Fem (goda) råd till dig som vill få jobb (som fotograf)!

Leica M9 + 50/2 Min dotter - kanske en framtida proffsfotograf - men då krävs mer än kamera o bildseende!

Då jag faktiskt anlitar fotografer (och skribenter) både på gamla och nya jobbet så tänkte jag dela med mig om vad som är viktigt (för mig) då jag anställer:

1. Bilderna - portfolion. Inget är bättre än bra bilder om du vill ha jobb. Men de måste vara konsekventa - fotografer som "spretar" för mycket och uppenbart härmar andra står lägre i kurs än de som har en "egen stil". Och helheten är viktigare än enskilda bilder som sticker ut - jobba på portfolion!

2. Attityden. Det är alltid roligare att jobba med de som har en bra och positiv attityd. Och när jag väljer mellan några som är lika duktiga så vinner den med bäst attityd. Den som känner av "kulturen" och anpassar sig till teamet har alltid ett pluss i kanten nästa gång man går igenom telefonboken inför ett uppdrag.

3. Pengar. Det ska vara en "fair deal" för båda parter. Har du inga starka "case" i din kund-portfolio så kanske du måste lägga dig under BLF/SFF, är du grymt eftersökt så tar du antagligen mer ;-) Jag som uppdragsgivare vill alltid ha raka rör, dvs ingånget avtal gäller och att fotografen tar sitt ansvar hela vägen - även om något går snett.
Ibland kan en så enkel sak som att ge kunden fri användingsrätt (inom sin verksamhet) göra stor skillnad. Varför? Kunden känner sig tryggare (slipper omförhandlingar) men bilden har ofta ett ganska kort "bäst före datum" så du som fotograf tar ingen stor risk/förlust. *(läs mer länge ner)

4. Tillgänglighet. Svara på telefon eller ring tillbaka inom rimlig tid. Svara alltid på mail och sms, om än bara ett "jag såg ditt mail, återkommer" - så att man vet att man nått fram. Var tydlig med om du inte hinner ta på dig uppdraget inom angiven tid - du bränner aldrig en kund på att du har för många uppdrag och tvingas tacka nej. Men om du är otydlig och/eller struntar i att återkoppla skadar du relationen.

5. Nätverka. Andras rekommendationer väger tyngre än egna. Kontakter är ovärdeliga och ett kapital som ständigt följer dig. Dvs bättre att investera i starkt kontaktnät än i "värsta utrustningen". Hur? Praktisera, assistera, ställ upp, häng på, hjälp till, lär känna, se till att bli bjuden, presentera dig alltid, var inte blyg, vistkort, sociala media, var den som hör av sig, osv, osv...

Mina högst personliga tankar och erfarenheter. Kanske de kan vara till hjälp för någon?

--- Edit ---
* Ang punkt 3: det här med användingsrätten kan vara en "het potatis". Du som fotograf måste se vem din uppdragsgivare är. Tex så bör ett stort företag med internationell verksamhet vara mer benäget att betala enligt BLF/SFF-avtal för fri användningsrätt. Den lilla eller medelstora uppdragsgivaren kanske vill ha tryggheten att kunna använda bilden när det kommer upp ett behov, men är inte beredd att betala lika mycket för det.
(Jag har själv, när jag var aktiv som fotograf, efterfakturerat kunder som missbrukat användningsrätten - men ingen av dem anlitade mig någonsin igen - vilket jag idag har större förståelse för ;-)

Några tankar kring förlorade bilder (analogt vs digitalt) - samt en av mina mest använda bilder som bara delvis är min!

Leica M2 + Sumicron 50/2. En av de bilder som jag tog under min militärtjänstgöring som fotograf på F17,

Läste Bengts blogginlägg häromdagen, som förutom att vara ett generalangrepp ( i vanlig ordning ;-) på digitalfotografin också lyfter frågan "håller bilderna för framtiden?"

Nu vill jag slå ett slag för den digitala bilden utifrån ett yrkesfotoperspektiv. Jag har nämligen förlorat en massa analoga dia- och negativ-original under åren. Varför?

1. I vissa fall (som vissa av mina lumparbilder) så äger uppdragsgivaren originalet - med stor risk att det förkommer, förstörs eller blir otillgängligt.

