Pimp my Fujifilm X-Pro1

Fujifilm X-Pro1 med Fujinon 18/2 och en Artisan & Artist kamerarem samt en "soft release" i avtrycket - fotograferad med Fujifilm X-T1 + Fujinon 23/1,4 ;-)

Remmen är ett av de viktigaste kameratillbehören - det är i den kameran hänger största delen av tiden som vi har den med oss. Och det är den som blir kamerans kontaktyta mot vår kropp, den måste fördela kamerans vikt på ett bekvämt sätt mot nacke eller axel. Dessutom så är den väldigt synlig så den måste vara snygg och matcha både kamerans look och ens egen stil...

Jag har fastnat för japanska Artisan & Artist som producerar "high end" remmar i flera material: silke, läder och olika tyger. Remmen på bilden ovan är en RED LABEL Artisan & Artist Acrylic Strap RDS-AC100 i khaki, speciellt framtagen för spegellösa systemkameror. Den har en hållare för objektivlocket så att man alltid kan ha det till hands. Varför? De spegellösa kamerornas slutare är ju alltid öppen, även när kameran är avslagen och sensorn är känslig för UV-ljus i allmänhet och brännskador i synnerhet. UV-ljus påskyndar sensors åldringsprocess och då det mesta ljus som flödar in genom objektivet är just UV-ljus så kan det vara vist att sätta på linsskyddet när kameran inte används, speciellt i soliga miljöer. Sedan finns risken att om kameran riktas mot solen en längre stund så kan sensorns få en brännskada. Till exempel om du lägger ifrån dig kameran på rygg (med ett vidvinkelobjektiv med öppen bländare och fokus på oändligt) när solen står högt - kanske på ett kafébord medan du tar en fika? Alla som fotograferat med Leica M-kameror med tygridå känner igen fenomenet, som kann resultera i hål på slutaren. Bästa sättet att undvika misstaget är att vara noga med hur kameran riktas och sätta på locket när man lägger den ifrån sig.
Nördigt eller inte - det är bra att alltid ha objektivlocket med sig.

Artisan & Artist huvudsida (Remmar, handlovsremmar, beredskapsväskor, kameraväskor mm)
Artisan & Artist RED LABEL (Remmar och kameraväskor)
 

Vad får man blogga om? Och det blir lätt lite banalt, när man fotografera det som finns till hands i vardagen...

Ricoh GR-D III - Råstasjön och i vanlig ordning obeskuren.

Har funderat lite på vilka bilder jag tar, och vilka jag sedan väljer att lägga upp i bloggen. Dessutom hur jag själv kommenterar dem, dessutom hur jag formulerar mig i rubrik och text. Vilka ämnen jag väljer att skriva om. Och hur andra reagerar på allt detta.


Fujifilm X-T1 + 18/2 -  obeskuren, strandpromenaden i Ozdere, Turkiet.

Jag lever ett ganska hektiskt liv, med mycket arbete, möten, åtaganden och resor. Jag bor i Malmö och arbetar i Uppsala. Mitt arbete är som kommunikationschef för EFS och dessutom chefredaktör för Budbäraren vår medlemstidning. EFS är en inomkyrklig väckelserörelse som fyller 160 år 2016. Tidningen är ännu äldre - det är årgång 182 i år. Alltså jobbar jag med saker som bland annat rör min och andras kristna tro. Jag rör mig i ett landskap där tron är en integrerad och självklar del av livet, vardagen och civilsamhället. Därför är det självklart för mig att tala och skriva om min tro och låta den vara en inspiration i mitt fotograferande. 

Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  vännen Göran med en bild av Thorvaldsens berömda Kristusstaty .

Fotograferingen är en mycket viktig källa till avkoppling och rekreation för mig. 

Jag har en mycket tydlig "smak" när det gäller foto med förebilder som HCB, Robert Frank och Hasse Persson - för att nämna några, det finns såklart många fler. Ibland, men bara ibland, kommer jag själv något sånär i närheten av mina förebilder, som tex i min bildserie om "Den Heliga Elden" från Jerusalem. Men det är sällan numera som jag är på en intressant plats med uppgift och/eller tid att fotografera "på allvar". Jag delegerar i stort sett all fotografi som rör arbetet till medarbetare och frilansfotografer. 


Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  obeskuren, utanför Siriusorden i Malmö.

