Fem (goda) råd till dig som vill få jobb (som fotograf)!

Leica M9 + 50/2 Min dotter - kanske en framtida proffsfotograf - men då krävs mer än kamera o bildseende!

Då jag faktiskt anlitar fotografer (och skribenter) både på gamla och nya jobbet så tänkte jag dela med mig om vad som är viktigt (för mig) då jag anställer:

1. Bilderna - portfolion. Inget är bättre än bra bilder om du vill ha jobb. Men de måste vara konsekventa - fotografer som "spretar" för mycket och uppenbart härmar andra står lägre i kurs än de som har en "egen stil". Och helheten är viktigare än enskilda bilder som sticker ut - jobba på portfolion!

2. Attityden. Det är alltid roligare att jobba med de som har en bra och positiv attityd. Och när jag väljer mellan några som är lika duktiga så vinner den med bäst attityd. Den som känner av "kulturen" och anpassar sig till teamet har alltid ett pluss i kanten nästa gång man går igenom telefonboken inför ett uppdrag.

3. Pengar. Det ska vara en "fair deal" för båda parter. Har du inga starka "case" i din kund-portfolio så kanske du måste lägga dig under BLF/SFF, är du grymt eftersökt så tar du antagligen mer ;-) Jag som uppdragsgivare vill alltid ha raka rör, dvs ingånget avtal gäller och att fotografen tar sitt ansvar hela vägen - även om något går snett.
Ibland kan en så enkel sak som att ge kunden fri användingsrätt (inom sin verksamhet) göra stor skillnad. Varför? Kunden känner sig tryggare (slipper omförhandlingar) men bilden har ofta ett ganska kort "bäst före datum" så du som fotograf tar ingen stor risk/förlust. *(läs mer länge ner)

4. Tillgänglighet. Svara på telefon eller ring tillbaka inom rimlig tid. Svara alltid på mail och sms, om än bara ett "jag såg ditt mail, återkommer" - så att man vet att man nått fram. Var tydlig med om du inte hinner ta på dig uppdraget inom angiven tid - du bränner aldrig en kund på att du har för många uppdrag och tvingas tacka nej. Men om du är otydlig och/eller struntar i att återkoppla skadar du relationen.

5. Nätverka. Andras rekommendationer väger tyngre än egna. Kontakter är ovärdeliga och ett kapital som ständigt följer dig. Dvs bättre att investera i starkt kontaktnät än i "värsta utrustningen". Hur? Praktisera, assistera, ställ upp, häng på, hjälp till, lär känna, se till att bli bjuden, presentera dig alltid, var inte blyg, vistkort, sociala media, var den som hör av sig, osv, osv...

Mina högst personliga tankar och erfarenheter. Kanske de kan vara till hjälp för någon?

--- Edit ---
* Ang punkt 3: det här med användingsrätten kan vara en "het potatis". Du som fotograf måste se vem din uppdragsgivare är. Tex så bör ett stort företag med internationell verksamhet vara mer benäget att betala enligt BLF/SFF-avtal för fri användningsrätt. Den lilla eller medelstora uppdragsgivaren kanske vill ha tryggheten att kunna använda bilden när det kommer upp ett behov, men är inte beredd att betala lika mycket för det.
(Jag har själv, när jag var aktiv som fotograf, efterfakturerat kunder som missbrukat användningsrätten - men ingen av dem anlitade mig någonsin igen - vilket jag idag har större förståelse för ;-)

White hamster blues - eller vem vill ge över 150.000 Kr för en kamera med normal?

En fotoaffär i Österrike har beställst 20 st helt egna Leica M9-P med tillhörande Noctilux 50mm f0,95 - allt i skinande krom. Så om du tycker att den "vanliga" Noctiluxen i svart och med en prislapp på 81.000 Kr inte imponerar nog mycket på dina fotokompisar - nu kan du få ge betydligt mer för en kromad och i princip få en M9-P på köpet ;-)

Som balans till denna extrema "lyxifiering" av fotografin så gick jag med den Vita Hamstern och såg på Moderna museets fotoutställning. Många av bilderna där var faktiskt tagna med Leica, men av fotografer som med största säkerhet betraktade Leica som just en kamera och använde den som en sådan...

 

Om du till äventyrs tröttnar på att läsa om orealistiskt dyra kameror i min blogg så kan du alltid följa den Rosa och den Vita Hamsterns äventyr på Facebook ;-)



Detta måste dock tilläggas - den Vita Hamstern har absolut inget emot Leica!

