Camera Obscura
Lost highway
iPhone 4s via Instagram. Gamla E4:an utanför Åbyn, norr om Byske i Västerbotten, en bit övergiven väg som går parallellt med nuvarande E4:an.
Jag är uppe i Västerbotten och tar hand om min framlidne farbrors dödsbo, tillsammans med familjen och ett antal andra släktingar. Han levde hela sitt liv i Åbyn och arbetade i sina föräldrars lanthandel. När den lades ner så styckade farfar och farmor av ett hus som han drev som hyresfastighet. Själv bodde han i en av lägenheterna men sedan slutet på 80-talet disponerade han hela huset själv. Hyresmarknaden i Åbyn var aldrig särskilt het och min farbror fick också allt svårare för sociala kontakter utanför släkten. Så det ena gav det andra och de senaste trettio åren var huset i princip hela hans liv.
iPhone 4s via Instagram. Min farbrors hus, från början en del av farfars lanthandel med kringliggande hus och ekonomilängor mitt i byn.
Nu är ha borta och vi går igenom hans kvarlåtenskap, resterna av ett mycket speciellt liv. Han var inte bara en enstöring på norrländska landsbygden - han var också en mycket begåvad tecknare, illustratör och formgivare. Med en stor passion för teknik och då främst bilar. Om han haft de psykosociala förutsättningarna och livet velat annorlunda så kanske han hade kunnat få en karriär inom det gebitet. Nu slås jag av verkshöjden i hans alster när jag går igenom de tusentals teckningar, skisser, målningar och modeller som han lämnat efter sig. Så gott som alla skapade för hans eget höga nöjes skull och med något undantag är alla opublicerade.
iPhone 4s via Instagram. Åbyns bönhus, uppfört 1919 och med en predikstol från 1500-talet - och som fortfarande används som gudstjänstlokal.
Själv behöver jag rensa hjärnan med jämna mellanrum, lämna huset och andas frisk luft. Jag går promenader eller tar bilen. Tar mig till sedan länge övergivna plaster som delar av gamla E4:an eller till platser med ljusa minnen - som Åbyns bönhus. Sommaren är kall och regnig, än så länge är myggen få. Kanske är detta sista gången vi är uppe med mina föräldrar i pappas hemby...
Varför blir mina mobilbilder ofta bättre än DSLR/EVIL-bilderna?
iPhone 4s - behandlad, filtrerad och publicerad via Instagram. Tagen på Uppsala slott mot bastion Styrbiskop härom kvällen
Jag slås ofta av hur självklart "bra" mina Instagram-bilder blir, ofta när jag fotografera samma motiv med en mera avancerad kamera så blir det inte bättre. Och då "bättre" i betydelsen mera tillgängligt, subjektivt vackrare eller piktorialistiskt om du så vill. Problem, utmaning eller bara sakernas tillstånd? Något jag kontemplenterar över så här första kvällen på min semester...
Fujifilm X-M1 med Fujinon 27/2,8 - fotograferad vid samma tillfälle som bilden överst, fortfarande vackert men lite mer naturtroget ;-)
När livet kväver bloggen….
Fujifilm X-Pro1 med Fujinon 18/2 - och i vanlig ordning obeskuren. Uppsala-Stockholms pendeln en vanlig morgon - det är 70 mil och 5,5h kvar till Malmö.
Det händer mycket i livet och mitt pussel läggs till stor del med hjälp av SJ. Och mobiltelefon, och datorn, men tyvärr inte så mycket med hjälp av kameran längre.
Försöker få in blogg-biten i pusslet, fast kanterna inte riktigt vill passa in, det glappar lite. Kanske måste jag lägga några andra bitar först?
På väg hem från det jobb jag snart ska börja på… #blogg100
iPhone med tele-tillsats via Instagram - Uppsalas skyline nu ikväll.
Var i Uppsala för en introduktionsdag på nya jobbet och på vägen hem åkte jag förbi några vänner, plötsligt stod himlen i brand över Domkyrkan. Jag kunde inte låta bli att ta en bild... ;-)
Jag har tydligen en rätt "väl utvecklad självgodhet"? #blogg100
iPhone via Instagram - Västra Hamnen i Malmö i går.
Någon skrev följande kommentar under ett av mina blogginlägg häromdagen:
"...en rätt trist bild, dessutom svarar du aldrig på kommentarer, tyder på en väl utvecklad självgodhet…"
Hur ska man reagera på det?
Bli arg och sårad - försvara sig?
Ignorera?
Förutsätta att skribent valt en hård och anklagande ton av okunskap (eller misstag) och skoja bort det hela?
Radera inlägget och "låtsat som om det regnar"?
Och varför skriver vi oprovocerat "tråkiga" saker i varandras bloggar? Eller är det faktum att man inte svarar på alla inlägg någon forma av förolämpning i sig?
Mycket tacksam för kommentarer i detta ämne :-) Lovar att försöka svara alla!
Ps.
Helt i linje med min "självgodhet" så tillbringar jag de närmsta sju timmarna på E4:an på väg upp till Solna, så svar på inlägg levereras tidigast efter midnatt...