5. Egen klantighet - en diabild eller ett urklippt negativ är lätt att förlägga eller rentav kasta av misstag ;-)

Här är den digitala bilden överlägsen, originalet - RAW-filen - finns alltid kvar hos mig. Och den kan kopieras i all oändlighet, delas med uppdragsgivare och arkiv, misshandlas av originalare osv, osv. Men så länge jag har koll på mina säkerhetskopior så är det ingen fara. De digitala originalen tar dessutom liten plats, är automatiskt indexerade och lätta att söka igenom, samt bara ett musklick ifrån Photoshop. 

Visst - jag har gjort både dia- och negativ-duplikat av viktiga original. Och jag har fakturerat slarviga kunder för förkomna bilder (vilket ofta skadat realtionen).
Jag är glad att den tiden är över.

När det gäller arbetsflöde, leverans och arkivering så är den digitala bilden överlägsen den analoga. Sedan har analog fotografi andra förtjänster - där ger jag Bengt rätt - med råge!

--- Edit ---
Som respons på alla kommentarer samt för att utveckla mina tankar i ämnet har jag skrivit ytterligare en bloggpost:
"Några tankar och tips kring lagring av bilder - medans jag för över 1,5 terabyte bildarkiv till en ny hårddisk!"

Ett hårt återfall som fotograf

Ibland, speciellt om budgeten och/eller tiden är knapp, så hoppar jag in som fotograf. Ovan mitt senaste inhopp, ett ganska enkelt sådant. Beställaren hade en tydlig bild av vad han ville ha, jag bidrog med lite ljussättning och själva porträttfotot. Sedan gjorde vår formgivare grovjobbet i Photoshop och satte font och slutlig form. Men jag kan inte förneka att det är skoj att få ett "återfall" då och då ;-)

Ps.
Om du undrar vilka Perpetua och Felicitas var så kan du läsa mer här (egelska).

Tisdagar börjar arbetsdagen med nattvard

Leica M8 + Sumicron 50/2.

Nu arbetar jag i en kyrka och en av alla fördelar med det är att tisdagar börjar vi dagen med nattvardsfirande - underbart!

(OBS! Bilden är inte från stora kyrksalen utan ifrån en mindre sidosal där vi samlas till bön mm.)

Gör något bra - köp en tidning av en hemlös!

Leica M8 + Sumicron 50/2, obeskuren i vanlig ordning.

Var i Stockholm häromdagen, kunde inte undgå att köpa en "Situation STHLM".  En mycket bra tidskrift, både innehåll, inte minst bilder och form håller en mycket hög klass. Läsvärd! Och jag gjorde en insats, en verklig "win-win situation".

Om man nu inte råkar befinna sig i STHLM så finns ju "Faktum" i Göteborgsområdet och "Aluma" i Skåne - båda mycket välgjorda "gatutidningar" efter samma principer som för "Situation STHLM".

Varför inte köpa en på vägen till jobbet imorgon? Eller nästa gång du besöker "sorstan" :-)

Situation STHLM

Faktum (Göteborg)

Aluma (Malmö)

4 år med bloggen - lite kort om min fotoutrustning

 
Ovan en bild på de tre kameror jag använder mest: Panasonic Lumix GF1, Leica M8 och Ricoh GR-D III (och i bakgrunden min favoritväska - Billingham Headly Pro). Jag har en vurm för optiska sökare och använder nästan alltid motljusskydd. Man kan nog säga att utrustning idag är helt anpassad för reportagefoto (läs gatufoto).

Och jag vill påstå att valet av kameran har viss betydelse - den är interfacet mellan ögat och den färdiga bilden.


Inte minst sökaren har stor betydelse för mig - det är i den som jag skapar min bild.

Detta har fått vissa konsekvenser för mitt kamerainnehav - alla DSLR-kameror och monsterzoomar är avyttrade, kvar finns en några objektiv med fast brännvidd - och Leica-fattning. Från 15mm till 135mm, och en bonus är att alla - med adapter - passar på GF1:an.



Även Ricoh GR-D III:an är en praktiken en liten "systemkamera", med en försats kan optiken förvandlas från 28mm till 21mm - med bibehållen bildkvalitet. Och den är ett suveränt komplement till sina större syskon.

 

För det är ju så - många av de bästa bilderna tas helt enkelt därför att kameran faktiskt är med - och då är det en fördel om kameran är liten och smidig. (Bilden ova tagen med Ricoh GR-D II - som var med i fickan, trots regn och rusk.)