Camera Obscura
Ospecificerad längtan
Ricoh GR-D III @64 ISO - allt som behövs... (såklart obeskren och varsamt framkallad från DNG osv).
Efter ett Sverige som glider oss ur händerna, sommarens värme, min barndoms Malmö och lite kinamat :-)
Vad har Leica II från 1930-talet gemensamt med Panasonic Lumix GF1? - Mer än du tror ;-)
I bakgrunden en Leica II med Elmar 50/3,5, i förgrunden en Panasonic Lumix GF1 med en MicroFourThirds till Leica-M adapter och Voigtländer Color Skopar 25/4 samt en klassisk 50mm-sökare från Leitz .
Om man monterara ett 25mm objektiv, som Voigtländers Color Skopar 25/4, på Panasonic Lumix GF1 så blir det ett 50mm normalobjektiv i praktiken. Komplettera sedan med en optisk 50mm-sökare och du får något som starkt påminner om en 30-talskamera :-)
Rent handavandemässigt finns det stora likheter mellan Leica II från 1932 och Panasonic Lumix GF1 med ett "manuellt" (icke autofokus) objektiv. I Leican har du två sökare - en för skärpan och en för bildutsnittet. På samma sätt kan man använda Panasonicens skärmsökare i "förstoringsläge" för skärpan och sedan komponera bilden i den optiska sökaren. (Det går även bra att "backa" ut i helskärmsläge och använda den mycket fina skärmsökaren)
Men själva poängen med "retro outfitten" är att du fotograferar annorlunda. Låt oss kalla det "slow photography", tekniken och automatiserandet får stå tillbaka - motivet och kompositionen kommer i förgrunden. Handhavandet sker intuitivt, kameran blir en förlängning av sinnena. Och kamerans viktigaste del blir sökaren, i den ser fotografen bilden och komponerar den. När "allt stämmer" pressar fotografen avtryckaren och och bilden fångas - på sensor eller film. That's photography!
Sedan har ju digitalkameran fördelar, en "film" som aldrig tar slut, variabelt ISO, en helt egen "intelligens" när det gäller exponering och vitbalans, enorm kompatibilitet, osv.
Och såklart - man kan sätta på en superskarp "pancake" eller megazoom och låta autofokussystemet mm ta över - om man nu känner för det.
Lite som att både äta kakan och ha den kvar ;-)
En analog blogg blir en långsam blogg...
Voigtländer Bessa R2 med Nokton 35mm f1,2 - världens ljustarkaste vidvinkel!
Jag har laddat nyförvärvet (Voigtländer Bessa R2) med Tri-X och satt på "värsting-gluggen" (Voigtländer Nokton 35mm f1,2) för att klara av vintermörkret. Och sedan tänkte jag blogga om bilderna och ev pryda min blogg med ett trivsamt "Tri-X emblem". Men - analogt är långsamt. Bloggen har legat tyst i över en vecka och ännu har ingen film framkallats. Jag får istället visa (digitala) bilder på min analoga kamera ;-)
Trotsa att den är väldigt "retro-vacker" så blir det nog lite tjatigt i längden, så jag slänger in en digitalbild på en vacker vägg, tagen med min idealiska och ofrånkomligt digitala "blogg-kamera" Ricoh GR-Digital III.
Ricoh GR-D III Obeskuren och varsamt efterbearbetad - fotograferad någonstans i Köpenhamn ;-)
Jag är svag för gamla tegelväggar - det vilar något "analogt" över dem. Och jag dras även med en svaghet för analog musikåtergivning. Fyndade lite analog julstämning häromdagen.
Med hjälp av lite musik och en synnerligen analog värmekälla så skapas en riktig "analog-jul-myskänsla" - men skall det bloggas om den så måste nog bilden trots allt vara digital....
Ricoh GR-D III med raktäcknande optik och ett helt ok dynamiskt omfång - med tanke på den lilla sensorn.
Ett annat sätt att klämma in lite "analog-känsla" i digitalträsket är att använada en så "analog" digitalkamera som möjligt. Leica M8 är en sådan, men även en Ricoh GXR med fast optik (tex A12 modulen 28mm f2,5) och med optisk sökare monterad kvalar in in som "analogsubstitut".
Men mer om den inom kort...
Ibland vaknar jag mitt i natten...
Ricoh GXR + 28/2,5 Uppsala -10.
Kanske av att en dröm dröjer sig kvar, eller bara för att gå på toaletten. När sömnen inte vill komma åter går jag ofta upp till datorn, läser nyheter, kollar i bildarkivet - drar igång PhotoShop.
Nikon F4s + 35/1,4 Manilla -90.
Bilderna får mig att minnas och reflektera, då och då be en bön för männikor jag mött, ibland i stor nöd, men som jag nu inte vet om de är lyckliga eller sorgsna, levande eller döda. Men jag glömer dem aldrig...
Leica M2 + 35/1,4 Malmö -86.
Bildarkivet är som en väldig, levande, dagbok som förmår att väcka minnen och känslor. Lite som att få leva sitt liv en gång till - en liten bit i taget.
Nikon F4s + 20/2,8 Moskva -88.
Reflektera över människor, möten, platser, relationer och beslut. Vad som kunde ha blivit, men aldrig blev - och vad som faktiskt hände.
Rolleiflex 6001 + 80/2,8. Skanör -95.
Och jag är nöjd, förunderligt nöjd med livet :-)
In to the sun (eller alla mina filmer har passerat bästföredatum)
Leica M8 + Summicron 50/2 Obseksuren, framkallad från DNG i Photoshop. Höstpromenad i Uppsala.
Har inte exponerat en analog rulle på över ett år, upptäckte att samtliga mina "hamstrade" Tri-X-rullar passerat bästföredatum. Förpassade nästan alla till frysen i försök att konservera dem inför det stora analoga "återfallet". Men det kommer nog att dröja...
Min Leica II, som förr alltid låg redo i hallen, är nu uppställd i ett vitrinskåp. För att inte tala om min sista Leica M6 TTL, som jag aldrig började använda, den är nu en "bankfackskamera" ;-) Och min trotjänare - Nikon FM2n - som följt mig som "andrakamera" sedan 80-talet, ligger i "malpåse", MD-12 avmonterad, allt packat i påsar med kiselgel. Den tas bara fram någon gång då och då för att få slutaren motionerad - kanske monterar jag då ett Ai-S-objektiv och låter minnena flöda...
Men detta är inte på något sätt sorgligt - det är ett mycket gott betyg till min Leica M8! För det är sedan den införlivades i mitt fotograferande som mitt analoga "beroende" upphört. Canons eller Nikons DSLR-kameror lyckades aldrig helt göra filmen överflödig för mig. Men M8 lyckades med det, och det är nog som sagt ett mycket gott betyg åt en kamera...