Sökaren, den optiska

Ricoh GR-D II, bilden föreställer Sigma DP1 med sökaren Sigma VF-11 monterad

Jag gillar optiska sökare, bilden skapas ju i sökaren och utifrån det tänkandet så är den en av kamerans absolut viktigaste delar. Har alltid föredragit mätsökaren framför spegelreflex, med vissa undantag. Absoluta favoriten är Leicas "vidvinkelsökare" med 0,58 ggr förstoring (finns till Leica M6TTL, M7 o MP) följd av den klassiska M3 sökaren med 1:1 och dess moderna motsvarighet med 0,85 ggr förstoring. Tyvärr finns inte dessa sökaralternativ till M8 - än.

Det som gör både Ricoh GR-D II och Sigma DP1 extra intressanta är möjligheten att sätta en extern optisk sökare i tillbehörskon - en möjlighet som de flesta digikompakter saknar. Och som gammal Leica fotograf så känns det hemtamt att komponera bilden i en sådan. Kör man sedan med hyperfokal skärpa kan man stänga av autofokusen. Och såklart stänger man även av "skärmsökaren" - upplevelsen blir nästan "analog" ;-)

Sedan bör det i rättvisans namn tilläggas att både Sigmas och Ricohs skärmar är väldigt fina, men Ricoh är strået vassare....


(Canon 5D, 24-70/2,8L) Idén med lösa sökare är gammal, Leica II från 30-talet med extra 50mm sökare samt ett modernt Summicron 50mm monterat, i bakgrunden en Voigtländer Bessa L med 15mm objektiv, sökare samt vattenpass monterat;-)


Leica M6 TTL 0,58 vs M8          Leica M6 TTL 0,85                    Ricoh GR-D vs Canon 5D ;-)

1000 missade ögonblick (med Sigma DP1 ;-)

Sigma DP1 (Bilden är obeskuren och mycket måttligt justerad i Photoshop ;-)

Rubriken är en överdrift, men det känns faktiskt lite åt det hållet efter en helg med Sigma DP1. Nu vill jag inte föregripa min kommande recension men jag måste kommentera Sigmans extremt sega autofukos och ganska klantiga manuella dito.


Ricoh GR-D II i macroläget, bilden föreställer såklart  Sigma DP1

Sigma DP1 saknar ett "snap" (hyperfokal) läge som Ricoh GR-D II. Men Sigman har en rejäl fokusratt som styrs med tummen och även visas på skärmen/sökaren. Men varför då inte komplettera dessa med en skärpedjupsskala? Nu måste man gissa sig fram till hyperfokalinställningarna, ok, efter ett antal misslyckande så lär man sig. Men det hade varit så enkelt att tänka till eller bara snegla lite på Ricoh ;-)


Sigma DP1 med Sigma EF-140DG, skjuten från höften, se reflextionen i fönstret ;-)

TTL-blixt som upplättning är lätt som en plätt med tillbehörsblixten EF-140DG. Fast jag måste tillägga att DP1:an "äter" batteri, ca 140 exponeringar på en laddning med det medföljande batteriet, men det kan ju vara defekt....

 
Sigma DP1 (Bilden är obeskuren och mycket varsamt justerad och skärpt)

Och Sigman har en enastående bildåtergivning för en kompakt - men räcker det? Speciellt om handhavandet inte riktigt sitter som det skall? För tidigt att dra några slutsatser, så jag fortsätter att plåta med Sigman och återkommer i ämnet!

The House - update

Ricoh GR-D II samtliga bilder

Vänner och släkt undrar hur det går med husbygget, så här kommer en bildrapport :-)



Dottern inspekterar vardagsrummet...



Det gäller att se hur eftermiddagssolen kommer inför altanbeställningen.



Framsidan, mot uppfartsvägen.

