Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Nära skjuter ingen hare och lite om tekniken i digitala mätsökarkameror (läs Leica och Fuji) så här i årets första blogg



Först lite bakgrundsinformation - kameran på bilden ovan representerar på många sätt min idealkamera. Det är min sista Leica M6 TTL, och i detta fallet även en av de sista 999 M6:orna som tillverkades (nr 252 för att vara exakt ;-). På den sitter ett Summicron ASPH 35mm f2 "M39 Limited edition" - dvs ett unikt objektiv från 2001 som bara tillverkades i 1000 exemplar - för den japanska marknaden. Det har M39 Leica-skruvgänga istället för M-bajonettfattning och kräver således en adapter för att kunna monteras på M-huset. En standard från 1930 som gick ur tiden på 50-talet i och med lanseringen av Leica M3 men som återupplivades av bla Cosina/Voigtländer på 90-talet. För mig så innebär det att jag kan använda mina moderna Leica och Voigtländer-gluggar på min äldsta Leica från just 1930!



Egentligen har de analoga Leicorna allt, en glasklar sökare med integrerad exakt mätsökare, samt inte minst den fantastiska gummiridåslutaren med världens skönaste ljud ;-) Det enda "felet är det enkla faktum att de inte är digitala, dvs 36 bilder och därefter filmbyte. Sedan tillkommer framkallning och skanning innan bilderna finns i datorn, och det blir både tidsödande och dyrt. Så för mig blev det en M8 när den lanserades - som jag sålde för lite mer än ett år sedan. Jag har "gosat" med olika Leica M9:or i omgångar, men för över 50.000 Kr så är den för lik M8:an - bara "sensor-formatet" skiljer dem åt...
Alla barnsjukdomarna i Leica M8/9 konceptet drev mig i armarna på Ricoh och deras unika GRX-system. På papperet en lysande ide men i praktiken något helt annat. För mig var det främst ergonomin som inte ville fungera, det lilla modul-huset utan sökare blev framtungt och svårhanterligt med Leicas robusta optik monterad.



Så när Fujifilm lanserade X-Pro1 med sin nyskapande hybridsökare och en helt unik sensorteknik så slog jag till direkt. En bildkvalitet som var jämförbar med de bästa "fullformatarna", bra skärmsökare och en fin glasklar optisk hybridsökare. Och allt förpackat i ett retroinspirerat hus i Leica-stil med rattarna på rätt ställe. De enda två minusposterna var formatet APS-C och avsaknad av mätsökare - istället får man förlita sig på AF och fokushjälp. En positiv överraskning är Fujis optik - den levererar verkligen och gör behovet av att köra Leica-gluggar med adapter minimal. Sedan har Fujifilm lanserat nya uppgraderingar av sin firmware med jämna mellanrum och kommit tillrätta med de allra flesta barnsjukdomarna. Och deras egen "intelligenta M-adapter" är ett stort plus.



Ovan det mesta av min analoga och digitala utrustning per idag. Är jag nöjd? Kanske…
Jag saknar fortfarande Leicas mätsökare, AF och/eller fokushjälp är inte riktigt samma sak - tyvärr. I vissa fotosituationer är mätsökaren helt enkelt oslagbar! Men en investering i en Leica M som som ju har EVIL osv gör Fuji-systemet i praktiken överflödigt. Men om jag "nöjer mig med" att komplettera med en "enkel" M9 eller M9E, kanske rentav begagnad (priserna faller som en sten just nu) så finns ju behovet av EVIL och Fuji-systemet kvar. Eller så kan jag ju komplettera ett rent Leica-M system med ett DSLR-system som som förr i tiden. Men det blir dyrt och synergierna försvinner. Och Fujifilm lanserar nya spännande gluggar på löpande band - nu senast ett 56mm (motsvarar 85mm) med största bländare f1,2
...och när kommer en X-Pro2?
Och när blir man nöjd?
Kanske bättre att sälja rubbet och bara behålla Summicron 35:an och köpa en Leica M? En kamera, ett objektiv… DOGMA!

