Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)

Mannen i kön

Ricoh GR-D III, obeskuren och konverterad till S/V.

Jag stod och köade utanför NK, lite som en äkta östermalmare inför vårrean ;-) Men jag skulle bara på en bokrelease i "ljusgården". Mannen framför mig kändes mer som en äkta "stamkund" och som led lite av tvingas köa - så jag tog en bild på honom...

Postat 2011-05-27 00:26 | Läst 12369 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

4 år med bloggen - lite kort om min fotoutrustning

Ovan en bild på de tre kameror jag använder mest: Panasonic Lumix GF1, Leica M8 och Ricoh GR-D III (och i bakgrunden min favoritväska - Billingham Headly Pro). Jag har en vurm för optiska sökare och använder nästan alltid motljusskydd. Man kan nog säga att utrustning idag är helt anpassad för reportagefoto (läs gatufoto).

Och jag vill påstå att valet av kameran har viss betydelse - den är interfacet mellan ögat och den färdiga bilden.

Inte minst sökaren har stor betydelse för mig - det är i den som jag skapar min bild.

Detta har fått vissa konsekvenser för mitt kamerainnehav - alla DSLR-kameror och monsterzoomar är avyttrade, kvar finns en några objektiv med fast brännvidd - och Leica-fattning. Från 15mm till 135mm, och en bonus är att alla - med adapter - passar på GF1:an.

Även Ricoh GR-D III:an är en praktiken en liten "systemkamera", med en försats kan optiken förvandlas från 28mm till 21mm - med bibehållen bildkvalitet. Och den är ett suveränt komplement till sina större syskon.

För det är ju så - många av de bästa bilderna tas helt enkelt därför att kameran faktiskt är med - och då är det en fördel om kameran är liten och smidig. (Bilden ova tagen med Ricoh GR-D II - som var med i fickan, trots regn och rusk.)

Postat 2011-04-13 08:46 | Läst 17636 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

4 år med bloggen - lite om mina bilder och en kärleksförklaring till fotografin i alla dess former (nästan ;-)

Jag tror på den omdelbara, direkta bilden, den som jag ser i sökaren och som fångas på film eller minneskort. Den bilden är, i någon mån, sanning - en fryst tusendels sekund som komponerats av mitt öga. Subjektivt - men trots det sann, fångad av optiken och presenterad obeskuren och omanipulerad.

Bilden har alltid ett budskap, jag som upphovsman har såklart en tanke, men det är betraktaren som gör den slutgiltiga tolkningen. Hela den processen underlättas om betraktaren kan lita på att fotografen inte manipulerat bilden. Bilden berättar en historia, den är subjektiv, men motivet är det som fanns framför linsen i exponeringsögonblicket.

Sedan så finns det bilder som jag tagit av kommersiella själ, uppdragsbilder, reklambilder och modebilder. De lever sitt eget liv och för dem gäller andra regler.

Jag älskar gatufoto, de enkla, nära och berörande bilderna. De välkomponerade bilderna. De bilder som förmedlar doften av mänskligt liv.

Men bilder får gärna även uppröra och provocera. Och de får flytta gränser, väcka starka känslor och bränna sig fast i människors medvetande.

De kan ta sig ann det oförklarliga, det mörka, det onämnbara, och kanske kan de bringa någon förståelse, till och med lite medkänsla.

Foto handlar också om det som är vackert. Om möten. Om bilder av människor. Porträtt.

Ps.
Vill du veta mer om var, när och hur bilderna är tagna så klicka på dem - de är alla länkade från mina olika album här på Fotosidan.

Postat 2011-04-10 20:44 | Läst 20991 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

4 år med bloggen idag - firar med en DOGMA-bild ;-)

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 Obeskuren osv = DOGMA

Idag för fyra årsedan publicerade jag mitt första blogginlägg här på Fotosidan. Firar med en bild på dottern i farfars hatt. Hon var två år när jag började, nu är hon snart sju. Det är mycket som hänt under dessa fyra år - mycket av det går att läsa om i bloggen!

