Lost highway

iPhone 4s via Instagram. Gamla E4:an utanför Åbyn, norr om Byske i Västerbotten, en bit övergiven väg som går parallellt med nuvarande E4:an.

Jag är uppe i Västerbotten och tar hand om min framlidne farbrors dödsbo, tillsammans med familjen och ett antal andra släktingar. Han levde hela sitt liv i Åbyn och arbetade i sina föräldrars lanthandel. När den lades ner så styckade farfar och farmor av ett hus som han drev som hyresfastighet. Själv bodde han i en av lägenheterna men sedan slutet på 80-talet disponerade han hela huset själv. Hyresmarknaden i Åbyn var aldrig särskilt het och min farbror fick också allt svårare för sociala kontakter utanför släkten. Så det ena gav det andra och de senaste trettio åren var huset i princip hela hans liv.

iPhone 4s via Instagram. Min farbrors hus, från början en del av farfars lanthandel med kringliggande hus och ekonomilängor mitt i byn.

Nu är ha borta och vi går igenom hans kvarlåtenskap, resterna av ett mycket speciellt liv. Han var inte bara en  enstöring på norrländska landsbygden - han var också en mycket begåvad tecknare, illustratör och formgivare. Med en stor passion för teknik och då främst bilar. Om han haft de psykosociala förutsättningarna och livet velat annorlunda så kanske han hade kunnat få en karriär inom det gebitet. Nu slås jag av verkshöjden i hans alster när jag går igenom de tusentals teckningar, skisser, målningar och modeller som han lämnat efter sig. Så gott som alla skapade för hans eget höga nöjes skull och med något undantag är alla opublicerade.  

 iPhone 4s via Instagram. Åbyns bönhus, uppfört 1919 och med en predikstol från 1500-talet - och som fortfarande används som gudstjänstlokal.

Själv behöver jag rensa hjärnan med jämna mellanrum, lämna huset och andas frisk luft. Jag går promenader eller tar bilen. Tar mig till sedan länge övergivna plaster som delar av gamla E4:an eller till platser med ljusa minnen - som Åbyns bönhus. Sommaren är kall och regnig, än så länge är myggen få. Kanske är detta sista gången vi är uppe med mina föräldrar i pappas hemby... 

Varför blir mina mobilbilder ofta bättre än DSLR/EVIL-bilderna?

iPhone 4s - behandlad, filtrerad och publicerad via Instagram. Tagen på Uppsala slott mot bastion Styrbiskop härom kvällen

Jag slås ofta av hur självklart "bra" mina Instagram-bilder blir, ofta när jag fotografera samma motiv med en mera avancerad kamera så blir det inte bättre. Och då "bättre" i betydelsen mera tillgängligt, subjektivt vackrare eller piktorialistiskt om du så vill. Problem, utmaning eller bara sakernas tillstånd? Något jag kontemplenterar över så här första kvällen på min semester...

  Fujifilm X-M1 med Fujinon 27/2,8 - fotograferad vid samma tillfälle som bilden överst, fortfarande vackert men lite mer naturtroget ;-)

Pimp my Fujifilm X-Pro1

Fujifilm X-Pro1 med Fujinon 18/2 och en Artisan & Artist kamerarem samt en "soft release" i avtrycket - fotograferad med Fujifilm X-T1 + Fujinon 23/1,4 ;-)

Remmen är ett av de viktigaste kameratillbehören - det är i den kameran hänger största delen av tiden som vi har den med oss. Och det är den som blir kamerans kontaktyta mot vår kropp, den måste fördela kamerans vikt på ett bekvämt sätt mot nacke eller axel. Dessutom så är den väldigt synlig så den måste vara snygg och matcha både kamerans look och ens egen stil...

Jag har fastnat för japanska Artisan & Artist som producerar "high end" remmar i flera material: silke, läder och olika tyger. Remmen på bilden ovan är en RED LABEL Artisan & Artist Acrylic Strap RDS-AC100 i khaki, speciellt framtagen för spegellösa systemkameror. Den har en hållare för objektivlocket så att man alltid kan ha det till hands. Varför? De spegellösa kamerornas slutare är ju alltid öppen, även när kameran är avslagen och sensorn är känslig för UV-ljus i allmänhet och brännskador i synnerhet. UV-ljus påskyndar sensors åldringsprocess och då det mesta ljus som flödar in genom objektivet är just UV-ljus så kan det vara vist att sätta på linsskyddet när kameran inte används, speciellt i soliga miljöer. Sedan finns risken att om kameran riktas mot solen en längre stund så kan sensorns få en brännskada. Till exempel om du lägger ifrån dig kameran på rygg (med ett vidvinkelobjektiv med öppen bländare och fokus på oändligt) när solen står högt - kanske på ett kafébord medan du tar en fika? Alla som fotograferat med Leica M-kameror med tygridå känner igen fenomenet, som kann resultera i hål på slutaren. Bästa sättet att undvika misstaget är att vara noga med hur kameran riktas och sätta på locket när man lägger den ifrån sig.
Nördigt eller inte - det är bra att alltid ha objektivlocket med sig.