 

Postat 2014-01-06 18:27 | Läst 28197 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Det svenska svårmodet


Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - i vanlig ordning obeskuren osv ;-)

"D
et svenska svårmodet" är titeln på den staty som står i Altonaparken i Malmö. Konstnären är Marie-Louise Ekman och modellen är hennes make Gösta - kanske mer känd som Papphammar? Statyn gråter. Och en sådan här gråmulen och snöfri Julhelg så sammanfattar den nog mångas känslor…
God fortsättning! 

Ps.
Statyn ger också en hint om varför det varit så tyst i bloggen, i bland så räcker inte orden, inspirationen och tiden till. Att finnas till för de närmaste och fokusera på arbetet är viktigast när energin går ner. Sedan är det med livet och inspirationen som med vädret och årstiderna - det stundar både solsken och varmare tider!

Postat 2013-12-29 23:56 | Läst 9033 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Breaking news! Första bilderna på nya Nikon DF










K
älla: www.slrlounge.com

För er som följt rapporteringen på tex Nikonrumors.com - ni vet vad det handlar om - en ny FF-kamera i "retrostil" som knyter an både designmässigt och funktionellt till den klassiska analoga FM-serien. Detta är vad jag och många med mig väntat på i alla år sedan vi blev digitala. Tyvärr så har Nikonrumors.com kraschat just nu - helt säkert pga trycket då Nikon börjat läcka bilderna och det officiella tillkännagivandet bara är timmar bort...

Ps.
Det finns även en tråd i forum-delen här på FS som diskutera kameran. 

Postat 2013-11-04 19:49 | Läst 10902 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Den blå planet - ett måste om du besöker Köpenhamn!


Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - samtliga bilder ;-)

T
idigare i år invigdes ”Den Blå Planet” alldeles invid Öresundsbron på den danska sidan. Och i veckan som gick fick jag tillfälle att besöka anläggning med familjen - en helt otrolig upplevelse!



Detta är inte bara norra Europas största och modernaste akvarieanläggning, det är också arvtagaren till det berömda ”Danmarks akvarium” som öppnades redan på 30-talet. I de helt nya och arkitektoniskt banbrytande lokalerna ryms 20.000 fiskar och vattenlevande djur i totalt 53 akvarier och bassänger som innehåller över 7 miljoner liter vatten. Man sugs ner i ”havet” genom byggnadens finurliga planlösning och bjuds på en hisnande resa genom olika biotoper och havsmiljöer – från varmaste Amazonas till kallaste Arktis. Här finns något för alla åldrar och alla smaker. Många av de största akvarierna har enorma fondväggar och sluttande sittplatser som på en teater – man kan lugnt sitta ner och låta sig förtrollas av det blå ljuset och de fantastiska vattenvarelserna som sveper förbi glaset. I andra akvarier går man in i glastäckta gångar och befinner sig bokstavligt talat på oceanens botten.



Dessutom kan man få umgås med både fiskar och diverse andra varelser som krabbor och sjöstjärnor på nära håll genom att både få ta upp dem och klappa dem – om man är snabb nog. Allt kompletteras med utomhusbassänger och ett rullande program med utfodringar av djuren och andra aktiviteter. I vanlig dansk ordning finns där en utmärkt restaurang – som såklart är specialiserad på olika fiskrätter. Kommunikationerna är mycket goda, både busshållplatser och en metrostation finns i direkt anslutning till anläggningen som ligger så nära Sverige som det bara går – första avfarten efter man lämnat Öresundsbron. 
Rekommenderas! 

