Mitt bloggår som gått - självcensur, tester och några utskällningar ;-)

Ricoh GR-D III med vidvinkelförsatsen (21mm) GW-2 I Malmö håller man rent även under mellandagarna.

2009 har varit ett turbulent år för mitt bloggande, jag har fått ett inlägg avpublicerat av FS-redaktion (mitt eget fel ;-) Jag har blivit utskälld - både verbalt och  "digitalt", av både privatpersoner och "fotobranschfolk". Men jag har även tagit steget från "bloggare" till "skribent" - jag har fått två artiklar publicerade här på FS och jag har bidragit med texter i diverse andra publikationer. Och jag vet att min blogg läses ända borta i Kina - fick det konfirmerat idag :-)

Jag har fått förmånen att testa några av 2009 års intressantaste fotonyheter: Leica M9 och Ricoh GXR. Under nästa år kommer min stora Leica M9 artikel, mera om både Ricoh GRD III och inte minst GXR. Och jag hoppas på att få testa Leica X1 så snart som möjligt.
När det gäller DOGMA så har gruppen utvecklakts väldigt positivt, vi har över 150 medlemmar och poolen här på FS håller anmärkningsvärt hög kvalitet. Under 2010 så hoppas jag på både en DOGMA-bok och en utställning!

Tack för 2009 - låt 2010 bli vårt bästa år hittills!

The beauties and the beast - a follow up (with Leica M9)

Det är inte lätt det här med pedagogiken när man gör tester, spec. om de är "ovetenskapliga" och i bloggformat;-)
När jag läser igenom kommentarerna till mitt förra inlägg så inser jag att det omedelbart uppstår en del missförstånd. Främst pga att jag visade bildutsnittet i 200% föstoring utan någon som helst digital "skärpa" - vare sig från kameran eller Photoshop. Vilket såklart ser "oskarpt" ut, dessutom uppstod frågan om det var Noktonen som var bra eller om min Summicron var dålig ;-)

För att räta ut lite av frågetecknen så visar jag samma test igen - men nu med Leicas Summarit 35mm på bländare f/2,5 längs till vänster, därefter Summicron ASPH på f/2 följt av Voigtländers Nokton på f/1,2. Samma motiv men nu är utsnittet i 100% och ingen digital skärpa.


100% Från vänster: Summarit 35mm f/2,5 - Summicron 35mm f/2 - Nokton 35mm f/1,2

Det intressanta är att alla objektiven är ganska likvärdiga på full öppning. Anmärkningsvärt är att Noktonen är ett och ett halft bländarsteg ljustsarkare än Summicronen (tvåg steg mot Summariten) men trots det levererar samma skärpa i centrum av bilden. Nu är det givitvis en stor skillnad om man tittar på kantskärpan, Summicronen är bäst, tätt följd av Summariten medan Noktonen är betydligt sämre och kräver flera stegs nedbländning för att komma ifatt. Orsaken är helt säkert att Voigtländer har valt att konstruera Noktonen så att den levererar optimal centrumskärpa redan på f/1,2 - till priset av tre asfäriska linsytor, sämre kantskärpa och en påtaglig vinjettering. Men till skillnad från mång andra "superljusstarka" objektiv så levererar Noktonen ännu bättre bildkvalitet nedbländad, dvs den går utmärkt att använda som "alround" glugg (om det inte vore för storleken ;-)


Oskarp mask. Från vänster: Summarit 35mm f/2,5 - Summicron 35mm f/2 - Nokton 35mm f/1,2

För att förtydliga resultatet så visar jag samma bilder i samma utsnitt - 100% - men nu med "oskarp mask" aplicerad i Photoshop, så att bilderna påminner om resultatet från de flesta kameror med den egna "bildskärpningen" påslagen.

Slutsatsen är att alla tre objektiven är grymt bra, antagligen bättre än motsvarande DSLR-gluggar oavsett tillverkare, det är främst pris och storlek som skiljer dem åt. Och i det perspektivet så framstår Voigtländers Nokton närmast som ett optiskt mirakel för 9500 kr medans Leicas Summarit och Summicron levererar vad som kan förväntas för 12500 respektive 25500 kr.

The beauty and the beasts: Summicron 35mm vs Nokton 35mm and Ultron 28mm on a Leica M9

Leica M9, Summicron 35mm f/2 Kamerans JPG Detta är bilden som jag utgått från - obeskuren.