2. Inskickade bilder har inte kommit i retur - trots påminnelser osv, vanligt med papperskopior, men katastrofalt när det är negativ eller dior. 

3. Bildbyrån eller tidskriften har gått i konkurs och deponerade original försvinner(har hänt mig flera gånger - ibland har jag kunnat rädda mina bilder).

4. Negativ eller dior förstörs i hanteringen och/eller slits ut av upprepade trumskanningar med tillhörande inoljning och rengöring. (Eller ljusbleks för att de lämnas framme på ljusbord mm, mm).

5. Egen klantighet - en diabild eller ett urklippt negativ är lätt att förlägga eller rentav kasta av misstag ;-)

Här är den digitala bilden överlägsen, originalet - RAW-filen - finns alltid kvar hos mig. Och den kan kopieras i all oändlighet, delas med uppdragsgivare och arkiv, misshandlas av originalare osv, osv. Men så länge jag har koll på mina säkerhetskopior så är det ingen fara. De digitala originalen tar dessutom liten plats, är automatiskt indexerade och lätta att söka igenom, samt bara ett musklick ifrån Photoshop. 

Visst - jag har gjort både dia- och negativ-duplikat av viktiga original. Och jag har fakturerat slarviga kunder för förkomna bilder (vilket ofta skadat realtionen).
Jag är glad att den tiden är över.

När det gäller arbetsflöde, leverans och arkivering så är den digitala bilden överlägsen den analoga. Sedan har analog fotografi andra förtjänster - där ger jag Bengt rätt - med råge!

--- Edit ---
Som respons på alla kommentarer samt för att utveckla mina tankar i ämnet har jag skrivit ytterligare en bloggpost:
"Några tankar och tips kring lagring av bilder - medans jag för över 1,5 terabyte bildarkiv till en ny hårddisk!"

Ett hårt återfall som fotograf

Ibland, speciellt om budgeten och/eller tiden är knapp, så hoppar jag in som fotograf. Ovan mitt senaste inhopp, ett ganska enkelt sådant. Beställaren hade en tydlig bild av vad han ville ha, jag bidrog med lite ljussättning och själva porträttfotot. Sedan gjorde vår formgivare grovjobbet i Photoshop och satte font och slutlig form. Men jag kan inte förneka att det är skoj att få ett "återfall" då och då ;-)

Ps.
Om du undrar vilka Perpetua och Felicitas var så kan du läsa mer här (egelska).

Tisdagar börjar arbetsdagen med nattvard

Leica M8 + Sumicron 50/2.

Nu arbetar jag i en kyrka och en av alla fördelar med det är att tisdagar börjar vi dagen med nattvardsfirande - underbart!

(OBS! Bilden är inte från stora kyrksalen utan ifrån en mindre sidosal där vi samlas till bön mm.)

Visa mig vilka tidskrifter du läser - så skall jag säga dig vem du är ;-)

 
Själv så prenumererar jag just nu på fyra tidskrifter: "Chef." och "Proffsfoto" privat samt "AGI (Aktuell grafisk information)" och "CAP&Design" via mitt arbete.

Säger ganska mycket om mig faktiskt. Jag är chef och läser gärna om ledarskap, management och organisationsutveckling. Och som fd heltids-fotograf, tekniknörd och allmänt fotointresserad så tycker jag att "Proffsfoto" är Sveriges mest läsvärda fotopublikation. "AGI" är en gammal branschtidning för den grafiska branschen - tung - med fokus på maskiner och processer, men med ett förvånansvärt fräscht upplägg och precis lagom mycket fokus på det kreativa för att inte bli ointressant. Då jag bla upphandlar en mängd grafiska tjänster i jobbet så är den ett måste för att hålla mig uppdaterad.

Och så - "CAP" - IDGs flaggskepp och kanske den viktigaste tidskriften på svenska om man arbetar med reklam, design, webb och olika kreativa lösningar. Relevant - från omslag till baksida. Om jag bara fick läsa en tidskrift så blev det nog den ;-)

Ps.
Den som följt bloggen kanske saknar "LFI - Leica Fotografie International"?
Jag har faktiskt inte den längre, all hysteri kring "M9 Titan" blev lite för mycket...
Men jag saknar den - så kanske, kanske, som den "Leica-nörd" jag är, så förnyar jag min prenumeration igen ;-)