Det mest relevanta för just Fotosidan är nog DOGMA 07 sällskapet som jag startade tillsammans med Bengt Björkbom - till stor del tack vare att vi fann varandra via våra bloggar :-)

Och så gick jag från analog Leica-fotograf till en digital dito. Mitt mest lästa blogginlägg är min recension av Leica M8 som har lästs över 12000 gånger!
Trots att jag hade en del kritiska synpunkter så köpte jag själv kameran något år senare - "Love minus zero" ;-)

Mitt mest kommenterade inlägg (38 kommentarer) handlade om "Hur man bara får positiv kritik..." i Fotosidans pooler - och det retade tydligen gallfeber på främst naturfotografer ;-)

Det har blivit lite över 800 blogginlägg, men jag har avpublicerat över 20 st - så deta är bara inlägg nr 796 - enligt Fostosidans statistik ;-)

Jag har varit konsekvent när det gäller formen i bloggen: typsnittet är Arial, alltid en anfang i början och bildtexten en grad mindre än brödtexten. Och nästan alltid - minst en bild.

Egentligen började bloggandet som ett experiment, för att jag i min egenskap av marknadschef ville lära mig mer om mediet. Men jag blev biten och på den vägen är det ;-)
Och bloggen har gett mig otroligt mycket, nya vänner, bättre grepp om språket, ett eget forum för mina tankar och bilder, erfarenheter om smått och stort samt en och annan vinnarbild!

Stort tack till alla er som läser och kommenterar!

Postat 2011-04-09 23:57 | Läst 9420 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

En bild i HCB's anda - det handlar om det avgörande ögonblicket

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 Bilden är garanterat obeskuren och omanipulerad.

Nu blir det lätt pretantiöst om man säger att man tar bilder i Henri Cartier-Bressons anda - det handlar snarare om att låta sig inspireras.

För mig personligen handlar det om att förstå hur HCB närmade sig motovet. Det finns säkert de som säger att jag bara kopierar honom och inte utvecklar en egen bildstil. Men ett sådant påståendet tror jag är fel.
Då jag är en unik person med mitt eget bildseende, tycke och smak, så blir aldrig mitt fotograferande någon "kopiering". Men genom att införliva HCB's filosofi och metod så utvecklas mitt eget fotograferande och min personliga stil förfinas.

Ta bilden ovan som exempel. Först identifierade jag motivet, linjespelet och definereda utsnittet. Sedan väntade jag medans bilden fick liv i sökaren - och när det ögonblick uppstod då samtliga element (i detta fall personer) i bilden vägde jämt - då exponerade jag. Dvs jag invätade det "avgörande ögonblicket" då kompositionen (enl. mig) var perfekt.

Jag tror att mästarnas kunskap, vare sig det handlar om HCB, Adams, Capa, Lanting eller vår egen Östling - alltid är till hjälp och aldrig ett hinder, i den egna utvecklingen. Sedan väljer man såklart mästare utifrån den stil och det motivområde man själv uppskattar.

Men detta att "lärlingen" kan lära sig utan "mästare" - det är ett sent post-postmodernt axiom.

Postat 2011-03-11 08:14 | Läst 11390 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Föregående 1 ... 13 14 15 ... 22 Nästa

Bloggar

Camera Obscura

Mannen i kön

4 år med bloggen - lite kort om min fotoutrustning

4 år med bloggen - lite om mina bilder och en kärleksförklaring till fotografin i alla dess former (nästan ;-)

4 år med bloggen idag - firar med en DOGMA-bild ;-)

En bild i HCB's anda - det handlar om det avgörande ögonblicket

Johan Ericson

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Forum

Fotografer

Kameror, objektiv och tillbehör

Kuriosa

Mässor och event

Teknik

Tidskrifter

Världens bästa fotoaffärer

Bloggar

Camera Obscura

Mannen i kön

4 år med bloggen - lite kort om min fotoutrustning

4 år med bloggen - lite om mina bilder och en kärleksförklaring till fotografin i alla dess former (nästan ;-)

4 år med bloggen idag - firar med en DOGMA-bild ;-)

En bild i HCB's anda - det handlar om det avgörande ögonblicket

Johan Ericson

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier

Forum

Fotografer

Kameror, objektiv och tillbehör

Kuriosa

Mässor och event

Teknik

Tidskrifter

Världens bästa fotoaffärer