Mitt fotograferande blir istället en sort vardagsdokumentation, något som sker medan livet rullar på i full kraft. Ofta när jag söker en stunds avkoppling, kanske under en promenad. Oftast i den stad jag för stunden befinner mig eller när tillfälle ges även i naturen (eller lämplig park). I värsta fall med iPhonen som enda tillgängliga kamera och Instagram som det givna mediet. 


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  obeskuren, promenaden från Fotografiska in mot Slussen i Stockholm.

Det blir lätt banalt och väldigt långt från idealet - men visst är det bättre att ta en "piktorialistisk", folklig, rentav dålig bild - men en bild som av någon anledning gör mig glad? Och att sedan våga visa den på bloggen? Och visst får jag blogga om min tro då och då? Jag brukar begränsa mina inlägg som rör tron till de största kristna högtiderna som Jul och Påsk.
Men jag är trött på elaka och insinuanta kommentarer och missriktad och oönskad "bildkritik". Och det är med fasa jag sett hur olika frågeställningar (som kanske kan uppfattas som kontroversiella) lett till långa diskussionstrådar på olika bloggar här på Fotosidan. Personangrepp och/eller en allmänt dålig attityd i samtalet har lett till att flera blogginlägg raderats av författarna.  Allt detta tar bort glädjen i bloggandet och skapar även en sorts "strykrädsla" så att man tänker sig mycket noga för inför nästa bloggpost.


Fujifilm X-Pro1 + 18/2 -  obeskuren, vid Möllevångstorget i Malmö.

Nu kam man ju alltid säga att "sånt får an tåla" - men jag menar att att bristen på en god samtalston eller rentav det rena näthatet håller på att förpesta onlinekulturen och förstöra många digital mötesplatser. Fotosidan hör trots allt till mindre drabbade forumen. Låt oss hjälpas åt så att det förblir så - låt oss hålla en god ton!


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  en "sefie" speglad i porträttet av C.O. Rosenius på mitt kontor på EFS rikskansli i Uppsala.

Återkommer med ett mera religiöst inlägg inom kort - i vanlig "påskordning" :-)

Önskar God Jul med några tankar om Julens mening (och en bild)...

Fujifilm X-T1 med 60/2,4 + lite behandling i PhotoShop. Familjens Julkrubba - i vanlig ordning.

Han föddes i ett stall i Betlehem, bara några hundra meter från det område där de offerlammen som ständigt offrades i Jerusalems tempel föddes upp. Och herdarna som vallade fåren var de första att att få ta emot det glada budskapet. Vi minns nog alla julevangeliets olika detaljer - men tänker vi på dess innebörd? Varför föds Gud som människa? Varför utsätts han för ett justitiemord och hängs upp på ett kors bara dryga trettio år senare? Varför kunde döden inte behålla honom? 

Profeten Jesaja skrev följande 700 år för Jesu födelse (Jes 9:1-7 och 53:1-6 Svenska Folkbibeln):

Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram. Det folk som du inte givit stor glädje, låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig, så som man gläds under skördetiden, så som man fröjdar sig när man delar byte. Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid. Ja, varje stövel buren under stridslarm och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld.

Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.


Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?
Som en späd planta sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.

Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande,
lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.

Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.

Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade HERREN på honom.

---

Idag firar vi Jesus Kristi födelse - han som på samma gång är Lejonet av Juda och Guds lamm. Han som fanns före alt skapat men föddes i ringhet och som skall återvända för att döma levande och döda. Den nye Adam, förstfödd bland många syskon. Alfa och Omega. Vårt hopp!

Form och funktion - 80 år gammal designfilosofi går igen i Leicas kompakter - så snyggt! :-)

Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - min Leica II och Leica V-Lux 20.

Jag kan inte undgå att fascineras av hur elegant Leica låter sitt design-DNA styra form och funktion. Ovan min Leica II (ursprungligen en Leica standard med fast optik) från 1930 och min "ha alltid med mig kompakt" Leica V-Lux 20 - det skiljer ganska exakt 80 år mellan modellerna! Och visst är de vackra?
 

Jag misslyckades… #blogg100

Ricoh GR-D III - dotterns kanin Bonnie.

Bob Dylan skrev en gång "...there's no success like failure, and that failure's no success at all"
Och det får väl sammanfattat mitt deltagande i #blogg100 ;-/ bara knappa 20 inlägg från mållinjen stupade jag. Men jag vill inte släppa bloggen… I'll be back!