Postat 2013-10-30 23:47 | Läst 17641 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Klockor för miljoner - bokstavligt talat :-)


Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 eller 60/2,4 - samtliga bilder ;-)

N
ymans Ur bjöd in till ett fantastiskt klock-event – Watchout Day – på anrika Grand Hotell i Stockholm. I spegelsalen och i dess sidoutrymmen visade utvalda klockmärken upp sina senaste nyheter: Rolex, Audemars Piguet, Breguet, Cartier, Chopard, IWC, Jaeger-LeCoultre, Ulysse Nardin, Vacheron Constantin, Panerai,  HYT och inte minst svenska Halda. 



Förutom alla de fantastiska klockorna med tillhörande representanter och experter på olika områden så bjöds det på god mat, musik och balett i världsklass. Ballerinor från Kungliga baletten uruppförde en nyskriven komposition speciellt komponerad för eventet.



Jag var där på spaning efter det klassiska herruret – eller med andra ord – kostymklockan. Ovan en Audemars Piguet Grande Complication i guld för dryga åtta miljoner, men nedan de tre klockor jag valde att skriva om.



Allt började med Cartier och deras modell Santos från 1904 – som faktiskt är det första armbandsuret för herrar. Just armbandsuret var innan dess en rent kvinnlig företeelse och män bar sina klockor i fickan. Men det ändrades snabbt och något årtionde senare släppte Cartier sin berömda modell – Tank. Formen hämtade sin inspiration från första världskrigets stridsvagnar, därav namnet. Just denna modell med namnet Tank MC (bilden ovan) är utrustad med ett 1904 MC urverk – MC står för Manufacture Cartier, det vill säga att det är ett helt egenproducerat, mekaniskt och självuppdragande. Just denna modell av Tank är också den största med hela 43mm i bredd för den fyrkantiga boetten. Ett mera klassiskt herrur får man leta efter. Och nu uppdaterat till en storlek som är passar dagens bärare. (Den blir din för i detta sammanhanget modesta 48.600 Kr.)




Breguet är en annan av klockvärldens verkliga pionjärer, redan 1801 patenterade Abraham-Louis Breguet turbillionen och 1810 tillverkade han världens första armbandsur åt Neapels drottning. Traditionen med turbillioner lever vidare hos Breguet som inte bara återskapar sina historiska mästerverk utan också leder utveckling i många avseenden. Som detta enormt eleganta kostymur (ovan), en Turbillion ”Classique Extra Thin Automatic” – faktiskt världens tunnaste självuppdragande turbillion ur. 



  Vad är då en turbillion? Enkelt förklarat en anordning som gör att urverkets ”hjärta” med balansfjädern roterar så att inte gravitationen och klockans läge ska påverka exaktheten. Detta var banbrytande på sin tid då fickuren oftast befann sig i samma läge i bärarens ficka. Moderna urverk är så exakta och praktiken okänsliga för gravitationen så att turbillion-uret inte har några praktiska fördelar. Men turbillionen representera fortfarande det yttersta av hantverksskicklighet och ett ur med ett sådant urverk är alltid något alldeles extra. (Men smakar det så kostar det –  du får ge en bra bit över miljonen för detta ur när det väl börjar säljas i början av 2014.)



Det blir aldrig fel med en klassiker som Rolex Datejust. Precis som många andra design och stilikoner så är den tidlös och Rolex är ett varumärke som de allra flesta känner till och känner igen. Datejust II med en stålboett på 41mm, här med silverfärgad urtavla och slät glasring samt stållänk är en stilren klocka som passar lika bra till kostym som till jeans. Den kombinerar skickligt kostymurets elegans med sporturets tålighet, oysterboetten är vattentät till 100 meter och stålet är reptåligt – en klocka som är gjord för att bäras varje dag. (Priset? 55.400 Kr.)

 

Artikeln finns att läsa i nästa nummer av Kungliga Magasinet som kommer ut 12/11 - om nu någon skulle vara intresserad ;-)

Postat 2013-10-29 23:40 | Läst 13444 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
Föregående 1 ... 11 12 13 ... 36 Nästa