Världens dyraste kamera (13 mille) är en Leica - är någon förvånad? ;-)

I går sålde auktionshuset WestLicht en 0-serie Leica från 1923 för 1,32 miljoner Euro (ca 13 miljoner kronor).
Kameran är unik på många sätt, endast ett 20-tal sk 0-seriekameror tillverkades, och bara ett fåtal finns kvar idag. De var en prototyp-serie med vissa individuella skillnader som togs fram för att testa konceptet inför en eventuell serieproduktion.

Ur-Leican skapades redan 1913 av Oskar Barnack men första världskriget satte stopp för vidare utveckling.  Men som tur var så släppte inte Oskar idén utan lyckades till slut övertyga sin chef, Ernst Leitz, att gå viadre med projektet. 0-serien blev ingen omedelbar succé, men Leitz beslöt trots det att satsa på den unika konstruktionen och 1925 introducerades Leica I, 1930 skruvfattningen (M39) för utbytbara objektiv och 1932 Leica II med mätsökare. Den moderna 35mm systemkameran var född! 

Begäret - det förödande begäret som ständigt stjäl din lycka! (“From Past, Present to Future” Leica+Magnum i Paris 21/6)

"Drömkameran" Leica M9 tillsammans med min "jag är nöjd med" Leica M8, fotograferade med Ricoh GR-D III.

Människan blir aldrig nöjd. Det som var en dröm igår blir till skräp imorgon. Och ständigt jagar vi: uppmärksamhet, bekräftelse, första platsen, det senaste, det coola, det ouppnåeliga...

Ska man vända på det resonemanget så blir lycka lika med förnöjsamhet.

Men alldeles för många företag är beroende av att just du ständigt måste köpa nytt. Alldeles för många för att du ska få förbli nöjd med det du har idag. Och just därför är det så att ett antal tusen marknadsförare jobbar dygnet runt på att få dig att ständigt längta efter nya prylar. Prylar som definerar din personlighet, din livsstil, dina värderingar och inte minst ditt fotograferande.

Det är därför Leica har ett event tillsammans med Magnum i Paris de 21:e juni.

Några tankar kring förlorade bilder (analogt vs digitalt) - samt en av mina mest använda bilder som bara delvis är min!

Leica M2 + Sumicron 50/2. En av de bilder som jag tog under min militärtjänstgöring som fotograf på F17,

Läste Bengts blogginlägg häromdagen, som förutom att vara ett generalangrepp ( i vanlig ordning ;-) på digitalfotografin också lyfter frågan "håller bilderna för framtiden?"

Nu vill jag slå ett slag för den digitala bilden utifrån ett yrkesfotoperspektiv. Jag har nämligen förlorat en massa analoga dia- och negativ-original under åren. Varför?

1. I vissa fall (som vissa av mina lumparbilder) så äger uppdragsgivaren originalet - med stor risk att det förkommer, förstörs eller blir otillgängligt.

2. Inskickade bilder har inte kommit i retur - trots påminnelser osv, vanligt med papperskopior, men katastrofalt när det är negativ eller dior. 

3. Bildbyrån eller tidskriften har gått i konkurs och deponerade original försvinner(har hänt mig flera gånger - ibland har jag kunnat rädda mina bilder).

4. Negativ eller dior förstörs i hanteringen och/eller slits ut av upprepade trumskanningar med tillhörande inoljning och rengöring. (Eller ljusbleks för att de lämnas framme på ljusbord mm, mm).

5. Egen klantighet - en diabild eller ett urklippt negativ är lätt att förlägga eller rentav kasta av misstag ;-)

Här är den digitala bilden överlägsen, originalet - RAW-filen - finns alltid kvar hos mig. Och den kan kopieras i all oändlighet, delas med uppdragsgivare och arkiv, misshandlas av originalare osv, osv. Men så länge jag har koll på mina säkerhetskopior så är det ingen fara. De digitala originalen tar dessutom liten plats, är automatiskt indexerade och lätta att söka igenom, samt bara ett musklick ifrån Photoshop. 

Visst - jag har gjort både dia- och negativ-duplikat av viktiga original. Och jag har fakturerat slarviga kunder för förkomna bilder (vilket ofta skadat realtionen).
Jag är glad att den tiden är över.

När det gäller arbetsflöde, leverans och arkivering så är den digitala bilden överlägsen den analoga. Sedan har analog fotografi andra förtjänster - där ger jag Bengt rätt - med råge!

--- Edit ---
Som respons på alla kommentarer samt för att utveckla mina tankar i ämnet har jag skrivit ytterligare en bloggpost:
"Några tankar och tips kring lagring av bilder - medans jag för över 1,5 terabyte bildarkiv till en ny hårddisk!"