En av mina absoluta favoritgluggar är Leicas asfäriska Summicron 35mm f/2, en annan är Voigtländers Nokton 35mm f/1,2. (den senare går tyvärr inte att använda på Leica M8). Och pga att 35:an blir en normal på M8:an så har Voigtländers Ultron 28mm f/2 fått bli min nya "standard vidvinkel" på digital-Leican (motsvarar i praktiken ganska exakt 37mm).

För mig har Leica Summicron-M ASPH 35mm i många år representerat den högsta graden av optisk perfektion, den levererar krispiga, distorsionsfria och vinjetteringsfria bilder med skärpa ända ut i hörnen på alla bländare. Och den är ett "mellanpris" objektiv för Leica: dagspris ca 25.500 Kr ;-)
Jag har länge drömt om ett riktigt ljusstarkt objektiv, antingen en Summilux 35:a eller en Noctilux 50. Valet föll slutligen på Voigtländers Nokton 35:a som kombinerar vidvinkels tolerans mot långa slutartider (man tjänar minst ett steg jämfört med normalen) med "Noctens" brutala ljusstyrka - till ett i Leica-sammanhang lågt pris: ca 10.000 Kr. 
Men numera är Voigtländers ljusstarka f/2 28:a den vanligaste gluggen på min M8 - på papperet nästan identisk med den sju gånger dyrarare Leica motsvarigheten: Summicron ASPH 28mm f/2 - 5.500 Kr mot 35.000 Kr!

Leica M9 med sitt fullformat och sina 18 miljoner pixlar inbjöd till en liten jämförelse: hur står sig dessa tre gluggar på full öppning mot varandra?
Så jag fotograferade samma motiv med alla tre, samma inställningar i kameran: 160 ISO, f/2 och 1/125 sek. alt. f/1,2 och 1/250 sek. Nedan är ett utsnitt (centrum) från kamerans JPG i 200% förtsoring:


Centrumskärpa. Från vänster: Summicron 35mm f/2 - Nokton 35mm f/1,2 - Ultron 28mm f/2 

Givetvis så är testet ovetenskapligt ;-) Jag har inte använt stativ och jag har tagit ett steg framåt för att få samma bildutsnitt med 28:an som med 35:orna. Ganska så väntat är Summicronen skarpast, med skillnaden är inte enorm och Noktonen överraskar verkligen på bländare f/1,2. Man kan konstatera att objektiven är förvånansvärt likvärdiga med tanke på priskillnaden. Men detta var som sagt bildens centrum, om man betraktar bilden längre ut mot kanterna kan man konstatera att Summicronen spelar i en egen division, Utronen men framför allt Nokton är helt klart konstruerade för att ge maximal skärpa i centrum vid full öppning. Bländar man ner ett par steg så blir objektiven betydligt mera homogena i sin återgivning. Detta gäller även vinjetteringen, Summicronen är befriad från fenomenet men både Noktonen (inte oväntat) och Ultronen uppvisar en klart synlig vinjettering vid största bländare. Något som dock försvinner helt när optiken bländas ner.


Vinjettering. Från vänster: Summicron 35mm f/2 - Nokton 35mm f/1,2 - Ultron 28mm f/2 

Nästa intressanta område för en jämförelse är den sk "bokeh'n" eller "släppet". Dvs hur objekt återges i de delar av bilden som ligger utan för skärpeplanet - kort och gott: hur snygg är oskärpan?


Bokeh. Från vänster Summicron 35mm f/2 - Nokton 35mm f/1,2 - Ultron 28mm f/2 

Döm själva ;-)

Min sammanfattning blir: Summicronen är såklart bäst men spec. Noktonen överraskar verkligen. Med tre asfäriska linsytor så är den närmast en optisk "Ferrari" till "Fiat-pris" ;-) Ultronen är bra (spec. jämförd med DSLR-optik) men den har lite svårt att hävda sig mot de två andra objektiven i testen på full glugg. Nedbländad är den dock helt likvärdig. Antagligen beror detta främst på att Ultronen saknar asfäriska linser. Å andra sidan så märks inte detta så mycket på M8:an som effektivt "beskär" lite av svagheterna ;-)

Intensivt plåtande med Leica M9 (och M8 ;-)

Leica M9 vs M8