Artisan & Artist huvudsida (Remmar, handlovsremmar, beredskapsväskor, kameraväskor mm)
Artisan & Artist RED LABEL (Remmar och kameraväskor)
 

Vad får man blogga om? Och det blir lätt lite banalt, när man fotografera det som finns till hands i vardagen...

Ricoh GR-D III - Råstasjön och i vanlig ordning obeskuren.

Har funderat lite på vilka bilder jag tar, och vilka jag sedan väljer att lägga upp i bloggen. Dessutom hur jag själv kommenterar dem, dessutom hur jag formulerar mig i rubrik och text. Vilka ämnen jag väljer att skriva om. Och hur andra reagerar på allt detta.


Fujifilm X-T1 + 18/2 -  obeskuren, strandpromenaden i Ozdere, Turkiet.

Jag lever ett ganska hektiskt liv, med mycket arbete, möten, åtaganden och resor. Jag bor i Malmö och arbetar i Uppsala. Mitt arbete är som kommunikationschef för EFS och dessutom chefredaktör för Budbäraren vår medlemstidning. EFS är en inomkyrklig väckelserörelse som fyller 160 år 2016. Tidningen är ännu äldre - det är årgång 182 i år. Alltså jobbar jag med saker som bland annat rör min och andras kristna tro. Jag rör mig i ett landskap där tron är en integrerad och självklar del av livet, vardagen och civilsamhället. Därför är det självklart för mig att tala och skriva om min tro och låta den vara en inspiration i mitt fotograferande. 

Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  vännen Göran med en bild av Thorvaldsens berömda Kristusstaty .

Fotograferingen är en mycket viktig källa till avkoppling och rekreation för mig. 

Jag har en mycket tydlig "smak" när det gäller foto med förebilder som HCB, Robert Frank och Hasse Persson - för att nämna några, det finns såklart många fler. Ibland, men bara ibland, kommer jag själv något sånär i närheten av mina förebilder, som tex i min bildserie om "Den Heliga Elden" från Jerusalem. Men det är sällan numera som jag är på en intressant plats med uppgift och/eller tid att fotografera "på allvar". Jag delegerar i stort sett all fotografi som rör arbetet till medarbetare och frilansfotografer. 


Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  obeskuren, utanför Siriusorden i Malmö.

Mitt fotograferande blir istället en sort vardagsdokumentation, något som sker medan livet rullar på i full kraft. Ofta när jag söker en stunds avkoppling, kanske under en promenad. Oftast i den stad jag för stunden befinner mig eller när tillfälle ges även i naturen (eller lämplig park). I värsta fall med iPhonen som enda tillgängliga kamera och Instagram som det givna mediet. 


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  obeskuren, promenaden från Fotografiska in mot Slussen i Stockholm.

Det blir lätt banalt och väldigt långt från idealet - men visst är det bättre att ta en "piktorialistisk", folklig, rentav dålig bild - men en bild som av någon anledning gör mig glad? Och att sedan våga visa den på bloggen? Och visst får jag blogga om min tro då och då? Jag brukar begränsa mina inlägg som rör tron till de största kristna högtiderna som Jul och Påsk.
Men jag är trött på elaka och insinuanta kommentarer och missriktad och oönskad "bildkritik". Och det är med fasa jag sett hur olika frågeställningar (som kanske kan uppfattas som kontroversiella) lett till långa diskussionstrådar på olika bloggar här på Fotosidan. Personangrepp och/eller en allmänt dålig attityd i samtalet har lett till att flera blogginlägg raderats av författarna.  Allt detta tar bort glädjen i bloggandet och skapar även en sorts "strykrädsla" så att man tänker sig mycket noga för inför nästa bloggpost.


Fujifilm X-Pro1 + 18/2 -  obeskuren, vid Möllevångstorget i Malmö.

Nu kam man ju alltid säga att "sånt får an tåla" - men jag menar att att bristen på en god samtalston eller rentav det rena näthatet håller på att förpesta onlinekulturen och förstöra många digital mötesplatser. Fotosidan hör trots allt till mindre drabbade forumen. Låt oss hjälpas åt så att det förblir så - låt oss hålla en god ton!


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  en "sefie" speglad i porträttet av C.O. Rosenius på mitt kontor på EFS rikskansli i Uppsala.

Återkommer med ett mera religiöst inlägg inom kort - i vanlig "påskordning" :-)

När livet kväver bloggen….

Fujifilm X-Pro1 med Fujinon 18/2 - och i vanlig ordning obeskuren. Uppsala-Stockholms pendeln en vanlig morgon - det är 70 mil och 5,5h kvar till Malmö.

Det händer mycket i livet och mitt pussel läggs till stor del med hjälp av SJ.  Och mobiltelefon, och datorn, men tyvärr inte så mycket med hjälp av kameran längre.

Försöker få in blogg-biten i pusslet, fast kanterna inte riktigt vill passa in, det glappar lite. Kanske måste jag lägga några andra bitar först?