Camera Obscura
En dryck måste inte innehålla alkohol för att vara god, speciell eller dyr! #blogg100
Ricoh GR-D III - La Mortuacienner Citron, en lemonad som kostar lika mycket som en flaska vin...
Blev bjuden på en särdeles god lemonad hemma hos goda vänner. En lätt kolsyrad citronlemonad av märket La Mortuaciennen - från Frankrike såklart. Med en distinkt smak av äkta citron, lagom syrlig och med en ytterst lätt sötma. Lång, mild eftersmak, passar utmärkt till fisk och skaldjur.
Min enkla slutsats är att en dryck måste inte innehålla alkohol för att lyfta maten den serveras eller ta vuxenpoäng :-)
En klocka måste inte vara dyr eller från Schweiz för att vara vacker, bra och unik! #blogg100
FRicoh GR-D III - Seagill1963 flygkronograf på läder-natoband.
Beställde nyligen hem en klocka ända från Kina - en Seagull 1963. Vilken är Seagull-fabrikens egna sk re-edition av deras berömda flygarur framtaget för "Folkets Befrielsearm´s Flygvapen" just 1963. Och det är ingen "kopia" - under huven tickar ett Seagull ST19 som egentligen är ett Venus caliber 175 - ett beprövat schweiziskt urverk. Seagull, som är Kinas (och en av världens) största ur-tillverkare köpte helt sonika in både patentet och maskinerna från Schweiz. Åt Flygvapnet var bara det bästa gott nog :-)
--- Edit ---
Seagull 1963 finns i flera varianter, den jag har är trogen originalet med en boett-diameter exklusive kronan på 38 mm och med plexi-glas. Det finns även "modern" variant med samma urtavla som mäter 42 mm och har safirglas. De kan beställas från olika webbshopar som tex amazon.co.uk - men tillgången är begränsad och de är ofta slut. En handlare som har 38mm varianten på lager är holländska watchunique.com - de tar motsvarande ca 2500 kr för den med glasbaksida och frakt.
--- Edit 2 ---
Jag har skrivit ytterligare en bloggpost om klockan: http://www.fotosidan.se/blogs/photo/varning-for-forfalskningar-av-seagull-1963.htm som berättar att versionerna av Seagull 1963 med 42mm boett och/eller safirglas istället för plexiglas är förfalskningar. Eller rättare sagt - icke auktoriserade versioner. Urverken är de samma, från det riktiga Seagul, men de övriga delarna kommer ifrån, samt själva tillverkningen sker på - någon mindre nogräknad fabrik...
Den ända auktoriserade återförsäljaren i Europa är nämnda watchunique.com !
Vad leker barn med nuförtiden? Sopor? ;-) #blogg100
Ricoh GR-D III - som har ett riktigt trevligt macro-läge - arrangemang Linnea, samtliga bilder.
Min dotter har börjat samla på en ny slags leksaker - "Trash Pack". Små figurer föreställande sopor och som bor i soptunnor. Innan har det varit Barbie, Schleich, ZooBells, Littliest Petshop, Polly Pocket - you name it! Leksakstillverkarnas kreativitet - när det kommer till att plocka av oss föräldrar våra surt förtjänade slantar - vet inga gränser!
Å andra sidan - vad kan man som förälder göra? Är det inte ens skyldighet att ge barnen en lycklig barndom? Och om ett visst mått av konsumtion bidrar till det så är det väl bara att ge efter… För om kärlek, trygghet, närhet osv är självklara inslag i vardagen så intar nog det "materiella" sin naturliga plats.
Och så måste jag erkänna - jag är fortfarande lite fascinerad av leksaker, och älskar att besöka leksaksaffärer ;-)
En efterlängtad tidskrift landade äntligen i min brevlåda! #blogg100
Den enda tidskrift jag prenumererar på idag är en teologisk sådan - Keryx. Tidigare hade jag Leica Fotografie, ProffsFoto och National Geografic. När jag var som mest igång hade jag också Cap & Design, AGI och tidvis även Foto. Provde även Filter och Focus en tid. Att jag avbrutit så många prenumerationer är inte bara en ekonomisk fråga, eller enbart bristande intresse - jag köper fortfarande många tidskrifter i lösnummer - utan en fråga om prioriteringar. Vad som verkligen intresserar mig, vad som är relevant att spara på.
Och - det blir mindre att kasta i pappersinsamlingen, men ibland saknar jag en rejäl tidning att ställa blöta skor på ;-)
Ricoh GR-D III, onsdagens morgonmässa i S:t Petri, Malmö.
Men grundproblemet är nog att många tidskrifter - speciellt om foto - går i cirklar. Har man prenumererat några år så början man känna igen artiklarna. Kvar att läsa blir bara nyheterna, och förhoppningsvis är bildmaterialet ständigt aktuellt.
Men det finns lysande undantag som tex Leica Fotografie och National Geografic. Och jag har en farlig massa LFI och NG sparade, kan hända att jag "köper ifatt" de saknade numren och tar upp prenumerationerna igen…
Glömde en tidskrift - Chef - den får jag fortfarande :-D
Vad är fult och vad är vackert? Och vad betyder det för bilden? #blogg100
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 35/1,4 - och i vanlig ordning obeskuren.
Jag bor (nästan) granne med en av Malmös absolut fulaste byggnader ;-) och jag kan inte låta bli att fotografera den då och då. Huset, eller komplexet av hus, utstrålar en distinkt känsla av DDR och skulle kunna fungera som kuliss till en filmatisering av Orwells "1984". Typ…
Som tur är syns det inte från våra fönster, vi bor åt andra hållet med Kungsgatans vackra allé utanför :-) Men jag fotograferar det ofta när jag går förbi. Ovan en detalj från fasaden mot vad som idag är en allmän parkering, men som för tjugo år sedan var en personalparkering bakom höga stängsel och innanför en ständigt bemannad vaktkur. Och jag kan inte hjälpa att jag liksom dras till det fula. Det har någon sorts inneboende estetik - som om "fult+fult=vackert"?
--- Edit ---
Lägger upp samma bild i en s/v-version nedan: