CHR på Fotografiska är över - några personliga reflektioner

Ricoh GR-D III, obeskurna, konverterade från DNG i PhotoShop.

Den stora CHR - Christer Strömholm - utställning på Fotografiska är över. Jag såg den för en tid sedan. Christer lämnar ingen oberörd, så har det alltid varit. Och jag har alltid beundrat hans bilder, sett dem som stora inspirationskällor. Hans absoluta trohet mot konsten, hans självutlämnande i skapandet och hans total frihet från kommersialism har satt en standard som få konstnärer och fotografer når upp till. Hans storhet är i dag allmänt accepterad och utan tvekan ovedersäglig.

Som fotografisk "lärjunge till en av hans lärjungar" och kanske också i någon mån som förvaltare av en liten del av hans arv genom min roll som lärare på "Kursverksamheten vid Lunds universitet" (numera Folkuniversitetet) på 80-talet - utvecklade jag någon form av relation. Inte till personen CHR - som jag aldrig mött personligen - utan till hans fotografi, eller eller snarare hans fotografiska filosofi. Mitt liv var då väldigt mycket "en film - en kamera - ett objektiv". Översatt till "Tri-X - Leica M - 35mm". Det är fortfarande mitt fotografiska "grundackord", även i den digitala eran en premiss, om än med en helt ny teknik. Och inspirationen till DOGMA 07.

Men ju mer jag genom böcker, dokumentärer och nu senast den nämnda utställning på Fotografiska, lär känna människan CHR - eller åtminstone den biografiska "bilden" av honom, så är det något som stör mig.

Det kan kanske på något sätt fångas i Bruce Springsteens ord i "Highway patrolman":
- Man turns his back on his family, he just ain't no good.

Han är i  gott sällskap med August Strindberg, Ingmar Bergman och många andra män vars konst jag beundrar men vars livsval jag fasar inför. Men jag ser ett samband...

Instagram - blir bara bättre och bättre!

Instagram har skapat en nyhet - personlig sida med användarnamnet som adress - i mitt fall blir det:
http://instagram.com/creativeimagegroup 
Sanslöst bra! Nu är det enkelt att dela sitt bildflöde via webben och framför allt med hjälp av en enkel webb-adress.
Tack Instagram! 

När tiden är viktig blir klockorna viktigare!

Mitt eget dykarur från MWC, mekaniskt, stål i svart PVD, självlysande tritium visare och markörer samt med ett sk "Real James Bond" Nato-arband :-)

Jag skriver just nu på ett par artiklar om klockor, men jag tänkte blogga lite om min personliga favorit - det militära dykaruret. Det representerar på många sätt det verkliga "bruksuret" - gjort för att användas och inte för att synas. Det definieras inte utifrån varumärkets tyngd utan ifrån sin förmåga att möta olika beställares krav och specifikationer - till bästa pris. Även om tillverkare som Rolex, Omega, Officine Panerai, Blancpain, Breitling, IWC och Tudor banade väg och dominerade de militära kontrakten in på 80-talet så är det klockor från CWC, MWC, Marathon, Seiko och Luminox mfl som syns på handleden på de flesta attack, min och röj-dykare idag - oavsett nationalitet. 

Militära klockor skiljer sig på ett par avgörande punkter från sina civila syskon, mest iögonfallande är kanske de fasta bandstiften som begränsar vilka armband som kan användas. Vanligast är utan tvekan NATO G10 bandet, utvecklat för fungera lika bra i vatten som på land. Det kan lätt anpassas för att bäras utanpå tex en våtdräkt eller en flygdräkt, men är minst lika bekvämt till vardags. Och faktiskt riktigt snyggt.



En annan viktig egenskap för ett dykarur är att vara fullt läsbart i totalt mörker. Detta innebär att visare och markörer måste vara självlysande, och då ganska starkt lysande. För att uppnå det så använde man i början radium, vars lyskraft beror på dess radioaktivitet, vilket gjorde klockorna ganska ohälsosamma för sina bärare. Ett alternativ är det icke radioaktiva ämnet luminova, som "laddas upp" av att exponeras för ljus och sedan lyser - med avtagande kraft - under några timmar. Lämpar sig bra för civila dykarur där man ofta går från starkt ljus till mörker snabbt och sedan inte befinner sig i mörker allt för länge. Men vill man ha en klocka som är fullt avläsbar tex en hel natt eller under ett längre dyk så måste man förlita sig på radioaktiva substanser. Därför har radium ersatts av tritium i moderna klockor. Tritium avger bara den mindre farliga beta-strålningen som effektiv stoppas av klockans boett och glas.



Det allra senaste är att använda små tritium-gas fyllda glastuber istället för tritium-färg. Fördelen är att dess lyskraft är större och att klockans interna miljö inte blir radioaktiv (vilket kan vara farligt för den urmakare som utför service på klockan). De små gastuberna fästs på visarna och vid tim-markörerna (se bilden ovan). Tritum har en halveringstid på 12.3 år så klockans lyskraft avtar inom 10-20 år. Gastuberna kan innehålla olika mycket tritium, mängden anges på urtavlan, som ovan: "T25" (vid kl 6) anger strålningsstyrkan till max 25 mCi (millicurie).



Och slutligen en bild som ger en uppfattning hur MWC uret med tritium-tuberna ser ut i mörker. Lägg märke till att kl 12 markeras med en orange färg - så att man kan tolka urtavlan rätt i totalt mörker även om man inte har klockan på handleden.
Militära ur som använder tritium anger ofta det med ett T i en cirkel, eller ett L i cirkel för luminova.



Så långt "avdelningen för onödigt vetande" - om ni uppskattar ämnet så skriv gärna en rad, jag är mycket tacksam för all feedback!

Ps.
Alla bilder tagna hemma i vardagsrummet i naturligt ljus med antingen Fuji X-Pro1 och 60/2,5 eller Ricoh Gr-D III.

--- Edit ---
Nedan en "actionbild" på ett civilt dykarur på ringa djup - taget med iPhone och Instagram ;-)


 

Viktigt! Malware (skadlig mjukvara) varning pga av Instagram-feed via "Badgeplz" :-(

Fujifilm X-pro1 med 35/1,4 - helt obeskuren - bara konverterad från RAW och konverterad till S/V i PhotoShop.

Flera av er som besökt min blogg under morgontimmarna idag har antagligen fått upp en varningssida för sk "malware" eller skadlig kod. Jag har identifierat problemet - det handlar om  "Badgeplz(.com)" som visar en feed av Instagrambilder. Tydligen har deras sajt blivit hackad, så här ser rapporten från "Google Safesurf" ut:

What is the current listing status for badgeplz.com?

This site is not currently listed as suspicious.

What happened when Google visited this site?

Of the 824 pages we tested on the site over the past 90 days, 0 page(s) resulted in malicious software being downloaded and installed without user consent. The last time Google visited this site was on 2012-10-04, and the last time suspicious content was found on this site was on 2012-10-04.

Malicious software includes 2 trojan(s).

This site was hosted on 2 network(s) including AS8972 (PLUSSERVER), AS15169 (Google Internet Backbone).

Has this site acted as an intermediary resulting in further distribution of malware?

Over the past 90 days, badgeplz.com appeared to function as an intermediary for the infection of 40 site(s) includingashleebrettnichols.blogspot.com/, overblonde.com/, sweetfrosting.ca/.

Jag ber om ursäkt om detta skapat oro hos någon av mina läsare och jag har kontaktat Fotosidans support. Och jag har såklart  avlägsnat det aktuella insticksprogrammet från Badgeplz från min blogg.
  

"Ni är väl inte judar?"

Västra muren i Jerusalem - Panasonic Lumix GF-1 med 20/1,7 - tagen under en pilgrimsresa för några år sedan :-)

Jag fick den frågan (första gången) någon gång på åttiotalet. Hade tagit en god vän med  med hem till mina föräldrar, när han bla fått syn på en femarmad ljusstake och några andra saker blev han lite blek och försagd. Senare, när vi var på väg ut genom trapphuset stoppade han mig och ställde nervöst frågan:
- Johan, ni är väl inte judar? 

Vad hade hänt om jag svarat jakande? Det får jag aldrig veta för jag sa helt sanningsenligt:
- Såklart inte, var har du fått det ifrån?
Han svarade - fortfarande avvaktande:
- Jag såg ju en jude-ljustake och andra grejor uppe hos dina föräldrar?
Och jag:
- Ah, du bara nojar upp dig. En julljusstake som fått stå kvar och presenter jag haft med hem från en semester i Israel och Egypten. Och du vet ju att jag brukar gå till kyrkan på söndagar...

Vad jag inte sa var att både min farfar och min mormor antagligen hade klassats som judar enligt Hitlers sk Nürnberglagar om Tyskland hade ockuperat även Sverige. Men det tyckte jag var onödig information - speciellt för en vän som helt säkert fått sina fördomar med modersmjölken. Och det här utspelade sig i Malmö - för snart trettio år sedan.

Det måste kunna sägas rakt ut - den antisemitism som manifesteras i Malmö är inte i första hand den gamla vanliga högerextrema varianten utan ett oförsonligt religiöst och politiskt hat med rötterna i Mellanöstern. Och här förenas grupper på yttersta vänsterkanten med nynazister och religiösa fanatiker i en ohelig allians. Simon Wiesenthal Centrets resevarning angående Malmö är tyvärr inte ogrundad - läs tex mer här. 

Jag tillhör dem som tycker att polisen borde ha en närmast permanent närvaro vid synagogor och judiska institutioner - precis som i Tyskland och som Per-Erik Larson beskriver i sitt senaste blogginlägg.

Ps.
Ang hur min släkt en gång blev svensk  så har jag bloggat om min pappas släkt.