Sigma DP1 imponerar

I min jakt på den ultimata "Dogmakameran" (eller Leica M8:a substitutet om man så vill ;-) har jag mu kommit till Sigmas "APS-C" kompakt DP1. Har precis packat upp den och tagit sådär 50 bilder. Första intrycket blir att den är en riktig "Ricoh GR-D II dödare", men å andra sidan - till nästan dubbla priset så är det nog självklart :-)


Ricoh GR-D II i macroläget, bilden föreställer såklart  Sigma DP1

Robustare, större, lite mer "Leicakänsla" än Ricoh GR-D:n. Men det är såklart fortfarande långt kvar till Leica M8:a vad det gäller handhavanade, sökare, robusthet och alla möjligheter som bajonettfattningen med tillgång till Leicas mfl fantastiska optik ger. Men Sigma DP1 kostar mindre än en femtedel av vad Leica M8 kostar, och i det perspektivet så är nog skillnaden på tok för liten ;-)


Sigma DP1 (Bilden har passerat Photoshop men nästan helt utan justeringar ;-)

Och vad jag kan se utifrån mina första bilder - Sigma DP1 levererar en enastående bildkvalitet. Något som jag aldrig förr upplevt hos en digitalkompakt, oavsett märke eller pris. Måste bero på den stora sensorn på 20.7mm x 13.8mm, dvs APS-C - samma storlek som i de fletsa DSLR-kameror.

Jag kommer att "hårdtesta" Sigman de närmaste veckorna, håll utkik efter löpande recensioner i min blogg!

Och om du vill läsa mer om Sigma DP1 så rekomenderar jag Dpreview.com's artiklar.

En svart katt är en svart katt: DOGMA och ISO

Dogmatanken har några inneboende utmaningar, jag vill med detta blogginlägg belysa två av dem:

1. Man "föds" inte till "Dogma-fotograf" - man blir det som resultat av en medveten fotografisk utvecklingsprocess. Vissa av oss har "landat" rent fotografiskt och löftena är bara en beskrivning av hur vi redan fotograferar sedan många år. Men å andra sidan så har andra bara påbörjat den processen i sitt fotograferande, kanske är rentav både verktyget och tekniken ny osv. 
Dvs det behövs en "novisperiod" då man kör in sig, söker sin stil och sina inställningar mm. Alltså - man måste få ändra i löftena tills man "hittat rätt" och sedan fortsätningsvis - när kreativiteten så kräver ;-) Så låt inte löfteskravet avskräcka, utan se det som en ram, som vid behov kan justeras.


Leica M6TTL, Nokton 35/1,2 (En äkta munk, jag tror inte att han klagar på sina löften, eller? ;-)

2. Det behövs enligt medlemmarna en upplättning av ISO-löftet, men utan att "en film" tänket blir för urholkat. Mitt förslag blir då:

Att ISO inställningen blir fri - man anger i sitt löfte bara färg eller S/V om man är "digital". Den "analoge" fotografen anger "filmtyp" dvs: s/v negativ, färgdia eller negativ färgfilm - inget ISO eller filmnamn/filmtillverkare behöver anges.

Men - detta innebär inte att man kan frångå sin grundinställning så mycket så att bilden påverkas synbart. Dvs det ät inte OK att i ena stunden köra T-Max 100 för att sedan pressa en gammal ORWO till 1600 ISO. Eller i den digitala världen gå från 50 ISO och neutrala färger till 6400 ISO och färg "saturation" på max.
Hänger ni med?

Alltså: s/v eller färg alterantivt s/v negativ film, färg dia eller färgnegativ. Valfritt ISO och valfr film.
Men: behåll samma inställningar, byt bara ISO eller film när motivet så kräver.
Dvs: frihet under ansvar!

Och Dogma-löftets punkt fyra skulle då formuleras:
4.  Färg ELLER s/v. Bara en film alt inställning i kameran bör användas. På digitalkameran bör skärpa, mättnad, ISO och övriga parametrar ändras bara om ljusförhållandena så kräver. Likaså skall byte av filmtyp bara ske av samma anledning.

Funkar detta? Feedback please!


Ricoh GR-D II (Dogma kameran nr 1 - Leica MP ;-) (Bilden är kraftigt bearbetad i PhotoShop ;-)

Är detta inlägg helt obegripligt? Lär mer om "DOGMA 07" på:
http://www.fotosidan.se/groups/dogma/index.htm